Re: Malplacé wuxia
'Hero' är lika mycket historiskt drama som wuxia, om inte mera. Sagan om Ringen utspelar sig i en värld som är fantasy, Hero innehåller wuxia. Det är en j-vligt markant skillnad imo.
Jag älskar Zhang Yimou som regissör. Jag högaktar Tony Leung och Maggie Cheung som skådespelare. Jag är mycket intresserad av kinesisk historia, inte minst Qin-dynastin. Jag njuter av Heros skönhet, dess bildspråk, dess berättarstil, dess karaktärer, dess handling, dess enastående skådespel, dess scenografi och kostymer...men nej, jag tycker inte om dess stridsscener. I 'A Chinese Ghost Story' åstadkom Ching Siu-Tung fantastiskt snygga stridsscener med volter och hopp, men de flög aldrig på samma sätt som han låter dem göra i 'Hero'. Dessutom, 'A Chinese Ghost Story' var en saga, en fantasyfilm, i mycket högre utsträckning. 'Hero', däremot, gör anspråk på att behandla ett historiskt skeende och en historisk verklighet som fascinerar mig oändligt, om än i ett mytiskt sken. Där fantastiska kampscener alltså kändes rätt i 'A Chinese Ghost Story' är det sååå fel sett mot den i övrigt jordnära stämningen i 'Hero'. Jag har inget emot fantastiska, mysticistiska ingrepp på historien, kan mycket väl se det förgångna som en sagovärld...men det finns en gräns som det är viktigt att hålla sig inom för att historieskildringen skall beröra, och den gränsen kallas 'trovärdighet'. Jag vill kunna relatera till det jag ser, om jag ska kunna uppskatta det för dess 'coolhet', eller skönhet. Jag hade inte hade något emot snabba, lätt överdrivna kampscener, fyllda med eleganta hopp, volter och fintar, sådana Ching Siu-Tung tidigare varit känd för att skapa. Men när de börjar flyga, parerar tusentals pilar och dansar runt på vattnet...då blir det varken snyggt eller tillräckligt trovärdigt, efter förutsättningarna, längre. Estetiken krakelerar och sjunker ned under vattenytan, och jag önskar att striderna kunde sett farliga och realistiska ut. Det finns nämnligen en skönhet i brutaliteten, något vackert i det dödliga - och det saknas fullständigt i Ying Xiong.
CTHD kändes plastig och förlöjligad. Det var en tillrättalagd skildring av det gamla Kina, med en bitter eftersmak av att vara anpassad efter västerländska fördomar om det förgånga i Mittens Rike. Skådespelarna gjorde dåligt i från sig, stridsscenerna var klumpiga, handlingen korkad och på det hela taget medioker. Därför, och för att det just är motsatsen till de värdena som karaktäriserar kinesisk film, beskriver jag CTHD som 'icke-kinesisk'. Och kineserna håller uppenbarligen med. CTHD gick dåligt i Kina, och fick inte ett enda pris vid filmfestivalen i Hongkong. Den må eller må inte ha varit gjord för att sälja i USA, men i mitt tycke känns det verkligen som den var det. Det drar verkligen ned mitt betyg.
- Ymir, förklarar sin ståndpunkt