Anarchclown said:Ja. Eller i alla fall humor. Att skriva med liv och humor är i allmänhet en bra idé om man vill ha folk som läser vad man skriver. Att det finns humor i världen känns livsviktigt. Om inte annat, hur stor är inte chansen att det finns galghumor i en värld som har gått under? Sedan kan man för allt i världen låta bli att ge några som helst nickar till den preapokalyptiske läsaren om det nu stör att man gör det.
Att en text får mig att skratta har jag aldrig upplevt som så problematiskt, om jag inte skrattade för att det var dåligt skrivet DVS. Till och med Brott och Straff innehåller liksom humor.
För mig är skillnaden mellan in-gamehumor och out-of-gamehumor enorm. Jag gillar galghumor i spelvärlden och så, men jag har enormt svårt när det är något skämtsamt som bara är riktat till mig som spelare. För mig bryter det inlevelsen rejält, eftersom en del av skämtet ju då blir just att min rollperson inte fattar - det blir en disconnect, plötsligt förväntas jag ha roligt medan min rollperson har det jobbigt - och dessutom ska jag delvis ha roligt ÅT rollpersonen.