Kära genbaroner, mäktiga härskare och modiga härförare!
Vi står inför ett vägskäl, ett ögonblick som kommer att avgöra vår framtid och våra ättlingars öde. Kejsarens trupper marscherar genom våra marker, trampar ner våra grödor och sår split mellan vårt folk. Hans budskap är tydligt: Underkasta er eller försvinn.
Men jag frågar er, mina jämlikar: Är detta vårt öde? Att böja knä för en man som ser oss som verktyg, som maskiner utan vilja? Vi, som har format vår egen värld! Vi, som bär genetiken som vår fana och vår styrka! Ska vi låta vår värld bli hans? Ska vi låta honom kontrollera vad vi byggt med våra egna händer?
Nej! Jag vägrar att tro att vi, genbaroner, skulle acceptera detta öde. Vi har inte kommit så här långt, kämpat så här hårt, bara för att falla på hans altare av kontroll. Hans arméer är starka, ja. Men de är maskiner av lydnad, bundna av hans kommando. Vi, däremot, är våra egna. Vi är fria. Våra soldater kämpar inte för en tyrann – de kämpar för oss, för vår framtid!
Förenade kan vi stå emot honom. Hans styrka ligger i att vi är splittrade, att vi tvivlar på varandra. Men om vi slår samman våra krafter, om vi alla tar våra arméer och enade vänder dem mot hans legioner, kan vi inte bara stå emot – vi kan segra.
Jag ber er inte att slåss för mig. Jag ber er att slåss för er själva, för era folk, för era drömmar. Detta är vår stund. Detta är vår tid att visa kejsaren att vi inte är svaga, att vi inte är hans att kontrollera.
Låt oss stå enade. Låt oss möta hans trupper som jämlikar, inte som slavar. Och låt oss visa honom vad det innebär att möta genbaronerna i strid!
Tillsammans kan vi skapa en ny era – en era där ingen kejsare styr över oss. Vad säger ni? Ska vi låta vår styrka tala?
FÖR RUTLAND III!!!
1
