Jag spelade i ASE under Eksems mästerliga ledning (Förutom att det var väldans roligt så har jag inspirerats mycket av Eksems spelledarestill i mitt eget spelledande, till det bättre för alla inblandade tror jag).
Jag själv var ganska besviken när kampanjen lämnade megadugeonen för att söka frankrikes kuster, och hade hellre fortsatt med vårt utforskande. Även som spelledare hade jag nog tappat ångan lite om kampanjen hade tagit en annan vändning. Men det visar väl lite hur olika man är som spelare. En del vill ha fokus klart från start och grottar ner sig i det till 100%, andra drar dit vindarna blåser =)
Så en bra läxa: om jag någonsin kör en megadungeon själv skall jag inte stoppa in några kartor till Frankrike
Saker att ta upp från min upplevese:
De första mötena med olika falanger var överlag fredliga. Dvs de överföll inte oss spelare utvan vi råkade liksom springa på dem. De hade även rätt enkla motivationer att identifiera. Mycket för att de var fullständigt öppna med det. Ena falangen önskade uppenbarligen "döda oss inte, döda oss inte! Snälla?" Medan den andra uppenbarligen var ute efter mat ("säg... den där dvärgen ser tjock ut. Kan inte vi få äta upp den?"). De var också väldigt resonabla och flexibla till när det kom till att hitta på lösningar på deras respektive problem (den ena falangens problem var att de blev uppätna av andra falangen, den andra falangens problem var att de hade ont om mat). Jag är säker på att förhållanden och motivationer blev mer och mer komplicerade och invecklade ju djupare man hade kommit, men eftersom det var ganska enkelt i början så var det lätt att ta till sig konceptet och börja tänka i de banorna. Plus att lite kringvandrande monster gav oss fullständigt tillfredsställande strider till och från, så det fanns ingen anledning att ställa till mer bråk än nödvändigt.
En annan sak var att allt inte bara var dödligt (även om det fanns gott om sånt också). Många saker var bara konstiga, och gav konstiga resultat när man petade på dem. Det var jäkligt kul. Vi hittade en stenlåda som förvandlade det man la ner där till konstiga saker (och ibland jäkligt användbara saker! Men ofta bara konstiga saker). Det var så spännande att flera spelmöten gick åt till att bara hitta saker att stoppa ner i lådan. Och det här tycker jag var en viktig del av upplevelsen: det fanns gått om saker man faktiskt kunde pilla på utan att dö. Detta tyckte jag var långt mycket roligare än att pilla på fällor.
Det var väldigt omväxlande. Från kanske ganska traditionella stengångar med fällor till svampskogar, till cirkusbyar, till Hightechlabb. Och vem vet vad tusan vi hade hittat om vi sökt oss ännu längre ner. Detta bidrog verkligen till en wow-faktor.
Överlag tycker jag de flesta bra poänger redan gjorts ovanför. Jag gillar att SL ritade kartan för det gjorde allting lite tydligare för oss, sparade in tid för att den som ritade inte behövde sitta och fråga hela tiden, samt att vi slapp frustrationen med att rita fel och missuppfatta grejor.
Ett spelmöte - en expedition funkade jättebra. Det gjorde att det inte kändes så konstigt när visa rollpersoner försvann och andra tillkom, det gav dungeonen en chans att utvecklas mellan gångerna, och det gjorde att man hela tiden kunde planera om utefter nyupptäckta förutsättningar. Att klara sig med det man har, och ha ständigt sinande resurser kan kanske också vara kul, men gör sig nog bättre i lite mindre, mer dedikerade dungeoner tänker jag.
Nu, jag skulle lätt kunna tänka mig att spela eller spelleda just en dedikerad megadungeonkampanj där hela poängen är att utforska dungeonen. Inga sidospår, inga avvikelser. Men jag ser också stor potential för att ha med en megadungeon som "alternativsetting" i en sandlådekampanj, eller till och med en helt vanlig kampanj. Spelar man dessutom flera kampenjer i samma värld (efter varandra) kan ju megadungeonen få vara en sån sak som följer med från kampanj till kampanj och utvecklas allt eftersom de olika äventyrargängen varit där och rotat (plus alla andra som är där). Megadungeonen får helt enkelt vara ett eget sidospår som äventyrarna kan dra till och utforksa lite när de behöver pengar, eller bara vill ha lite omväxling.