Nekromanti Friform

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Definition, okaaj.

"Jag spelade friform långt innan jag provade något strategispel med tennfigurer"

Det är du, det. Rollspelshobbyn så som vi känner den idag och som helhet har dock sina anor i att Dave Arneson och Gary Gygax kombinerade tennfigurer med individuella karakteristika. Vad som hände därefter är historia: nån gång under sjuttitalet så började folk experimentera med att kasta ut tennfigurerna ur rollspelen, och under åttitalet började folk experimentera med att kasta ut spelmomentet över huvud taget. Men hobbyn som helhet har sitt ursprung i Arneson/Gygax formexperiment anno domini nittonhundrasjuttikallt, och friformsgrenen har sitt ursprung i hobbyn. Liksom lajvgrenen, för övrigt.

Liksom, alla dessa antika grenar som du hänvisar till har blommat upp och dött ut. De har haft sitt ursprung i teater, diktkonst eller sagoberättande, men de har aldrig haft en självständig fortlöpande tradition med en stor kluns hängivna följeslagare förrän nu. Att det en gång i tiden har funnits en gräsätande varelse som kallas för "anknäbbsdinosaurie" för inte kossan till anknäbbens avkomma eller utveckling. De råkar bara fylla samma nisch. Men deras ursprung är helt annorlunda. Framförallt är anknäbbsdinosaurien utdöd, vilket kon inte är.

Kort sagt, måhända har man sysslat med rollspelsliknande aktiviteter i antiken. So what? Det är inte dit som vi drar vår tradition. Den traditionen är död och avkapad. Den må ha fyllt samma nisch, men det är likförbannat inte vår tradition. Vår tradition drar faktiskt sitt ursprung till Arneson och Gygax.

"Ledsen att behöva göra dig besviken, men jag har inga lömska motiv. Jag tog ett konkret exempel, det första som poppade upp i mitt huvud. Anspelningen var förresten på hip hop. Gillar du inte det exemplet, ta egypternas målningar som var serier, långt innan begreppet "serier" var fött."

Whateva. För vad du säger är att X är finare än Y eftersom X har ett anrikt förflutet medan Y inte har det.

"Vem pratar om uppskattning? Är film en sämre uttrycksform än romaner bara för att de inte har ett lika rikt förflutet? Eller är film bättre för att det är en modernare uttrycksform än romanerna?"

Exakt. Så varför försöker du dra fram friformens "ädla förflutna" som ett argument för att friform är ett bättre sätt att spela rollspel på än regelspel? Uppskatta friform för vad det är, inte för vad det har varit. Uppskatta en Lambourghini för att det är en fräsig sportbil, inte för att den har anor från antikens häst och vagn.
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Den stora frågan...

är ivägen för runtomkringhoppandet

Man kanske skulle svänga ihop ett konventäventyr där
spelarna tvingades göra detta för att komma förbi ett par
vakter <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

/Alexander Gyhlesten, som funderar på engagemanget
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"Kort sagt, måhända har man sysslat med rollspelsliknande aktiviteter i antiken. So what? Det är inte dit som vi drar vår tradition. Den traditionen är död och avkapad. Den må ha fyllt samma nisch, men det är likförbannat inte vår tradition. Vår tradition drar faktiskt sitt ursprung till Arneson och Gygax."

Så resonerar många om Yellow Kid och serier också. Eller gjorde, iaf. Många tyckte att Scott McCloud gjorde helt fel som såg en röd tråd från de moderna serierna till gamla grottmålningar. Men se, nu i efterhand måste man ge Scott rätt, för många moderna serier på nätet har många fler likheter med de gamla pyramidmålningarna än pappersserierna. (Läs Reinventing Comics för att lära er mer om det)

Samma sak har alltså skett med rollspelen. Först finns det rollspel utan att någon kallar dem för "rollspel". Sedan skapas det första moderna rollspelet och termen "rollspel" lanseras. Slutligen återuppfinner hobbyn sig själv och återgår på många sätt till sin ursprungliga form.

Du pratar om traditioner, rollspelshobbyn och en massa annat som jag inte tycker har med saken att göra. Ska man definiera vad berättarformen "rollspel" är så ska man inte prata om drakar, demoner, rymdskepp och Gary Gygax. Det är blott saker vi fyller kärlet rollspel med. Själva berättarformen rollspel kan fortsätta leva som idé även när alla moderna rollspel är utdöda. Ska vi diskutera vad rollspelshobbyn är idag så får du gärna ta upp tennfigurer, D20, alver osv, men kärlet "rollspel" i sig bryr sig inte om vad man fyller det med.

"För vad du säger är att X är finare än Y eftersom X har ett anrikt förflutet medan Y inte har det"

Nej, nu läser du inte inläggen innan du kommenterar dem igen. Jag skrev faktiskt uttryckligen att inte romaner var finare än film bara för att de har ett anrikt förflutet. Jag säger att en bra definition på rollspel (alla sorters rollspel, alltså. Både tärningsrollspel och friform) måste kunna appliceras på allt som är rollspel idag och allt det som någonsin varit rollspel utan att inkludera en massa som uppenbarligen inte är rollspel. Det är ditt hjärnspöke som får det till att vissa rollspelssorter skulle vara sämre än andra. Jag har inte skrivit något sådant.

"Uppskatta en Lambourghini för att det är en fräsig sportbil, inte för att den har anor från antikens häst och vagn. "

Jag skrev också uttryckligen att jag inte pratar om uppskattning. Det är ditt eget ämne som du hittat på själv. Jag pratar om en defenition på rollspelsmediet. Hur du kan få det till en prestigekamp kan du gärna få upplysa mig om.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Definition, okaaj.

"Många tyckte att Scott McCloud gjorde helt fel som såg en röd tråd från de moderna serierna till gamla grottmålningar. Men se, nu i efterhand måste man ge Scott rätt, för många moderna serier på nätet har många fler likheter med de gamla pyramidmålningarna än pappersserierna."

Måste man? Jag gör det inte, till exempel. Jag ser inte den röda tråden från egyptiernas pyramidmålningar till serier. En röd tråd har en kontinuitet, vilket den utvecklingen inte har. På samma sätt vill jag inte dra en röd tråd från sagoberättande framför lägerelden till dagens friformande vid bordet, eftersom kontinuiteten saknas.

Att hänvisa till Scott McClouds egna utsagor som argument för Scott McClouds tes är som att hävda att Bibeln har rätt för det står i Bibeln. Dessutom hävdar jag att han faktiskt har fel, med basis i vad egyptierna faktiskt målade på sina väggar.

Och på samma sätt så hävdar jag att du har fel när det gäller rollspelens utveckling. Faktiskt.
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Definition, okaaj.

Många tyckte att Scott McCloud gjorde helt fel som såg en
röd tråd från de moderna serierna till gamla grottmålningar.


Det är en stor skillnad på McClouds debatt och den här
debatten, Johan. Självklart har "friform" sina rötter i
sagoberättandet i stugorna under 1500-talet, de Grekiska
diktarnas verk och vad som helst - Men det har rollspel också.
Jag ser "friform" som en av varianterna att spela rollspel på
och inget annat emedan du verkar tycka något helt annat.

Men, just den här biten har IMHO inget med kärnan av
debatten att göra.

/Alexander Gyhlesten
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"En röd tråd har en kontinuitet, vilket den utvecklingen inte har. På samma sätt vill jag inte dra en röd tråd från sagoberättande framför lägerelden till dagens friformande vid bordet, eftersom kontinuiteten saknas."

Det är mycket viktigt när man pratar om de moderna rollspelens historia, javisst, men kontinuitet saknar faktiskt relevans när man definierar själva termen "rollspel" såsom berättarform.

Lagarna för aerodynamik är desamma för både humlor, fladdermöss, pterodaktyler och ormvråkar, trots att de utvecklat vingar på var sitt håll. På samma sätt är ett rim ett rim, oavsett om lyricisten är född i antikens Athen eller i Compton. Reglerna för berättande genom bilder i sekvens råder för både egypterna, instruktioner om hur man tar på sig en flytväst och för Arne Anka. Där har du kontinuiteten. En kronologisk röd linje är viktig för historiker, men ska man prata om själva berättarformen, då gäller det att söka en tematisk röd linje.

Skulle jag som modern rollspelare kunna lära mig något av urgammalt berättande vid lägerelden? Utan tvekan. (förutsatt att jag förstod språket, förstås)

Därför vill jag samla allt under ett och samma paraply.

"Och på samma sätt så hävdar jag att du har fel när det gäller rollspelens utveckling."

Well, utvecklingen skiter jag faktiskt i. Den är viktig för historikerna. Vad jag är ute efter, det är att definiera vad berättarformen rollspel är, och för att förstå det måste man anta ett vidare perspektiv än "Batman, då? Ska inte Batman vara med?"

---

Behövs det pratbubblor i en serie? Nej.
Behövs det tärningar i ett rollspel? Nej.
Behövs det serierutor i en serie? Nej.
Behövs det regler i ett rollspel? Nej.
Behövs det Batman i en serie? Nej.
Behövs det fantasy i ett rollspel? Nej.

men

Behövs det föreställande sidoställda bilder lagda i avsiktlig sekvens i en serie? Jäpp.
Behövs det X i ett rollspel? Jäpp.

---

Det här är min utgångspunkt för definierandet av rollspel. Nu gäller det bara att klura ut vad X är för något. Jag har min version, kom gärna med era egna synpunkter.

Min definition inkluderar MUSH, tärningsspel, friform, storytelling, dungeonsmashing, pookafiktum, å allt möjligt (och de är alla lika mycket värda, oavsett vad ni har fått för er) så den är jag rätt nöjd med. Den stänger ute Lajv, men det tycker jag är helt rätt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"Jag ser "friform" som en av varianterna att spela rollspel på
och inget annat emedan du verkar tycka något helt annat."


Det är väl exakt samma sak som jag just har sagt? "Rollgestaltning för njutnings skull där man berättar vad ens rollperson gör och säger" -hur kan det betyda att friform är bättre än någon annan sorts rollspel?

Jag testar att byta bild till något snällare, ni verkar ju tro att jag menar något elitistiskt så fort jag öppnar munnen.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Definition, okaaj.

"Reglerna för berättande genom bilder i sekvens råder för både egypterna, instruktioner om hur man tar på sig en flytväst och för Arne Anka."

...bara om du vill definiera tecknen b, i, l, d, e samt r som bilder och sätter dem i en sekvens. Fast de reglerna har mer med romanförfattande och grammatik att göra än med serier. Bildsekvensen "limpa-vaktel-limpa-ankh-sol" är ingen serie. Det är så man stavar till Tut-ankh-amun på gammalegyptiska. Att deras tecken råkar likna limpor, vaktlar, ankhar (ankhor?) och solar är en annan sak. Jag ser inte lilla alfa som en illustration av en fisk eller lilla beta som en illustration av en gravid kvinna heller.

"Skulle jag som modern rollspelare kunna lära mig något av urgammalt berättande vid lägerelden? Utan tvekan. (förutsatt att jag förstod språket, förstås)"

Möjligen skulle du lära dig något om berättande, men jag är faktiskt rätt skeptisk till att du skulle lära dig något om rollspelande. Då kan du lära dig bra mycket mer om rollspelande om du tittar på några medeltidsungar som leker korsfarare och muslimer (eller vad de nu lekte).

"Behövs det regler i ett rollspel? Nej."

Och det är här som jag inte håller med. Det finns tre områden av regler som är bra att ha, varav två är obligatoriska. De två obligatoriska är språkregler och ordningsregler. Utan språkregler kan ni inte kommunicera, och utan ordningsregler så kan ni inte samverka. Det är möjligt att dessa regler är outtalade eller så grundläggande att de aldrig nämns, men regler är de likförbannat.

Vad som möjligen är diskutabelt är spelregler, men faktum är att även där hävdar jag att det behövs. Utan dem så hävdar jag att det inte är rollspel. Det kanske är låtsaslekar, radikalt friformsflum eller improviserad teater, vad vet jag? Men rollspel anser jag inte att det är. Bara en sådan enkel sak som att en spelare har en rollperson är faktiskt en spelregel.

Lägg därtill en definition om rollgestaltande och en definition om att "akten" skapas under spelets gång så har man nog ungefär vad jag är ute efter.

Och vet du vad? Den definitionen stänger inte ut lajv, en egenskap med din definition som jag ser som en jättebrist.
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Definition, okaaj.

Det är väl exakt samma sak som jag just har sagt?

Nej, vad du har sagt är att man bara kan gestalta en roll
i friform, läs följande te.x:

Rollgestaltning för njutnings skull där man berättar vad ens
rollperson gör och säger


ni verkar ju tro att jag menar något elitistiskt så fort jag
öppnar munnen.


Klumpa inte ihop mig, tack. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

/Alexander Gyhlesten
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Den stora frågan...

Det måste vara din prestationsiver som spökar, för jag är inte det minsta intresserad av vilka som är "bäst".

Nej, du älskar bara att påpeka vad som är finast och mest fulländat i tid och otid... För att reagera så stenhårt när någon påpekar din tämligen uppenbara snobbism, så är du fö väldigt förtjust i att behäfta andra med egenkonstruerade egenskaper - FYI så lirar jag bara på konvent de få gånger när jag har arrat nåt, eller när en kompis har arrat nåt; oftast är jag bara där och hänger... och prisutdelningarna brukar jag skippa om jag kan.

Rollspel handlar om att ha KUL. Jag spelar inte rena dungeoncrawlingäventyr, så jag är tydligen (enligt dig) en "dålig rollspelare"?

Nej, du är (enligt mig) inte en finare rollspelare än vad andra är - en åsikt som tydligen retar dig något ofantligt.

"jag STÅR i alla fall för mina åsikter - jag försöker inte råtta bort dem med långsökta bortförklaringar i efterhand!"
Ooouh, personangrepp, moget...


Antyder att jag är omogen? Ooouh, personangrepp...
Det var en ren observation - det känns inte speciellt ståndaktigt när du som här bygger dina argument på "när jag sade bu så menade jag förstås bä"... vilket inte verkar funka särskilt bra heller; ingen annan har köpt din definition på "fulländad", och det är faktiskt rätt välkänt hur du ser på "rollgestaltning" och vilka som sysslar med det resp spelar yatzy.

"en fördel med friform är att folk som gillar det har kul när de gör det."
Kitzune frågade VARFÖR folk spelar friform. Att de gör det för att det "är kul" är ju inte direkt ett givande, uttömmande svar... Det är faktiskt fullkomligt poänglöst.


Titta nu några rader längre upp i samma svar, där du skrev "Rollspel handlar om att ha KUL", vilket plötsligt inte längre räcker. Den där långa förklaringen du skrev sen säger förresten i princip bara "friform är kul för att det är svårt och krävande"...
Det vore onekligen intressant om friformare spelar för att få känna sig djärva, fast själv föredrar jag faktiskt tanken att de gör det för att det är skoj.

--
Åke
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Definition, okaaj.

ankhar (ankhor?)

Jag tror det korrekta sättet att skriva Ankh i pluralis är Ankher.
Har sett det någonstans (i någon egyptologbok jag glömt
namnet på förmodligen).

/Alexander Gyhlesten
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"bara om du vill definiera tecknen b, i, l, d, e samt r som bilder och sätter dem i en sekvens"

Oj, förlåt, jag trodde du hade läst Reinventing Comics. Mitt fel. Jag ber om ursäkt. Nej, med de egyptiska väggmålningarna avses inte hieroglyfer. Scott pratar om en väggmålning där man ser hur slavar skördar veteax, sållar agnarna från vetet och liknande. Det är stora målningar som kan läsas i en sekvens underifrån och upp sicksackandes från vänster till höger (har jag för mig) i en tydlig sekvens, precis som våra moderna serier.

"Och det är här som jag inte håller med. Det finns tre områden av regler som är bra att ha, varav två är obligatoriska. De två obligatoriska är språkregler och ordningsregler. Utan språkregler kan ni inte kommunicera, och utan ordningsregler så kan ni inte samverka. Det är möjligt att dessa regler är outtalade eller så grundläggande att de aldrig nämns, men regler är de likförbannat."

Nu snackar vi! Det där är bra synpunkter, precis vad jag ville ha från dig. Okej, språkregler känns som om det är en ganska outtalad, grundläggande regel som man kan ta för given, men jag köper nog det där med ordningsregler som jag vill baka ihop med "spelregler". Vem bestämmer ordningen över själva berättelsen? Vad händer när två deltagare har olika uppfattningar om hur berättelsen skall fortsätta? Oavsett om reglerna är "Spelledaren bestämmer" eller om det är EON's massiva regeltegel så behövs det nog helt klart någon form av ordningsregel för att ett rollspel verkligen skall bli ett rollspel.

Så vill jag definiera det, då det inte exkluderar någon stor rollspelsform (såsom friform, storytelling osv) men gör det enklare att skilja rollspel från dagdrömmeri och när någon säger "Du, är du spänd inför arbetsintervjun imorgon? Du, vi gör så här; jag låtsas vara intervjuaren å så är du dig själv. Nå, vad börjar du med att säga?" och andra, liknande små rollgestaltningslekar.

"Den definitionen stänger inte ut lajv, en egenskap med din definition som jag ser som en jättebrist."

Jaså? Det var en av mina poänger, tyckte jag. I ett rollspel ska man i min mening få gestalta vad man vill, inte bara roller som man själv passar för. En jätte på två meter skall få gestalta en dvärg om han vill, en rullstolsbunden flicka utan armar skall få gestalta en vig ninja som är en grym fäktmästare och en fuling som jag ska få gestalta den undersköna Drottning Amidala om jag vill.

Det där klarar lajv inget vidare. Därför diskvalificerades det från min rollspelsdefinition.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Definition, okaaj.

"Nej, med de egyptiska väggmålningarna avses inte hieroglyfer. Scott pratar om en väggmålning där man ser hur slavar skördar veteax, sållar agnarna från vetet och liknande. Det är stora målningar som kan läsas i en sekvens underifrån och upp sicksackandes från vänster till höger (har jag för mig) i en tydlig sekvens, precis som våra moderna serier."

Njä. I så fall är min Sherlock Holmes-antologi en serie, och en staty föreställande St Göran och Draken blir en serie (du hittar en sådan serie på Kungsportsplatsen i Göteborg), eller en lärobok i samhällskunskap. Vad du (eller snarare Scott) talar om är illustrationer. Om man är jefligt vid i sin definition så kanske det blir serier, men då är man jefligt vid i definitionen.

"men jag köper nog det där med ordningsregler som jag vill baka ihop med "spelregler". Vem bestämmer ordningen över själva berättelsen?"

Nu var det inte sådana ordningsregler jag talade om, utan ordningen vid mötet. Som i "håll käft när andra pratar", "sno inte medspelarnas pennor (eller tärningar)", "rök på balkongen", "stäng av nallen" och "inget hångel här!"

"I ett rollspel ska man i min mening få gestalta vad man vill, inte bara roller som man själv passar för."

Och? I bordsrollspel väljer man också roller som passar en, fastän mallen är mental. I lajv är mallen fysiskt. I båda fallen finns det regler som utestänger vissa typer av roller ("Nej, Rising, du får inte spela minotaur i Skymningshem!") vare sig man passar för dem eller inte. Oavsett hur väl rollen som minotaur passar dig i Skymningshem så får du inte spela den. Slutade Skymningshem att vara rollspel i och med det? Dessutom är det faktiskt inte säkert att man ens får välja - i konventssammanhang så får man ofta bara en roll tilldelad sig, utan val.

Nej, jag kan inte se att en sådan regel diskvalificerar lajv, för i så fall är det en massa rollspel som diskas också. Att jag inte tycker om lajv av just den orsaken är en helt annan sak, men det är sånt man får leva med. Jag blir nog till exempel tvungen att erkänna att friform är rollspel, oavsett hur mycket jag ogillar formen.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Där ballade det ur

"Nej, du älskar bara att påpeka vad som är finast och mest fulländat i tid och otid"

Kan du vara snäll och hitta ett inlägg från mig där jag kallar friform "finast" är du snäll? Jag vill inte peka ut dig som lögnare innan du fått försvara dig. Sedan är det förstås en väldig skillnad på att kalla friform "den mest fulländade formen av rollspel" (vilket jag gjorde) och att påstå att "friform är fulländat" (vilket du fick för dig). Men att angripa på saklighet känns ganska fruktlöst när man diskuterar med någon som tycker att "*GARV*" är ett intelligent argument.

"Nej, du är (enligt mig) inte en finare rollspelare än vad andra är - en åsikt som tydligen retar dig något ofantligt."

Tydligen? Baserar du det på något som jag faktiskt har skrivit eller något du hittat på själv? Jag plockar riktiga citat från vår diskussion:
"Dock, det handlar inte om skillnader i kvalitet."
"Gör det brädspelsrollspel sämre? Nej då, inte alls."
"Det är ju upp till var och en att bestämma vad han eller hon tycker är roligt."
"friform är inte "bättre" än matinérollspel. Inte enligt mig, i alla fall."
osv. Så har det låtit i den riktiga diskussionen du och jag har haft. Jag hoppas den Johan Rising som du har hittat på själv inte har varit mycket mer oresonlig. Jag ber om ursäkt för vad han i så fall har sagt & gjort.

"det känns inte speciellt ståndaktigt när du som här bygger dina argument på "när jag sade bu så menade jag förstås bä""

Jag antar att det på dina hemtrakter, planeten Bizarro, är mycket mer ståndaktigt att använda argumentationsteknikerna "du sade bä men jag tror du egentligen menade bu, så jag tänker låtsas att du sade det" eller bara ett övertygande "*GARV*"?

"det är faktiskt rätt välkänt hur du ser på "rollgestaltning" och vilka som sysslar med det resp spelar yatzy."

Jaså? Åh, dumma mig, jag som trodde man faktiskt skulle läsa den andres texter och möta dennes argument för vad det verkligen stod. Det låter mycket effektivare att bara gå efter det "rykte" som man tycker att ens meningsmotståndare har och argumentera mot det istället.

"Titta nu några rader längre upp i samma svar, där du skrev "Rollspel handlar om att ha KUL", vilket plötsligt inte längre räcker."

Ajaj Åke, nu glömde du bort ämnet igen. Ämnet är "varför finns det friform?" Om nu alla typer av ROLLSPEL är roliga, varför skall någon spela just friform? Är det för att friform är -roligare- än andra sorters rollspel? Nähä du, det går inte jag med på. Vad för kvalitet har just friform? Jag har givit mitt svar, nu väntar jag på ett från dig.

"Den där långa förklaringen du skrev sen säger förresten i princip bara "friform är kul för att det är svårt och krävande"

Jaså? Du hade en femma i svenska sade du? Då måste du vara grrrrym på att stava, för läsförståelsen verkar det vara si och så med.

"själv föredrar jag faktiskt tanken att de gör det för att det är skoj."

Vilket härligt modigt uttalande, Åke! Säg mig, hur kan du finna styrkan att stå för sådana kontroversiella synpunkter!? Vilken het potatis du levererar! Åh, ditt djärva uttalande kommer ge oss en helt ny syn på rollspelshobbyn!!!

Om du är en upptagen man kan jag här skriva upp ett par andra floskler som du kan använda fortsättningsvis när du är för lat för att bilda dig en egentlig åsikt:

"Rollspel bör vara roligt, men eftertanke är inte heller dumt"
"Regler kan vara bra, men de ska inte bli ett självändamål"
"Oavsett om man vill spela läskiga, roliga, spännande, tänkvärda eller lärorika äventyr så tycker jag att man ska göra det"
"Något som jag tycker är viktigt, det är när reglerna är bra och flexibla"

---

Tss... Självklart spelar man det man tycker är roligt, hur kan du ens få för dig att någon vill spela något som de tycker är tråkigt? Får man be om en analys till vad just friformarna tycker är skoj med sin friform?

Eller ogillar du frågor som inte kan besvaras med "*GARV*", "Been there, done that" eller en substanslös floskel?

/Rising
som undrar vad Rosen hade i den här diskussionen att göra överhuvudtaget.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"Nej, vad du har sagt är att man bara kan gestalta en roll
i friform, läs följande te.x:

Rollgestaltning för njutnings skull där man berättar vad ens
rollperson gör och säger"


Det är min term på "rollspel", inte "friform".

/Rising
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
Re: Definition, okaaj.

Det är min term på "rollspel", inte "friform".

Oj, ursäkta mig Johan. Mitt misstag. Sorry. *räcker fram
handen*

/Alexander Gyhlesten
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"Njä. I så fall är min Sherlock Holmes-antologi en serie, och en staty föreställande St Göran och Draken blir en serie (du hittar en sådan serie på Kungsportsplatsen i Göteborg), eller en lärobok i samhällskunskap. Vad du (eller snarare Scott) talar om är illustrationer."

Nja, Scott's definition på serier är "FÖRESTÄLLANDE sidoställda BILDER i AVSIKTLIG SEKVENS" varpå ovanstående selekteras bort.

"Och? I bordsrollspel väljer man också roller som passar en, fastän mallen är mental. I lajv är mallen fysiskt. I båda fallen finns det regler som utestänger vissa typer av roller ("Nej, Rising, du får inte spela minotaur i Skymningshem!") vare sig man passar för dem eller inte."

Här tar du upp något REJÄLT intressant, men först tänkte jag ta upp något ointressant:

Okej, jag kan inte gestalta en minotaur i Skymningshem utan att ändra spelvärlden. Det här är ett bra exempel på hur rollspelens ordningsregler (som jag muterade en aning) kan fungera, såsom jag tänker mig ordningsreglerna. Men minotaur kan jag vara. I en annan berättelse alltså. Jag kan också vara prinsessa, jätte, mantikora, mördarsnigel eller Christer Petterson. Om spelledaren skulle fråga mig "ikväll ska vi berätta en fri saga. Du, Johan, vem skulle du vilja vara i kvällens saga?" då kan jag vara vem jag vill. Sedan får resten av rollspelet byggas på mig. Så tror jag många gamla rollspel förr i tiden började.

MEN, jag sade att jag skulle ta upp något viktigt: Du har en poäng i det där med att "mallen är mental", i många rollspel så är det inte rollpersonen som klarar saker, utan spelaren. Som till exempel när det är en mordgåta som skall lösas av spelaren eller en strategisk plan som skall läggas fram av spelarna.

...Jag tycker de hamnar i gränsfallet mellan rollspel och brädspel. De är sällskapsspel. De flesta rollspel rör sig nog ganska nära sällskapsspelandet, och jag vill inte påstå att det är en dålig form av rollspel, men eftersom man inte längre "spelar en roll" så är det ju lagom mycket "rollspel".

Jag tycker riktigt rollspel (inte "bra" rollspel) aldrig låter spelaren klara utmaningar som det egentligen är upp till rollpersonen att lösa. Deckarrollspel där spelaren skall lösa en mordgåta, det är sällskapsspel. Pookafiktum (snyft) hamnar på så vis också utanför rollspelsmallen. Det är ett sällskapsspel, det med. På något sätt tycker jag det ändå är rimligt. Det jag brukar kalla för matinérollspel är däremot i allra högsta grad "riktigt" rollspel.

-Tja, jag måste nog få sitta och klura på det här ett tag. Min definition utgår från rollgestaltandet, din utgår från interaktivitet, opartiskhet och andra, liknande saker. Men okej, jag gillar ditt sätt att tänka också, så jag kan inte påstå att min definition är en riktig definition om vad som är rollspel och inte, men något vettigt skall jag ändå försöka använda den till.

Vi hörs.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Definition, okaaj.

"Nja, Scott's definition på serier är "FÖRESTÄLLANDE sidoställda BILDER i AVSIKTLIG SEKVENS" varpå ovanstående selekteras bort."

Problemet är att den definitionen heller inte funkar. Göteborgspostens PS (även känd som Andesson å Läling), Larson och enrutors dagsstrippar blir därmed heller inte serier. Japanska dagsstrippar ramlar också bort, iom att de inte är sidoställda.

"Jag tycker riktigt rollspel (inte "bra" rollspel) aldrig låter spelaren klara utmaningar som det egentligen är upp till rollpersonen att lösa."

Möjligen riktigt rollgestaltande, men inte riktigt rollspelande. Men som du säger, din definition utgår från rollgestaltandet, vilket för mig bara är en ingrediens. Dessutom anser jag att det är svårt, om inte omöjligt, att frångå spelarens input i rollen. Rollen rider trots allt piggyback på spelaren, vare sig man talar om rollgestaltning vid ett skrivbord eller rollgestaltning ute i skogen i pseudomedeltida kläder.

"men något vettigt skall jag ändå försöka använda den till."

Du kan ju prova att använda den som en definition på rollgestaltande. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Definition, okaaj.

"Larson och enrutors dagsstrippar blir därmed heller inte serier."

Det är egentligen hela poängen med definitionen. Vi har ju något som kallas skämtteckningar också. Man hör ju på ordet "serie" att det måste vara åtminstone två bilder som hänger ihop på något vis.

"Japanska dagsstrippar ramlar också bort, iom att de inte är sidoställda."

Nja, "uppe" och "nere" är faktiskt två sidor, precis som "vänster" och "höger". En kvadrat har ju fyra sidor. Scott menar att i en serie så är bilderna sidoställda i rummet, medan bildrutorna i t.ex. en film följer på varandra i tiden. I "Reinventing Comics" pratar han mycket om hur serier kan ha rutor som ligger ovan, under, vid sidan om varandra och vara sidoställda på alla möjliga vis. En del historiska serier har varit målade som i en spiral som ringlat sig upp längs höga pelare. Hans egna internetserier slingrar sig fram på alla möjliga vis.

"Dessutom anser jag att det är svårt, om inte omöjligt, att frångå spelarens input i rollen. Rollen rider trots allt piggyback på spelaren, vare sig man talar om rollgestaltning vid ett skrivbord eller rollgestaltning ute i skogen i pseudomedeltida kläder."

Det har du nog alldeles rätt i. Jag eftersträvar iofs en sorts äventyr där spelaren blir helt oviktig och rollpersonen blir allt, men om det är en vettig målsättning eller inte, det vet knappt ens jag själv.

"Du kan ju prova att använda den som en definition på rollgestaltande."

Ha ha, ja, så långt har det gått, jag får sitta och klura fram definitioner på termer som bara jag själv använder, ha ha! Så oerhört tragiskt, egentligen... :^)

/Rising
som inte kommer på något mer smart att säga
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
*Lugna bananer* [ANT]

"Oj, ursäkta mig Johan. Mitt misstag. Sorry. *räcker fram
handen*"


Ingen fara. Jag gör sådana där missar jämt och ständigt. Ibland önskar man att man kunde höra inläggen som en ljudfil, eftersom man är osäker på hur författaren skulle ha betonat vissa ord och fraser. Man vet liksom ibland inte om han skojar, är ironisk, menar allvar eller bara konstaterar det uppenbara med en axelryckning. Därför blir det mycket missuppfattningar gjorda.

/Rising
 
Top