När det gäller bettstyrka så handlar det kanske också om anläggningsyta, dvs, ett mindre gap har mindre anläggningsyta när det kommer till de enskilda tänderna, vilket alltid har gjort att jag har lika stor respekt för våra små söta hushållskatters gap jämfört med en stor mastiffs... att sedan bettet inte är hela historien eftersom jag av egen erfarenhet vet att vissa hundraser/individer slänger och sliter med huvudet när de fått grepp (dobermann i det fallet) och därigenom förorsakar större skador än om det "bara varit ett bett".
Jag tror som sagt inte det är storleken på hund som avgör, utan helt enkelt våldsamheten i attack och att djuret ifråga är instabilt nog att förorsaka skada.
Din Mastiff lär nog inte någonsin göra någon illa om inte en eller två saker inträffar
- Den blir grymt skrämd/överaskad och biter i panik
- Den blir skadad/har ont nog för att försvara sig
Bägge de tillfällena är osannolika, möjligen med undantag av nyårssmällare, bilolycka eller annan otäck incident.
Så, återigen.
En hunds farlighet avgörs inte av ras, storlek etc.
Det avgörs av psyke, uppfostran och helt enkelt extrem otur (som i mitt fall).
Nyttan med hundar överväger imho. trots min hundskräck så ser jag hellre att vi har lavinhundar, räddningshundar, skyddshundar, blindhundar och andra arbetshundar (i form av tex hjälp för rörelsehindrade, stöd för ensamma (som inte har dem för att försvara sig utan för att slippa vara ensamma) osv)
Så ha du kvar din vän Vitulv, jag är säker på att hon är ett gott sällskap till dig, dina vänner och alla andra runtomkring er.
