Nekromanti God rollspelssvenska?

peterb

Swordsman
Joined
4 Jan 2004
Messages
400
Location
Lidingö
Jag försöker få ett grepp om hur man ska skriva i rollspelssammanhang utan att det blir pinsamt och töntigt, mao så letar jag efter exempel på vad som är, litterärt sett, en god svenska för rollspel. När jag tänker på exempel på hur (återigen ur ett litterärt perspektiv) bra fantasy är skriven på svenska då så tänker jag på böcker som "Röde Orm", "Singoalla" och "Aniara". Jag tänker på författare som Strindberg, Lagerlöf, Tegnér och Runeberg. Dessa författare förmår att skriva sagor och skrönor utan att språket blir töntigt - vilket man (tyvärr) inte kan beskylla många författare av rollspelsalster för, och det oberoende av språket. Personligen tycker jag dock att jag kan stå ut med sämre engelska än jag står ut med dålig svenska - helt säkert på grund av att min engelska är sämre än min svenska :gremsmile:.

Notera att jag här inte pratar om informationsinnehållet i en text utan bara om själva språket. Jag vill också påpeka att jag inte har någon avsikt att "hänga ut" någon enskild eller någon särskild produkt - jag vill ha en debatt om hur man undviker att skriva dåligt och hur man gör för att skriva bra. Inte bara för min egen skull utan för att den här typen av information borde samlas ihop till allas vårt fromma.

Finns det tidigare trådar om detta? Jag har sökt men hittade inget men jag kan ju ha sökt på fel sökord.
Vad har ni för bra och dåliga exempel som man kan lära sig av?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
  • Modern, lättfattlig enkel svenska. Inga urgamla ord om de inte behövs, inga försök att skriva gammalmodigt, inga försök till kanslisvenska, utan helt enkelt modern svenska.
  • Svenska! Låneord för att de låter fräckare på utrikiska är jag bara tväremot.
  • Korrekt svenska! Ingen sär skrivning, med andra ord. Inte någon särskrivning heller.
  • Få eller inga förkortningar. Förkortningar stör rytmen och gör texten mer svårläst.
  • Var inte rädd för humor. Det lättar faktiskt upp.
 

peterb

Swordsman
Joined
4 Jan 2004
Messages
400
Location
Lidingö
Bra lista på tips du har. Så här omedelbart skulle jag lägga till två punkter:
<ul style="list-style-type: disc">[*]Skriv inte "blommigt", dvs undvik "forsarna slänger sig frustande utför branten" och liknande. Den främsta anledningen till att man skall undvika blommig prosa är att det kräver mer litterär talang, vilket inte nödvändigtvis är något som man har...[*]Stapla inte meningar på varandra, det gör texten hackig. Det finns ett skäl till att vi har bisatser...
[/list]
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Egentligen tror jag allt detta bottnar i Engelskan. Man tycker svenska är töntigt för att allt låter så mycket "coolare" på engelska. Jag är själv skyldig till detta tänkande i och med mitt projekt GRAIL som trots det engelska namnet skrivs helt på svenska.

I grund och botten handlar ett bra språk om vad som för tillfället är modernt, och eftersom filmer, musik och egentligen hela vår populärkultur är på engelska så framstår vårt eget språk som löjligt i jämförelse.

Om man sedan analyserar det hela så tror jag inte att språket egentligen är löjligare - det är bara allmänt vedertaget att det är på det viset. Och så länge majoriteten inbillar sig någonting så blir det så.

Så att försöka belysa vad som är bra eller dålig svenska i rollspelssammanhang... det är nästan omöjligt. Personligen tycker jag M:UA är ett mycket bra exempel. Språket är tydligt, välskrivet och utrustat med precis så mycket inlevelse som krävs. Oavsett om skribenterna vill framhäva skräck eller humor.

Och så tycker jag att det ska vara.
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Skriv inte "blommigt", dvs undvik "forsarna slänger sig frustande utför branten" och liknande. Den främsta anledningen till att man skall undvika blommig prosa är att det kräver mer litterär talang, vilket inte nödvändigtvis är något som man har...
Tja, alltså det beror ju på vad det är för sammanhang. När jag skriver en inledningsberättelse till ett äventyr eller så, skriver jag med samma språk som om jag hade skrivit skönlitterärt och då kan det bli ganska "blommigt". Jag tycker att det kan ha sin plats om man bara vet vad man gör.

Jag tror det viktigtaste när man skriver är att faktiskt använda sitt eget språk och därefter följa de punkter som ni båda tog upp. Det blir bara dåligt om man försöker krysta fram en text som är si eller så. Att läsa texten högt och se att det låter okej tycker jag är bra ibland.

Man kan också tänka på att inte använda onödigt krångliga meningar och hela tiden fundera på om det går att forumulera om det (främst ordföljd) så att det blir mer lätt begripligt. Min svenskalärare på gymnasiet, gav mig ett bra tips: Om du känner att meningen inte riktigt är 100 % bra, skriv om den helt istället för att försöka lappa ihop den.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Skriv inte "blommigt", dvs undvik "forsarna slänger sig frustande utför branten" och liknande.
Jag vet inte. Pratar vi om professionella rollspel eller om indieproduktioner? För om några småkillar skulle skriva ett rollspel med den typen av charmiga formuleringar så skulle jag förmodligen bli förälskad på en gång. Det beror på hur det är gjort. Ibland ser man att någon älskar det han har skrivit så mycket att det blir rörande att läsa. Även om mitt förstånd kan säga att formuleringarna rent tekniskt är skräp. I andra lägen kan jag se en helt perfekt formulerad text och bara tycka att det blir tråkigt istället. Jag vill faktiskt ha lite nerv, lite djärvhet, lite "vafanmankanskeintekanskrivasåhärmendetärju precis såhärjagkännerdet!"

Jag har större problem med duktighet, särskilt i små, anspråkslösa produktioner. Den delen av rollspelshobbyn behöver duktiga skribenter ungefär lika mycket som rockmusik behöver instrumentvirtuoser. Och alla vet ju att Ramones spöar Rush sju dagar i veckan.

/Rising
vill se fler uppkäftiga ungdomar som skriver så som man tänker istället för att skriva så som några trötta russingubbar har bestämt att man ska skriva.
 

peterb

Swordsman
Joined
4 Jan 2004
Messages
400
Location
Lidingö
Egentligen tror jag allt detta bottnar i Engelskan. Man tycker svenska är töntigt för att allt låter så mycket "coolare" på engelska.
Det är helt rätt att det bottnar i Engelskan men på ett annat sätt. Många svenska rollspelstexter försöker immitera det sätt som engelska rollspelstexter är skrivna på och det funkar inte särskilt bra. God svenska skrivs inte på samma sätt som god engelska. Engelskan har Shakespeare, man kan skriva arkaiskt på engelska utan att det blir löjligt, svenska måste behandlas på ett annat sätt. Runebergs "Tomten" fungerar men meningar i stil med "Jag förstod då att många skulle dö innan dagen blivit natt" eller "I Trollbergen dväljs, såsom namnet antyder, en stor population av troll och annat oknytt" blir bara löjliga. Vilket är synd eftersom boken jag saxat meningarna ur har ett bra ideinnehåll och den information som ges är utmärkt. Tänk hur bra boken kunde ha varit om författarna matchat sina litterära ambitioner mot sin litterära förmåga.

Om man sedan analyserar det hela så tror jag inte att språket egentligen är löjligare - det är bara allmänt vedertaget att det är på det viset. Och så länge majoriteten inbillar sig någonting så blir det så.

Så att försöka belysa vad som är bra eller dålig svenska i rollspelssammanhang... det är nästan omöjligt.
Svenska som skrivs på samma sätt som engelska rollspelstexter *blir* löjlig. Det blir helt enkelt dålig svenska. Svenska ska skrivas på svenska och inte på engelska. Att ges sig på att skriva som Tolkien gör, fast på svenska är dömt att misslyckas såvida man inte har duktigt med litterär talang. Det går med andra ord att ge råd om hur man skall skriva god rollspelssvenska därför att vi kan visa vad som är dålig rollspelssvenska.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
"men meningar i stil med "Jag förstod då att många skulle dö innan dagen blivit natt" eller "I Trollbergen dväljs, såsom namnet antyder, en stor population av troll och annat oknytt" blir bara löjliga."

Nu kanske jag missförstår dig, men de meningarna tyckte jag väldigt mycket om, och jag tyckte inte alls att de var löjliga. Kanske lite mastigt i längden, men stående sådär fungerade de utmärkt för mig.
 

peterb

Swordsman
Joined
4 Jan 2004
Messages
400
Location
Lidingö
Personligen får jag krupp när jag läser sånt där. Särskilt när det är sida upp och sida ner av samma sak. Den andra meningen är egentligen ett bättre exempel än den första, här byter författaren still tre gånger i samma mening. "Dväljs" är ett gammalmodigt ord, "såsom" är kanslisvenska och "population" är ett modernt ord. Det hade varit bättre att skriva något i stil med "I Trollbergen bor, som namnet antyder, en stor mängd troll och oknytt." Jag förstår att författarna har haft som ambition att skapa en stämningsbild i hela texten, men frågan man måste ställa sig är om man inte skadar texten snarare än bygger upp den om man försöker konstra till det.

Skälet till att jag avrådde från att använda "blommigt" språk var just att väldigt få har de kunskaper och den talang som krävs för att gå iland med det och då är det bättre att anpassa sin stil efter sin förmåga.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Stilblandning och experiment är vad språk handlar om i min bok. Det är inte bara att följa normer.

Ordval kan jag stå ut med - det är värre med dåliga kommateringar eller extrem svengelska. Många ord i M:UA har jag inbillat mig att de bara varit försvenskningar av engelska uttryck som ofta förekommer i rollspel. Men det fungerar, så oavsett om jag har rätt eller inbillar mig så uppskattar jag texterna. För helhetsintrycket är jäkligt bra.

Om man sedan skriver "dväljes" och "najs" i samma mening så kanske man reagerar, men de uttryck du kategoriserar som kanslisvenska respektive "modernt" ord förstår jag inte varför man skulle bry sig om.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ang. dina exempelmeningar: Jag trodde först att du enbart tyckte att ordföljden var kryckig. Det skulle jag väl eventuellt kunna gå med på, men jag ansåg inte (precis som Eksem) att de var löjliga. Tvärtom, de fungerade. Och stilbrotten tycker jag absolut inte gjorde något.

Svenska ska skrivas på svenska och inte på engelska.
Jag tycker att peterb ska skriva på peterbska, det vill jag nämligen läsa. Så fort du tycker det vara lönt att bryta mot Sture Alléns regler så anser jag att du ska göra det. Att skriva skall nämligen vara lustfyllt, och inget är så trist som att följa en massa dumma regler. Det kommer nämligen märkas i din text att du försöker skriva "god svenska", och det gör inte läsupplevelsen för min del särskilt rolig. Nej, det är mycket bättre att du provar dina egna vingar istället, tycker jag. Svenskan ägs ju av oss som använder språket, inte av några trötta gubbar som käkar risifrutti och har manchesterbyxor.

Det är den första, och bästa, lektion i skrivandets konst som man överhuvudtaget kan ge, tror jag. Vi behöver ju knappast fler träskallar i rollspelshobbyn.

/Rising
uppmuntrar mycket hellre till personliga, unika stilar, än konformism.

...och så gillar jag Öyvind Fahlström och James Joyce.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Berätteri och kommunikation

I deltrådarna nedan tar flera skribenter upp värdet i att skriva personligt och experimentera med språket. Det kan man instämma i och ändå diskutera vad som är "bra" språkanvändning i ett sammanhang, menar jag.

Ta till exempel att berätta. Visst kan man väl vara en bättre eller sämre berättare? Känner ni inte folk som alltid är intressanta att lyssna på när de berättar saker, och andra som man tröttnar på så fort de öppnar munnen? Framför allt, skulle jag vilja säga (delvis för att jag utbildas i det), så kan man bli bättre på att berätta om man har en lite strävsam attityd och intresserar sig för vad som fungerar bra och vad som inte gör det.

Samma sak när det gäller att kommunicera information. Vissa människor är skitbra både på att förmedla vad de vill ha sagt och på att förstå vad andra menar.

En bra rollspelsförfattare, menar jag, har båda dessa sidor. En förmåga att på ett lättbegripligt sätt förmedla information om spelsystemet, om spelvärlden mm, och förmågan att göra det på ett sånt sätt att en läsare fångas vid första anblicken och sedan vill fortsätta läsa. Helst ska en jäkla lust att spela spelet, att skapa rollpersoner och slp:ar, spännande platser och stora (eller små) äventyr födas hos läsaren.

Självklart kan, och bör, man som rollspelsförfattare - precis som alla andra sorters författare - experimentera med språket, med ordval och stilnivå, och söka efter sina egna stilar. Men en text som inte gör det den ska är en dålig text, antingen det gäller att berätta en historia eller förmedla en stämning, eller förklara regelprocedurer.

Nå, det om att diskutera braighet i text och språk. Vidare.


Grammatik och stavning

Vilka grammatiska regler och liknande man ska följa är nog svårt att generalisera, eftersom det hänger så mycket på stilnivå och personlig smak. Om man ska säga nånting så är det väl samma sak som i de flesta hantverksbaserade konstformer: lär dig reglerna så att du kan välja att bryta mot dem!

Det är svårt att kalla nånting för "fel" eller "dåligt" om det handlar om att författaren har avvikit från reglerna avsiktligt och medvetet. Ett exempel är min vana att börja meningar med prepositioner. Inte gängse skrivregler, men trevligt.

En bra sak är att inte bryta regler på ett sånt sätt att det ser ut som om det är ett misstag. Att inkonsekvent stava fel på ett ord så att det ser ut som slarvfel, tycker jag är dåligt. Att välja att särskriva likaså, även om det är medvetet, eftersom det är så vanligt som misstag.

Att hitta på en "dialekt" där det heter "Du skola vänta här emedan jag äter" är inte heller helt snyggt. För alla som vet att det heter jag/du/han/hon skall, vi, ni, de skola och att "emedan" är ett annat ord än "medan" kommer det att se ut som svidande misstag


Berättande

Även om peterb efterfrågar synpunkter på språk i första hand så vill jag ändå gå in på berättande, eftersom det är ganska centralt för "hur man skriver".

Gå rakt på sak. Sålla bort transportsträckor och gå rakt på vad du vill säga eller förmedla. Om du skriver en intronovell så wasta inte en halv sida till transportsträckor före varje ny scen för att förklara för läsaren vad som har hänt innan eller mellan scenerna. Läsare är smarta och fyller i luckor. Bli klar över vad som måste sägas och säg det.

Arbeta med bilder. Tänk bilder, bilder, bilder, oavsett om du beskriver miljö i novellform eller som vanliga bakgrundstexter eller beskrivningar av personer och platser. Måla upp bilder med ord utan att fördenskull bli långrandig.

Var specifik. Undvik alltid att beskriva saker i allmänhet eller med självklara attribut (storväxta smeder, grova karlar, nätta flickor, höga berg, djupa skogar, enorma tronsalar ("enorma" saker överhuvudtaget) glada bagare, söta barn - you get the point!). Hitta specifika, gärna lite oväntade sätt att förmedla dina bilder och förlopp. "En liten fisk" säger mig ingenting, men "En fisk stor som ett finger" ger mig genast en bild. Snåla med adjektiven och adverben, åtminstone de som inte är lite oväntade.


Kommunikation

Nu ville inte peterb att tråden skulle handla om informationsinnehållet i texten, men här skriver jag lite som jag tycker är relevant ändå, eftersom ett enkelt och rakt språk är bra i regelsammanhang.

Om jag har skjutit bredvid målet med det här inlägget så får ni påpeka det. Det är så lätt att gå igång när det är något man är engagerad i. I så fall hoppas jag att nån kan ha lite glädje av det ändå...

/[color:\\"brown\\"]Simon [/color]
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Berätteri och kommunikation

Hitta specifika, gärna lite oväntade sätt att förmedla dina bilder och förlopp.
Det där tycker jag är bra. Överhuvudtaget tycker jag att en bra berättare är en som behärskar både flyt och friktion. Alltså, att man ibland vägleds genom meningarna så att orden ramlar på precis som man väntat sig att de skall göra och läsupplevelsen blir smidig, medan det vid andra tillfällen kan finnas gott om språkliga "knorrar" som gör att man får stanna upp i meningarna och nästan skaka av sig alla bilder man får i huvudet innan man fortsätter med läsningen.

Jag tror att det handlar mycket om att känna hur läsaren kommer att uppleva ens text. När man beskriver något krångligt kan det vara bra att använda ens mest snabbflytande språk, medan när man vill beskriver något enkelt och stillastående (som miljöbeskrivningar) så kan det vara bra att göra det med ett mustigare språk som kräver aktivare läsning.

En sak som jag tror att man kan vinna mycket på är bryggor, alltså att hitta naturliga sätt att få texten att gå från ett stycke till ett annat. Om man gör för tvära kast så förvirrar man läsaren och det blir en ryckig läsupplevelse, medan allt känns mycket mer sammanhållet och enhetligt om man bara hittar några bra övergångar. Det låter som något självklart, men själv brukar jag få skriva om långa partier bara för att jag kommit på att det blir bäst om jag avslutar med det jag från början tänkt inleda med, osv. Fast jag vet inte, bryggor är det vanligast att man får planera när man skriver artiklar och inlägg, det är kanske inte lika vanligt att man behöver i rollspel.

Något som däremot är väldigt vanligt i rollspel, (här gjorde jag en simpel brygga, jag länkade ihop förra stycket med detta genom att prata om vad som är vanligt/ovanligt i rollspel) det är att man tänker på läsordningen. Många rollspel verkar vara skrivna som lapptäcken, där många partier som står tidigt i boken har skrivits väldigt sent i produktionen. Det gör att man ibland kan känna en konstig känsla när man försöker läsa rollspelet från pärm till pärm: "Vem skriver de för, egentligen? Det känns som om de pratar över huvudet på mig. De nämner saker på ett sätt som om de tog för givet att jag förstod allt om dem, men ändå så har det inte skrivits mycket om dessa ting tidigare. Har jag missat något?" Jag tycker att man ska försöka skriva på så sätt att det faktiskt går att läsa boken från pärm till pärm utan att man ska känna sig bortfintad. En bra idé är att tidigt ge en överblick över hela rollspelet, så att man inte först i slutskedet börjar prata om Den Store Kejsaren som styr allt och alla i hela världen, och man ba' "menvanudå? Var kom han ifrån? Han ställer ju allt jag hittills läst på ända, varför började de inte med att prata om honom?"

/Rising
bidrog med det lilla han kunde, men tycker att Simon har en intressant vinkling som är givande. Många vill lära sig berätta bättre, även om de gärna fortsätter uttrycka sig på ett sätt som de gillar och är bekväma med.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Berätteri och kommunikation

Fina tillägg!

Begreppen flyt och friktion är bra. Åtminstone jag tolkar friktion som något som liknar det jag menar med att överaska och ge oväntade inzoomningar i bilderna.

Fan, det där sista blev bra: oväntade inzoomningar i bilderna! Lägg det verktyget på minnet! (*Självgod*)

Jag menar att berättaren är som en kamera som ger närbilder på detaljer i bilderna, och då på just det specifika, det konkreta och det oväntade. Om man beskriver en solig och varm dag så behöver man inte tala om hur solen lyser starkt på den klarblå himlen. Istället kan man nämna det alldeles ensamma molnet vid horisonten som ser ut som en anka, eller en svettdroppe som hänger vid ena näsborren.

Bryggor är bra att komma ihåg också!
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Ålderdomlig svenska

Jag har funderat lite på att skriva en artikel om ålderdomlig svenska, med lite enkel genomgång av pluralformer, gamla ord och tilltalsformer.

Vad tror ni om det? Kan det vara intressant? Jag tänkte det lite som en uppföljare till min gamla text om versmått som finns i en bearbetad version här.

/Simon
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Hmmmmm

Svenska som skrivs på samma sätt som engelska rollspelstexter *blir* löjlig. Det blir helt enkelt dålig svenska. Svenska ska skrivas på svenska och inte på engelska. Att ges sig på att skriva som Tolkien gör, fast på svenska är dömt att misslyckas såvida man inte har duktigt med litterär talang. Det går med andra ord att ge råd om hur man skall skriva god rollspelssvenska därför att vi kan visa vad som är dålig rollspelssvenska.
Jag har hållit mig utanför det här, men en sak jag skulle rekommendera alla skribenter är att inte vara för kategorisk när det gäller språk.

Ett förhållningssätt som baserar sig på "så här gör man, så här gör man inte" låser in texten i en tvångströja, där man funderar på vilka skrivkonventioner man måste hålla sig till, istället för vad det är man vill berätta.

Så släpp lite på det kategoriska, experimentera och testa. Språket är levande, och det vi tycker är löjligt idag, kan mycket väl vara nästa generations klockrena formuleringar.

Magnus
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Re: Ålderdomlig svenska

Jag skulle i alla fall vara väldigt intreserad av att läsa en sådan artikel, oavsett vad andra tycker. Jag är lite av en amatör när det gäller sånt, som gärna kastar ur mig ålderdomliga ord när jag SLar eller spelar, men inte alltid får det rätt..

Så kör på!
 

Suvarin

Veteran
Joined
18 Feb 2004
Messages
38
Location
Norrköping
Re: Berätteri och kommunikation

Ta till exempel att berätta. Visst kan man väl vara en bättre eller sämre berättare? Känner ni inte folk som alltid är intressanta att lyssna på när de berättar saker, och andra som man tröttnar på så fort de öppnar munnen? Framför allt, skulle jag vilja säga (delvis för att jag utbildas i det), så kan man bli bättre på att berätta om man har en lite strävsam attityd och intresserar sig för vad som fungerar bra och vad som inte gör det.
En bra berättare är guds gåva till lyssnarna. Folk lyssnar hellre på självsäkra människor än osäkra, kanske för att osäkra människor och lögnare visar upp liknande kroppspråk.

Det här är särskilt tydligt på fester. Det är många som tror att tjejer faller för taskiga killlar. Det tror inte jag. Jag tror att både tjejer och killar attraheras av sexuell självsäkerhet. De snälla killarna och tjejerna vågar inte visa att de är sexuella varelser och faller bort ur poolen med potentiella partners. De som klart visar att är bäst lämpade att ge en både en orgasm och framgångsrik avkomma framstår däremot som jättespännande.

Sen finns givetvis människor vars berättartalanger går utöver det vanliga. Jag kommer att tänka på en kurskamrat som var speleman och hade jobbat som reseledare. Det räckte med att han harklade sig och log för att folk skulle börja skratta. När han ville berätta något satt folk blickstilla och lyssnade. Andra exempel är spelledare som med några ord kan fånga spelgruppens uppmärksamhet, även när de är spelare.

Alla de här människorna har två saker gemensamt: Självförtroende och erfarenhet.

Jag menar att det inte är någon större skillnad på att skriva och att ragga. Eller rättare sagt så måste det framgå att författaren tror på sin text, både vad gäller innehållets sanningshalt och potentialen för Nobelpris. Dessutom krävs det övning för lyckas med att få fram det i texten.

Med andra ord håller jag med Krille när han säger att varje författare måste få ut 1 000 000 ord av skräp. Jag applåderar Risings brandtal om att våga låta sin person prägla texten. Jag tycker Simon har rätt om att det krävs ett aktivt intresse och en strävan efter att skriva bättre för att faktiskt utvecklas.

Det finns många rollspelare som har en talang för berättande. Det är inte lika många som vill svettas för att bli bättre. Ännu färre vill blöda för att bli bra på att skriva. Bara en handfull har utsatt sig för den press som det innebär att publicera. Någonstans bortom gråten ligger storheten. Hittils har ingen återvänt.

- Suvarin, jobbar på den första miljonen ord.
 

Suvarin

Veteran
Joined
18 Feb 2004
Messages
38
Location
Norrköping
Re: Ålderdomlig svenska

Jag skulle gärna läsa en sådan artikel. Du skulle kunna börja med att ta upp tips för hur man ska låta bli att låta modern, för att först därefter förklara hur ålderdomligt språk är uppbyggt.

Under tystnad betraktade krigarna borgen. Snart hade Sigurd Ölskalle och Einar Skrake spänt på sig sina vapen och smort in sina ansikten med sot. De stod framför sin hövding. Olof talade till dem.
"Vi gör oss redo för strid, gör ni ert. Tänd eldarna om tjugo minuter, då är vi redo att storma."


- Suvarin
 

Targon

Hero
Joined
29 Jun 2000
Messages
1,667
Location
Lund
Den ultimata frågan

Jag försöker få ett grepp om hur man ska skriva i rollspelssammanhang utan att det blir pinsamt och töntigt,
En synnerligen angelägen frågeställning som sätter fingret på en mycket problematiskt punkt som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Jag själv tror att en del av problemet ligger i att den svenska skolan sedan årtionden inte gjort ett skit för att lära ut konsten att skriva schysst prosa. Visst, jag hoppas att man fortfarande får lära sig grammatik, men att skriva grammatiskt korrekt är inte detsamma som att skriva vacker prosa. Men vill man nu skriva prosa som är vacker och som man känner att man inte behöver skämmas för, är mitt solklara råd följande: Läs, läs och läs! Varför inte moderna klassiker och nobelpristagare? Finns det ett bättre sätt att lära sig skriva än att lära av de som verkligen kan?

Annars tror jag att en viss del av dilemmat är svårigheten för en rollspelsmakare är huruvida texterna ska vara skönlitterära, uppslagsboksmässiga eller videomanualsprosa. Resultatet om man blandar alltihop i samma låda blir lätt uppsplittrat och fånigt. Jag talar alltså om kombinationen av dålig/mediokra skönlitterära stämningstexter, världsbeskrivningstexter som på ett ofta lustifikt sätt liknar stilen i gamla geografiböcker för mellanstadiet, och därtill i regelbeskrivningarna en byråkratisk manualprosa med ofta onödigt styltigt och omständligt språk (läs DoD6). Resultatet av denna stilblandningskompott är en soppa som ohjälpligt placerar in hobbyn i skräpkulturslimbot. Vissa tycker kanske att det ska vara så, men jag känner ovilja mot att acceptera detta som ett nödvändigt faktum.

Och därmed menar jag att en konsevkent stil och god språkbehandling är nödvändig för att rycka upp hobbyn till en högre nivå. Kanske kan även detta leda till att man som rollspelare skulle kunna möta mer acceptans bland folk i gemen.
 
Top