Quack Fu! Flatfoot Ninjas Akvack!
"Så som jag ser det så är arvet symbolen för ens potential. Ingenting annat. Resan dit är självförverkligandet."
En bra slutsats. Jag köper den och konstaterar att inga av mina argument har varit särskilt förnuftiga, så jag kan lika gärna sluta med den här tråden och försöka göra färdigt mitt duell-inlägg som jag har haft öppet sedan 15:00 och aldrig får färdigt...
Jag vill så gärna ha en snygg, vältalig och dramaturgisk anledning att ogilla midiklorinerna. Jag vill det så mycket att jag nästan spricker. Men nej, jag ger mig. Jag har ingen fin anledning att ogilla dem. Jag har bara ett par fula, subjektiva och rätt barnsliga anledningar att ogilla dem:
- Det är töntigt med magiska mikrober.
- Det är fånigt med mikrobscannrar.
- "The force" var en tung fras. Det lät häftigt att säga när man var barn. "Midikloriner" låter totalt lökigt.
Inga fina åsikter att vädra i våra analytiska lokaler, nej, men jag undrar om det inte, när allt kommer kring, är just sådana regler som Fantasy VERKLIGEN inte får bryta emot.
-Och nu! En återkoppling till Rollspelsdiskussionen! Tadaa!-
Ett rollspel som är ambitiöst, trovärdigt, finurligt, filosofiskt och genomtänkt må vara hur bra som helst på papperet, men om det är tråkigt så spelar ingen det ändå.
Midiklorinerna klarar alltså alla fina dramaturgiska krav galant. Synd bara att de är så trista.
Svärd i stenar är häftiga. Magiska böcker är coola. Blixtformade ärr i pannan är häftiga, de med.
Magiska mikrober är... däremot inte häftiga. Så enkelt är det.
Sorry att jag rörde till debatten. Jag försökte resonera som mitt vuxna jag och såg inte att vad jag behövde göra var att tänka som den sortens pojke som filmen vänder sig till. När jag väl gjorde det så var det dock absolut uppenbart vad felet med midoklorinerna var från första början.
De är inte häftiga.
/Riz