Nekromanti Fraggelrollspel - Speltråd

[Cissi]

Yra

Jag har stått och tuggat på min svanstipp av nervositet under hela spektaklet. Speciellt när Xap knöt loss sig och gick iväg över bron höll jag på att bli alldeles tokig av spänning.
Nu kramar jag om honom och dansar runt i glädjedans runt Fiffi.

"Heja Xap! Du är den bästaste!" Sjunger jag glatt.

 

[Anchorman]

Fiffi

Ett hurra och en klapp på axeln är det jag frambringar i form av firande.

Sen tar jag och tittar runt för att försöka hitta vart vi ska härnäst.

 

[Max]

Jag håller fram den blå skålen mot Fiffi.

"Vad tror du den gör? Är den magisk?"

Tankar om magi går omkring i mitt huvud. Jag undrar om skålen kan göra mig till en trollkarl!

 

[Rymdhamster]

Fiffi
Nu när du börjat få en ganska bra överblick över labyrinten tycker du dig ana att gångarna leder till ytterligare två platser. Gångarna mot den ena platsen leder uppåt medan gångarna till den andra platsen leder nedåt.

Som vanligt åtföljs ni av bardernas musik, svagt i bakgrunden.

 

[Anchorman]

Fiffi

Alltid bra att gå ner, för då kan det bara gå uppåt sen!

"Om vi är klara så kanske vi ska röra oss vidare. Vi går hitåt."
Jag rör mog mot den nedre vägen

 

[Max]

Jag blir lite ledsen att Fiffi ignorerar mig, men jag följer efter för jag vet att hon är den smartaste bland oss och jag litar på hennes ledning. Jag fortsätter att hålla hårt i skålen.

 

[Cissi]

Yra

Jag stoppar in doserpinnar i hela munnen så de spretar ut åt alla håll och jag börjar likna en hamster. Sen stoppar jag så mycket pinnar jag kan i kläderna och plockar upp stenen som jag lagt ifrån mig för att kunna hålla i repet. I sista sekunden rullar jag ihop lassot och lägger det över axeln, lyfter upp stenen och följer med de andra två.

"mm um hmm." Säger jag med munner full av doserpinnar.

 

[Rymdhamster]

Vägen neråt leder genom gångar som verkar mycket gamla, och ju längre ner ni kommer desto fler gamla ristningar av olika mönster ser ni på gångens väggar.

Vid ett tillfälle kommer ni till en avgrund där bron har rasat, men lyckligtvis har dosarna byggt någon slags konstruktion tvärs över som är full tillräcklig för att ni ska kunna ta er över.

Efter en lång promenad kommer ni fram till en ännu en grottöppning som leder in till en större sal. Urgamla statyer av fragglar står vakt på var sida om ingången, men alla detaljer har vittrat bort och en av dem saknar helt sina händer som tycks ha fallit av och omvandlats till damm.

En snabb titt in i grottsalen avslöjar en liten öppning på andra sidan salen. Från öppningen skiner ett svalt, blått sken och ni hör ljudet från porlande vatten. I salen, mellan er och öppningen, växer långa, gröna rankor som slingrar sig fram och tillbaka över hela salens golv.

[Anchorman, se PM!]

 

[Cissi]

Yra

Jag sväljer en munfull doserpinnar och tar ett steg in i salen med stora ögon.

"oooh!"

 

[Rymdhamster]

Yra
De närmaste rankorna börjar slingra sig fram över golvet mot dig, men de når inte riktigt. Fler och fler rankor i rummet börjar slingra på sig.

 

[Cissi]

Yra

"Oh!"

Jag tar ett steg tillbaka och tittar på Fiffi och Xap. Pekar på rankorna.

"Vad är det där!?"

 

[Max]

Jag kollar på rankorna och mina tankar blandas med min oändligt konstiga fantasi.

"Det ser ut som långa gröna armar! Men, frågan är vems armar?"

Jag tar handen och håller den på hakan (som när man tänker).

 

[Anchorman]

Fiffi

När jag inser vad det är jag tittar på späärar jag upp ögonen och säger till de andra.
"Akta er! Om jag inte har helt fel så är det där inget annat än Klängande Krypare. De fångar er och kramar er, och ingen mysig kram heller! De kramar er tills ni inte andas längre, sen drar de med er och äter upp er."

Jag kliar mig lite i huvudet och försöker komma ihåg vad det var man skulle göra med såna här, det var ju ändå många år sedan sist jag stötte på något liknande och alla detaljer kanske inte stämmer helt.

"Om jag inte minns fel så skyr de blommor, vi behöver få tag på blommor eller i alla fall doften utav dem!"

 

[Max]

Jag backar 2 steg och ser skrämd ut.

"Jag har aldrig hört talas om några Klängande Krypare! Vi har tur att vi har dig Fiffi!"

Jag känner mig stolt över min vän Fiffi, och backar ett steg till. Jag kollar omkring på marken om det finns någonting jag kan kasta eller peta på de Klängande Kryparna med.

 

[Rymdhamster]

Xap
Det finns gott om grus och småstenar runt omkring dig. Till och med lite större stenbumlingar, men dem orkar du nog inte kasta så långt så vill du hiva iväg dem måste du nog gå rätt nära kryparna.

 

[Max]

Jag plockar upp en sten som är ganska stor, ungefär som min knytnäve. Jag går fram lite och kastar den en bit längre bort på de Klängande Kryparna för att se om de går ditåt när de känner stenen träffa deras...kroppar?

Sen backar jag ett par steg och kollar vad som händer.

 

[Rymdhamster]

Xap
Rankorna närmast där stenen landar blir mer aktiva och verkar känna sig runt efter vad det var som rörde på sig, men de slutar snart med det och återgår till ett stilla svajande. Rankorna närmast er är mer aktiva och ni tycker nästan att de känns som att de har kommit lite närmare er. Men det skulle kanske kunna vara inbillning.

 

[Anchorman]

Fiffi

Jag backar några stef och säger:
"Låt oss hitta en blomma innan vi gör något dumt."

 

[Max]

Jag backar också ett par steg, plockar upp en till sten, och kastar den längre än den förra, så längt jag kan faktiskt.

"En blomma? Ibland förstår jag inte vad du menar, men okej jag ska kolla efter en blomma."

Jag kollar omkring överallt och letar efter en blomma.

 

[Cissi]

Yra

"Men det växer väl inga blommor i grottan? De bor ju bara på ytan... väl?"