Nekromanti Förbjuda hundraser?

[Vitulv]

Vad tycker ni om Kulturminister Mats Odells förslag att förbjuda s.k. kamphundar? Jag är emot hela förslaget, kanske främst för att det haltar i hur det skulle kunna tillämpas. Försök t.ex. att definiera en "kamphund". Försök sedan att definiera vilka blandraser som skall förbjudas i sådana fall. Jag tror att Mats Odell egentligen menar "farliga hundar" och då får vi nog ta och förbjuda ungefär alla hundraser utom de allra, allra minsta.

Vi har redan en lag som hanterar problemet (Lagen om tillsyn över hundar och katter 2007:1150) som i sin grund faktiskt är mycket sträng, men som på grund av okunnighet inte tillämpas på bästa sätt. För en hundägare råder t.ex. "strikt ägaransvar" som är något av det strängaste vi kan hitta i lagboken. Den lagen innebär att du är ansvarig för exakt allt som din hund gör. Den är till och med överdriven (tycker jag) eftersom du som hundägare ställs till svars om en inbrottstjuv blir biten i ditt hem.

Nåja, det är ett problem med folk och djur som blir bitna av hundar, det kan man inte bortse ifrån. Jag tror att en bra lösning vore bättre utbildning för poliser och något jag funderat på är även ett "hundkörkort". En licens för att få äga hund som du t.ex. skulle kunna få efter en kurs hos SKK där man utbildas i basal djurhantering och tillsynslagen. Man skulle också vara tvungen att vara ostraffad för t.ex. "djurrelaterad" brottslighet.

Tankar?

 

[w176]

Jag tycker att om t.ex. en hyres föreningen får klagomål på en hund som upplevs som hotfull ska dem kunna kräva att hunden metal testas, att ägeren ska gå kurs och bedömas om hundägaren är lämplig att ta hand om en hund som har konstaterade problem, och om åtgärder som munkorg bör vidtas.

Det finns möjlighet att bedömma ar hund och ägare i varje enskilt fall och det är rätt väg att gå.

Jag är lite orolig själv för lagen. Nästa planerade hund för mig är troligen en staffordshire bullterrier som trots att den är hälften så stor som kamphundar och inte har del temperamentet klassas in bland kamphundrarna. (Av dålig men den reella anledningen att amstaff blandingar omreggas som staffar annars.)

 

[Vitulv]

Jag är lite orolig själv för lagen. Nästa planerade hund för mig är troligen en staffordshire bullterrier som trots att den är hälften så stor som kamphundar och inte har del temperamentet klassas in bland kamphundrarna. (Av dålig men den reella anledningen att amstaff blandingar omreggas som staffar annars.)

"Staffen" klassas som kamphund eftersom den besitter alla de egenskaper som en kamphund skall ha. Liksom Bostonterrier, paradoxalt nog. Undrar om Odell vill förbjuda Bostonterrier, eller om det bara är kamphundar som han tycker ser läskiga ut (eller som Aftonbladet skriver om).

Ett bekymmer är uttrycket "kamplust" som ger fel signal. Folk associerar det med slagsmål och aggresivitet, när det som egentligen avses är "en lust att engagera sig i någon form av arbete, i uthållighet och att med käkar och muskler kämpa med eller mot någon/något". Aggresivitet är något som uppfattas som negativt i "kampsammanhang" eftersom det ger stresspåslag och uttrycker sig i explosivitet när det man är ute efter är uthållighet.

 

[Petter42]

Håller med er båda. Rätt väg vore ju helt klart ökad kunskap, bredare, fler och individuella utredningar. Att kamphundar har ett aggressivt beteende är bara en halv sanning, eftersom dom söker en viss stimulans. Det gör alla arbetshundar som vi har idag. En ostimulerad vakthund eller vallhund (schäfer eller nån collie t.ex.) skulle nästan lika gärna kunna anfalla någon som en amstaff eller råtta (rottweiler). Eller ännu värre, en tax. Ser bra många fler understimulerade (alltså "farliga") taxar än rottweilers.
Det handlar bara om att ägaren måste veta hur man stimulerar hunden i fråga.

En möjlig väg att gå skulle vara "hundkörkort", även om jag ser att det skulle föra med sig många nackdelar.

 

[Storuggla]

"Tankar?"

Jag ser det som ett försök av staten att dra nytta av en moralpanik och inskränka individens rättigheter och frihet. Eftersom det, som du själv påpekar, redan finns en lag som regulerar hundägarnas ansvar.


Storuggla, anfall av libertarianism

 

[Vitulv]

Håller med er båda. Rätt väg vore ju helt klart ökad kunskap, bredare, fler och individuella utredningar. Att kamphundar har ett aggressivt beteende är bara en halv sanning, eftersom dom söker en viss stimulans.

Fast ett aggressivt beteende har ingenting med kamphundar att göra. Det är alla hundraser ungefär lika benägna att uppvisa. Återigen tror jag det är ett kardinalfel när man gör kopplingen kamplust = aggressivitet. En aggressiv hund är snarare hotande, undflyende och varnande än konfrontationsbenägen.

 

[krank]

Jag har egentligen väldigt lite intresse i saken i och med att jag inte äger eller tänker skaffa någon hund, samtidigt som jag visserligen är något hundrädd men det vet jag ju ligger hos mig snarare än hundar.

Jag är dock oerhört skeptisk till att ytterligare lagstiftning skulle vara en vettig lösning. För mig blir det lite samma sorts lösning som när Björklund vill "lösa" skolans problem genom att införa "hårdare tag".

Ganska få problem beror på att det inte tas tillräckligt hårda tag. Ganska många problem beror på brist på resurser och kunskap.

(Sedan kan jag bli irriterad på hundägare som låter sina hundar gå helt lösa när de är ute på promenad etc; "men han är ju helt ofarlig" hjälper inte mig ett dugg, för det vet ju faktiskt inte jag.)

 

[Vitulv]

(Sedan kan jag bli irriterad på hundägare som låter sina hundar gå helt lösa när de är ute på promenad etc; "men han är ju helt ofarlig" hjälper inte mig ett dugg, för det vet ju faktiskt inte jag.)

Håller med om att det är ett icke-argument. Jag har alltid min hund kopplad ute (om det inte är ett typiskt hundpromenadsområde avskilt från annan plats där folk i allmänhet uppehåller sig) just för att jag själv avskyr när det rusar fram en stor (eller liten, för den delen) hund och ägaren kör "men han är ju helt ofarlig".

Självklart händer det att min hund nosar på någon som går förbi på trottoaren (hon är ju trots allt en hundvalp) men väljer någon själv att gå en meter från en hund får man kanske anta att personen i fråga inte är särskilt bekymrad över hundens närvaro. Undantag har dock skett, en kvinna skrek rakt ut och skällde ut mig hysteriskt när min hund nästan nosade på henne (hunden nuddade aldrig).

 

[Ymir]

Alltså, jag hatar hundar och skulle gärna typ se att de försvann från jordens yta.

Och tillochmed jag tycker den där lagen är helt bonkers...

Låt folk ha ett drägglande inavlat monster om de vill liksom, det viktiga för mig är bara att de har det kopplat på stan (vilket det väl för övrigt redan finns nån lag om, bara att ingen följer den?) så jag kan känna mig hyfsat trygg när jag går förbi. Det är allt jag begär, really.

Nån form av hundkörkort hade jag inte haft något emot, problemet blir att man hade behövt välja vilka raser som ska kräva det, och det hade blivit så jävla dumt och arbiträrt. Alternativet är att man måste gå i disciplinkurs bara för att få ha en väskhund/accessoar, och det känns liksom...överdrivet. Jag tycker inte om system där det faktum att man är tidigare straffad för något för evigt begränsar ens möjligheter i samhället; det bryter mot hela logiken bakom koncept som att "avtjäna sitt straff", och det är sånt borderline-totalitärt skit som jänkarna kör liksom, let's not do that. Möjligen kunde man få nån prick i något register eller något om man typ tränar upp bloodsport-mördarbestar för illegala pit fights på reguljär basis.

Finns det inga hundraser som redan är förbjudna i Sverige? Man får ju inte ha Savannah-katter, tex.

- Ymir, mot julskinkan, take 2!

 

[tull]

"Tankar?"

Jag ser det som ett försök av staten att dra nytta av en moralpanik och inskränka individens rättigheter och frihet. Eftersom det, som du själv påpekar, redan finns en lag som regulerar hundägarnas ansvar.


Storuggla, anfall av libertarianism

+1
och en kaka.

 

[Vitulv]

Alltså, jag hatar hundar och skulle gärna typ se att de försvann från jordens yta.

Oj oj, det var ord och inga visor det, vad tråkigt

det viktiga för mig är bara att de har det kopplat på stan (vilket det väl för övrigt redan finns nån lag om, bara att ingen följer den?)

Nja, det finns ytterst få platser i Sverige där det råder koppeltvång (oftast i fågelskyddsområden). Däremot råder som sagt strikt ägaransvar som egentligen är ännu strängare, det vill säga att du är ansvarig för din hunds göromål även om den är kopplad. Du kan med andra ord inte säga att du som hundägare går friad bara för att hunden har koppel när den biter någon.

Nån form av hundkörkort hade jag inte haft något emot, problemet blir att man hade behövt välja vilka raser som ska kräva det, och det hade blivit så jävla dumt och arbiträrt. Alternativet är att man måste gå i disciplinkurs bara för att få ha en väskhund/accessoar, och det känns liksom...överdrivet.

Fast jag tycker att "accesoar-hundarna" i allra högsta grad borde ägnas mer allvar. Det är fortfarande ett levande djur och många (långt ifrån alla) ägare borde få en inblick i hur hundar fungerar. Jag har sett alldeles för många småhundar som inte är ordentligt uppfostrade.

Finns det inga hundraser som redan är förbjudna i Sverige?

De enda jag kan komma på är olika typer av varghybrider som det finns speciella regler runt.

 

[w176]

Nja, det finns ytterst få platser i Sverige där det råder koppeltvång (oftast i fågelskyddsområden). Däremot råder som sagt strikt ägaransvar som egentligen är ännu strängare, det vill säga att du är ansvarig för din hunds göromål även om den är kopplad. Du kan med andra ord inte säga att du som hundägare går friad bara för att hunden har koppel när den biter någon.

Fast på ett par ställen finns det inskrivet i lokala ordningsstadgar.

 

[Eva Florén]

Erfarenheter;
Blivit biten av tre hundar genom livet. Den första var en liten terriertyp (eller vad de heter de där som når en sjuåring till knäet, har svart och vit teckning, något fallande öron och liten rappig svans). Den snodde min stövel och jag var mycket riktigt runt 7 vid tillfället.
Nummer två schäfer, nervös sak som när jag (runt tio/tolv) vid tillfället kom över en "höjd" i en dunge panikade och högg mig i benet, drog sin väg tillsammans med Matte som vid tillfället sa att det var mitt eget fel... ehum.
Nummer tre, dobberman, anföll också mer eller mindre "oprovocerat" och anföll mig genom att kasta sig och hugga efter min hals. Jag höll armarna mellan och blev sönderbiten. Ägaren tog på sig skulden till hundra procent.

Nr1 mötte jag aldrig ägare till (den sprang lös i villaområde) och den lär väl aldrig fått någon påföljd.
Nr 2 avlivades några år senare då hon fanns för aggresiv och opålitlig (jag var inte ensam om att bli biten av henne)
Nr 3, avlivades bara några dagar senare för att ägaren, polis och sjukvårdare som blev inblandade fann den för farlig.

Idag har jag fortfarande hundskräck (funderar någon på varför?).

Men jag känner tillräckligt många hundar (och jag jobbar med metoden, känn din fiende -- därför umgås jag med hundar så mycket jag kan)som inte är aggresiva, rädda eller visar andra farliga tendenser. Till dem hör just en så kallad kamphund som har varit misshandlad. Så jag vill lugnt påstå att det är uppfostran och lynne som är nycklarna till en fungerande hund. Rasen har i praktiken inget med "farligheten" hos hunden (eller människan med för den delen).

Att kategoriskt förbjuda en hundras på grund av dess fostran verkar i mina ögon totalt uridiotiskt. Då kan man lika gärna förbjuda katter, papegojor, råttor, ormar, hästar, kor etc baserat bara på det faktum att dessa tamdjur orsakat mängder med skador på ägare och folk omkring.

En licens för att få "handha och framföra" ett djur kanske kan vara en idée, men då gäller det ALLA tamdjur, inte bara begränsning till en sort av en ras. Rent administrativt verkar det vara en helsikes göra, men en fördel om vi ser till antalet djur som kanske skulle slippa misshandlas/misskötas och så vidare... Dessutom ge utrymme för en ny yrkeskår! Fler anställda människor i Sverige känns inte fel...
Tyvärr märks en sån åtgärd dock också på belastning av polis, sjukvård rent direkt och ännu mer så måste pengarna till det komma någonstans ifrån...

Jaja... drömma kan man väl få...

 

[Mukwa]

För en hundägare råder t.ex. "strikt ägaransvar" som är något av det strängaste vi kan hitta i lagboken. Den lagen innebär att du är ansvarig för exakt allt som din hund gör.

Innebär det här att hundägaren kan åtalas för misshandel om en hund biter en annan människa, (dråp/vållande till annans död om människan dör)?
Om så är fallet tycker jag att lagen är perfekt som den är och inga andra lagar behövs för att reglera hundförande/ägande.

Självklart händer det att min hund nosar på någon som går förbi på trottoaren (hon är ju trots allt en hundvalp) men väljer någon själv att gå en meter från en hund får man kanske anta att personen i fråga inte är särskilt bekymrad över hundens närvaro. Undantag har dock skett, en kvinna skrek rakt ut och skällde ut mig hysteriskt när min hund nästan nosade på henne (hunden nuddade aldrig).

Att hunden är en valp tycker inte jag är förmildrande omständighet, och jag håller inte med dig om att man kan anta att folk som går nära ens hund inte är bekymrade över hundens närvaro (hur gör du i ex. trappuppgångar/smala passager?).
Jag tycker inte att hundförare har rätt att säga "jag får minsann också gå här". Jag tycker att hundägare alltid ska visa respekt för folk de möter på gatan, och alltid vara den första att backa/gå en omväg. Annat innebär att inskränka på andras frihet, och då inskränker jag hellre på hundförarnas (de har gjort ett aktivt val att ta med sig ett potentiellt vapen).

Med detta neggo-inlägg vill jag klargöra:

Jag är varken emot hundar eller hundägare och jag är heller inte särskilt hundrädd. Jag tycker faktiskt om hundar (även om jag själv är mer kattmänniska). Jag har inte ens något emot kamphundar. Dåligt uppfostrade hundar är jag förstås mindre förtjust i.

 

[Ymir]

Oj oj, det var ord och inga visor det, vad tråkigt

Jag tog kanske i lite

Jag vill liksom inte misunna hundälskare deras passion, och visst finns det hundar jag tyckt varit söta och fina (jag har tillochmed haft en söt liten en hemma hos mig)...jag kan bara inte fatta varför man så tvunget måste hålla sig med husdjur som kan vara direkt farliga för människor (i.e; stora hundar). Är inte fåglar, sköldpaddor, minigrisar, katter och knähundar tillräckligt?

Fast jag tycker att "accesoar-hundarna" i allra högsta grad borde ägnas mer allvar. Det är fortfarande ett levande djur och många (långt ifrån alla) ägare borde få en inblick i hur hundar fungerar. Jag har sett alldeles för många småhundar som inte är ordentligt uppfostrade.

Visst är det så, mest att, liksom, de hundarna kan inte skada människor allvarligt. Om en chihuahua är ouppfostrad är det liksom inte ett så stort problem.

- Ymir, julmatad

 

[w176]

Att hunden är en valp tycker inte jag är förmildrande omständighet, och jag håller inte med dig om att man kan anta att folk som går nära ens hund inte är bekymrade över hundens närvaro (hur gör du i ex. trappuppgångar/smala passager?).
Jag tycker inte att hundförare har rätt att säga "jag får minsann också gå här". Jag tycker att hundägare alltid ska visa respekt för folk de möter på gatan, och alltid vara den första att backa/gå en omväg. Annat innebär att inskränka på andras frihet, och då inskränker jag hellre på hundförarnas (de har gjort ett aktivt val att ta med sig ett potentiellt vapen).

Jag har en hund av en larmhundsras, som larmar högljutt när skumma saker händer, och jag vet självklart att detta skrämmer skiten ut någon som är hundrädd. Speciellt som att en hundrädd människan sällan har hund vanan nog att kunna skilja på larmande skall och aggressivitet.

Som ansvarstagande hundägare är jag väl medvetenhet om min hundras knepighet, och att det till viss del är något som får hanteras snarare än botas. På samma sätt som man sällan kan träna bort en goldens matfokus eller det faktum att en vallhund behöver mycket stimulans.

Så när man är ute och går med en hund som är like knepig är man ofta extremt tydlig i sitt kroppspråk mot omgivande människor. Man håller vänsterkant, man går med hunden i fot bredvid sig, man tar ögonkontakt eller stannar om man passerar en förälder med småbarn för att hålla maximal koll på hunden. Man väntar i trappor, väntar om man möter folk i trånga situationer, och kommunicerar i situationer där hunden blir nervös (tex någon kommer dragandes med en högljudd kundvagn och hunden reagerar. "Ursäkta. Han är rädd för kundvagnen.")

Ändå är det många som inte fattar att hunden är ett djur, att jag signalera med hela mitt kroppsspråk att jag går här på vänster sida med min hund i kor koppel för att jag ska undvika ställa till störningar och för att det bäst att inte klampa rakt på över mitt hund. Folk är ibland överraskande korkade.

Lika så uppstår konflikter när människor helt klart beter sig onormalt . Möter jag ett gäng tonåringar som skriker och knuffar varandra på en smal gång väg, så även om jag har en väluppfostrad hund med bra psyke så får de förstå ta att deras beteende provocerar fram ett par skall från hunden och att de kan välja på att hunden kanske reagerar och att lugna sig lite.

Nu är det här inte allmänt gnäll från mig, utan bara en reflektion över hur frustrerad man som hundägare kan bli när omgivingingen med sitt beteende eller brist på hänsyn skapar konflikter.

 

[krank]

och jag håller inte med dig om att man kan anta att folk som går nära ens hund inte är bekymrade över hundens närvaro (hur gör du i ex. trappuppgångar/smala passager?).

Fast nu hittar du ju bara på omständigheter. Vitulv pratade om folk som valde att gå nära och som gick på trotoar. Sedan hittar du på att det inte alls skulle handla om folk som valt och börjar jolla om smala passager.

Halmdocka, nån?

 

[w176]

Fast det finns verkligen hundägare som går som de är omedveten om att det finns en hund i andra änden på kopplet som kanske inte alla vill möta.

Edit: Oftas gamla tanter med småhundar.

 

[krank]

Fast det finns verkligen hundägare som går som de är omedveten om att det finns en hund i andra änden på kopplet som kanske inte alla vill möta.

Edit: Oftas gamla tanter med småhundar.

Absolut. Fast det verkar inte finnas några sådana i tråden; RealDream argumenterar mot nån som inte finns - en halmdocka - och ställer den halmdockan framför Vitulv, så att det ser ut som att det är Vitulv som tycker så.

 

[Vitulv]

och jag håller inte med dig om att man kan anta att folk som går nära ens hund inte är bekymrade över hundens närvaro (hur gör du i ex. trappuppgångar/smala passager?).

Fast nu hittar du ju bara på omständigheter. Vitulv pratade om folk som valde att gå nära och som gick på trotoar. Sedan hittar du på att det inte alls skulle handla om folk som valt och börjar jolla om smala passager.

Halmdocka, nån?

Jag är något av en hänsynsfetischist, och lever efter övertygelsen att samhället skulle vara en mycket bättre plats om vi visade varandra lite mer hänsyn, men någonstans går fan gränsen även för mig. Och om jag ska gå över gatan varje gång jag och min hund möter någon på trottoaren i stockholm, då har gränsen faktiskt passerats. Min hund gör inte utfall, och hon skäller eller morrar inte på folk. Det läskigaste hon gör är att hon ibland vänder sitt huvud mot en förbipasserande och nosar i luften. Ibland går hon två steg mot personen i fråga varpå jag med kopplet drar henne närmare mig. Där någonstans tycker jag att min skyldighet går. Faktiskt. I de fall jag märker att en person känner sig besvärad gör jag samma sak fast mycket tydligare, så att personen ser att jag uppfattar dennes ovilja till närkontakt. Tyvärr är det inte alla som delar min vilja till hänsyn, utan behandlar min hund som allmän egendom (som man kan gå fram till och ta tag i, t.ex.). Det vill jag nog påstå är lika hänsynslöst som korkade hundägare som släpper lös framfusiga hundar i tid och otid. Slutligen vill jag påpeka att lösa hundar nog är ett större problem för hundägare än för övriga medborgare. Det här var inte ett inlägg riktat mot krank på något sätt, men jag visste inte var i diskussionen jag skulle posta det.