Re: intressant...
<blockquote>
Hehe, visst finns det små skillnader, men Storytellersystemet arbetar med en så liten skala att det är en rejält stor skillnad på nivåerna. Är det inte subjektivt vad publiken tycker om teckningarna, förresten? </blockquote>
Jo, visst är det det. Det är ju t.o.m. subjektivt vad tecknaren själv tycker om teckningen.
<blockquote>
Poängen är iaf att jag inte kan underhålla en publik som förväntar sig tvärflöjtsekvilibrism hur bra jag än slår mina tärningsslag. Jag kan hanka mig igenom "gubben noak", that's it.</blockquote>
Jupp, det finns en poäng där. Tärningslag passar inte alltid. Det är en fördel med system med (liten tärning)+(stor egenskap) som ser till att man alltid håller sig inom rätt intervall. Fudge är kanske i närheten av det även om det är ganska häftig variation på dess skala ändå.
<blockquote>
Jaha, har du ingen interaktivitet i dina äventyr? (spetsad sarkasm, jag förstår förstås att du har det) I mina äventyr hamnar rollpersonerna i situationer där deras val är avgörande för handlingens utgång. Det tycker jag är läskigt. I yatzy finns det riskmoment och överväldigande odds, men det har jag däremot aldrig upplevt som skrämmande. Interaktionsskräck vinner alltoftast över yatzyskräck i min bok, så jag storytellar tärningslöst så länge jag kan. Man kan dock ta till tärningarna när det kniper, vilket är bra om man hamnat i en sådan situation.</blockquote>
Du har både en poäng och skjuter litet över målet där. Jag håller helt med om vikten av spelarnas val. Skall de försöka prata med varelsen eller försöka tackla ned den i den dekorativa dammen? Skall de konfrontera greven om hans midnattspromenad på taket? O.s.v...
Däremot utesluter inte det ena det andra. Man behöver (lyckligtvis) inte välja mellan "interaktionsskräck" å ena sidan och "yatzyskräck" å andra sidan. Man kan ha högar av interaktionsskräck som kryddas av generöst med osäkerhet från tärningsslag.
<blockquote>
I Eskapix tänkte jag endast ha fyra tärningsförmågar; för att jag bara kommer på fyra bra sätt att skrämmas med tärningar:
- När man försöker undgå ett monsters upptäckt.
- När man har blivit upptäckt och tvingas fly.
- När man blivit upphunnen och måste hålla monstret ifrån sig med råstyrka och rörlighet.
- När monstret fått överhanden och man försöker motstå smärtan så länge som möjligt.
Fyra steg mot en säker död, så att säga... Har man inte en plan att besegra monstret så är man definitivt slut, förr eller senare.</blockquote>
Då kan vi ju vara överens om att det kan finnas en plats för tärningar även i skräcken. Att helt ta bort dem, t.o.m. från ett spel som Eskapix skulle innebära en förlust av ett värdefullt verktyg.
Sedan kan vi ju förbli oense om dess användbarhet i övrigt. IMHO skulle Eskapix knappast ta någon skada av att ha tärningar i övrigt så att den lilla flickan som försöker sjunga en så vacker sång som hon någonsin sjungit förut för att väcka känslor och glädje i hjärtanen hos de mänskliga åhörarna och på så sätt skrämma bort en annalkande förintelsevarelse (latarador?) får avgöra sin framgång på detta försök med ett tärningsslag.
Jag har naturligtvis massor av argument för detta, få av dem biter nog på dig
Min primära rädsla är att om spelet är _enbart_ uppbyggt på vad man gör och när man gör det snarare än hur väl man lyckas med något så blir det som Lesiure Suit Larry. Man måste hämta kondomen, ge killen i baren en wiskey, ringa numret man får och hälsa från Bertie för att lösa deluppdraget. Man kan inte göra annorlunda. Man kan inte övertala killen i baren utan sprit, man kan inte charma flickan i telefonen utan att hälsa från bertie och en brist på kondom innebär med säkerhet att man förlorat snarare än en dum risk.
Ordet jag letar efter här är nog "rälsning"
