Krille
Super Moderator
Studera det här fina diagrammet som Excel plottade åt mig (rådata från min kära SLs tärningsrullarprogram som rullade 1000 slag med 1-19 tärningar enligt Fantasy!s regler och jämförde med en svårighet):
X-axeln är antalet tärningar, Y-axeln är svårigheten, de schyssta färgbanden är första till femte kvintilen i andelen lyckade slag, dvs 0-20%, 20-40%, 40-60%, 60-80% respektive 80-100%. Det mest intressanta är väl egentligen 1-7 tärningar och svårighet 1-5.
Notera att bandet i mitten, med sannolikheterna 20-80%, är så smalt. Det har två effekter.
Den ena är att det ofta inte är roligt att slå. Den första och femte kvintilen (0-20% respektive 80-100%) är resultatet så givet att det inte är spännande (det kan vara överraskande om utfallet hamnar utanför, men det är inte spännande), och den biten upptar i storleksordningen hälften av fallen.
Den andra är att minsta förändringar av variablerna i ett spännande slag kan kasta göra så att slaget blir ospännande. Det går läskigt fort att gå över det. Det kan räcka med en enda svårighetsgrad så går slaget från svårt men spännande (ca 40%) till ospännande (under 20%). Två snäpp svårare så går man nästan garanterat utanför.
Det kan naturligtvis kompenseras med mana och erfarenhetstärningar, men det är inte det som är problemet. Jag upplever att problemet är att hitta en sweet spot där slag är roliga.
Jag skulle vilja ha åtminstone ett bredare band i mitten, så att en tärning eller svårighetsgrad hit eller dit inte gör ett slag till ett tråkigt slag.
Ett sätt att lösa det på är dra upp antalet tärningar i slag en hel massa och kompensera med högre svårighet. Nere i botten av kurvan, vid 2T är det ca två svårigheter tvärs över utfallsspannet: går man upp till 12T så är det åtminstone fyra svårigheter över utfallsspannet. Men det blir en ohemult massa tärningar att slå om man lägger på 10T till alla svårighetsslag, och normalsvårt skulle då bli 7 istället för 2.
Så finns det något annat sätt att bredda den balla delen av utfallen - de där tre banden som täcker 20-80% sannolikhet - som inte gör att man kräks tärningar?
X-axeln är antalet tärningar, Y-axeln är svårigheten, de schyssta färgbanden är första till femte kvintilen i andelen lyckade slag, dvs 0-20%, 20-40%, 40-60%, 60-80% respektive 80-100%. Det mest intressanta är väl egentligen 1-7 tärningar och svårighet 1-5.
Notera att bandet i mitten, med sannolikheterna 20-80%, är så smalt. Det har två effekter.
Den ena är att det ofta inte är roligt att slå. Den första och femte kvintilen (0-20% respektive 80-100%) är resultatet så givet att det inte är spännande (det kan vara överraskande om utfallet hamnar utanför, men det är inte spännande), och den biten upptar i storleksordningen hälften av fallen.
Den andra är att minsta förändringar av variablerna i ett spännande slag kan kasta göra så att slaget blir ospännande. Det går läskigt fort att gå över det. Det kan räcka med en enda svårighetsgrad så går slaget från svårt men spännande (ca 40%) till ospännande (under 20%). Två snäpp svårare så går man nästan garanterat utanför.
Det kan naturligtvis kompenseras med mana och erfarenhetstärningar, men det är inte det som är problemet. Jag upplever att problemet är att hitta en sweet spot där slag är roliga.
Jag skulle vilja ha åtminstone ett bredare band i mitten, så att en tärning eller svårighetsgrad hit eller dit inte gör ett slag till ett tråkigt slag.
Ett sätt att lösa det på är dra upp antalet tärningar i slag en hel massa och kompensera med högre svårighet. Nere i botten av kurvan, vid 2T är det ca två svårigheter tvärs över utfallsspannet: går man upp till 12T så är det åtminstone fyra svårigheter över utfallsspannet. Men det blir en ohemult massa tärningar att slå om man lägger på 10T till alla svårighetsslag, och normalsvårt skulle då bli 7 istället för 2.
Så finns det något annat sätt att bredda den balla delen av utfallen - de där tre banden som täcker 20-80% sannolikhet - som inte gör att man kräks tärningar?
Attachments
-
36.7 KB Views: 772