Nekromanti Friformande Noréndramer

[Björn den gode]

se konventens utarmning av äventyrsscenarier till förmån för friformade Noréndramer

- Rosen

Näst efter mantrat att rälsning är dåligt så tror jag det här är ett av de mest upprepade. Nu tycker jag det är upp till bevis: Vilka scenarion på de stora konventen (GothCon, LinCon, SydCon) förra året tycker ni hör till denna kategori (även andra än Rosen får svara). Det låter ju som om det skulle vara någon slags majoritet och hur jag än letar så hittar jag inte ett enda. Dom som kommer närmast är:

Ur Afgrunden (Lincon): men då får vi nog börja kalla det mesta av CoC spelandet också för Noréndramer istället för skräck/deckargåtor.

Antarctica 1983 (Gothcon): Återigen snarar skräck än drama.

Do Androids Dream of Electric cats (GothCon): Kanske även om Mutant Chronicles oftast inte nämns tillsammans med Norén.

Fast allra närmast var nog kanske ändå
Faller snö växer sten (Gothcon): som dock faller på att det inte är friformande Noréndrama utan är starkt bundet till Västmark. Och som dessutom har möjligheten att vara både action, deckargåta och äventyr förutom att man kan låta allt gå under i ett veritabelt götterdämmerung i äkta Norénstil.


När jag räknade äventyren på dessa tre konvent så fick jag fram sifforna 27/8/7 för klassiska äventyr med action/deckargåtor, rena humorscenarion, och övrigt.

Samt 22/9/12 för system och världsbundna / antingen eller / varken eller.

(och ja, jag är medveten om att det beror mycket på hur man räknar och om nån är intresserad kan jag visa hur jag räknat också, men hur man än räknar så blir det ont om exprimentiell dramaturgi)

Så nu tycker jag snart det är dags att erkänna att ni har vunnit tillbaks konventen till äventyrsspelandet och sluta låta som om de var en minoritet. Eller bevisa mig om motsatsen.

hm... anar redan nu att det här inlägget kommer att få noll eller massa svar

 

[Krille]

"Nu tycker jag det är upp till bevis: Vilka scenarion på de stora konventen (GothCon, LinCon, SydCon) förra året tycker ni hör till denna kategori (även andra än Rosen får svara)."

Hmmm... till att börja med så räknar du Norén-dramer alldeles för bokstavligt, eller i alla fall väldigt, väldigt annorlunda än vad jag gör. Dessutom har du glömt "De utan hjärtan" i din lista. Därtill verkar det som att du har plockat med de tiotalet scenarier som jag räknar som ren marknadsföring från företagen som ger ut spelen ifråga (fem av dem enbart på GothCon!). Slutligen så har du inte tittat i BSKs lista.

 

[Johan Granberg]

Kan bara säga att jag håller med till hundra procent och är dessutom väldigt sugen på att spela ett av dessa mytomspunna friformande noréndramer på konvent!
Friformsinflationen som det talas så friskt om bland de äldre medlemmarna på forumet tycks vara en effekt av att de någonstans har slutat hänga med i konventens utveckling eller så har den helt enkelt aldrig existerat. Och att det skulle förekomma en utarmning av äventyrsscenarier till förmån för ångestfriform låter helt absurt, alla konventsfoldrar jag har kollat i de senaste åren har i alla fall haft säkert 90% äventyr/matiné/action/deckarscenarion.

Jag vill slå ett slag för de sorgligt bortglömda Noréndramerna!

 

[Rosen]

"Även om den svenska friformen inte är ett hot mot konventen har den blivit ett hot mot min förmåga att hålla mig vaken. Jag menar, hur många variationer på samma hysteriska, traumatiska, flashbacksfyllda, homoerotiskt incestuösa familjetragedier ska man behöva orka med?"
Christoffer Krämer, Sverox #23

Vilka scenarion på de stora konventen (GothCon, LinCon, SydCon) förra året tycker ni hör till denna kategori (även andra än Rosen får svara).

Sedan jag gifte mig har min enda konventsvistelse varit ett tvåtimmars besök på senaste LinCon (fast jag ska till GothCon i år), så det kan jag inte svara på - och ingen har förvarnat mig om att jag skulle behöva göra statistik i ämnet.

Vad jag vet är att jag och många av mina bekanta har skippat en mängd konvent under senare halvan av 90-talet och framåt för att det knappt fanns något annat är "systemlöst" och "friform" i foldrarna - i synnerhet på SydCon, där det i princip bara fanns Western att välja på om man ville använda tärningar. Och som Krille påpekat säger officiella scenarier från kommersiella utgivare inget om den vanlige gamerns benägenhet att göra ett konventsäventyr till sitt favvospel; att det numera dyker upp turneringar i Mutant:UA beror på att Järnringen står bakom dem.

Om det går att se en trend där den tämligen bedövande friformsdominansen från det senaste decenniet har börjat mattas av, så är det en iofs tacknämlig men rätt så ny utveckling, och det är alldeles för tidigt att säga om den kommer att hålla i sig.

Ämnesbyte:
Ett Noréndrama på konvent definierar jag som ett scenario som till stor del handlar om, eller rentav bygger på, att spelarna ska leva ut gråt och tandagnisslan, oftast men inte nödvändigtvis i nutids- eller nära nutidsmiljö. Gamle friformsräven Krämer kallade det också "en genväg [till ett exceptionellt scenario] som många prövat" i en annan Sverox.
Typexemplet är väl det där Förändringen, som jag slapp undan själv, men som folk som tycker att rollspel ska handla om Starka Mentala Upplevelser fortfarande brukar tala om. (letar...) "Ett välskrivet scenario som får dig att knyta nävarna och gråta av vanmakt. Scenariot berörde också alla som spelade det, och hela resten av konventet, och resulterade i en insamling av dryga 10.000 kronor till en thailändsk organisation som är aktiva i kampen mot den vidriga barnprostitution scenariot handlade om."
Det var ju snällt, men inte min tekopp om jag åker på konvent för att få banka orcher.

Värstingexemplet var ett scenario som jag förträngt namnet på, som handlade om ångest hos incestoffer men utannonserades som ett äventyr till CoC. Det ryktades att spelarnas besvikelse över vad scenariot egentligen var, var avsedd som en del av upplevelsen...

--
Åke

 

[Björn den gode]

Här fick man så snabbt svar på tal. För att ta det i tur och ordning.

Hmmm... till att börja med så räknar du Norén-dramer alldeles för bokstavligt, eller i alla fall väldigt, väldigt annorlunda än vad jag gör.

Så hur räknar du Noréndramer? Vore faktiskt kul att få veta. Börjar ana att Noréndrama är en synonym för rälsat äventyr, stämmer det?

Hmmm... till att börja med så räknar du Norén-dramer alldeles för bokstavligt, eller i alla fall väldigt, väldigt annorlunda än vad jag gör.

Guilty as charged. Detta kan ju faktiskt mycket väl ha varit ett Noréndrama.

Därtill verkar det som att du har plockat med de tiotalet scenarier som jag räknar som ren marknadsföring från företagen som ger ut spelen ifråga (fem av dem enbart på GothCon!).

Varför skulle man inte göra det? Alltså jag förstår ju helt klart varför de inte kan vara med i konventsutmaningen men jag kan inte förstå varför de är ospelbara. Är det så att dessa scenarion i allmänhet har mycket sämre kvalitén än övriga och därför inte är värda att spela? Då jag inte har spelat särskilt många såna här så kan jag ju naturligtvis vara ute och cykla, kanske är det samma sak att jämföra företagsscenarion och riktiga scenarion som att jämföra reklamfilm och långfilm, då har jag gjort fel som räknat dom helt enkelt. Men att enbart räkna bort dem för att det finns ett företag bakom tycker jag verkar lite väl idealistiskt.Inte kommer jag när jag räknar upp vilka brädspel som finns på ett konvent ta bort Settlers ifall tillverkarna sponsrar med priser eller för att ta ett ännu mer uppenbart exempel låta bli att räkna The Hellgame.

Slutligen så har du inte tittat i BSKs lista.

Så det är där dom finns dom rackarna! Då jag aldrig har varit på ett BSK så föll det mig inte in att titta där. Men nu när jag gjort det så finns det ju faktiskt bara där lika många eventuella Noréndramer som på de andra tre tillsammans. Fortfarande dock långt kvar till att dessa dominerar konventssverige.

 

[Krille]

Ser inte skogen?

"Friformsinflationen som det talas så friskt om bland de äldre medlemmarna på forumet tycks vara en effekt av att de någonstans har slutat hänga med i konventens utveckling eller så har den helt enkelt aldrig existerat. Och att det skulle förekomma en utarmning av äventyrsscenarier till förmån för ångestfriform låter helt absurt"

Jag har en känsla av att det rör sig om "ser inte skogen för alla träd", dessutom dubbelriktat. Det fanns en artikel i nya Sverox om fenomenet, där någon (Christopher Krämer?) uttryckte sin ångest över att det endast fanns tre friformsscenarier på förra GothCon. Det fick mig att haja till, eftersom jag på samma konvent inte kunde räkna till fler än tre scenarier som inte var friform eller marknadsföring. Matematiken stämde helt enkelt inte, eftersom det var sjutton scenarier på GothCon, inte sex.

Så det handlar om att se det man vill se. Jag vill till exempel inte se ren marknadsföring (vilket utgjorde fem av scenarierna) som ett konventionellt konventsscenario. Jag misstänker att intervjuoffret i Sverox inte ville se "d20 deluxe" (dvs "slå en tjugosidig tärning, högt är bra", vilket det visade sig vara) eller "friform, men spelvärden kan man få om man vill" som friform.

En del av problemet är ju förstås att friform som begrepp är fruktansvärt luddigt, och det är också det som gör att det finns en viss "diskrepans" i statistiken som friformsfascister respektive tärningstalibaner presenterar. Som tärningstaliban vill jag ha ett ISBN-nummer på ett spel för att jag inte ska stoppa in det i facket "friform", och scenariet ska följa innehållet i det ISBN-numret både ur regel- och spelvärldssynpunkt. Som rollspelare vill jag helst att scenarierna inte är företagssponsrade, eftersom det innebär att jag enbart kommer att få spela DoD6, Eon, Western och Mutant: Undergångens Arvtagare på konvent (och ofta inte ens det, ety åtminstone Neogames har en akut tumme i arschlet när det gäller konventsscenarier, och dito RiotMinds).

Å andra sidan så kan jag mycket väl tänka mig att det finns en klase friformsfascister som underkänner varje scenarie som använder sig av någon form av regelsystem eller spelvärld som friform, även om det enbart är världen som används eller regelverket är begränsat till en tärning och "slå högt är bra".

Nånstans mitt emellan dessa ytterligheter finns förmodligen en mer realistisk bild av verkligheten, men även om man räknar mitt emellan extremerna så upptäcker man att enbart GothCon är i balans. LinCon och SydCon är ännu obalanserade och BSK är jäveldominerat av friform. Så jag är inte nöjd än.

 

[Björn den gode]

Ok, det verkar som att du bygger din erfarenhet från när du var på konvent och jag från när jag var på konvent. (Vilket i och för sig verkar både logiskt och naturligt).

Och som Krille påpekat säger officiella scenarier från kommersiella utgivare inget om den vanlige gamerns benägenhet att göra ett konventsäventyr till sitt favvospel; att det numera dyker upp turneringar i Mutant:UA beror på att Järnringen står bakom dem.

ja och? För mig som spelare gör det väl knappast någon större skillnad eller?

Ämnesbyte:
Tycker din definition av Noréndrama på konvent låter ungefär som jag förväntade mig. Och jag hävdar fortfarande att det inte ens fanns och knappast dominerade konventsverige förra året. (möjligen undantaget BSK den listan hade faktiskt lite sådan potential)

Det var ju snällt, men inte min tekopp om jag åker på konvent för att få banka orcher.

Absolut, jag är inte heller för att man ska göra falsk marknadsföring på något vis. Jag tycker dessutom att den variant som nu används med stämningstexter ibland kan bli väldigt otydlig och därför dålig. Fast det är väl egentligen ett helt annat problem.

 

[Krille]

"Så hur räknar du Noréndramer? Vore faktiskt kul att få veta."

"Noréndramer" i rollspelssammanhang är för mig ett uttryck som används på scenarier som är hårt fokuserade på rollpersonernas ångest, har en koppling till något aktuellt samhällsämne, och genom dessa aldrig har behov av något regelsystem. Ju fler av dessa som prickas in desto högre Norén-faktor.

"Varför skulle man inte göra det? Alltså jag förstår ju helt klart varför de inte kan vara med i konventsutmaningen men jag kan inte förstå varför de är ospelbara."

Jag säger inte att de är ospelbara. Däremot är de för det första medveten marknadsföring, och det är bara en del av vad konvent handlar om. Friform är en annan del, och vanliga spel en tredje del.

För det andra så är företagsarrangemang ett rätt begränsat utbud. Om enbart företagsarr fanns som alternativ till friform så skulle vi endast ha DoD6, Eon, Neotech, Mutant: Undergångens Arvtagare, Gondica och Western som regelspel. Du kan få in Svenil och Västmark 3 också om du räknar in de verkligt små förlagen också. Vill jag endast ha dessa alternativ till friform? Näpp.

Detta är dessutom drömsituationen. Kruxet är nämligen att Neogames konventsnärvaro i stort sett begränsas till Neo-butiken/GothCon (vilket gör att Eon och Neotech i princip försvinner och i synnerhet utanför Göteborg), Anders Blixt har fullt upp med familj och ungar, och RiotMinds har jag inte sett utanför Kalmar. Kvar är alltså Western och Mutant.

Vill jag endast ha dessa alternativ till friform?

 

[Rosen]

"som Krille påpekat säger officiella scenarier från kommersiella utgivare inget om den vanlige gamerns benägenhet att göra ett konventsäventyr till sitt favvospel; att det numera dyker upp turneringar i Mutant:UA beror på att Järnringen står bakom dem."
ja och? För mig som spelare gör det väl knappast någon större skillnad eller?

Jo, den första delen av meningen. Krille har åter redan sagt det, men antalet svenska utgivare som supportar sina spel medelst konventsscenarier kan räknas på en stympad hands fingrar. Det kommer heller inga arrangemang för WFRP eller Rolemaster den vägen; ett bredare utbud av scenarier till olika spel kräver att vanliga spelare sätter sig ner och skriver några - och det är antalet äventyrsskrivande vanliga spelare som betyder något. Kommer de tillbaka till konventen så börjar de vara värda att åka på igen för oss tärningsgamers, om de (åter) försvinner är man tillbaka på situationen där besökaren kan välja på friform/systemlöst eller Western (plus Mutant numera).

Jag tycker dessutom att den variant som nu används med stämningstexter ibland kan bli väldigt otydlig och därför dålig. Fast det är väl egentligen ett helt annat problem.

Minns ännu StockCons folder (foldrar) med viss rysning... Å andra sidan är det trevligt när det står nånting; när jag var yngre var konventsfoldrar små tunna saker där scenarierna ofta inte ens hade en titel - turneringarna angavs med vilket spel de var till och hur många spelare man skulle vara.

--
Åke

 

[Foggmock]

Practise effect borde räknas som två... :) [NT]

Mest Trams!

 

[Johan Granberg]

Re: Ser inte skogen?

Jag kanske uttryckte mig en aning luddigt. Jag kan definitivt hålla med om det du säger här och jag anser mig inte ha mer rätt än någon annan att definiera vad friform faktiskt är så att kalla de som inte tycker att spel där man använder tärning är friform för 'fascister' skulle jag aldrig göra, men det är klart du kanske har tolkningsföreträde för att du har varit på så många konvent? Hursomhelst är väl min definition av friform på något sätt att det inte är bundet till ett specifikt spel, men redan när jag skriver det känns det lite konstigt. Jag anser mig till exempel friforma både vampire och kult då jag inte spelar direkt med regelsystemen utan mest lånar världen.

Min huvudpoäng med inlägget var dock äventyrsscenarier kontra ren rollgestaltning. Jag har absolut noll förståelse för folk som anser att äventyrsscenarierna på något vis skulle vara en pytteliten minoritet. Först och främst kan jag ju nämna SnöKon där jag sökte med ljus och lykta efter rollgestaltning men bara fann en massa swashbuckling hit och deckar/problemlösning dit. Men missförstå mig inte, jag tycker att det där kan vara skitkul att spela, och hade faktiskt jättekul på SnöKon. Men jag skulle faktiskt vilja ha lite mer av den andra sortens rollspel också.
Samma sak kan sägas om förra GothCon, där dock De utan hjärtan fanns som en oas i mutant chronicles/CoC-träsket, men som vi tyvärr inte hade speciellt kul på ändå av en massa olika anledningar (vilka dessa anledningar var låter jag vara osagt).

 

[Krille]

Nidbilder och nidbilder

"Min huvudpoäng med inlägget var dock äventyrsscenarier kontra ren rollgestaltning. Jag har absolut noll förståelse för folk som anser att äventyrsscenarierna på något vis skulle vara en pytteliten minoritet."

Det tror jag kommer av "Noréndramat". Det "ångestladdade Noréndramat" är inte en beskrivning av friformen på konvent, utan snarare en nidbild av den. Jämför med "tärningsrullande tunnelkrälande", en nidbild på regelspel som används lika ofta som "Noréndramat" om friform.

 

[Ymir]

Here we go again...

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: "De utan hjärtan" är inte friform. Det är renodlat och tydligt Vampire - Kindred of the East.

Om det är ett Noréndrama sedan, det må vara hänt, men i sådana fall är det ju fortfarande proppfullt med vampyrer, demoner och mystisk...och det gör ju sitt för att neutralisera Norén-tendenser. Ett ångestdrama, det är det, jag älskar ångestdraman, men vardagsångest är fortfarande tråkigt för det mesta, också om man heter Ymir.

- Ymir, upphovsman

 

[Krille]

Re: Here we go again...

"Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: "De utan hjärtan" är inte friform. Det är renodlat och tydligt Vampire - Kindred of the East."

Ångest är det likafullt, och det står faktiskt "friform" i konventsutskicket.

 

[Ymir]

Hur faen stavas déjâ vú?

Jaja...det här leder ingenvart. Det här har vi ältat fram och tillbaka åtminstone två gånger redan.

- Ymir, lägger ned sin väska

 

[Krille]

Déjà vu

"Det här har vi ältat fram och tillbaka åtminstone två gånger redan."

Jupp, och jag har fortfarande inte fått något bra svar. Är det friform eller inte? Om "nej", varför skrev ni det i GothCons spelarutskick?

 

[Eksem]

Re: Déjà vu

Som jag minns det från er förra diskussion var det för att ingen skulle spela det om man kallade det för Kindred of the East eftersom det inte är någon i Sverige som spelar det.

 

[Krille]

Re: Déjà vu

"Som jag minns det från er förra diskussion var det för att ingen skulle spela det om man kallade det för Kindred of the East eftersom det inte är någon i Sverige som spelar det."

Konstigt resonemang, med tanke på att jag fick tio lag till Lejonhjärta när jag drog upp det på GothCon 1996, och då var det ingen jävel som spelade det. Dessutom, hur är det då med alla friformsscenarier? Dem är det ju heller ingen som spelar, så vad är skillnaden?

Tvärtom fick jag intrycket att de menade att det var deras spelledare som var problemet. Eftersom det fanns så få som spelade KotE så fanns det inte tillräckligt med spelledare, så äventyret fick helt enkelt friformas.

Och då är det ju friform, så vad är det stora luddet?

 

[Dofhjort]

Det är navelludd [NT]

Ooh jag är ett sånt litet troll. Det borde finnas troll-smileys.

 

[Ymir]

Re: Déjà vu

Tvärtom fick jag intrycket att de menade att det var deras spelledare som var problemet. Eftersom det fanns så få som spelade KotE så fanns det inte tillräckligt med spelledare, så äventyret fick helt enkelt friformas.

Då har du ju fattat rätt. Vi utgick från att ingen tillgänglig spelledare utom vi själva skulle vara bekant nog med regelsystemet för att kunna hantera det, och att många av grupperna rentav gärna skulle köra utan regler. Därför skrev vi 'friform' i foldern. Man fick friform om man önskade sig friform, helt enkelt. Scenariot var tänkt för regelspel, och det var också så jag spelledde det med alla mina grupper.

- Ymir, försöker klargöra