Jag tänker mig social status och att få sin röst hörd och att bli tagen på allvar som reella saker.Caligo;n56195 said:1. Jag tänker mig privilegium som något reellt - alltså exempelvis skattebefrielse eller högre lön (jämfört med lika arbete). Är det så eller något annat? Är det även social status eller att man får sin röst hörd?
Jag ser inget positivt med skillnader.Caligo;n56195 said:2. Samhället brukar ju sträva efter att jämna ut skillnader såsom "privilegierade" och annat. Skall man eftersträva exakt jämvikt eller är det ibland t.o.m. bra att det är skillnader?
Jag är helt ointresserad av att mäta vem som är mest priviligerad. I specifika situationer kan det dock vara praktiskt, om inte annat för att avgöra om man borde hålla käft och lyssna eller inte. Då gäller det ofta vad det handlar om. Om jag diskuterar med en svart kvinna om kön och hudfärg så bör jag hålla käften, eftersom i just de två dimensionerna är det jag som är priviligerad och därmed redan har överdrivet utrymme -- och hon som sitter på kunskapen om hur det är att vara marginaliserad och underpriviligerad.Caligo;n56195 said:3. Är det inte svårt att bestämma vem som är mer privilegierad än andra. Skall detta vara på individnivå eller på gruppnivå? Här tänker jag framför allt på skillnader som kanske inte är jättestora. Om man t.ex. jämför en alkoholiserad handikappad vit man som har socialbidrag och en högutbildad invandrad kvinna som jobbar som läkare med bra lön så är väl det så att den svarta kvinnan, åtminstone på pappret, har stora fördelar och känns väl mer privilegierad än mannen? Jag tror det finns mer variation inom en grupp än mellan grupper.
Om hon däremot råkar tillhöra överklassen och vi diskuterar arbetarfrågor, då kommer jag från arbetarklassen -- hon är i det sammanhanget den privilegierade, som bör hålla klaffen och inte ifrågasätta min berättelse. Om hon nu är intresserad av att bygga ett samhälle där underpriviligerades situation avhjälps, såklart.
Men på det stora hela är jag som sagt ointresserad av privilegie-snoppmätning och diskussioner på individnivå. Jag föredrar diskussioner om strukturer. Och att jag har möjlighet att fokusera på strukturer tyder definitivt på att jag är privilegierad, för det betyder att jag inte får min näsa gnuggad i min hudfärg, mitt kön eller min sexualitet hela tiden. Den som lever som rasifierad kan liksom inte ta ledigt från det och fokusera på annat. Eller ja, det är betydligt svårare för en rasifierad än det är för mig. Slutar jag tjafsa slipper jag diskussionen. Jag vet en tjej med asiatisk härkomst som ALDRIG slipper fåniga tjing-tjongskämt eller frågor om hon kan kampsport eller är bra på datorer. Jag får rätt sällan skämt som bygger på att jag är vit, om man säger så.