Nekromanti Fantasi kontra Realism

[Cybot]

Men Mormor, varför har du så stora tänder.

Med skillnaden att Kisen som inte tror på kraften är INTE medelsvensson i Star Wars universumet.

Vanligt folk TROR på kraften...om du inte märkte det i första filmen så titta mer noggrant.

Han Solo är en abnormalitet.

 

[Rising]

Quack Fu! Flatfoot Ninjas Akvack!

"Så som jag ser det så är arvet symbolen för ens potential. Ingenting annat. Resan dit är självförverkligandet."

En bra slutsats. Jag köper den och konstaterar att inga av mina argument har varit särskilt förnuftiga, så jag kan lika gärna sluta med den här tråden och försöka göra färdigt mitt duell-inlägg som jag har haft öppet sedan 15:00 och aldrig får färdigt...

Jag vill så gärna ha en snygg, vältalig och dramaturgisk anledning att ogilla midiklorinerna. Jag vill det så mycket att jag nästan spricker. Men nej, jag ger mig. Jag har ingen fin anledning att ogilla dem. Jag har bara ett par fula, subjektiva och rätt barnsliga anledningar att ogilla dem:

- Det är töntigt med magiska mikrober.
- Det är fånigt med mikrobscannrar.
- "The force" var en tung fras. Det lät häftigt att säga när man var barn. "Midikloriner" låter totalt lökigt.

Inga fina åsikter att vädra i våra analytiska lokaler, nej, men jag undrar om det inte, när allt kommer kring, är just sådana regler som Fantasy VERKLIGEN inte får bryta emot.

-Och nu! En återkoppling till Rollspelsdiskussionen! Tadaa!-

Ett rollspel som är ambitiöst, trovärdigt, finurligt, filosofiskt och genomtänkt må vara hur bra som helst på papperet, men om det är tråkigt så spelar ingen det ändå.

Midiklorinerna klarar alltså alla fina dramaturgiska krav galant. Synd bara att de är så trista.

Svärd i stenar är häftiga. Magiska böcker är coola. Blixtformade ärr i pannan är häftiga, de med.

Magiska mikrober är... däremot inte häftiga. Så enkelt är det.

Sorry att jag rörde till debatten. Jag försökte resonera som mitt vuxna jag och såg inte att vad jag behövde göra var att tänka som den sortens pojke som filmen vänder sig till. När jag väl gjorde det så var det dock absolut uppenbart vad felet med midoklorinerna var från första början.

De är inte häftiga.

/Riz

 

[Rising]

*Jag parerar, men retirerar*

"Men Luke var ju en bondgrabb som hade kraften pågrund av hans farsa oavsett om det beror på midiklorider eller någon annan mystisk ärftlig egenskap. Även MED midiklorider är han ju fortfarande en bondgrabb."

Att vara en bondgrabb i sig har jag inte hängt upp mig på. Jag menade att han var en enkel bondgrabb, en som börjar på botten och kämpar sig upp mot toppen.

Och "toppen" innebär ju inte att han blivit en rik knös i storstaden, eller hur?

Nej, så det är inte det jag menade med att Luke var en "bondgrabb".

Jag menade att från början var han en enkel person med enkla mål och det fanns inget som pekade på att han var ämnad för någonting stort. Han överlever stormtruppernas anfall som av en ren slump och det finns inget som tyder på att han har några exeptionella krafter.

Lille Anakin deltar dock i podrace som ingen människa bör ha reflexer nog att hänga med i. Han är ju också per defenition en "bondpojke" (eller tja, han är en slav, till och med. Värre än Luke), men han är inte en enkel bondpojke för fem öre. Det är uppenbart från första stund att han är exeptionell och Qui-Gon kan till och med mäta midiklorinhalten i blodet och se att "jo, pojken är helt bombastic".

Det gick inte i Star Wars. Det tog betydligt längre tid innan Luke framstod som något annat än en bondtölp som hängde med på ett farligt uppdrag. Jamenar, Luke fäktas med en svävande boll i en minut, Anakin vinner ett race mot alla odds som tar halva filmen i anspråk.

Nå, vi glömmer midiklorinerna nu. Jag har ingen smart anledning att ogilla dem. Det är som ET's lysande finger, det är säkert okej egentligen, jag bara tycker att det är tråkigare med bakterier än med trolldom.

/Riezschl
som vill hålla på med sitt kortspeeel. Inte diskutera detta mer nu! Snääälla?

 

[Cybot]

*Trycker Rising baklänges med brutala attacker*

Lille Anakin deltar dock i podrace som ingen människa bör ha reflexer nog att hänga med i. Han är ju också per defenition en "bondpojke" (eller tja, han är en slav, till och med. Värre än Luke), men han är inte en enkel bondpojke för fem öre. Det är uppenbart från första stund att han är exeptionell och Qui-Gon kan till och med mäta midiklorinhalten i blodet och se att "jo, pojken är helt bombastic".

Precis. Anakin ÄR helt bombastiskt exceptionell....och det är meningen att han ska framstå som totalt bombastiskt exceptionell.

Hela Star Wars är ju samma koncept som den klassiska "Sensei tränar elev i kung fu. Elev blir ond kaptialist men har ändå inte fattat det hela med kung fu men är ändå mega mäktig. God elev tränas av sensei, spöar Ond Elev som blivit kapitalist och sålt ut kung fus hemligheter men ändå aldrig fattat det hela och hindrar honom från att slutgiltigt förråda senseien och slutresultater är att kung fu lever vidare."-kung fu historien.

Lägg till konceptet med profetsia och du kan lägga in en hel del Sci-Fi och fantasy(till exempel Wheel of Time).

 

[Krille]

Re: Quack Fu! Flatfoot Ninjas Akvack!

"Ett rollspel som är ambitiöst, trovärdigt, finurligt, filosofiskt och genomtänkt må vara hur bra som helst på papperet, men om det är tråkigt så spelar ingen det ändå."

Visst. Håller med. Problemet är att "tråkigt" är tämligen subjektivt. Se bara på våra skilda åsikter om Chronopia, Kult och Vampire. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

"Magiska mikrober är... däremot inte häftiga. Så enkelt är det."

Och det kan jag faktiskt inte säga emot. Jag kanske inte håller med dig, men jag kan inte säga emot det.

 

[hyperdrive]

Hycklare

En film som man kan fundera över i dagar och vrida och vända på ger mig bra mycket mer stimulans än en som är slut när den är slut. En film som är som en lego-byggsats tycker jag om, när man kan plocka isär den, pussla ihop den, vrida och vända på den, och bygga ihop något eget med samma bitar.

Men när man försöker föreslå att man gör just detta, till exempel med Star Wars, så sätter du ner dina hovar i marken hårt och ger ifrån dig ett tjurigt åsneskrik: Det finns bara ett sätt och det är mitt sätt!

Okej, det är kanske lite hårt. Men mer lyssnande och mindre pratande kan kanske fungera bättre.

Mvh
Butterjöns

 

[Krille]

Självklart

"Men mer lyssnande och mindre pratande kan kanske fungera bättre."

Sorry. Jag är bara så läbbans trött på alla som automagiskt skriker "Döda Jar Jar Bink" eller "Hata Midiklorier" så fort någon säger "Star Wars".

 

[hyperdrive]

Pottfiskar!

K: Så där har vi det i ett nötskal: välj att se på midiklorierna som treknobabbel, och det blir treknobabbel. Välj att se på dem som en kanal till det gudomliga, och det blir skitmystiskt."

R: Byt ut "skitmystiskt" mot "ansträngt pretto" så har du min slutsats.

Ni har ju rätt båda två. Det är fånigt att hela tiden försöka hitta det som är fel och avvikande. Det finns tillräckligt många som gör det redan. Bättre då att hitta det som är gemensamt för att uppnå bättre kommunikation.

Att hitta likheter/egenskaper/element i en begränsad struktur över en oändlig kategori/rum är dessutom mer av en utmaning än att hitta element till komplementet av denna struktur.

George Lukas ger inte tillräckligt med information om Midiklorider för att man per definition kan säga att det är fel (FALSKT). Därför, om man nu bara måste ha med dem så är det att föredra att se det ur ett positivt synsätt. Varför slösa energi på att 'tycka illa om', när man kan 'tycka bra om' istället? Visst, alla har rätt att tycka illa om 'grön färg', men det är förbannat opraktiskt. Så länge paradoxer undviks och kommunikation fortfarande kan ske så är det bra!

Slutligen så anser jag att midiklorider verkligen är en berättarteknisk miss om George Lukas hade i tanke att jag skulle tycka att det gav en mystik/intressant vinkling till Kraften. Men om jag var tvungen att ta ställning till denna pysslingsvetenskap så skulle jag välja att se det på samma sätt som Krille. De skulle iallafall inte så förstöra mitt älskade Star Wars!

Mvh
Kristofer

(fö tycker jag om Jar-Jar Binks!)

 

[Krille]

På telefonsvararen

"Men så är det väll om man låter vetenskapens överstepräster rumstera fritt."

Näpp, det är så det är om man låter vetenskapens dogmatiska adepter vela runt. Översteprästerna är de som ställer allt upp och ner genom att fundera på vad som skulle hända om man surfade på ljusvågor och liknande saker.

"Herr Nils, som inte tror att kärlek bara är en fråga om köns friktion."

Nädå, det har att göra med Newtons första lag också - det handlar ju om attraktion mellan kroppar. Som en viss lärare på Västerhöjdsgymnasiet sade, "kärlek kanske är biologi, men sex, det är fanimej fysik!" <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

 

[entomophobiac]

Fråga 1: Förkastar du ett RPG om det inte är realistiskt?

Svaret är nej. Snarare tvärtom. Realism som självändamål leder bara till mer regelsnack och mindre rollspel. "Ruleplaying" istället för roleplaying.

Fråga 2: (Läs som fortsättning på ovanstående fråga) Nu menar jag alltså om det är riktigt "orealistiskt", din gubbe kan hoppa 10 m rakt upp i luften.

Passar det bara in i spelets tema så är det helt OK.

Fråga 3: (Läs som fortsättning på ovanstående fråga) Om samma gubbe har en förmåga som gör att han kan hoppa 10 m rakt upp i luften.

(Läs om svar på föregående fråga)

Fråga 4: (Läs som fortsättning på ovanstående fråga) Om denna gubbes förmåga har en förklaring i världens skumma regler och lagar (förstår om det låter luddigt, tänk THE MATRIX).

"

Fråga 5: Skulle ett fantasifullt och i vissa avseenden orealistiskt RPG kunna vara något för dig?

Visst, om det är ett bra spel... jag menar: det kvittar om det är orealistiskt, fantasifullt, kommunistiskt, fascistiskt, patriotiskt, rojalistiskt, anarkistiskt eller egentligen vad som helst - bara det har ett bra upplägg som resulterar i en tilltalande slutprodukt.

Fråga 6: Vad är realism när det gäller RPG? (det kanske är viktigare med någon sorts logik i förhållande till hur RPGts värld fungerar.

Realism är att regler och världsbeskrivning i samklang målar upp en jordnära bild. Viking är ett ypperligt exempel.

Fråga 7: Var går gränsen för dosen fantasi i ett RPG enligt dig?

Där spelets författare önskar sätta den.

Fråga 8: Kan du ge ett exempel på vad som är stämningsriktig (?) fantasi och vad som inte är det!

Hmm.

(är)
Att det i All Flesh Must Be Eaten finns zombies är en ganska stor rimlighet och rent av ett krav för att spelet ska vara vad det är. Med andra ord högst stämningsriktig fantasi...

(är inte)
Att det i många Fantasy spel finns raser, gudar och dylikt utan någon egentlig förklaring annan än att det är så för att Tolkien hade det på det viset och han var ju en populär författare... "men mina alver kallas pseudoökenvandrarnomadkrigare istället..."