Jo man gör en massa saker som inte har med huvudintrigen att göra och det är mycket action. Styrkan i det är att allt detta bygger världen fram till crescendot i de avslutande delarna och gör dem desto mer intressanta. Det är lite som att läsa en lång och långsam roman kanske? Baksidan är att man kan tappa känslan av riktning. När man är mitt uppe i det kan man ibland önska sig något som ger snabbare tillfredsställelse men belöningen kommer mot slutet om man hänger i (och efteråt kanhända). Ju mer jag tänker på det undrar jag om inte Järnringen på så vis gör de mest komplexa svenska spelen, de med högst tröskel för spelare och SL? Jag vet inte det ser ut med Eon på den fronten?
Det sagt, skulle jag SLa MUA idag hade jag ändrat en hel del, bland annat kapat vissa trådar som mest är sidospår, förstärkt metaplotens inverkan i de tidiga böckerna och dragit ner på vissa action-inslag (och pryl-inflationen!).
)
