Nekromanti Figurer

[Danno]

Jag förstod från Monte Cooks kritik att 3.5 skulle fokusera ännu mer på figurer och spelplaner. Använder ni figurer när ni spelar? Spelplaner? Markörer? Kartor? Rutade papper? Hur många använder ingenting alls förutom fantasin?

Oftast när jag spelar nu för tiden används inget hjälpmedel alls, men jag ser hellre att komplicerade situationer ritas upp, åtminstone på ett papper. Jag tycker det blir lättare att relatera till. Jag har gått och funderat ett tag på att skaffa någon form av spelplan för whiteboard eller liknande. Är det nån som har några tips?

 

[Ackerfors]

Jag kör egentligen helt utan hjälpmedel. Enda gången jag använder något är då jag behöver kartor över större områden för att det ska bli lättare att navigera. I strid gör det bara att det blir mer taktik och mindre rollspelande, vilket jag försöker få till.

 

[Storuggla]

Njet tenn för Ugglan!

Nix, inga figurer för mig. Som mest blir det en snabb skiss var väggarna står och närmaste dörr typ, men jag är en stor anhängare av "Okej"-principen. Med andra ord, om spelaren får idén att hoppa upp på bordet och sparka tallrikarna på lede fi och frågar "Du, finns det tallrikar på bordet?" så blir svaret "Okej". Allt som rimligtvis kan finnas i området finns där bara spelarna frågar. Nu sker inte det så ofta i D&D, men jag har kvar vanan faktiskt och vill gärna behålla den så mycket som mögligt. ^_^


Storuggla, väntar ivrigt på Arcana Unearthed

 

[Staffan]

Jag använder pappmarkörer, likt de som följer med i D&D Adventure Game - alltså runda pappbitar med ansikten på. För större varelser blir det rektanglar/kvadrater med rundade hörn som oftast hela monstret i fråga får plats på.

För rollpersoner har jag två massiva Powerpoint-dokument med mängder av ansikten på. För det första letade jag genom diverse allmän fantasy-konst efter bra bilder på ansikten. Eftersom sexiga brudar är ett populärt motiv blev det rätt många sådana på bilderna. Det andra dokumentet består mest av bilder snodda från Magic-kort och D&D-bilder, och är något bättre fördelat. Det har även några fler icke-mänskliga bilder.

För monstren hittade jag ett galleri på webben med en massa bilder från Monster Manual som jag skamlöst utnyttjade och klippte ner till vettig storlek, och sedan stoppade in i Powerpoint. Detta har jag inte skrivit ut i sig, utan jag använder det sedan för att bygga nya dokument för olika äventyr genom copy-and-paste-metoden ("Aha, här behöver jag tio orcher, en stor svart drake, två resar, och fem kuo-toa").

Tyvärr kan jag inte lägga upp dokumenten här eftersom jag inte tror att moderatorerna skulle tycka om ett sådant massivt copyrightbrott

 

[Pom]

För rättvisans skull

Så pass många feats och andra delar i stridssystemet bygger helt på att man har överblick över exakt var alla står i förhållande till varandra. Så snart en strid kan antas bli det minsta komplicerad brukar jag ställa upp en spelplan.

Regelrätta figurer är för dyrt och krånligt för mig. Jag klipper ut små gubbar ur trycksaker jag annars skulle slänga. Serier och speltidningar är givna källor, men det finns överraskande mycket användbart bildmaterial i allt från damtidningar till reklam för vitvaror.

Whiteboardplan har jag också drömt om! Ofta blir det spelplanen till gamla Drakborgen nedställd på golvet - jag spelledar ofta högnivåare och slagfälten tenderar att fyllas av drösvis med fiender och magiska allierade som snabbt spiller utanför Drakborgens domän.

Terrängdetaljer improviseras av allt från mer eller mindre rena klädesplagg till böcker och husgeråd.

 

[Oldtimer]

Jag har en Battle Mat (rutad vinylmatta), men inga tennfigurer -- hinner aldrig med att måla upp dem snyggt i den omfattning som äventyren kräver. Jag har försökt att samla på mig bilder, såsom Staffan beskriver, men oftast blir det olika tärningar som får göra tjänst som som markörer på spelplanen.

Jag tycker att strider i D&D kräver någon slags spelplan för att komma till sin rätt. Speciellt med 3.5, där en del saker bara fungerar med rutor (vissa formeleffekter, stora varelser som klämmer ihop sig, etc).

Med spelplan blir striderna precis så taktiska och spännande som jag vill ha dem.

/Mikael

 

[Troberg]

Re: För rättvisans skull

Regelrätta figurer är för dyrt och krånligt för mig. Jag klipper ut små gubbar ur trycksaker jag annars skulle slänga. Serier och speltidningar är givna källor, men det finns överraskande mycket användbart bildmaterial i allt från damtidningar till reklam för vitvaror.

Se mitt svar till Oldtimer ovan.

Terrängdetaljer improviseras av allt från mer eller mindre rena klädesplagg till böcker och husgeråd.

Jag ser framför hur hjältarna slåss i en ädel slutstrid för att till sista man försvara kullen med kodnamnet "Skitiga kalsongen".

 

[Pom]

Re: För rättvisans skull

Tack för möjligheten!

Jag ser framför hur hjältarna slåss i en ädel slutstrid för att till sista man försvara kullen med kodnamnet "Skitiga kalsongen".

Attans! Du avslöjade min kampanjfinal!

 

[Neanderson]

Jag tycker att det är enklast att demontrera händelseförloppet med tärningar och dyl., saker som brukar ligga i närheten.

En T6:a är den tappre kriagren, en tom cola-flaska är draken osv.

 

[Quan'talis]

Tja, jag tar oftast ett papper som råkar ligga i närheten och ritar ut saker som väggar, vegetation, vattndrag (och annat som inte nödvändigtvis börjar på V). Oftast har pappret redan använts till något annat (anteckningar, en gammal kartskiss, rollformulär), så det brukar till slut bli rätt svårt att se vad som är den aktuella terrängen och vad som är en skiss av den mystiska amuletten som någon hittade ett par spelmöten tidigare, floden som korsades i går eller en snabbskiss av rollpersonen.

I stället för figurer används tärningar, små papperslappar, mynt eller diverse föremål i lämplig storlek (senast jag spelledde hittade vi en låda med gamla leksaker och använde dem som figurer. Tyvärr var det rätt svårt att bortse från vad figurerna egentligen föreställde, så efter en stund fanns en grävling och en björn med som spelledarpersoner). Schackpjäser är också bra.

Däremot har vi aldrig använt dessa improviserade figurer för att bedömma avstånd, läge och sånt. Där brukar det snarare vara så att allt funkar om inte någon ifrågasätter det. Ibland ifrågasätter någon en handling först ett par dagar efteråt ("Men... hur kunde svartalven träffa mig med sin fireball? Du sa ju att den där oregelbundna cirkeln i mitten av pappret var ett klippblock. Jag är ju inte alls död!"), men det brukar också lösa sig till slut.

JPS – har inte spelat D&D på länge

 

[Carl Ö]

Miniatyrer, markörer och stridsmatta

Tjena!

Jag är stolt ägare till en Chessex MegaMat (jättestor rutad vinylmatta). När det drar ihop sig till strid eller något annat som kräver noggranna positionsangivelser så brukar spelledaren rita upp den aktuella miljön på stridsmattan. Sedan använder vi miniatyrer (Warhammer-figurer o.dyl.) och ibland markörer (Counter Collection + Dungeon-bilagor). Det funkar finfint! För skogsmiljöer använder vi ibland det stora rutade ark med utslumpade träd som jag ritade med Campaign Cartographer 2 en gång i tiden.

Angående vinylmattorna: Låt inte [color:\\"#996600\\"]brun[/color] färg sitta kvar över natten, den lämnar svaga oranga märken. Det är förstås vattenlösliga OH-pennor man använder, men likväl bör man vara försiktig med vissa färger. Trots detta är jag mycket nöjd med min stridsmatta - ett bra köp!

 

[Staffan]

Rött är också farligt [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Danno]

Intressanta produkter...

...men var finner man att köpa dessa?

Är D&D Adventure game ett bra köp om man vill ha markörer etc?

 

[Balderk]

Nej, vi använder inga sådana hjälpmedel. Vi växte ifrån dem i femman eller något tror jag. Jag tycker att det är ett föråldrat sätt att spela som härstammar från de sällskapsspel D&D växte fram ur. Att de nu framhäver miniatyrernas roll är verkligen inte bra. De borde fatta att framtiden är miniatyrlös. Om jag vill spela med miniatyrer finns alltid warhammer som är mycket, mycket, mycket roligare att spela med miniatyrer än rollspel. Miniatyrerna förstör (enligt mig alltså) bara spelupplevelsen och den lilla hjälp de ger har jag klarat mig utan i åtta år och kan klara mig utan i fortsättningen också.

/Balderk, som aldrig lyckats leva sig in i ett warhammerslag men dock i en rollspelsstrid, vilket kanske visar på något.

 

[Oldtimer]

Nej, vi använder inga sådana hjälpmedel. Vi växte ifrån dem i femman eller något tror jag. Jag tycker att det är ett föråldrat sätt att spela som härstammar från de sällskapsspel D&D växte fram ur. Att de nu framhäver miniatyrernas roll är verkligen inte bra. De borde fatta att framtiden är miniatyrlös.

Jag tycker du har helt fel här. Det är inte mer "vuxet" att spela utan miniatyrer och framtiden är garanterat inte "miniatyrlös".

Miniatyrer passar helt enkelt väldigt bra för att visualisera strider där taktisk förflyttning och avstånd kan spela stor roll. De gör striderna så mycker intressantare och lättare att följa med i. Inlevelsen i rollspel kommer ändå knappast av strider utan av det som händer mellan dem.

/Mikael

 

[Balderk]

Jag kan bara tala utifrån min synpunkt. För oss var minityrer nått vi använde innan vi förstod hur mycket roligare det var utan dem. Alltså kan jag mycket väl hävda att vi växte ifrån dem. Jag sa inget om att det är mer vuxet, du tolkade det så. Framtiden kanske inte är minityrlös, kanske är den det. Jag är ganska säker på att miniatyrer används mindre idag än vad de gjorde i rollspelens barndom och jag tror att trenden fortsätter åt det hållet.

Jag tycker absolut att miniatyrerna förstör inlevelsen. Vissa kanske kan leva sig in i vad som händer även med minityrer men jag kan inte det. Hade jag kunnat leva mig in i slag med minityrer hade jag kunnat leva mig in i vad som hände när jag spelade warhammer (slutade för ett år sedan typ). Att jag gillade warhammer tyder också på en annan sak. Jag gillar att spela med miniatyrer men avskillt från rollspelet. Och som sagt, vi har klarat oss alldeles utmärkt utan miniatyrerna i åtta år nu så varför ska jag behöva ha dem i D&D nu plötsligt? Till priset av inlevelse är det absolut inte värt att använda miniatyrer, även om de gör striderna mer överskådliga.

Men visst, den mesta inlevelsen sker mellan striderna men jag kan leva mig in i en strid också. Kan inte du det? Det beror kanske på dina miniatyrer.

/Balderk, som ändå inte strider mycket i rollspel vilket gör miniatyrer oekonomiska också.

*tog bort en rad som egentligen inte hade något med något att göra. rättade till stavfel.

 

[Troberg]

Till priset av inlevelse är det absolut inte värt att använda miniatyrer, även om de gör striderna mer överskådliga.

Om du förlorar inlevelse på miniatyrer så använder du dem fel. De används bäst när saker och ting börjar bli komplexa och spelarna börjar bli förvirrade om vad som händer. I det läget tappar spelarna inlevelse och genom ett visualiseringshjälpmedel (tex gratis pappersfigurer) kan man undvika den inlevelseförlusten.

Däremot skulle jag aldrig göra ett schack eller WH40k av det, det är en fråga om ren visualiserning.

 

[Troberg]

en tom cola-flaska är draken osv.

Vanilj eller vanlig?

 

[Oldtimer]

Jag kan bara tala utifrån min synpunkt.

Självklart.

För oss var minityrer nått vi använde innan vi förstod hur mycket roligare det var utan dem. Alltså kan jag mycket väl hävda att vi växte ifrån dem. Jag sa inget om att det är mer vuxet, du tolkade det så.

Ja, det gjorde jag. Men det var en rimlig tolkning av din utsaga att "ni växte ifrån dem".

Jag är ganska säker på att miniatyrer används mindre idag än vad de gjorde i rollspelens barndom och jag tror att trenden fortsätter åt det hållet.

Där tror jag du har fel. Miniatyrer användes inte speciellt mycket i rollspelens barndom. Jag tror snarare att de (eller motsvarande markörer/pappfigurer) används något mer nu.

Jag tycker absolut att miniatyrerna förstör inlevelsen.

Då använder du dem helt fel. Miniatyrerna är ett sätt att visualisera en komplex stridssituation. Utan dem är det ganska hopplöst att få en enhetlig bild av vad som händer.

Hade jag kunnat leva mig in i slag med minityrer hade jag kunnat leva mig in i vad som hände när jag spelade warhammer (slutade för ett år sedan typ). Att jag gillade warhammer tyder också på en annan sak. Jag gillar att spela med miniatyrer men avskillt från rollspelet.

Jag menar inte att du skall göra varken Warhammer eller schack av ditt rollspelande. De är en helt annans sorts spel.

Och som sagt, vi har klarat oss alldeles utmärkt utan miniatyrerna i åtta år nu så varför ska jag behöva ha dem i D&D nu plötsligt?

Det måste du naturligtvis inte, men eftersom D&D:s stridsregler (i 3e) är mycket beroende på exakta lägesbestämmelser hjälper en stridsplan och någons slags markörer till att hålla reda på dessa detaljer. Visst går det utan också, men det är betydligt svårare.

Till priset av inlevelse är det absolut inte värt att använda miniatyrer, även om de gör striderna mer överskådliga.

Varför miniatyrer skulle förstöra inlevelsen förstår jag inte... så länge man spelar rollspel och inte Warhammer.

Men visst, den mesta inlevelsen sker mellan striderna men jag kan leva mig in i en strid också. Kan inte du det?

Jodå, men jag tycker det är mer inlevelse i det som sker utanför striderna.

Det beror kanske på dina miniatyrer.

Tror inte det, du.

/Mikael

 

[Staffan]

Re: Intressanta produkter...

D&D adventure game kan nog vara lite svår att få tag på - jag tror bara den har en tryckning, och den kom trots allt ut för tre år sedan. Jag skulle nog inte rekommendera den för markörernas skull, eftersom den kostar runt hundra spänn för kanske 50 markörer (sedan innehåller den ju lite annat jox, som en tärning av varje sort samt lite böcker som intro till rollspel). Om man är ute efter billiga men snygga markörer skulle jag snarast vända mig till Fiery Dragon Productions "Counter collection" och "Counter Pack".