Nekromanti Faror med rymdfärder

Krigeus

Veteran
Joined
23 Oct 2000
Messages
135
Location
Luleå, Sverige
Jag har suttit och knåpat ett tag med att göra en sammanställning av potentiella faror med rymdfärder (bortsett från att skeppet spontant sprängs i bitar vid start) och jag tänkte lägga upp det jag kommit fram till än så länge i hopp om att få lite feedback och kanske lite nya idéer.

Avvikelser och händelser i rymden som innebär direkt eller indirekt fara:

- Supernova: en händelse man högst osannolikt får bevittna oförberedd eftersom databaserna innehåller beräknad livslängd för samtliga kartlagda stjärnor i Vintergatan.

- Svarta hål: Hamna innanför händelsehorisonten och du är död, många kartlagda men det finns fortfarande okända hål därute. Många som upptäcker dem gör det försent.

- Gravitationsavvikelser: Fenomen som t.ex mörk materia eller stora materiaansamlingar kan orsaka oförutsägbara händelser som beroende av närhet till fenomenet kan ha liten till förödande effekt.

- Strålning: Strålning kommer från en mängd olika källor och är mer eller mindre dödlig beroende på typ och styrka, kan även störa skeppssystem. Moderna skepp (dvs. nästan samtliga) är utrustade med strålningssköldar och skyddskammare ifall det förstnämnda är utslaget.

- Asteroidfält: Kartlagda men nyckfulla, ett asteriodfält är inget man färdas igenom mer än absolut nödvändigt. Klarar man asteroiderna så har man oftast även pirater att oroa sig för.

- Ej kartlagd komet, drivande asteroid: Ett hot som inte kan förutses men som oftast kan undvikas tack vara sensorer.
 
G

Guest

Guest
-Korrupta filsystem i datorerna: Du kanske väntade dig den stjärnan några parsec åt höger, men nu finns den där mitt framför dig, eftersom du inte kunde se den förrän nu genom fönstrena är du riktigt nära då datorn inte varnade dig, dags att ändra kurs. Hinner du i tid?

-Microasteroider: Minimala stenar i extrema hastigheter och enorma mängder gör gigantisk skada, även om du har sköldar etc.

-Statiska urladdningar i nebolusor eller från andra gasformiga objekt: i närheten av gas borde dina sköldar vara nere och en del av skeppet blev just plasma.

-Myteri: Need i say more?

-Instabila planetfält: Ett överbefolkat sol system där det finns tre sjärnor 12 planeter, de större planeterna har ett antal månar och de större månarna har egna månar. Farorna är många asteroider, magnetiska eller gravitations störningar, kraftiga men impulsiva solvindar, atmosfär där den inte borde vara, en planets yta rivs upp och slungas mot de resande, oförutsedda planetbanor gör att datorn navigerar fel eller "åksjuka" pga gravitation etc.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag misstänker att 95% av problemen kan sammanfattas i två punkter:

1. Tekniska problem
Saker går sönder och det är lång till reservdelshandlaren och rymden är inte direkt en förlåtande miljö. Vacuum suger, lite ur kurs innebär mycket fel i destination och så vidare. Detta är den största anledningen till att NASA tappat rymdsonder. Man tappade en Voyager-sonden för att någon råkat byta ut ett komma mot en punkt i ett styrprogram, vilket vände bort antennen från jorden och man fick aldrig fatt på den igen. Man tappade en venusprob (det där låter på något diffust sätt lite obscent...) på det omvända problemet, dvs komma där det skulle vara punkt. En marssond havererade då den gick för lågt för att någon blandat ihop meter och fot.

2. Besättningen
Vid långa resor finns det en överhängande risk att de flippar och resan blir som ett enda långt Big Brother-avsnitt.

De återstående 5% är antagligen till största delen mikrometeroiter, åtminstone inom solsystem.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Brand: Är väl det som man idag fruktar mest på ubåtar så det borde väl vara ett allvarligt problem även på rymdskepp. Finns säkert brandsystem för det men skepp blir gamla och system krånglar ibland.

Urkopplade system: Människor har en tendens till att kringgå säkerhetssystem som bara försvårar det dagliga arbetet. Vad man har gjort glöms bort. Kan leda till allvarliga olyckor.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Realistiska faror med rymdfärder

Från världens mest realistiska rymdrollspel, "Mir: The Orbit" (eller kanske inte... :gremgrin:):

Tekniska fel: Någon form av tekniskt fel uppstår i utrustningen. En ventil kan vara trasig (Apollo 13, något av Soyuz-uppdragen), en bit skum kan slå mot värmeskölden under uppstigningen (Columbia), en o-ring i raketboostern kan bli för stel i låg temperatur (Challenger), en kortslutning kan leda till brand (Apollo 1, Mir).

Detta kan lätt leda till följdfel, om det ursprungliga felet inte är direkt dödligt. Apollo 13 är ett bra exempel: man tvingades att stanna tre pers inne i landaren, som inte var avsedd för tre pers under så lång tid, så luften blev koldioxidmättad då filtren inte kunde hantera tre personer, och filtren från kommandomodulen passade inte i landarens utrustning.

Fel handhavande vid kritiska moment: Mir har många bra exempel, inklusive den katastrofala kollisionen som ledde till att Spektr-modulen fick överges. Ryska rymdflygsstyrelsen var tvungna att spara pengar och kunde inte dra igång sin stora elaka radar på marken för att leda Progress-farkosten till Mir, så besättningen fick leda Progress-farkosten manuellt med endast en hastighetsmätare och videobilder för att styra. Det sket sig, och Progress krockade med Spektr.

Solstormar: Det är en av de två "utomjordiska" faror som drabbat oss. Apollo 17 fastnade nästan i en solstorm, men lyckades undkomma då stormen missade Jorden. En sådan borde vara dödlig för människor, men kan även leda till andra effekter. Kanadas elnät slogs ut i en solstorm, och ett antal satelliter knuffades ur bana eller bara dog. Detta kan bli ett stort problem när rymdfärder lämnar Jordens magnetosfär.

Mikrometeoriter: Den andra utomjordiska faran. Än så länge så har inga bemannade rymdfärder drabbats, men en och annan solpanel har dödats, bland annat en på Hubble.

Avsaknad av träning: Kan oftast drabbas om man inte har förutsett problemet. Se "fel handhavande" ovan: problemet med Mir berodde också delvis på att besättningen inte hade övat momentet ifråga (utöver att det var fel handhavande i första rummet).

Fysiska problem med besättningen: Muskelatrofin och kalkurlakning är ett problem med långfärder. Det kan bara delvis kontras med träning, men i längden är nollgravitation farligt.

Mentala problem med besättningen: Flerkulturella besättningar är problem. Det har märkts ombord på Mir. Även om amerikaner på besök har lärt sig ryska så har de inte lärt sig den ryska kulturen såpass att de friktionsfritt kan flyta in i den ryska besättningen. Motsvarande problem märks också på ISS. Det kan delvis kontras genom urval och träning, men förmodligen så kommer skeppsläkaren att bli tvungen att vara lika mycket psykolog som läkare i framtida långfärder.

Svarta hål, varpfältfenomen och gravitationsstormar lyser dock med sin frånvaro. Tur är det: ovanstående problem räcker rätt långt för att göra rymden tämligen osäker.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Realistiska faror med rymdfärder

Mikrometeoriter: Den andra utomjordiska faran. Än så länge så har inga bemannade rymdfärder drabbats, men en och annan solpanel har dödats, bland annat en på Hubble.
Mir fick väl en pyspunka av en mikrometeorit?
 

Härolden

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
237
Location
Göteborg
Re: Realistiska faror med rymdfärder

Fel handhavande vid kritiska moment: Mir har många bra exempel, inklusive den katastrofala kollisionen som ledde till att Spektr-modulen fick överges. Ryska rymdflygsstyrelsen var tvungna att spara pengar och kunde inte dra igång sin stora elaka radar på marken för att leda Progress-farkosten till Mir, så besättningen fick leda Progress-farkosten manuellt med endast en hastighetsmätare och videobilder för att styra. Det sket sig, och Progress krockade med Spektr.

Jag skulle snarare vilja kalla detta för Administrativa idiotier - kan uppstå i alla sammanhang, speciellt i det militära. Som jag hörde det hela innehöll Progress normalt en dopplerradar för att mäta hur snabbt den var på väg mot Mir. Nu ville ryssarna inte pröjsa för en sån denna gång, utan kosmonauterna var tvungna att försöka uppskatta hastigheten själva, något som är assvårt eftersom man inte har nåt att jämföra med. De hade m a o ingen hastighetsmätare, ingen avståndsmätare utan BARA sin lilla monitor som instrument. Kul, va?

Ett annat exempel är från Apollo 13, där det visade sig att koldioxidfiltren var av olika modell för landare och kommandomodulen. Fadäs, men de fick sätta in dem i alla fall med hjälp av tejp, sockor, plastfickor och annat.

Fel handhavande tycker jag snarare tyder på att kosmonauterna skulle ha gjort nån dumhet. Det finns exempel på detta också; t ex råkade en astronaut på Apollo 12 rikta TV-kameran mot solen, så att elektroniken brändes ut. Astronauter har också snubblat över kablar och slitit av dem och sånt. Och det är som sagt väldigt långt till verkstaden.

Mir har haft många 'skojiga' problem. På slutet stank det nåt alldeles ofantligt ombord, och det gick inte att göra nåt åt heller, utan man fick vänta tills näsan hade slutat rapportera den saken. Brand, pyspunka från kollision med Spektr, trasig utrustning, kablar som måste dras ivägen för luckor etc. Det otäckaste tekniska felet kommer annars från Gemini 8, där en av styrraketerna började "spotta" av sig själv, och satte kapseln i rotation. Eftersom det inte fanns nåt som hindrade detta blev rotationen värre och värre, tills astronauterna nästan svimmade av G-krafterna, till råga på allt vid ett tillfälle när de inte hade radiokontakt med basen. Som tur var fixade de saken, men blev tvungna att avbryta uppdraget i förtid.

Hmm, skulle kanske prata om typer av faror och inte babbla om de verkliga programmen. Jag vill bara nämna en skojig incident:

Under starten av Apollo 12 slog blixten ner två gånger i Saturn V-raketen, vilket temporärt slog ut instrumenten i kapseln...
 

Krigeus

Veteran
Joined
23 Oct 2000
Messages
135
Location
Luleå, Sverige
Sammanställning och uppdatering

Jag har gjort en sammanställning av allt som ni tog upp och även gjort ett försök till att klassa dem efter vad den grundläggande orsaken är. Informationen jag samlar på mig nu är till ett spel som utspelar sig ca 550 år in i framtiden, dvs. inte superavlägset. Det är inget Star Trek som jag talar om så det är ingen harmonisk värld där teknologi finns för att lösa alla problem. Men rymdfärdsteknologi är utvecklad och saker som solstormar, partikelstormar, strålning, mikroasteroider och alla ”vanligare” problem är rutinsaker som besättningen nästan aldrig behöver tänka på, detta förutsätter ju självfallet att alla system är fungerande.


Problem i rymdmiljön:

- Supernova:
En händelse man högst osannolikt får bevittna oförberedd eftersom databaserna innehåller beräknad livslängd för samtliga kartlagda stjärnor i Vintergatan.

- Svarta hål:
Hamna innanför händelsehorisonten och du är död, många kartlagda men det finns fortfarande okända hål därute. Många som upptäcker dem gör det försent.

- Gravitationsavvikelser:
Fenomen som t.ex mörk materia eller stora materiaansamlingar kan orsaka oförutsägbara händelser som beroende av närhet till fenomenet kan ha liten till förödande effekt.

- Strålning:
Strålning kommer från en mängd olika källor och är mer eller mindre dödlig beroende på typ och styrka, kan även störa skeppssystem. Moderna skepp (dvs. nästan samtliga) är utrustade med strålningssköldar och skyddskammare ifall det förstnämnda är utslaget.

- Asteroidfält:
Kartlagda men nyckfulla, ett asteriodfält är inget man färdas igenom mer än absolut nödvändigt. Klarar man asteroiderna så har man oftast även pirater att oroa sig för.

- Ej kartlagd komet, drivande asteroid:
Ett hot som inte kan förutses men som oftast kan undvikas tack vara sensorer.

- Solstormar:
Det är en av de två "utomjordiska" faror som drabbat oss. Apollo 17 fastnade nästan i en solstorm, men lyckades undkomma då stormen missade Jorden. En sådan borde vara dödlig för människor, men kan även leda till andra effekter. Kanadas elnät slogs ut i en solstorm, och ett antal satelliter knuffades ur bana eller bara dog. Detta kan bli ett stort problem när rymdfärder lämnar Jordens magnetosfär.

- Mikrometeoriter:
Den andra utomjordiska faran. Än så länge så har inga bemannade rymdfärder drabbats, men en och annan solpanel har dödats, bland annat en på Hubble.

- Instabila planetfält:
Ett överbefolkat sol system där det finns tre sjärnor 12 planeter, de större planeterna har ett antal månar och de större månarna har egna månar. Farorna är många asteroider, magnetiska eller gravitations störningar, kraftiga men impulsiva solvindar, atmosfär där den inte borde vara, en planets yta rivs upp och slungas mot de resande, oförutsedda planetbanor gör att datorn navigerar fel eller "åksjuka" pga gravitation etc.

- Statiska urladdningar i nebolusor eller från andra gasformiga objekt:
I närheten av gas borde dina sköldar vara nere och en del av skeppet blev just plasma.
den som skrev detta får gärna utveckla sitt resonemang lite :gremsmile:


Problem med utrustning:

- Tekniska fel:
Någon form av tekniskt fel uppstår i utrustningen. En ventil kan vara trasig (Apollo 13, något av Soyuz-uppdragen), en bit skum kan slå mot värmeskölden under uppstigningen (Columbia), en o-ring i raketboostern kan bli för stel i låg temperatur (Challenger), en kortslutning kan leda till brand (Apollo 1, Mir).

Detta kan lätt leda till följdfel, om det ursprungliga felet inte är direkt dödligt. Apollo 13 är ett bra exempel: man tvingades att stanna tre pers inne i landaren, som inte var avsedd för tre pers under så lång tid, så luften blev koldioxidmättad då filtren inte kunde hantera tre personer, och filtren från kommandomodulen passade inte i landarens utrustning.

Saker går sönder och det är lång till reservdelshandlaren och rymden är inte direkt en förlåtande miljö. Vacuum suger, lite ur kurs innebär mycket fel i destination och så vidare. Detta är den största anledningen till att NASA tappat rymdsonder. Man tappade en Voyager-sonden för att någon råkat byta ut ett komma mot en punkt i ett styrprogram, vilket vände bort antennen från jorden och man fick aldrig fatt på den igen. Man tappade en venusprob (det där låter på något diffust sätt lite obscent...) på det omvända problemet, dvs komma där det skulle vara punkt. En marssond havererade då den gick för lågt för att någon blandat ihop meter och fot.

- Brand:
Är väl det som man idag fruktar mest på ubåtar så det borde väl vara ett allvarligt problem även på rymdskepp. Finns säkert brandsystem för det men skepp blir gamla och system krånglar ibland.

- Urkopplade system:
Människor har en tendens till att kringgå säkerhetssystem som bara Uförsvårar det dagliga arbetet. Vad man har gjort glöms bort. Kan leda till allvarliga olyckor.

- Korrupta filsystem i datorerna:
Du kanske väntade dig den stjärnan några parsec åt höger, men nu finns den där mitt framför dig, eftersom du inte kunde se den förrän nu genom fönstrena är du riktigt nära då datorn inte varnade dig, dags att ändra kurs. Hinner du i tid?


Problem med besättning:

- Fel handhavande vid kritiska moment:
Mir har många bra exempel, inklusive den katastrofala kollisionen som ledde till att Spektr-modulen fick överges. Ryska rymdflygsstyrelsen var tvungna att spara pengar och kunde inte dra igång sin stora elaka radar på marken för att leda Progress-farkosten till Mir, så besättningen fick leda Progress-farkosten manuellt med endast en hastighetsmätare och videobilder för att styra. Det sket sig, och Progress krockade med Spektr.

- Avsaknad av träning:
Kan oftast drabbas om man inte har förutsett problemet. Se "fel handhavande" ovan: problemet med Mir berodde också delvis på att besättningen inte hade övat momentet ifråga (utöver att det var fel handhavande i första rummet).

- Fysiska problem med besättningen:
Muskelatrofin och kalkurlakning är ett problem med långfärder. Det kan bara delvis kontras med träning, men i längden är nollgravitation farligt.

- Mentala problem med besättningen:
Flerkulturella besättningar är problem. Det har märkts ombord på Mir. Även om amerikaner på besök har lärt sig ryska så har de inte lärt sig den ryska kulturen såpass att de friktionsfritt kan flyta in i den ryska besättningen. Motsvarande problem märks också på ISS. Det kan delvis kontras genom urval och träning, men förmodligen så kommer skeppsläkaren att bli tvungen att vara lika mycket psykolog som läkare i framtida långfärder.

- Myteri:
Need i say more?
 

Härolden

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
237
Location
Göteborg
Re: Sammanställning och uppdatering

Som den pedant jag är kan jag inte låta bli att kommentera på några av dessa. En varning är att jag har läst en hel del astrofysik, så jag kanske är lite miljöskadad, men...

Supernova - i stort sett ofarligt; de händer på intet sätt ögonblickligen, så antingen stannar du kvar för att studera saken och är då förhoppningsvis förberedd, eller så har du rätt gott om tid att flytta dig nån annan stans. Jag har ingen exakt nuffra i huvudet på hur stora strålningsnivåerna blir, men en parsec känns som ett tryggt säkerhetsavstånd. Dessutom tar händelseförloppet åtminstone dagar att byggas upp, och man kan mäta tecken på det hela långt i förväg.

Svarta hål - tja, om man tror på Hawkings teorier lär de lysa rätt fint, och även utan detta finns det en snurrande gasskiva runt dem som strålar som en liten tok. Inget man missar på rimliga avstånd, även om det är farligt att ge sig i närheten mest pga de otroligt höga strålnivåerna.

Gravitationsavvikelser - som vad? Allt som är mindre än ett svart hål är mer av naturen "terräng", dvs man behöver känna till dem för att kunna navigera exakt. Beroende på hur avancerad din teknologi är är de antingen hyfsat viktiga för att kunna beräkna sin bana, eller en trivial detalj som man kompenserar för när/om det behövs.

Strålning är mer allvarligt; dels kan det finnas bälten med "fångade" partiklar runt en planet på samma sätt som våra Van Allen-bälten, där strålnivåerna är väldigt höga. Solstormar är väldigt svåra att skydda mot, eftersom kommer med bara nån minuts förvarning och det snarast blir värre ju mer metall man lägger ivägen för strålningen. En skyddskammare omgiven av vattentankarna är bästa stället att ta skydd, och sen får elektroniken klara sig bäst den kan. Enda alternativet är "energisköldar" eller annan magisk teknologi.

Asteroid/kometfält - om du inte letar aktivt efter asteroiderna lär du inte ha några problem med dem. Det är gott om plats mellan dem, men det kanske blir mer mikroasteroidträffar. Bästa stället för en piratbas, asteroidcivilisation etc är nog lagrangepunkterna hos nån gasjätte; där håller sig asteroiderna på samma ställe i högre grad. (L4 och L5, alltså 60° bort från gasjätten fast i samma bana)

Ej kartlagd komet, drivande asteroid - vad skulle vara speciellt med en "drivande" asteroid? Till skillnad från...? Även här är det aslätt att ducka; man behöver bara flytta sig några kilometer åt sidan, och de lär synas _långt_ i förväg. Man får snarare ha seriös otur för att de ska träffa.
Det är lite skillnad om du snackar saker i storleksklass på ett par meter sådär, då kan man missa dem. Men allt som är större än så syns på tillräckligt långt avstånd för att man ska hinna flytta sig. "Grus" i mm-storlek träffar lite då och då, men det är mer en fråga om att plåstra igen hålen med jämna mellanrum.

Instabila planetfält - sårry, men här är du helt ute och cyklar.

Allvarligt talat, de flesta av de här sakerna ligger på samma nivå som rymdmonster, dvs man kan acceptera dem i rymdfantasy men inte i nåt som hävdar sig vara mer realistiskt än så.

Så, vad har vi kvar som är externa problem? Strålning, solstormar, och mikroasteroider är saker som är rätt vanliga att man måste tampas med. Att bli träffad av en asteorid som är tillräckligt stor att skeppet är i fara är ytterst ovanligt, men det kan uppstå rejäla skador när det händer. I närheten av gasjättar kan man råka ut för enorma elektriska urladdningar också, men då är man inne bland de inre månarna och härjar. Skulle man vara inne i en nebulosa är största problemet att man får mer slitage på skrovet och att stråldoserna blir för höga för att kunna gå ut (om man inte har magiska sköldar, dvs). Och sen ser man inte så mycket av omgivande stjärnor heller.

Annars får man nog ge sig ner på en planet för att omgivningen ska kunna hitta på överraskningar. Men där finns det mer att välja på också.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Sammanställning och uppdatering

Allvarligt talat, de flesta av de här sakerna ligger på samma nivå som rymdmonster, dvs man kan acceptera dem i rymdfantasy men inte i nåt som hävdar sig vara mer realistiskt än så.
Tja, man kan ju uppenbarligen acceptera dem även i Science-Fiction. En genre som brukar hävda sig som mer realistisk än rymdfantasy/space opera.

/Vulf - varför rollspela i rymden om man inte får ha med monster?
 
G

Guest

Guest
Re: Sammanställning och uppdatering

- Statiska urladdningar i nebolusor eller från andra gasformiga objekt:
I närheten av gas borde dina sköldar vara nere och en del av skeppet blev just plasma.

Jo det är så att i rymden finns det joniserande strålning och gasformiga objekt är mer motaglig för denna pga att elektronerna susar ut i rymden utan att kollidera med något av gasen, därmed blir sådana objekt väldigt positivt laddade med tiden, eftersom urladdningar till sådana objekt är av mindre skala kan man nog räkna att jämfört med blixten här på jorden så är det som blixten och ett litet batteri.

Detta tycker man ju skulle kunna vara ett bra vapen (liknande teslacoils i vissa spel) men teslacoils förutsätter att objektet sedan urladdar i omgivningen vilket i rymden är en själv.

Sorry att jag inte beskrev så bra förut, jag var rätt trött.
 

Härolden

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
237
Location
Göteborg
Re: Sammanställning och uppdatering

Nä. Skillnaden i laddning tenderar att neutraliseras; elektronerna har ju precis lika lätt att susa tillbaka som att susa iväg, och elektromagnetism är en väldigt stark kraft. Men det brukar vara ett inslag av plasma i nebulosornas gas, det kanske var det du tänkte på? Men det är en lite annan sak...

Nebulosor är för övrigt väldigt utspridda; gasen i en vanlig planets atmosfär är åtskilligt tätare. Det är snarast så att vacuumet inte är lika perfekt som annars.
 
G

Guest

Guest
Re: Sammanställning och uppdatering

Inte när det gäller joniserande strålning, elektronerna har inte lika lätt att susa tillbaka i de hastigheterna de får, och dessa hastigheter är inte små.
Det är bra att jämföra med partikel acceleratorer, där man använder kraftigt laddade punkter väldigt nära partiklarna utan att de kolliderar eller liknande, och när det väl kommit en bit så spelar det ingen roll.
Ett annat bra exempel är just stjärnor etc, som vanligtvis är positiva pga solvindarna som är joniserad gas, alltså plasma men där består de elektriska fenomenen av ett överflöd av elektroner.

Jag orkar inte gå in på "atomära" förklaringar dock men jag kan om du verkligen måste.
 

Krigeus

Veteran
Joined
23 Oct 2000
Messages
135
Location
Luleå, Sverige
Re: Sammanställning och uppdatering

Jag har själv läst en hel del astronomi och jag är blivande student på området rymdteknik och allt som hör till. Jag har inte skrivit allt som står här men det jag har skrivit tåls att förklaras för att ge lite mer klarhet i vad jag menar.

Supernova - i stort sett ofarligt; de händer på intet sätt ögonblickligen, så antingen stannar du kvar för att studera saken och är då förhoppningsvis förberedd, eller så har du rätt gott om tid att flytta dig nån annan stans. Jag har ingen exakt nuffra i huvudet på hur stora strålningsnivåerna blir, men en parsec känns som ett tryggt säkerhetsavstånd. Dessutom tar händelseförloppet åtminstone dagar att byggas upp, och man kan mäta tecken på det hela långt i förväg.
I stort sett ofarlig men inte helt, en supernova är som bekant en sjujävla smäll och det talas till och med om hypernovor som får en supernova att framstå som en kinapuff. problemet med dessa är sällan att man fastnar i explosionen men väl i dess bieffekter. Rymdfärder över stora avstånd avklaras som ni kanske har förstått av att man färdas i överljushastighet (fråga mig inte hur eftersom jag inte är helt på det klara med det ännu). Under färden som består av en mängd kortare hopp med pauser emellan för att ställa in kursen för nästa hopp (man sicksackar genom rymden eftersom den raka vägen troligen leder än rakt in i en stjärna eller något annat hemskt). Det som kan hända efter smällen är dels att strålningsnivåerna i närheten går på högvarv och man kan mycket väl fastna i ett sånt fält med lite otur och oförberedd så kan elektronik och levande ting få sig en ordentlig törn. Fanns det mycket materia (planeter etc.) runt stjärnan när den small så kan delar av denna materia ha slungats ut och med ytterligare lite otur så kan man fastna i ett av dessa nya asteroidfält som dykt upp. Har något väldigt stort stenblock slungats ut, större del av en planet så kan den om den ligger i ens tillfälliga färdbana antingen kracha rätt in i skeppet eller generera en så pass stor gravitationsbrunn att skeppet man färdas i slits ur sin färdväg och det kan generera mer eller mindre obekväma effekter. Samma sak gäller vid det nya asteroidfältet, stora ansamlingar materia kan generera en gravitationsbrunn och det är inte så kul om man är oförberedd.

Svarta hål - tja, om man tror på Hawkings teorier lär de lysa rätt fint, och även utan detta finns det en snurrande gasskiva runt dem som strålar som en liten tok. Inget man missar på rimliga avstånd, även om det är farligt att ge sig i närheten mest pga de otroligt höga strålnivåerna.
Du har helt rätt om stora hål, de syns mycket väl om man ska tro på Hawkins, vilket vi också gör. Men det kan vara så att man kommer i kontakt med ett så kallat mikroskopiskt svart hål som enligt vissa forskares teorier ska flyga omkring därute. De är i princip flygande bomber och när de smäller så gör de det med besked. Och det orsaka svåra skador, detta är tillika ett svårt problem att förutse och undvika (väldigt sällsynt dock).

Asteroid/kometfält - om du inte letar aktivt efter asteroiderna lär du inte ha några problem med dem. Det är gott om plats mellan dem, men det kanske blir mer mikroasteroidträffar. Bästa stället för en piratbas, asteroidcivilisation etc är nog lagrangepunkterna hos nån gasjätte; där håller sig asteroiderna på samma ställe i högre grad. (L4 och L5, alltså 60° bort från gasjätten fast i samma bana)
Det är helt sant att om man inte letar efter dem/ger sig in i dem så är det ingen större fara, men jag har ej heller sagt något annat. Grundtanken med denna tråd var att namnge och spåna lite kring indirekta och direkta faror, ett asteroidfält hör sannerligen till det sistnämnda.

Ej kartlagd komet, drivande asteroid - vad skulle vara speciellt med en "drivande" asteroid? Till skillnad från...? Även här är det aslätt att ducka; man behöver bara flytta sig några kilometer åt sidan, och de lär synas _långt_ i förväg. Man får snarare ha seriös otur för att de ska träffa.
Det är lite skillnad om du snackar saker i storleksklass på ett par meter sådär, då kan man missa dem. Men allt som är större än så syns på tillräckligt långt avstånd för att man ska hinna flytta sig. "Grus" i mm-storlek träffar lite då och då, men det är mer en fråga om att plåstra igen hålen med jämna mellanrum.
En komet är kanske att ta i men man ska inte säga att man har upptäckt alla. Okända kometer och mindre (även större) asteroider kan vara en fara i kombination med andra problem.
Radarsystemet har pajjat och besättningen har inte alltför bråttom att reparera det eftersom de sitter lugnt på ett overksamt ställe i rymden... samtidigt närmar sig en oklassad komet/skur av sten som är på en direkt kollisionskurs... det enda besättningen kan hoppas på är att systemet fixas i tid eller att någon gör en visuell upptäckt och för skeppet till en säker kurs.

Instabila planetfält - sårry, men här är du helt ute och cyklar.
Jag kom inte på denna och jag var inte helt säker på vad skribenten menade, kanske har han lust att förklara? Men en sak som denna är tämligen trivial eftersom navigering genom ett känt system är ren rutin.


Jag siktar inte på att det spel jag arbetar med ska bli ren Hard Sci-Fi men jag vill fortfarande ha en hyfsat god anknytning till den riktga vetenskapen. Så inget star trek där det det räknas som en farlig avvikelse om en partikel är lite mer till vänster än en annan :gremsmile:
 
G

Guest

Guest
Re: Sammanställning och uppdatering

Instabila planetfält är ju knappast något man hittar liggandes "naturligt" men man kanske navigerar in två solsystem som håller på att slå in i varandra detta ger nog inte riktit sånna effekter alltså säger vi då tre, det är nog inte vanligt om vi ser på molekylära kollisioner så om det skulle var 1% chans att två slår ihop så är det 1% av 1% att tre gör det, därför kan vi anta att det på något sätt är onaturligt på ett sätt eller annat, men det är fortfarande något man kan stöta på.

Sedan är väl detta det oseriösaste jag skrev men iallafall.
 

Krigeus

Veteran
Joined
23 Oct 2000
Messages
135
Location
Luleå, Sverige
Re: Sammanställning och uppdatering

Det där är snarare ett sällsynt fall av "nu går det käpprätt åt helv..."

Men det kan hända och det är kanske inte ett dåligt upplägg för en del av ett äventyr. Spelarna måste till ett system som är på god väg att krocka med ett annat system för att göra något där...
 

Härolden

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
237
Location
Göteborg
Re: Sammanställning och uppdatering

Ok, det förklarade en del, speciellt kommentaren om supernova. Med nån form av "stutterwarp" som tar ett halvt till ett ljusår i stöten blir det lite knepigare att undvika saker som har hänt under det "borttappade" halvåret i närheten. Och då blir supernovor klart ett problem, även om det fortfarande främst är strålningen som är problemet. Några asteroidfält lär det inte bli fråga om vare sig där eller nån annan stans; rymden är stooooor.

Problemet med mikroskopiska svarta hål är att de är så jämrans kortlivade. Förlusterna via Hawking-strålning blir nämligen värre ju mindre de är, tills de förintas helt. Stabila pyttehål kräver nån form av ny fysik, och snackar vi SF går ju det att införa, men man kanske ska tänka fram hur detta påverkar universat också.

Det där med instabila planetsystem i betydelsen två system som håller på att interpenetrera varandra är ett intressant scenario snarare än en fara. Slutresultatet lär bli att de flesta planeterna slungas iväg åt skogen, så alla eventuella bebodda planeter måste evakueras innan ekosystemet fryser. Snacka om massiv räddningsinsats!

Jag har mest tänkt på oförutsägbara faror här. Om man nu går in på de ställen som är märkta "farligt område" på rymdkorten:

Stjärnor strålar och har sig i närheten, så man vill inte vara för nära. Trivialt för vanliga röda-gula stjärnor, men en stjärna i klass med Achernar (vit jätte) är så pass kraftig att det här området blir rätt stort. Det går att skärma bort själva ljuset och värmen, men partiklarna är det värre med.

Svarta hål har vi nämnt. Håll dig borta.

Neutronstjärnor ser inte mycket ut för världen - en sakta svalnande klump neutronium, ser ut som en typisk brun dvärg. Däremot har den otroligt mycket starkare gravitation än man väntar sig, så bland annat kan tidvattenkrafter runt den slita isär ett rymdskepp som kommer för nära! Dessutom orsakar ett eventuellt meteornedslag på stjärnan kraftiga strålskurar i närheten.

Pulsarer är troligtvis roterande neutronstjärnor, som skickar ut otroligt kraftig strålning i en smal "strålningsfyr" som roterar runt den. Hamnar man ivägen för denna går det illa - det är vad jag vet den kraftigaste strålningskälla i universum som vi känner till. Även svarta hål har såna här strålningsfyrar, men de fyrarna brukar inte rotera. (obs, har inte kollat hur väl just detta stämmer)

Protostjärnor är stjärnor på väg att födas - de har inte börjat med fusionen än. Problemet är att det fortfarande cirklar stora mängder gas, damm och sten runt dem, så risken för kollisioner är jättehög. Man brukar hitta såna här i nebulosor; det är i princip en bit av nebulosan som har tätnat.

Planeter har massor av potentiella farosmoment - strålningsbälten, ringsystem, större eller mindre månar som inte är kartlagda. Gasjättar är speciellt "roliga" här, bl a har vissa elektriska urladdningar på kolossalskala.

Lagrangepunkter hos en planet/måne är luriga - de ligger så långt bort från planeten att man kanske inte tänker på risken, och där samlas grus och större eller mindre asteroider.
 

Krigeus

Veteran
Joined
23 Oct 2000
Messages
135
Location
Luleå, Sverige
Re: Sammanställning och uppdatering

Ok, det förklarade en del, speciellt kommentaren om supernova. Med nån form av "stutterwarp" som tar ett halvt till ett ljusår i stöten blir det lite knepigare att undvika saker som har hänt under det "borttappade" halvåret i närheten. Och då blir supernovor klart ett problem, även om det fortfarande främst är strålningen som är problemet.
Jag kan hålla med dig om att strålningen är ett klart problem som alltid finns där vare sig man vill det eller inte. I den värld jag arbetar på så är det inte ett direkt problem men kan bli det i kombination med andra. Det finns ingen mirakelteknologi som i Star Trek men de har lycktas oskadligöra de mest framstående farorna med rymdfärder. En viktig sak kan jag nämna om tekniken och det är det att tidsförskjutningar tack vare överljusfärder inte är ett problem. Skeppen accelererar till en minst sagt enorm hastighet på väldigt kort tid och gör ett kortare hopp (som högst runt en parsec) denna acceleration kräver att besättningen befinner sig i nån speciell utrustning för att inte krossas (inga magiska tröghetsdämpare som i Star Trek). Därefter så måste skeppet ställa in rätt kurs för nästa hopp. Själv färden utsätter motorn och skeppet för enorma påfrestningar och de kan inte färdas längre än så här per hopp (även om navigeringen säger att det är fritt fält 10 ljusår framåt) utan att slitas sönder. Nu kan man fråga sig om tidigare resonemang om fördröjda faror från supernovor etc. gör sig gällande. Och ja, det vill jag påstå att de gör. Navigeringssystemen har sällan helt tillförlitliga data om omkringliggande rymd (beroende på hur pass befolkat/rikt området de färdas i är) i kärnsystemen är detta inte ett problem men när man väl kommer ut i utkanterna av den civiliserade rymden så ökar riskerna markant.

Några asteroidfält lär det inte bli fråga om vare sig där eller nån annan stans; rymden är stooooor.
Japp, rymden är stor men detta tar sin plats i vintergatan och ingen annan stans, så riktigt så stort är det inte. Och Asteroidfält blir som sagt en aktiv fara som man enbart måste beakta om man med vilje beger sig in i ett fält.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Stor rymd och små faror

Japp, rymden är stor men detta tar sin plats i vintergatan och ingen annan stans, så riktigt så stort är det inte. Och Asteroidfält blir som sagt en aktiv fara som man enbart måste beakta om man med vilje beger sig in i ett fält.
Det gäller väl de flesta av de saker som nämns i den här tråden. Rymden är faktiskt så stor att man under de flesta rymdresur inte kommer att ha några stjärnor och planeter närmare än på ett par ljusårs avstånd. Supernovor och svarta hål är farliga om man åker till dem för att ta en närmare titt. Att ta upp dem som faror under rymdresor är lite som att på en lista över faror med bilfärder nämna att man kan krocka med Kaknästornet. :gremwink:

/tobias
 

Härolden

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
237
Location
Göteborg
Re: Sammanställning och uppdatering

Skeppen accelererar till en minst sagt enorm hastighet på väldigt kort tid och gör ett kortare hopp (som högst runt en parsec) denna acceleration kräver att besättningen befinner sig i nån speciell utrustning för att inte krossas

Varför accelererar de så väldans? Man kommer en bra bit med en konstant acceleration på 1 G; det är nog bara nödutryckningar som kräver att man snabbar sig mer än så.

Japp, rymden är stor men detta tar sin plats i vintergatan och ingen annan stans, så riktigt så stort är det inte. Och Asteroidfält blir som sagt en aktiv fara som man enbart måste beakta om man med vilje beger sig in i ett fält.

Min poäng är att inte ens då är de ett problem - man får snarast kolla runt med sensorerna för att märka att man är i ett asteroidbälte. Det är fortfarande fråga om miljontals kilometer mellan varje bumling, så även om kollisionsrisken ökar är det en skillnad mellan en på en miljard mot en på en halv miljard, typ. De enda ställena där det blir mer än 'jaså' är om det finns nåt som håller samman asteroiderna.
 
Top