Nu tycker jag vi ska tänka till en smula. Jag har ju som jag sagt tidigare i tråden hundfobi, en hundfobi som har en tydlig bas i trauma, men som när den utlöses och det kan som sagt vara oerhört lite som utlöser den (exempelvis ett plötsligt uppdykande i mitt synfält av en hund, oavsett ras), är i form av total panik, frysning (jag blir staty och kan inte röra mig alls) eller skriker som besatt tillsammans med statytillstånd, oftast utan att få något vettigt ur mig (och tyvärr är det en otrevlig upplevelse för hunden och hundägare)
Jag kan alltså hålla med om att jag som fobiker ska få finnas till på gatan, utan att behöva konfronteras med min fobi...
Med det sagt, så vill jag säga att jag lider av ett antal andra fobier. Tex. kan samma panik (frysning och "springa från faran") inträda när det är för mycket folk (torgfobi? någon), höjdfobi (som i mitt fall inträffar mest när jag färdas i bil över höga broar/branter med vatten nedanför), telefonfobi (jag svarar nästan bara i telefonen när make eller annat känt nummer listas) osv.
Då dessa inte är de enda fobier jag kunnat lida av (och lider av!) så kan jag bara göra en osannlikt konstruktiv iakttaggelse.
"Det är LÖGN i helvete att du kan RÖJA undan alla situationer som NÅGON utvecklat en FOBI mot"
Fobier är inget man väljer...
Husdjur må du välja, men du väljer inte att djävlas med fobiska medmänniskor bara för att du gör det.
En människa som valt ett husdjur eller annat föremål/hobby/utseende som en annan människa kan utveckla fobi mot kan inte göra mycket annat än att underlätta inom rimliga gränser.
Exempelvis vet jag att det finns människor som har fobi mot "feta människor som mig". De klarar alltså inte av att se eller registrera att jag finns där. Hur ska jag som gravt överviktig kunna undvika att drabba denne, måste jag klä mig så att jag inte syns???
Nej, det fungerar inte.
Det som gäller där är för mig att ha respekt för individen så långt ut det går när jag går och handlar i ett köpcentrum, går på stadens gator osv..
Hunden är ofta en familjemedlem för ägaren, den kräver hantering (till skillnad mot katter så ska de ju helst inte lämnas ensamma för länge... ja, dvs katter tål det mer än hundar... (kattägare e jag)) och få se andra vyer...
Det kanske bara är jag, men respekt är nyckeln, både för hundägare och icke hundägare.