Nekromanti Fråga: Att uppnå något som SL där RP är hindret.
- Thread starter Niklas73
- Start date
Fienden
Hero
Spela original-Drakborgen och kom sedan tillbaka.Elmrig said:
Men jk, det är en bra poäng. Men man kan ju vara lite mer sneaky än så. Giftet kanske inte behöver verka direkt."Några timmar senare, vid lägerelden, börjar du känna ett domnande genom hela kroppen. Någonting måste ha påverkat dig..." etcetc. Jag vet faktiskt inte. Svår fråga.
mördarmackan
Hero
Äh- låt det vara nåt med rustningen istället, om det nu är görligt
Ape of Wrath
DOWN WE GO
Man kan väl bara ändra på giftets egenskaper så att dess giftiga ångor frigörs av själva bläddrandet?
rollspelosofen
Veteran
- Joined
- 24 Jun 2009
- Messages
- 4
Situationer där handlingen är beroende av att något särskilt inträffar på grund av att rollpersonen gör något särskilt är alltid mycket svåra(och brukar för mig alltid gå fel).
Är det i begynnelsen på äventyret hade jag löst det genom att inkludera händelsen i handlingens bakgrund på ett sätt som gör att spelaren inte är direkt delaktig. Man "styr" liksom spelarna dit man vill och låter dem reagera efter att händelsen inträffat.
Annars skulle en lösning kunna vara att utsätta rollpersonen för tanken om vad som kunde ha hänt om spelaren gjort annorlunda(eller rätt, enligt spelledarens hemliga planer). I ditt exempel kunde en nyfiken SLP dyka upp direkt efter att rollpersonen bläddrat färdigt i boken för att titta igenom boken hen också. Men, eftersom SLPn då inte bar någon tung rustning, drabbas han av giftet och faller livlöst ihop. En uppmärksam RP borde kunna koppla ihop varför.
Är det i begynnelsen på äventyret hade jag löst det genom att inkludera händelsen i handlingens bakgrund på ett sätt som gör att spelaren inte är direkt delaktig. Man "styr" liksom spelarna dit man vill och låter dem reagera efter att händelsen inträffat.
Annars skulle en lösning kunna vara att utsätta rollpersonen för tanken om vad som kunde ha hänt om spelaren gjort annorlunda(eller rätt, enligt spelledarens hemliga planer). I ditt exempel kunde en nyfiken SLP dyka upp direkt efter att rollpersonen bläddrat färdigt i boken för att titta igenom boken hen också. Men, eftersom SLPn då inte bar någon tung rustning, drabbas han av giftet och faller livlöst ihop. En uppmärksam RP borde kunna koppla ihop varför.
solvebring said:Antingen låter jag giftet komma från en annan källa eller så anpassar jag giftet. Rustningshandskar eller inte – insidan av dem är ändå av skinn eller tyg (man har inte plåt i handflatan!) och nu, helt plötsligt, bestämmer jag att det här giftet absorberas oerhört lätt; giftet sugs in i handskarna och verkar mot huden. Tadaa!
Dvs jag skulle aldrig lura spelaren och tvinga rollpersonen att anpassa sig, utan anpassar istället mig själv – om nu detta absoluta måste äga rum.
Tycker det där är lite paradoxalt. Det är klart du som SL lurar spelaren, så länge spelaren inte är medveten om att den blir förgiftad.
Därtill definierar du egenskaperna som spelarens prylar har och det ser jag utan problem som ett sätt att tvinga rollpersonen.
Men det sagt. Så ser jag inga problem med att en SL varken lurar sin spelare eller tvingar spelaren att anpassa sig. Det är ju en del av uppdraget man har som SL för att skapa en intressant dynamik vid spelbordet. Att ständigt anpassa sig själv som SL och aldrig lura sina spelare är ju att degenerera sig själv till någon sorts förutsebar bekräftelserobot.
Själv tror jag det viktiga att tänka på som SL är:
1. Att göra momentet där rollpersonen blir förgiftad på ett intressant eller trovärdigt sätt. I det här fallet tycker jag en förgiftad bok låter skitkonstigt.
2. Att SL inte signalerar någon form av skadegläde utan gör förgiftningen till något dramaturgiskt intressant så spelarna har "kul".
Kraetyz said:Spela original-Drakborgen och kom sedan tillbaka.Elmrig said:
"Några timmar senare, vid lägerelden, börjar du känna ett domnande genom hela kroppen. Någonting måste ha påverkat dig..." etcetc. Jag vet faktiskt inte. Svår fråga.
Det här är ju trådens bästa tips. Varför måste ens spelaren/rollkaraktären få reda på hur den blev förgiftad? Låt det komma fram senare genom symptom.
Det kan ju vara trevligt, tänker jag, om det inte finns en massa logiska hål i det pussel spelaren måste lägga. Är hen medveten om att hen tog i boken med stålhandskar så lär den möjligheten gå bort, och är det ett gift som kan ge effekt genom rustningen lär det räcka med att befinna sig i samma rum, varför alla som besökt boken bör vara förgiftade tillsammans.Pärsson said:Kraetyz said:Spela original-Drakborgen och kom sedan tillbaka.Elmrig said:
"Några timmar senare, vid lägerelden, börjar du känna ett domnande genom hela kroppen. Någonting måste ha påverkat dig..." etcetc. Jag vet faktiskt inte. Svår fråga.
Det här är ju trådens bästa tips. Varför måste ens spelaren/rollkaraktären få reda på hur den blev förgiftad? Låt det komma fram senare genom symptom.
solvebring
Superhero
Re: En reflektion kring "rälslögnen"
Som du säger handlar det hela om hur man gör det, och i det avseendet kan man kanske tala om direkt vs indirekt lögn (eller månne att man kan kalla det rälsning)? Och det är det jag vill skilja på. Jag borde kanske ha skrivit mitt inlägg annorlunda, men jag kom att fundera på hela det här ämnets paradox först efteråt.
Kort sagt ser jag en skillnad i att jag anpassar sakerna runtomkring rollpersonen, än att rollpersonen tvingas anpassa sig – som i fallet när man påpekar att handskarna måste tas av. Att lura indirekt, att anpassa skeendet, istället för att anpassa rollpersonen, är då indirekt lurendrejeri; än mer indirekt, eller för den delen dolt, om spelaren inte märker det utan att det, som du säger, sker på ett trovärdigt sätt.
Kanske är den faktiska skillnaden här, huruvida spelaren märker att hon blir snärjd eller inte? ... Jag föredrar i alla fall metoder där det inte märks, så att ingen behöver känna sig blåst.
Dock är jag på kranks linje i övrigt – det bästa är väl att skapa äventyr som inte är beroende av lyckanden eller misslyckanden för att fungera, utan där spelaren är fri och där hennes handlingar inte måste tvingas att falla på ett visst sätt för att inte förstöra scenariot. Scenariot blir tajtare, ärligare mot rollpersonerna och spelarna och man undgår att fastna pga tärningsslag och liknande saker.
Ja, jag är medveten om just det och har just funderat på det här ämnet lite nu ikväll. Alltså, spelledaren lurar ju alltid sina spelare i det avseendet att denna styr händelser och skeenden på det sätt som denne önskar. Oavsett hur. Dvs. oavsett hur jag förgiftar rollpersonen så har jag ju lurat spelaren i det avseendet att jag tvingar på en händelse på rollpersonen, utan att ge det hela en chans att inte ske.Pärsson said:solvebring said:Antingen låter jag giftet komma från en annan källa eller så anpassar jag giftet. Rustningshandskar eller inte – insidan av dem är ändå av skinn eller tyg (man har inte plåt i handflatan!) och nu, helt plötsligt, bestämmer jag att det här giftet absorberas oerhört lätt; giftet sugs in i handskarna och verkar mot huden. Tadaa!
Dvs jag skulle aldrig lura spelaren och tvinga rollpersonen att anpassa sig, utan anpassar istället mig själv – om nu detta absoluta måste äga rum.
Tycker det där är lite paradoxalt. Det är klart du som SL lurar spelaren, så länge spelaren inte är medveten om att den blir förgiftad.
Därtill definierar du egenskaperna som spelarens prylar har och det ser jag utan problem som ett sätt att tvinga rollpersonen.
Men det sagt. Så ser jag inga problem med att en SL varken lurar sin spelare eller tvingar spelaren att anpassa sig. Det är ju en del av uppdraget man har som SL för att skapa en intressant dynamik vid spelbordet. Att ständigt anpassa sig själv som SL och aldrig lura sina spelare är ju att degenerera sig själv till någon sorts förutsebar bekräftelserobot.
Själv tror jag det viktiga att tänka på som SL är:
1. Att göra momentet där rollpersonen blir förgiftad på ett intressant eller trovärdigt sätt. I det här fallet tycker jag en förgiftad bok låter skitkonstigt.
2. Att SL inte signalerar någon form av skadegläde utan gör förgiftningen till något dramaturgiskt intressant så spelarna har "kul".
Som du säger handlar det hela om hur man gör det, och i det avseendet kan man kanske tala om direkt vs indirekt lögn (eller månne att man kan kalla det rälsning)? Och det är det jag vill skilja på. Jag borde kanske ha skrivit mitt inlägg annorlunda, men jag kom att fundera på hela det här ämnets paradox först efteråt.
Kort sagt ser jag en skillnad i att jag anpassar sakerna runtomkring rollpersonen, än att rollpersonen tvingas anpassa sig – som i fallet när man påpekar att handskarna måste tas av. Att lura indirekt, att anpassa skeendet, istället för att anpassa rollpersonen, är då indirekt lurendrejeri; än mer indirekt, eller för den delen dolt, om spelaren inte märker det utan att det, som du säger, sker på ett trovärdigt sätt.
Kanske är den faktiska skillnaden här, huruvida spelaren märker att hon blir snärjd eller inte? ... Jag föredrar i alla fall metoder där det inte märks, så att ingen behöver känna sig blåst.
Dock är jag på kranks linje i övrigt – det bästa är väl att skapa äventyr som inte är beroende av lyckanden eller misslyckanden för att fungera, utan där spelaren är fri och där hennes handlingar inte måste tvingas att falla på ett visst sätt för att inte förstöra scenariot. Scenariot blir tajtare, ärligare mot rollpersonerna och spelarna och man undgår att fastna pga tärningsslag och liknande saker.
solvebring
Superhero
Så brukar jag göra, och det brukar bli så bra så. Effekten blir helt enkelt starkare och det väger mycket tyngre för fiktionen om man börjar smyga fram olika symptom istället för att säga "Okej, nu är du förgiftad".Pärsson said:Kraetyz said:Spela original-Drakborgen och kom sedan tillbaka.Elmrig said:
"Några timmar senare, vid lägerelden, börjar du känna ett domnande genom hela kroppen. Någonting måste ha påverkat dig..." etcetc. Jag vet faktiskt inte. Svår fråga.
Det här är ju trådens bästa tips. Varför måste ens spelaren/rollkaraktären få reda på hur den blev förgiftad? Låt det komma fram senare genom symptom.
Det tycker jag är viktigt i alla sådana aspekter, dvs. att man skildrar händelseförlopp istället för att bara bekräfta någonting så där, helt frankt ... platt.
Dock tror jag spelaren kan lägga ihop 1 + 1 och kan därav se hur handskarna och boken, i alla fall med stor sannolikhet, kan hänga ihop, och kan därav känna sig snärjd.
Edit: Vill man nu ha mysteriet i en gåtfull förgiftning, och dölja sin rälsning, bör man vid tillfället det sker skita i att beröra boken och nu t.ex. handskarna för mycket, och välja en annan väg istället. IMHO.
Fast, se det så här:
TS nämner att giftet för historien framåt. Då kan jag se tre vägar därifrån.
1. Hitta ett botemedel till giftet
2. Ta reda på vem som ligger bakom förgiftningen
3. Ta reda på hur förgiftningen gick till (men är detta relevant?)
Det kan vara klokt att inte ha ett svar på frågan 3 och låta spelarna tillsammans ta fram egna teorier - och empiriskt bepröva dessa - om frågan är relevant/intressant att besvara.
TS nämner att giftet för historien framåt. Då kan jag se tre vägar därifrån.
1. Hitta ett botemedel till giftet
2. Ta reda på vem som ligger bakom förgiftningen
3. Ta reda på hur förgiftningen gick till (men är detta relevant?)
Det kan vara klokt att inte ha ett svar på frågan 3 och låta spelarna tillsammans ta fram egna teorier - och empiriskt bepröva dessa - om frågan är relevant/intressant att besvara.
solvebring
Superhero
Jo, precis – om jag inte missförstår din poäng nu. Dvs. ja, resonemanget ovan förutsätter att det finns en poäng med att man just förgiftas och just av den där boken och att just aktuell person förgiftas. Om inte så är fallet kan detta ske på helt andra sätt så att man slipper tvånget i fråga – därmed är rollpersonen inte längre ett hinder. Om "hur gick det till" inte står i centrum kan ju förgiftningen ske på andra sätt och förövrigt hända någon annan. Helt klart, fast jag tycker att jag är inne på den linjen i mitt första inlägg; att helt enkelt anpassa skeendet efter situationen – dock kan man göra det på flera olika sätt, antingen hitta på något helt annat, och hur det hände spelar ingen roll. Fast om hur det nu hände spelar roll så kan man alltid vrida lite på just det och få önskad effekt ändå, som att giftet lätt absorberas osv.Pärsson said:
/solvebring som tror att han och Pärsson vill göra samma poäng, bara det att de attackerar det från olika infallsvinklar.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Nu är det kanske viktigt att RP blir förgiftad av boken, men annars tycker jag att det hade varit roligt om rollpersonerna går runt med den här giftiga boken och ovetandes förgiftar alla de visar den för =)
Ögat
Hero
Det här är säkert olika från grupp till grupp. Efter att ha old skoolat hela hösten har jag lärt mig att min grupp fungerar såhär:
De gillar att bli lurade, om det finns en förvarning om att de kommer bli lurade.
Min grupp skulle acceptera "du lyfter upp boken, men sidorna är så gamla och nötta så du kan inte bläddra med dina järnhandskar" just eftersom det är en tydlig förvarning om att något är speciellt med boken. Motsatt skulle de ha svårare att acceptera "ja, du läser boken och den verkar väl ok men nästa dag är du förgiftad". Då skulle det bli en jävla massa "men vem läser genom att slicka sig på tummen?" eller "jag är rik så jag har en tjänare som läser åt mig" osv. En bra fälla - i mitt tycke - ger en tydlig indikation om att det är en fälla på väg, men inte hur den kommer fungera.
De gillar att bli lurade, om det finns en förvarning om att de kommer bli lurade.
Min grupp skulle acceptera "du lyfter upp boken, men sidorna är så gamla och nötta så du kan inte bläddra med dina järnhandskar" just eftersom det är en tydlig förvarning om att något är speciellt med boken. Motsatt skulle de ha svårare att acceptera "ja, du läser boken och den verkar väl ok men nästa dag är du förgiftad". Då skulle det bli en jävla massa "men vem läser genom att slicka sig på tummen?" eller "jag är rik så jag har en tjänare som läser åt mig" osv. En bra fälla - i mitt tycke - ger en tydlig indikation om att det är en fälla på väg, men inte hur den kommer fungera.
Problemet här blir att du flaggar för att det är något de måste göra för att lyckas och då det är något så elementärt som inte kräver ett slag kommer du väcka en misstanke hos spelarna som inte skulle väckts hos rollpersonen.
Det gör inte jag heller (fast det är mitt spelsystem som löser problemet). Exemplet är iofs väldigt tillspetsat men icke desto mindre verkar det vara en fråga som intresserar.
Jag skulle nog välja att giftet kommer en annan väg men jag rälsar och där kan det vara av vikt att INPUT ITEM A to RELEASE ITEM B. Men det är en annan diskussion. Förvänta dig mer äventyrstrådar av mig framöver.
Jag skulle nog välja att giftet kommer en annan väg men jag rälsar och där kan det vara av vikt att INPUT ITEM A to RELEASE ITEM B. Men det är en annan diskussion. Förvänta dig mer äventyrstrådar av mig framöver.
Re: En reflektion kring "rälslögnen"
Vet du Solve. Jag tror ditt inlägg är intressant men skulle tjäna på exemplifierande. Meningen med den här typen av trådar är att lyfta fram ett nutida bra sätt att skriva äventyr och mängden läsare av en tråd är ofta oerhört mycket större än antal skribenter. Jag tror jag fattar det du vill ha fram men med exempel tror jag att jag och många fler kan få ut nyttan av vad det här handlar om: Äventyrsdesign (och inte ett bråk om vad som är bäst
). Ibland tenderar wrnu att bli väldigt teoretiskt och internt och vissa trådar som den här tjänar på att "nå allmänheten bättre". Har du lust att exemplifiera ditt inlägg?
Vet du Solve. Jag tror ditt inlägg är intressant men skulle tjäna på exemplifierande. Meningen med den här typen av trådar är att lyfta fram ett nutida bra sätt att skriva äventyr och mängden läsare av en tråd är ofta oerhört mycket större än antal skribenter. Jag tror jag fattar det du vill ha fram men med exempel tror jag att jag och många fler kan få ut nyttan av vad det här handlar om: Äventyrsdesign (och inte ett bråk om vad som är bäst
). Ibland tenderar wrnu att bli väldigt teoretiskt och internt och vissa trådar som den här tjänar på att "nå allmänheten bättre". Har du lust att exemplifiera ditt inlägg?