Och ni undrar varför kvinnor inte deltar i tråden?
Jag har ivrigt jobbat med två saker när jag sett den här tråden glimta förbi
- ge fan i att läsa den
- ge fan i att skriva i den
Men nu läste jag den, visserligen oerhört ofocuserad, men ändå. Delar av mina kommentare kommer kännas totalt lösrykta, men det får ni ha överseende med - det tog mig nära två timmar att läsa härket och inte har jag betalt för det.
Jag borde dessutom ha läst denna diskussion innan jag svarade på Trobergs enkät kring rollspel och kvinnor, men till det jag vill säga.
Diskussionen har hittintills varit (vilket ni noterat) varit av män om kvinnor. Något som inte håller i det långa loppet då ni ju de facto inte är kvinnor. Vad jag nu kommer säga är dessutom precis som Krille säger det som svar på någons kommentar:
Krille
Citat:
________________________________________
Vi kommer ju aldrig komma till botten med detta utan att någon tjej postar i tråden och redogör för vad hon tycker.
________________________________________
Det kommer heller inte bevisa något, eftersom a) det är en testpopulation på 1, vilket är på tok för lite för några statistiska slutsatser, samt b) hon redan i så fall skulle vara fast i den grabbiga delen av hobbyn, och därför vara en tjej som uppskattade hobbyn som den är.
Så ta inte för stor vikt vid det grabbar.
Jag som kvinna och rollspelare har inget emot att spela vare sig rollspel där världen är jämställd (och då talar jag om könsmässigt) eller ojämmställd. Bägge delar har sin skönhet och fascination för mig. I ett ojämlikt rollspel så har jag en utmaning i att göra en spelbar kvinna (och jag spelar uteslutande kvinnor med undantag av när jag är spelledare) i den värld jag ställs inför. I en jämställd spelvärld så har jag fria händer och det har också en god upplevelse för mig som spelare. (här får jag dock andra problem satta framför mig av min spelledare
)
Jag ogillar däremot spel där man i reglerna utan anledning (exempelvis ett feodalt matrarkaliskt samhälle, amazonvärld eller dylikt) favoriserar det ena framför det andra könet. Då spelar det ingen roll hur bra systemet är eller världen - jag spelar det inte.
Något som jag ännu mer misstycker (och som lett till att jag i någon mån låter maken läsa reglerna och förklara dem) är när reglerna i spelen så tydligt viktar han och han och han i spelexempel, regelförklaring. Trots allt finns den brännande misstanken att man inte inkluderar kvinnor i spelgruppen i sådana fall. Men mind you - det är min åsikt.
Så kommer vi till Bilder. Klassiska fantasybilder har tex Conan barbaren tjusig i höftkläde och med blodig klinga och den förtjusande sexiga kvinnan (i nästan obefintlig klädsel) vid fötterna som så tydligt ber honom om hjälp mot det fruktansvärda monstret. För att inte tala om raden av kvinnliga hjältinnor med små plåtbitar/ringbrynjerustningar som skyddar precis bröstvårtor och mus... Förlåt mig I HATE PICTURES LIKE THAT. Observera att det är i sammanhanget med just rollspel jag hatar dem, annars är de dekorativa och läckra. Men som kvinna kommer jag alltid att känna att kvinnor är just pinuporna och bara ska synas och möjligen höras när de skriker på hjälp för att bli räddade. Vilket leder till att jag inte tar i rollspel som visar den framsidan - på samma sätt som jag idag undviker att se en Bondfilm (då kvinnorna alltid är Bonds senaster offer - oavsett position). Jag kan alltså inte med objektifiering - oavsett genre, utom just konstnärligt.
Nu är vi dock inriktade väldigt hårt på fantasy i diskussionen. Moderna spel ger ju utrymme för "starka" kvinnor, vilket automagiskt tagit bort dem från diskussionen - eller hur?
Något som varit uppe i diskussionen som jag som kvinna förordar är pronomen. Som spelkonstruktör är det smart att lämna öppet för kvinnor genom att skriva som tex Krille gjort hon om spelledare och han om spelare... även om Krille nu gjorde det för tydlighet. Att alltid mötas (vilket jag gör i reklam osv) av han... är irriterande, inte till en omöjlig gräns, men det stör mig personligen - även om jag överlever i vårt patriarkaliska samhälle (jodå, det finns kvar tillräckligt med mansgrisar som inte fått upp de ljusblå, vilket fortfarande förvånar mig) så är det en Juvel bland ärtor. Något som Dante så tydligt säger Inkluderar mig i spelets värld.
Att ge spelpersoner/karaktärsförslag med en någorlunda jämn blandning av könen är också en inkludering som jag tycker om. Likaväl som en bred spridning av yrken - som kan representera bägge könen. Men dessa åtgärder SKA spegla spelets värld, inte gripa efter halmstrån för att ge KVINNOR en större möjlighet i spelet.
För guds skull undvik dock att konstruera fysiska skillnader (typ en diskussion om kvinnor skulle ha mer i RÖRLIGHET och mindre i STYRKA som försigick kring EON för Eoner sedan) om det faktiskt inte fyller en funktion i världsmotorn så att säga. Här är jag tillbaka med resonemanget att det trots allt ska vara roligt att spela rollspel... och hur kul är det att alltid vara svagare? Ge utrymme för att kvinnan kan vara starkare än mannen (det finns i verkligheten så varför inte i rollspelet)! Givetvis ska hon också kunna vara det svagare könet - om det behövs för spelvärlden och för spelaren i sig.
Nå, det var lite från min horisont och kom nu ihåg MIN horisont - inte alla andra kvinnors.
Ställ gärna frågor... vänta er inte svaret...
