Ram;n124827 said:
Hur tycker du spelet är designat?
Sorry för långt OT-inlägg.
Jag anser att ODnD/OSR, DnD3/Pathfinder, DnD4/13thAge är tre helt olika spel. Därför tar jag mig friheten att beskriva hur jag tycker att ODnD är designat och struntar i de andra.
ODnD var det första rollspelet och det tog ett par år innan man ens kallade den här typen av spel för rollspel.
Är man elak kan man säga att ODnD är ett proto-rollspel. Men det är fel för ODnD är ett rollspel, även om regelformuleringarna ibland är minst sagt bristfälliga/opedagogiska.
Spelets mål kan sägas vara att rollpersonerna ska utforska sin omgivning i en ständig jakt på skatter. Vanligtvis sker detta i grottkomplex, men kan även vara vildmarken om det är hex crawl.
För det första har spelarna
liten kontroll över hur deras rollspersoner kommer att bli regelmekaniskt.
- Man slår fram sina grundegenskaper med 3d6 en gång för varje värde i ordning och får försöka konstruera något utifrån vad man slagit fram.
- De värden som man slår fram har ofta liten betydelse, man kan få +1 eller -1 på något om man slår extremt bra eller extremt dåligt.
Istället får man skapa sin rollperson efter eget huvud och eventellt använda saker som race, class, alignment för stt få lite inspiration. Men en rollpersons personlighet har i princip ingen koppling alls till reglerna.
Glöm dessutom saker som färdigheter, det finns inga regler för sånt (med undantag för tjuvfärdigheterna).
För det andra var spelet från början tänkt att spelas med
stora grupper, som ett dussin spelare samtidigt (detta ändrades ganska snabbt och de flesta spelgrupperna var mellan 4-6 personer).
Det betyder att det inte var tänkt att enskilda rollpersoner skulle "skina" från början. Detta kan återskapas idag genom att varje spelare ansvarar för 4-5 rollpersoner/följeslagere.
Det var gruppen som räknades, inte enskilda individer.
För det tredje är det
extremt dödligt. Börjar man med 1d6 hp och slår ett - då har man ett hit point. Och man dör vid noll hp.
Detta gör att man till varje pris vill
undvika strid. Och blir det strid försöker man turas om att slåss så att man fördelar risken att dö jämnt mellan rollpersonerna. Och skulle en rollperson dö tar man bara en ny från den pluton rollpersoner som äventyrsgruppen består av.
Enskilda liv (och rollpersoner) är alltså inte värda ett ruttet lingon.
För det fjärde är
strid extremt förenklad. En runda börjar med att man slår gruppinitiativ för att se vilken sida som börjar. Alla berättar vad de tänker göra och slår sedan ett attackslag (om de attackerar) för att se om de träffar och gör skada.
Det finns
inga andra stridsregler. Det är upp till spelarna att komma på egna taktiker/strategier i strid och övertyga spelledaren om att dessa ger någon form av fördel till rollpersonerna.
Alla är dessutom ungefär lika bra på att slåss från början. Jo, krigaren har antagligen mer hp, bättre vapen och rustning jämfört med magikern, men i övrigt slåss de antagligen lika bra. När rollpersonerna stiger i graderna blir krigaren bättre på att slåss än magikern, men inte från början.
För det femte går spelet ut på att
samla skatter, inte att döda. Man får xp för guld, som man hellre försöker vinna genom list än strid. Återigen finns det inga regler för detta så det är upp till spelarna att övertyga spelledaren om att deras listiga plan fungerar.
För det sjätte bör nya monster vara okända för både rollpersoner och spelare (vilket kan vara svårt med erfarna spelare). Man vet att man lyckats som spelledare när spelarna utbrister.
"vad i helvete är det där???"
För det sjunde tar det ofta väldigt lång tid att bli bättre. Räkna med 4-5 spelsessioner innan man stiger i level. skatter och xp delas heller inte ut jämnt: det kan gå flera spelomgångar när rollpersonerna knappt får något alls, för att sedan hitta en skattkammare där de plötsligt går upp en level på en gång.
Sammanfattningsvis kan man säga att det varken är ett rättvist eller välbalanserat spel. Och det ska inte vara det heller, för det är i obalansen som charmen ligger.
ODnD skiljer sig alltså rejält från hur nyare DnD har spelats de senaste 20 åren. Och den största skillnaden är att
ODnD saknar regler.
