Nekromanti Flest inlägg
- Thread starter avatarex
- Start date
Jag har liv...
Jag lever utanför forumet... jag idrottar också ju... fast frågan är väl mer om jag har något liv utanför vattenpolon med tanke på att jag lägger ner kanske 9 timmar i veckan på det. Sedan MÅSTE man koppla av mellan skolan och träningen, det sker via datorn (internet och datorspel).
/Seinet Wintermute - Sitter i skolan och dricker frukost (Jolt-cola)
Jag lever utanför forumet... jag idrottar också ju... fast frågan är väl mer om jag har något liv utanför vattenpolon med tanke på att jag lägger ner kanske 9 timmar i veckan på det. Sedan MÅSTE man koppla av mellan skolan och träningen, det sker via datorn (internet och datorspel).
/Seinet Wintermute - Sitter i skolan och dricker frukost (Jolt-cola)
Weatherman
Hero
Re: störtskön bild
Jag har ögnat igenom båda debatterna. Suck, vilket liv det blev över en sådan småsak! Tänk att varje gång moderatorerna ber någon bete sig hövligt slås en gnista som tänder en yttrandefrihetsdebatt.
/Mats
Jag har ögnat igenom båda debatterna. Suck, vilket liv det blev över en sådan småsak! Tänk att varje gång moderatorerna ber någon bete sig hövligt slås en gnista som tänder en yttrandefrihetsdebatt.
/Mats
Rickard
Urverk speldesign
Weatherman
Hero
Re: Hans intriger
"Jag tände till lite här "
Det var ju inte så farligt. Det ska vara långa infekterade debatter som hetsar pöbeln till att jaga moderatorer och användare omvartannat med käppar och eld!
"[...]och så ogillandes det lite om vad jag postat i det här inlägget, vilket gav upphov till en diskussion."
Kommer ihåg den diskussionen. Tyckte det var lite av en storm i ett vattenglas.
/Mats, tycker att det var länge sen något fick fart på forumet.
"Jag tände till lite här "
Det var ju inte så farligt. Det ska vara långa infekterade debatter som hetsar pöbeln till att jaga moderatorer och användare omvartannat med käppar och eld!
"[...]och så ogillandes det lite om vad jag postat i det här inlägget, vilket gav upphov till en diskussion."
Kommer ihåg den diskussionen. Tyckte det var lite av en storm i ett vattenglas.
/Mats, tycker att det var länge sen något fick fart på forumet.
eehh?
"Det var ju inte så farligt. Det ska vara långa infekterade debatter som hetsar pöbeln till att jaga moderatorer och användare omvartannat med käppar och eld!/....klipp.../Mats, tycker att det var länge sen något fick fart på forumet."
Jag vet att du brukar titta in på DoD-forumet, Snösaga in da house-tråden kan väl knappast kallas en lugn och sansad debatt eller har du missat den?
"Det var ju inte så farligt. Det ska vara långa infekterade debatter som hetsar pöbeln till att jaga moderatorer och användare omvartannat med käppar och eld!/....klipp.../Mats, tycker att det var länge sen något fick fart på forumet."
Jag vet att du brukar titta in på DoD-forumet, Snösaga in da house-tråden kan väl knappast kallas en lugn och sansad debatt eller har du missat den?
Re: Falska rykten och osanningar!
Ooups, tänkte väl att jag hade glömt något.. Och nu sitter man här med total mental blockering inför rollspelsmakande, så här kommer väl fortsättningen då:
Berättaren hade ätit sig mätt, en arbetsdag hade passerats, och nu stod byfolket samlat kring berättaren igen. Han satt på sin stubbe, och rörde fundersamt i löven lite med sin stav.. Så såg han upp, andades in höstluften och tog till orda:
"Vår unge vän sa iallafall farväl till sina nära, och gav sig ut på vandring nästa dag. Han vandrade hela första dag, och hela nästa. Hans matsäck började ta slut, och han fick ta till fällor för att fånga villebråd, och fiskespö när han passerade ett vattendrag. Under en hel vecka vandrade han, och kom långt hemifrån. Han passerade byar då och då, och vissa stannade han upp i för att träffa människorna där. Människorna var annorlunda från dom hemifrån, men om man stannade ett tag så upptäckte man fler likheter än skillnader.. Det vår vän tog mest intryck av var alla dom nya idéer människorna som bodde en bit bort, hade. Dom kanske inte var så mycket klokare än dom hemifrån, men dom var annorlunda. Han lärde sig mycket under den korta tiden.
En del av byborna höll han sig förstås borta från, eftersom dom skrämde honom. Inget kommer av att umgås med dåligt folk, som han tänkte för sig.
En förmiddag under denna vandring så hörde han fruktansvärda oljud inifrån skogen, och han hann just gömma sig bakom en sten när ett jättelikt troll klampade fram från bakom en klippa. Trollet vandrade förbi, skrämmande nära.. Så fort stegen hade tystnat så rusade han vidare.
Under kvällen så reflekterade han över att han var nära dom berg som alltid hade hägrat långt bort i horisonten. Dom hade alltid varit så långt borta att han inte tänkt på dom, men nästa dag borde han nå fram till dom.. Han slumrade så småningom in.
Nästa dag så fortsatte vandringen, och han nådde till slut bergets fot. Nu stod han och funderade ett tag. Han visste inte om han skulle klara att fortsätta över bergen, han kanske till och med skulle dö på kuppen.. Men vart skulle han ta vägen annars? Han skulle ju kunna sluta gå österut, men kunde han vänta sig att hitta rätt då? Annars hade han ju kunnat vända hemåt igen, och strunta i allt det här..
Han valde till slut att bestiga berget. Under hela dagen vandrade han, som vanligt, men nu var det brant, och det blev kyligare.. Till slut så var varje andetag en pina, och en kamp låg bakom varje steg.. Kalla vindar försökte riva ynglingens ansikte, men han vandrade på, med huvudet envist nedböjt. Ynglingen undrade om han skulle dö här, när han märkte att marken planade ut. Han lyfte blicken och märkte att han hade nått toppen.. Här såg man nästan hela världen, där den sträckte ut sig.. Ynglingen andades in djupt, och kände lukten av hela världen, kändes det som..
Plötsligt så såg han något rött lysa bland all den gråa stenen.. En liten blomma hade växt upp här, alldeles ensam. Han fick för sig att plocka den, och gjorde det."
<small>Idag kommer bilden från The Talented Mr Eksem..</small>
To be continued..
Ooups, tänkte väl att jag hade glömt något.. Och nu sitter man här med total mental blockering inför rollspelsmakande, så här kommer väl fortsättningen då:
Berättaren hade ätit sig mätt, en arbetsdag hade passerats, och nu stod byfolket samlat kring berättaren igen. Han satt på sin stubbe, och rörde fundersamt i löven lite med sin stav.. Så såg han upp, andades in höstluften och tog till orda:
"Vår unge vän sa iallafall farväl till sina nära, och gav sig ut på vandring nästa dag. Han vandrade hela första dag, och hela nästa. Hans matsäck började ta slut, och han fick ta till fällor för att fånga villebråd, och fiskespö när han passerade ett vattendrag. Under en hel vecka vandrade han, och kom långt hemifrån. Han passerade byar då och då, och vissa stannade han upp i för att träffa människorna där. Människorna var annorlunda från dom hemifrån, men om man stannade ett tag så upptäckte man fler likheter än skillnader.. Det vår vän tog mest intryck av var alla dom nya idéer människorna som bodde en bit bort, hade. Dom kanske inte var så mycket klokare än dom hemifrån, men dom var annorlunda. Han lärde sig mycket under den korta tiden.
En del av byborna höll han sig förstås borta från, eftersom dom skrämde honom. Inget kommer av att umgås med dåligt folk, som han tänkte för sig.
En förmiddag under denna vandring så hörde han fruktansvärda oljud inifrån skogen, och han hann just gömma sig bakom en sten när ett jättelikt troll klampade fram från bakom en klippa. Trollet vandrade förbi, skrämmande nära.. Så fort stegen hade tystnat så rusade han vidare.
Under kvällen så reflekterade han över att han var nära dom berg som alltid hade hägrat långt bort i horisonten. Dom hade alltid varit så långt borta att han inte tänkt på dom, men nästa dag borde han nå fram till dom.. Han slumrade så småningom in.
Nästa dag så fortsatte vandringen, och han nådde till slut bergets fot. Nu stod han och funderade ett tag. Han visste inte om han skulle klara att fortsätta över bergen, han kanske till och med skulle dö på kuppen.. Men vart skulle han ta vägen annars? Han skulle ju kunna sluta gå österut, men kunde han vänta sig att hitta rätt då? Annars hade han ju kunnat vända hemåt igen, och strunta i allt det här..
Han valde till slut att bestiga berget. Under hela dagen vandrade han, som vanligt, men nu var det brant, och det blev kyligare.. Till slut så var varje andetag en pina, och en kamp låg bakom varje steg.. Kalla vindar försökte riva ynglingens ansikte, men han vandrade på, med huvudet envist nedböjt. Ynglingen undrade om han skulle dö här, när han märkte att marken planade ut. Han lyfte blicken och märkte att han hade nått toppen.. Här såg man nästan hela världen, där den sträckte ut sig.. Ynglingen andades in djupt, och kände lukten av hela världen, kändes det som..
Plötsligt så såg han något rött lysa bland all den gråa stenen.. En liten blomma hade växt upp här, alldeles ensam. Han fick för sig att plocka den, och gjorde det."
<small>Idag kommer bilden från The Talented Mr Eksem..</small>
To be continued..
Black Dwarf
Hero
Re: eehh?
Den var visst lugn och sansad. Ibland... eller... tjaa.../images/icons/blush.gif
/Black Dwarf, som inte alls var deltagande i den debatten
Den var visst lugn och sansad. Ibland... eller... tjaa.../images/icons/blush.gif
/Black Dwarf, som inte alls var deltagande i den debatten
Rickard
Urverk speldesign
Den hade jag faktiskt missat [NT]
~Får väl titta igenom den då, även om [color:448800]Han</font color=448800> bara är en spelare i DoD6
~Får väl titta igenom den då, även om [color:448800]Han</font color=448800> bara är en spelare i DoD6
Weatherman
Hero
Jag med [ant]
Har konsekvent hoppat över trådar med Vildhjärta eller Snösaga i topicen eftersom jag har förhoppning om att spela dem förr eller senare, men om Hasse har rätt angående infektionen är det förmodligen värt det /images/icons/wink.gif
Har konsekvent hoppat över trådar med Vildhjärta eller Snösaga i topicen eftersom jag har förhoppning om att spela dem förr eller senare, men om Hasse har rätt angående infektionen är det förmodligen värt det /images/icons/wink.gif
Quan'talis
Swashbuckler
Hmmm...
Ynglingen ser ju ut som berättaren. Inte håller du väl på med en sån där metaberättelse som handlar om sig själv?
-JPS- ser allt, hör allt och glömmer allt.
<font face="Comic Sans MS">Det regnar utanför; små droppar som landar på rutan och blir kvar en stund. Det börjar bli mörkt, snart är det natt. Tåget saktar in. Det är något fel på belysningen i kupén, ibland blinkar lamporna till och ibland lyser de starkare. Bakom mig hostar någon, djupa plågsamma hostningar som får mig att känna mig illa till mods. Jag bläddrar i min bok, men kan inte koncentrera mig. Nu kommer natten, nu stannar tåget och nu kommer konduktören för att skjuta tanten som inte har någon biljett.</font face=comic>
Ynglingen ser ju ut som berättaren. Inte håller du väl på med en sån där metaberättelse som handlar om sig själv?
-JPS- ser allt, hör allt och glömmer allt.
<font face="Comic Sans MS">Det regnar utanför; små droppar som landar på rutan och blir kvar en stund. Det börjar bli mörkt, snart är det natt. Tåget saktar in. Det är något fel på belysningen i kupén, ibland blinkar lamporna till och ibland lyser de starkare. Bakom mig hostar någon, djupa plågsamma hostningar som får mig att känna mig illa till mods. Jag bläddrar i min bok, men kan inte koncentrera mig. Nu kommer natten, nu stannar tåget och nu kommer konduktören för att skjuta tanten som inte har någon biljett.</font face=comic>
Rickard
Urverk speldesign
Älskar din humor, Kvante :) [NT]
~Varje gång [color:448800]Han</font color=448800> läser [color:blue]Quan'talis</font color=blue> historier så luras [color:448800]Han</font color=448800> av att de är seriösa tills [color:448800]Han</font color=448800> läser slutet
/images/icons/laugh.gif
~Varje gång [color:448800]Han</font color=448800> läser [color:blue]Quan'talis</font color=blue> historier så luras [color:448800]Han</font color=448800> av att de är seriösa tills [color:448800]Han</font color=448800> läser slutet
/images/icons/laugh.gif
Quan'talis
Swashbuckler
Jag gillar den själv också, faktiskt
Och hur vet du att de inte är seriösa? Kanske är det så min verklighet ser ut...
-JPS-
Och hur vet du att de inte är seriösa? Kanske är det så min verklighet ser ut...
-JPS-
Quan'talis
Swashbuckler
Ha!
Snart avslöjar jag vem som planterade trädet också. När litteraturvetarna sätter igång med att litteraturveta går ingen säker.
-JPS- är allegorisk på fritiden
Snart avslöjar jag vem som planterade trädet också. När litteraturvetarna sätter igång med att litteraturveta går ingen säker.
-JPS- är allegorisk på fritiden
The Saga Continues:
"Men han håller ju bara på och vandrar! Precis som du! Det låter som du vill prata om dig själv egentligen!" avbröt plötsligt en av åhörarna med. Han tittade sig malligt omkring.
Historieberättaren svarade: "Du ifrågasätter. Bra. Då måste du ha lyssnat." Han log. "Att tala ger våra vänner så mycket, men tänk på dig själv lite också.. Och lyssna färdigt. Du kommer förstå."
Åhöraren såg lite förbryllad ut, men återupptog sin gamla plats, och berättaren återupptog sin berättelse.
"Ynglingen började att med stor möda ta sig ner för berget, och befann sig på platt mark vid sent på natten. Skogen växte tätt här, och luften var annorlunda.. Tryckande. Det hela var skrämmande i sin okändhet. Ynglingen var inte van vid denna nya miljö. Han slumrade in under ett träd i väntan på morgondagen.
Nästa morgon, i dagsljuset, så var inte omgivningen fullt så skrämmande, men kändes ändå ovan och hotfull.. Han skyndade sig på. Nu var maten slut, och han hoppades på att stöta på en by där han kunde handla sig till mer.. Han hade tagit med sig några kopparslantar hemifrån.
Under dagen nådde han mycket riktigt en by, vid foten av berget. Den var stor, större än någon han sett förut, och man utvann kol ur berget här.. Byn var rökig, högljudd.. Annorlunda. Skrämmande även denna.Ynglingen virrade runt i den, och lyckades hitta en storbonde utanför byn som var villig att sälja lite mat. Eftersom pengarna var slut så hoppade han in i för en man som saknades i kolverket. Det var hårt arbete, men nu var han åtminstone inte pank längre.
Senare på dagen så fortsatte han sin vandring, men han hade bara kommit utanför staden då han såg ett barn tyst stå vid vägkanten. Barnet såg ut att vara utmärglat av hunger, och stirrade på ynglingen. Ynglingen hade använt sina sista slantar på mat, och han hade fått slita hårt för att tjäna ihop dom igen.. Han hade svårt att skiljas från sin matsäck, men till slut så hade han lämnat över den till barnet vid vägkanten.
När barnet tog emot maten så lyste hans ögon av lycka. Han tog ynglingen i handen, och plockade fram något ur sin ficka. Det var en rund och alldeles röd sten. Han gav den till ynglingen. Ynglingen tog emot den.
Barnet drog i hans hand, och ledde honom ivrigt längs med vägen. Till slut så kom dom fram till ett litet skjul. Tydligen så bodde barnet där. Med sin kusin.
Barnets kusin var en ung kvinna som hade svårt att försörja dom bägge två. Hon blev väldigt tacksam för maten dom hade fått till skänks, och ynglingen stannade kvar och lyssnade på när hon berättade om deras liv. Ynglingen förstod henne verkligen, hur hon kände och levde.. Han hade aldrig varit så här nära andra människor förut.. Länge pratade dom, hon berättade, han svarade, dom funderade och diskuterade.. Kvinnan hade många bekymmer, och ingen att prata med. När hon väl fick chansen så vällde det bara fram. Framåt kvällen hade dom pratat om allt, kändes det som, och kvinnan var verkligen väldigt tacksam. Ynglingen förstod att hans råd och tankar faktiskt hade hjälpt i en svår situation, och att dom känts väldigt viktiga för denna människa. Det kändes skönt. När han lämnade dom nästa dag hade han fått en gåva även av kvinnan: En liten röd tygpåse som doftade gott."
Historieberättaren tog återigen en paus, andades in, och tänkte efter.
(Hähähä, detta blir ett perfekt ställe att avsluta på. Stay tuned!)
"Men han håller ju bara på och vandrar! Precis som du! Det låter som du vill prata om dig själv egentligen!" avbröt plötsligt en av åhörarna med. Han tittade sig malligt omkring.
Historieberättaren svarade: "Du ifrågasätter. Bra. Då måste du ha lyssnat." Han log. "Att tala ger våra vänner så mycket, men tänk på dig själv lite också.. Och lyssna färdigt. Du kommer förstå."
Åhöraren såg lite förbryllad ut, men återupptog sin gamla plats, och berättaren återupptog sin berättelse.
"Ynglingen började att med stor möda ta sig ner för berget, och befann sig på platt mark vid sent på natten. Skogen växte tätt här, och luften var annorlunda.. Tryckande. Det hela var skrämmande i sin okändhet. Ynglingen var inte van vid denna nya miljö. Han slumrade in under ett träd i väntan på morgondagen.
Nästa morgon, i dagsljuset, så var inte omgivningen fullt så skrämmande, men kändes ändå ovan och hotfull.. Han skyndade sig på. Nu var maten slut, och han hoppades på att stöta på en by där han kunde handla sig till mer.. Han hade tagit med sig några kopparslantar hemifrån.
Under dagen nådde han mycket riktigt en by, vid foten av berget. Den var stor, större än någon han sett förut, och man utvann kol ur berget här.. Byn var rökig, högljudd.. Annorlunda. Skrämmande även denna.Ynglingen virrade runt i den, och lyckades hitta en storbonde utanför byn som var villig att sälja lite mat. Eftersom pengarna var slut så hoppade han in i för en man som saknades i kolverket. Det var hårt arbete, men nu var han åtminstone inte pank längre.
Senare på dagen så fortsatte han sin vandring, men han hade bara kommit utanför staden då han såg ett barn tyst stå vid vägkanten. Barnet såg ut att vara utmärglat av hunger, och stirrade på ynglingen. Ynglingen hade använt sina sista slantar på mat, och han hade fått slita hårt för att tjäna ihop dom igen.. Han hade svårt att skiljas från sin matsäck, men till slut så hade han lämnat över den till barnet vid vägkanten.
När barnet tog emot maten så lyste hans ögon av lycka. Han tog ynglingen i handen, och plockade fram något ur sin ficka. Det var en rund och alldeles röd sten. Han gav den till ynglingen. Ynglingen tog emot den.
Barnet drog i hans hand, och ledde honom ivrigt längs med vägen. Till slut så kom dom fram till ett litet skjul. Tydligen så bodde barnet där. Med sin kusin.
Barnets kusin var en ung kvinna som hade svårt att försörja dom bägge två. Hon blev väldigt tacksam för maten dom hade fått till skänks, och ynglingen stannade kvar och lyssnade på när hon berättade om deras liv. Ynglingen förstod henne verkligen, hur hon kände och levde.. Han hade aldrig varit så här nära andra människor förut.. Länge pratade dom, hon berättade, han svarade, dom funderade och diskuterade.. Kvinnan hade många bekymmer, och ingen att prata med. När hon väl fick chansen så vällde det bara fram. Framåt kvällen hade dom pratat om allt, kändes det som, och kvinnan var verkligen väldigt tacksam. Ynglingen förstod att hans råd och tankar faktiskt hade hjälpt i en svår situation, och att dom känts väldigt viktiga för denna människa. Det kändes skönt. När han lämnade dom nästa dag hade han fått en gåva även av kvinnan: En liten röd tygpåse som doftade gott."
Historieberättaren tog återigen en paus, andades in, och tänkte efter.
(Hähähä, detta blir ett perfekt ställe att avsluta på. Stay tuned!)
Black Dwarf
Hero
Haha ...
Det bästa med den delen var att du lyckades sätta Kvantte på plats med hjälp av inledningen. /images/icons/wink.gif
/Black Dwarf, väntar på fortsättning.
Det bästa med den delen var att du lyckades sätta Kvantte på plats med hjälp av inledningen. /images/icons/wink.gif
/Black Dwarf, väntar på fortsättning.
Quan'talis
Swashbuckler
Protest!
Men han håller ju bara på och vandrar! Precis som du! Det låter som du vill prata om dig själv egentligen!" avbröt plötsligt en av åhörarna med. Han tittade sig malligt omkring.
Jag... förlåt, jag menade ... åskådaren tittade sig inte alls malligt omkring. Nåja, kanske lite då. Men inte så mycket att det behövde vara med i berättelsen. Inte först i alla fall.
Åhöraren såg lite förbryllad ut, men återupptog sin gamla plats, och berättaren återupptog sin berättelse.
Förbryllad? Jag? Eh... jag menar förstås han... just det. Förbryllad skulle jag väl inte säga, mera... jaa... du vet... ehhh.... förbryllad. Nåja. Vi säger väl det då.
-JPS- /images/icons/smile.gif
Men han håller ju bara på och vandrar! Precis som du! Det låter som du vill prata om dig själv egentligen!" avbröt plötsligt en av åhörarna med. Han tittade sig malligt omkring.
Jag... förlåt, jag menade ... åskådaren tittade sig inte alls malligt omkring. Nåja, kanske lite då. Men inte så mycket att det behövde vara med i berättelsen. Inte först i alla fall.
Åhöraren såg lite förbryllad ut, men återupptog sin gamla plats, och berättaren återupptog sin berättelse.
Förbryllad? Jag? Eh... jag menar förstås han... just det. Förbryllad skulle jag väl inte säga, mera... jaa... du vet... ehhh.... förbryllad. Nåja. Vi säger väl det då.
-JPS- /images/icons/smile.gif
Du fick ju vad du vill.. He he he..
Du ville ha metaberättelser.. Och du fick dom! Hoppas bara att du kan hantera dom också!
Moahaha! Moahahaha! Moahahahaha-haaaaa! (Skrattade faktiskt såhär IRL också. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>)
Du ville ha metaberättelser.. Och du fick dom! Hoppas bara att du kan hantera dom också!
Moahaha! Moahahaha! Moahahahaha-haaaaa! (Skrattade faktiskt såhär IRL också. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>)
Quan'talis
Swashbuckler
Re: Du fick ju vad du vill.. He he he..
Aaargh! Metaberättelser överallt! Nu måste jag fånga in de små kräken innan de bygger bo under sängen och gnager hål på mina strumpor.
-JPS- undrar för övrigt vilka slags bilder du behöver till din filosofisida
Aaargh! Metaberättelser överallt! Nu måste jag fånga in de små kräken innan de bygger bo under sängen och gnager hål på mina strumpor.
-JPS- undrar för övrigt vilka slags bilder du behöver till din filosofisida