Nekromanti Foot knight på svenska?

[Paal]

Någon som har ett bra förslag på vad foot knights kan kallas på svenska? Alltså riddare som mestadels slogs till fots. Fotriddare låter sådär. Historiskt korrekta eller helt påhittade förslag är lika välkomna.

 

[Celledor]

Fotsoldat, knekt, tungt infanteri

 

[Mogger]

Dragoner.

 

[Rymdhamster]

Dragoner.

Trodde dragoner överlag var beridna?

Jag hade helt sonika fortsatt kalla dem riddare men "inom infanteriet". Fotsoldat är ju en historisk term men jag tror den refererar till alla som stred huvudsakligen till fots.

 

[Paal]

Fotsoldat, knekt, tungt infanteri

Jag vill ha ett namn som särskiljer dem från det vanliga fotfolket. Faktiska ädlingar i full rustning men till fots, typ. Som 1400-talets engelska riddare om jag förstått saken rätt.

Dragoner.

Dragoner är ju passande, men jag tänker mest på soldater med musköter eller karbiner, men det kanske är fel?

 

[Paal]

Trodde dragoner överlag var beridna?

Jag hade helt sonika fortsatt kalla dem riddare men "inom infanteriet". Fotsoldat är ju en historisk term men jag tror den refererar till alla som stred huvudsakligen till fots.

Dragoner slogs till fots men förflyttade sig till häst har jag för mig, och kunde sättas in snabbt i olika situationer så det är ju inte helt lyckad liknelse kanske.

 

[Mogger]

Dragoner är ju passande, men jag tänker mest på soldater med musköter eller karbiner, men det kanske är fel?

Njä, det är det väl inte. De hade ju karbiner

Dragoner slogs till fots men förflyttade sig till häst har jag för mig, och kunde sättas in snabbt i olika situationer så det är ju inte helt lyckad liknelse kanske.

Med tiden blev de allt mer uppsuttna, om man nu kan uttrycka sig så , och var väl till slut kavallerister. Men det tog några hundra år.

 

[Sapient]

Det truppslag som blev dragoner, började som fotsoldater, ung i mitten på 1500-talet. Poängen var att ha infanteri som kunde röra sig från en plats till en annan snabbare än att gå til fots - men väl där slogs de till fots.

Detta bruk blev vanligare och vanligare vid konflikter under senare delen av 1500 och början på 1600-talet, innan någon kom på att ge dem något särskilt namn - men namnet uppkom i Frankrike några år in på 1600-talet. Den vanligaste förklaringen brukar vara att deras skjutvapen (oftast en något avkortad musköt) var utsmyckat att se ut som drakhuvuden, men andra föreslagna förklaringar finns också.

Vad gäller ursprungsfrågan: Jag tror inte "foot knight" används som fast begrepp, snarare än en för sammanhanget bildad term - och då skulle "avsutten riddare" naturligtvis funka.

Åtminstone är jag inte medveten om att det fanns någon särskild "inriktning" att _enbart_ slåss till fots, utan riddare som professionella soldater slogs under varierande omständigheter. Det är som kavalleri vi är mest vana att se dem, men även där skedde mycket variation under de århundraden som riddare som politisk och social beteckning var aktuell - från tämligen basala metoder (mer eller mindre samma utrustning oavsett hur de slogs) till tillkrånglade, specialanpassade tornérrustningar enbart använda för tornérspel tex.

 

[KnightVision]

Håller med Sapient. Avsutten riddare utan tvekan.

 

[Leon]

Som det skrivits ovan tror jag inte att det finns ett etablerade fasat uttryck, varken i svenskan eller i engelskan, för avsutten riddare. Tror Foot Knight är en figurspelsterm. Men i samma anda kan man ju utan problem bilda "Fotriddare" - efter samma mönster som fotsoldat.

Fast, som Sapient skriver ovan så var det knappast så att det fanns ett sådant etablserat vapenslag. Min känsla är att det är ganska frikopplat mellan vapenslag och stridande samhällsklasser under 1400-tal. Att vara riddare eller väpnare är en samhällsställning. En tungt rustad ryttare kallas Gendarme eller Man at Arms oavsett om det är en adelsman eller en ofrälse.

 

[Tell]

Dragoner är som sagt strålande.

Det ord fransmännen använde, som vi svenskar stal, var gendarmer. Gendarmerna som truppslag utvecklades som svar på chevauchée-taktiken under inflytande av förlusterna mot flamlänningarna och senare schweizarna, och var helt enkelt riddare som stred till fots, specialiserade på ledarskap, bakhåll och infantritaktiker. Det är alltså ett högmedeltida/senmedeltida truppslag. Utrustningsmässigt märks de lucernhammaren bland deras vapen, vilket senare utvecklades till vanan vid att ge underofficerare en bardisan.

Sen är det frågan om vad du vill betona. Sverige har feodalt tungt kavalleri (ritter/junkerskap) sedan 1000-talet, men ännu på 1300-talet är riddarskap (ordensridderskap/slaget ridderskap) ovanligt. Bo Jonson Grip (riksdrotsen under kung Magnus Eriksson, dvs tidens öb+statsminister) var aldrig mer än väpnare, eftersom man ville att varje riddare skulle begå stordåd, och eftersom svenska riddare hellre dog utan att slå väpnare till riddare, än förnedrade sitt ämbete.
Vill du ha denna tendens och betona det militära bör du definitivt använda ridknekt respektive knekt för yrkessoldater inom kavalleri resp infanteri. (dessa brukar per definitition ha varit adliga)
Vill du betona gentlemannaskapet bör du använda junker respektive gendarm.
Vill du ha mer jämställdhet, använd de italienska eller franska termerna. Båda har kvinnliga former, chevalier/-euse, cavalliero/a, helt enkelt eftersom det inte var jätteovanligt att kvinnor valde de karriärerna. I det franska fallet låg det inom plikterna för en landägarinna oavsett om hon gift sig till landet eller ej; i det italienska handlade det om att "glädjeriddarna", påvliga elitsoldatsenheter som lånades ut som stadsvakter och rekryterade lokalt, inte riktigt brydde sig om kön, i enlighet med 1 mosebok 1:27 där kön ignoreras av gud.

För att gå ännu mer ot: Junkerskapet motsvarar både knapadelns titel, och det som kallas buskriddare/byriddare i spanien, dvs en person som har råd att vara kavallerist, och träning för det, samt det som under vikingatiden kallades för huskarlar eller husriddare, vilket på franska kallas miles/chevalier du maison. Däremot motsvarar det inte engelskans "hedgeknight", en landlös riddare (på svenska, en "frilans" eller "rovriddare").

 

[Leon]

Dragoner är som sagt strålande.

Det ord fransmännen använde, som vi svenskar stal, var gendarmer.

Sen är det frågan om vad du vill betona. Sverige har feodalt tungt kavalleri (ritter/junkerskap) sedan 1000-talet, men ännu på 1300-talet är riddarskap (ordensridderskap/slaget ridderskap) ovanligt. Bo Jonson Grip (riksdrotsen under kung Magnus Eriksson, dvs tidens öb+statsminister) var aldrig mer än väpnare, eftersom man ville att varje riddare skulle begå stordåd, och eftersom svenska riddare hellre dog utan att slå väpnare till riddare, än förnedrade sitt ämbete.
Vill du ha denna tendens och betona det militära bör du definitivt använda ridknekt respektive knekt för yrkessoldater inom kavalleri resp infanteri. (dessa brukar per definitition ha varit adliga)
Vill du betona gentlemannaskapet bör du använda junker respektive gendarm.
Vill du ha mer jämställdhet, använd de italienska eller franska termerna. Båda har kvinnliga former, chevalier/-euse, cavalliero/a, helt enkelt eftersom det inte var jätteovanligt att kvinnor valde de karriärerna. I det franska fallet låg det inom plikterna för en landägarinna oavsett om hon gift sig till landet eller ej; i det italienska handlade det om att "glädjeriddarna", påvliga elitsoldatsenheter som lånades ut som stadsvakter och rekryterade lokalt, inte riktigt brydde sig om kön, i enlighet med 1 mosebok 1:27 där kön ignoreras av gud.

För att gå ännu mer ot: Junkerskapet motsvarar både knapadelns titel, och det som kallas buskriddare/byriddare i spanien, dvs en person som har råd att vara kavallerist, och träning för det, samt det som under vikingatiden kallades för huskarlar eller husriddare, vilket på franska kallas miles/chevalier du maison. Däremot motsvarar det inte engelskans "hedgeknight", en landlös riddare (på svenska, en "frilans" eller "rovriddare").

Grym och utmärkt genomgång!

En gendarm, gen d'armes, är väl just en senmedeltida tungt beväpnad ryttare, oavsett adelskap - som Man at Arms?

Dragoner är väl just (som skrivits ovan), uppsuttna bösskyttar, så både lite för sent för OP samt åt "fel håll" (infanteri som tagit till häst snarare än tvärt om).

Jag funderade på om jag skulle föreslå Miles, men jag vet inte riktigt hur sent det används. Det känns mer högmedeltida för mig...

 

[Sapient]

Iofs finns en term - sergeant (som i sergeant-at-arms) - som kanske kan funka?

Det är iofs specifikt inte personer av riddarståndet, men väl deras "tjänare" - men bla i samband med korstågen användes termen mer eller mindre konsekvent som en slags "extra-riddare". Då var grejen att det behövdes tungt infanteri - lätta fotsoldater kunde inte stå emot ryttaranfall.

Serganterna förflyttade sig ofta - om det fanns - med ridhästar, eller åsnor eller kameler om hästarna tröt.

 

[Tell]

Peter: Tack för de vänliga orden!
Som sapient nämner användes sergantes för ickeadliga. det är en av skillnaderna mellan frankrike och england under perioden.
Som du säger, ang. dragoner är de bösskyttar som flyttas med hjälp av hästar. Däremot är deras funktion nästan den samma som gendarmerna hade, och det finns fördelar med att använda ett välkänt uttryck; plus att anledningen till att kortade karbiner kallades "drakar" var att det var ett populärt smeknamn på de riddare som vågade leda enheter oadliga bakom fiendelinjer; dvs mestadels gendarmer.

 

[Celledor]

Nu har jag ingen bra källa men brukar det inte talas om "mounted knights" när de sitter till häst annars så är de bara knights. Så riddare och beridna riddare?

 

[Rymdhamster]

Bah! Jag googlade på "dragoner" och fick bara upp en massa bilder på folk till hästar. Var är det här landet på väg när man inte kan dra hastiga slutsatser baserat på undermåliga google-bildsökningar!?

#Kränkt!!!
#Sviken!!!

Så... em. Tydligen är dragon en rätt passande term =)

 

[Leon]

Som du säger, ang. dragoner är de bösskyttar som flyttas med hjälp av hästar. Däremot är deras funktion nästan den samma som gendarmerna hade, och det finns fördelar med att använda ett välkänt uttryck; plus att anledningen till att kortade karbiner kallades "drakar" var att det var ett populärt smeknamn på de riddare som vågade leda enheter oadliga bakom fiendelinjer; dvs mestadels gendarmer.

Visst. Men även gendarmer är ryttare. OP ville ha avstigna riddare.

Bah! Jag googlade på "dragoner" och fick bara upp en massa bilder på folk till hästar. Var är det här landet på väg när man inte kan dra hastiga slutsatser baserat på undermåliga google-bildsökningar!?

Eh, jag håller nog med google i det här fallet

 

[Tell]

nej, då var jag otydlig. Det är det som är grejen. Från och med filip augustus används kungliga gendarmer som infanteriledare, och tidvis i plutonsformat när tungt infanteri behövdes. Det är det som vi som svenskar tog in som gendarmeri. Låg under Marskalksämbetets militäradjutants befäl i det franska fallet.

 

[Paal]

Tack för alla svar.
Kort sammanfattat så verkar det inte ha funnits något specifikt namn för riddare som stred till fots annat än avsuttna riddare, vilket väl foot knights är detsamma som. De flesta andra termer, som dragoner, sergeanter, knektar, fotsoldater syftar antingen på icke-adliga eller på specifikt beridna enheter känns det som. Gendarmer och men-at-arms tycks mig vara undantagen, men bägge är ju definitivt inte svenskklingande.

Vad skulle kunna vara ett påhittat passande namn? Gärna med anknytning till de historiska?

Adelsknekt
Fotriddare
Riddardragon
Pansarknekt

 

[DeBracy]

Jag ser framför mig folk i fullplåt som målmedvetet rör sig över slagfältet. Flera av dem bär stora (Warhammer-stora) horn som de blåser i för att både signalera till egna trupper och för att stressa och utmana fienden, och det är dessa horn som gett dem deras namn: olifanter.

Funkar väl bäst om trupptypen inte är så välspridd utan mest förekommer hos något enstaka rike.