Niklas73 said:
Eller hur och Inte sant är sällan så mycket "överlämnare" som förstärkning av ens eget tyckande? Psykologiskt - om det verkligen är en fråga - så utmanar det den andra parten att antingen hålla med eller säga emot.
Ja. Ett ganska grovt medel på det sättet, inte så subtilt. Men absolut.
Det finns också mer neutrala varianter, "vad tycker du?" t.ex.
Huvudsaken är iaf att på samma sätt som ingen SL avslutar alla sina meningar med "vad gör ni?" så avslutar ingen människa alla sina meningar med ett överlämnande.
Men ibland gör man det, för att man upplever att det annars fanns en otydlighet; eller att man upplever att det finns en risk att den man pratar med inte känner sig inkluderad.
Jag tycker att det är bra med ödmjukhet; med överlämnanden och till exempel små bejakanden som "mhm" och nickanden när andra pratar. För mig är det ett tecken på att man är en fungerande kommunikatör som inkluderar andra i samtalet, inte bara kör monolog. Jag, som har en tendens att urarta i monologer, brukar försöka hålla koll på andras små bejakanden; när de slutar nicka och mhm:a så sitter de antagligen bara och väntar på att jag ska sluta...
Nå; min poäng är att trådstarten beskriver vad som för mig definitivt är ett ickeproblem. Som spelare stör jag mig inte på frågan; i actionsekvenser behövs den sällan, där kan man lätt göra som Han skriver och sköta överlämnandet genom att göra det tydligt i fiktionen att spelarna minsann måste agera - men jag tycker om långsamma scener också, där spelarna inte alls måste agera. Vanliga morgonrutiner gillar jag till exempel att låta spelarna berätta om, och då tycker jag inte att "Det är morgon, måndagen den 8:e. Du vaknar. Vad gör du?" är ett problem.