https://alexandria.dk/en/data?scenarie=6487Jocke;n335125 said:
God45 recenserar scenarion på alexandria.dk!
- Thread starter God45
- Start date
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: Grundejerforeningen
Av: Marie Skouenborg
Till: Friform
När: 2017
Det är inte roligt.
Okej, så jag ska erkänna att ni ville att jag skulle läsa vad som såg ut som några väldigt ledsna scenarion och jag valde det som var märkt komedi. Det kanske fick det här att träffa mig hårdare än det borde, men…
Det här är inte anti-roligt eller dåligt på det sättet. Det är bara brutal socialrealism med småaktiga, patetiska karaktärer och ledsna scener/tekniker för att interagera. Är de teknikerna intressanta? Ja. Är scenariot emotionellt träffande i hur det är skrivet? Ja. Skrattar du? Då är du samma person som skrattar åt Ullared. Det är lyteskomik.
Så man ska gå från karikatyrer av småaktiga och passivt aggressiva människor till kanske mer nyanserade bilder av dem. Men det är till och med frivilligt. Beteende och rörelse begränsningarna känns… Jag vet inte.
Jag tycker det här scenariot är elakt och jag kan inte komma över det. Jag kan inte se att det är elakt av en politisk anledning eller för att göra en estetisk poäng. Det verkar bara vara elakt för att det är kul att skratta åt människor. Det gör det väl. Jag gillar det inte.
2 av 5
Av: Marie Skouenborg
Till: Friform
När: 2017
Det är inte roligt.
Okej, så jag ska erkänna att ni ville att jag skulle läsa vad som såg ut som några väldigt ledsna scenarion och jag valde det som var märkt komedi. Det kanske fick det här att träffa mig hårdare än det borde, men…
Det här är inte anti-roligt eller dåligt på det sättet. Det är bara brutal socialrealism med småaktiga, patetiska karaktärer och ledsna scener/tekniker för att interagera. Är de teknikerna intressanta? Ja. Är scenariot emotionellt träffande i hur det är skrivet? Ja. Skrattar du? Då är du samma person som skrattar åt Ullared. Det är lyteskomik.
Så man ska gå från karikatyrer av småaktiga och passivt aggressiva människor till kanske mer nyanserade bilder av dem. Men det är till och med frivilligt. Beteende och rörelse begränsningarna känns… Jag vet inte.
Jag tycker det här scenariot är elakt och jag kan inte komma över det. Jag kan inte se att det är elakt av en politisk anledning eller för att göra en estetisk poäng. Det verkar bara vara elakt för att det är kul att skratta åt människor. Det gör det väl. Jag gillar det inte.
2 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: Kulfanden på Tinghusevej/The Charcoal Devil
Av: Mikkel Bækgaard
Till: Eget system/Friform
När: 2019
Det här är ett scenario om hur ett barn försöker hantera det jobbiga i verkligheten genom att sjunka ner i fantasi. Det är också ett psykologiskt skräckspel ur ett 7 årigt barns perspektiv. Det här är alltså redan ett ganska klurigt ställe att gå till och sedan är scenariot upplagt så att man spelar olika delar av huvudpersonens personlighet. Scenariot använder trots detta en spelledare som är här för att hålla hela grejen på banan och se till att den ganska strikta strukturen följs. En struktur som ändå låter scenariot vara väldigt öppet i vad som faktiskt händer.
Det var ett ganska kompakt stycke jag skrev där men det känns som att scenariot behövde beskrivas innan jag ens kan diskutera det. Det är ett väldigt kompakt byggt scenario där alla spelarna måste med på samma noter föt att det ens ska gå att spela. Jag tänker gå över de olika aspekterna av scenariot för sig och diskutera dem.
Spela ett sjuårigt barn - Det finns utmärkta råd för hur detta ska göras och hur man undviker de vanligaste fallgroparna. Det är ändå inte så långa pekpinnar här som man kunde vänta sig utan scenariot går en pedagogisk väg.
Spela samma karaktär - Utmärkt upplagt med tydliga instruktioner för vem som styr när. Att man aldrig tävlar mot varandra på riktigt hjälper också.
Skräck i något så här gruppbaserat? - Scenariot använder obehagliga koncept, paranoida tankemönster och meta-osäkerhet för att ändå hålla saker obehagliga och jag tycker det fungerar.
Handlingen - Är väldigt evokativ. Det märks att författaren har dragit från sina egna upplevelser av att flytta in i ett läskigt gammalt hus som hans barn inte tycker om. Allting känns väldigt äkta och berörande.
Det här är ett väldigt bra scenariot som utnyttjar mycket av den Danska traditionens grepp fullt ut.
5 av 5
Av: Mikkel Bækgaard
Till: Eget system/Friform
När: 2019
Det här är ett scenario om hur ett barn försöker hantera det jobbiga i verkligheten genom att sjunka ner i fantasi. Det är också ett psykologiskt skräckspel ur ett 7 årigt barns perspektiv. Det här är alltså redan ett ganska klurigt ställe att gå till och sedan är scenariot upplagt så att man spelar olika delar av huvudpersonens personlighet. Scenariot använder trots detta en spelledare som är här för att hålla hela grejen på banan och se till att den ganska strikta strukturen följs. En struktur som ändå låter scenariot vara väldigt öppet i vad som faktiskt händer.
Det var ett ganska kompakt stycke jag skrev där men det känns som att scenariot behövde beskrivas innan jag ens kan diskutera det. Det är ett väldigt kompakt byggt scenario där alla spelarna måste med på samma noter föt att det ens ska gå att spela. Jag tänker gå över de olika aspekterna av scenariot för sig och diskutera dem.
Spela ett sjuårigt barn - Det finns utmärkta råd för hur detta ska göras och hur man undviker de vanligaste fallgroparna. Det är ändå inte så långa pekpinnar här som man kunde vänta sig utan scenariot går en pedagogisk väg.
Spela samma karaktär - Utmärkt upplagt med tydliga instruktioner för vem som styr när. Att man aldrig tävlar mot varandra på riktigt hjälper också.
Skräck i något så här gruppbaserat? - Scenariot använder obehagliga koncept, paranoida tankemönster och meta-osäkerhet för att ändå hålla saker obehagliga och jag tycker det fungerar.
Handlingen - Är väldigt evokativ. Det märks att författaren har dragit från sina egna upplevelser av att flytta in i ett läskigt gammalt hus som hans barn inte tycker om. Allting känns väldigt äkta och berörande.
Det här är ett väldigt bra scenariot som utnyttjar mycket av den Danska traditionens grepp fullt ut.
5 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: Laaste Døre/Closed Court
Av: Thomas Munkholt
Till: Systemlöst enligt scenariot, egentligen modifierat Storyteller systemet
När: 1994
Det här scenariot påminner en hel del om Vampire scenariot ”Isabelle” som vi redan recenserat i det att det är ett fokuserat intrig scenario, författaren noterar att de båda scenariona som kom samma år antagligen var inspirerade av varandra då författarna var rumskompisar när de skrevs. Sådana kommentarer är möjligt eftersom texten jag recenserat är ihopskriven och släppt 2015. Anledningen till att den är det är att scenariot utvecklat ett rykte om att vara kanske det första danska intrig scenariot. Det har alltså ett högt historiskt värde oavsett vad annat man kan få ut ur äventyret.
Så det här är ett scenario inspirerat av Kafkas Processen men som bara använder det som en cool bakgrund och inte säger något politiskt alls. Spelarkaraktärerna har kallats till Departementet eftersom ett viktigt dokument har försvunnit och man tror att en av dem är skyldiga. De är alla oskyldiga. Om inte någon erkänner och blir avrättad så bedöms alla vara skyldiga. Det är egentligen hela scenariot. Ja, yttre faktorer så som en bomb i byggnaden och annan information kommer öka den psykologiska pressen men ändrar inte egentligen scenariot. Alla är oskyldiga men någon måste få skulden. Man kan bara få skulden genom att erkänna. En bit in i scenariot får spelarna en pistol och kan alternativt lösa alltihopa genom att skjuta någon i gruppen och skylla alltihop på den skjutne.
Så scenariot har två stora problem, ett som jag finner oförlåtligt och ett som bara är dålig speldesign:
Det oförlåtliga är att scenariot bokstavligt i texten uppmanar spelledaren att inte lägga fingrarna emellan ifall någon spelare, inte karaktär, mår dåligt. Detta uppmuntras till och med som en metod för att lösa spelet, att få någon att på riktigt må så dåligt att de som sin karaktär erkänner. Det läggs fram som det mest troliga sätt scenariot slutar med en lätt psykopatisk kommentar om att scenariot var ju märkt som bara för vuxna så det borde folk tåla.
Det som bara är dålig speldesign är att så fort pistolen kommer i spel så kommer någon äta en kula vid första möjliga tillfället. Det är liksom inte ens något snack om det. Spelet har tills den punkten handlat om att anfalla folk verbalt så att de mår så dåligt som möjligt.
Jag tycker inte om själva premissen och hur oansvarigt den hanteras här. Du får inte göra ett scenario om att få folk att må dåligt på riktigt, det är fan inte okej. Att scenariot har noll politiskt eller kommenterande innehåll och är dåligt designat hjälper inte, men hade inte ändrat mitt betyg om de var bättre.
1 av 5
Av: Thomas Munkholt
Till: Systemlöst enligt scenariot, egentligen modifierat Storyteller systemet
När: 1994
Det här scenariot påminner en hel del om Vampire scenariot ”Isabelle” som vi redan recenserat i det att det är ett fokuserat intrig scenario, författaren noterar att de båda scenariona som kom samma år antagligen var inspirerade av varandra då författarna var rumskompisar när de skrevs. Sådana kommentarer är möjligt eftersom texten jag recenserat är ihopskriven och släppt 2015. Anledningen till att den är det är att scenariot utvecklat ett rykte om att vara kanske det första danska intrig scenariot. Det har alltså ett högt historiskt värde oavsett vad annat man kan få ut ur äventyret.
Så det här är ett scenario inspirerat av Kafkas Processen men som bara använder det som en cool bakgrund och inte säger något politiskt alls. Spelarkaraktärerna har kallats till Departementet eftersom ett viktigt dokument har försvunnit och man tror att en av dem är skyldiga. De är alla oskyldiga. Om inte någon erkänner och blir avrättad så bedöms alla vara skyldiga. Det är egentligen hela scenariot. Ja, yttre faktorer så som en bomb i byggnaden och annan information kommer öka den psykologiska pressen men ändrar inte egentligen scenariot. Alla är oskyldiga men någon måste få skulden. Man kan bara få skulden genom att erkänna. En bit in i scenariot får spelarna en pistol och kan alternativt lösa alltihopa genom att skjuta någon i gruppen och skylla alltihop på den skjutne.
Så scenariot har två stora problem, ett som jag finner oförlåtligt och ett som bara är dålig speldesign:
Det oförlåtliga är att scenariot bokstavligt i texten uppmanar spelledaren att inte lägga fingrarna emellan ifall någon spelare, inte karaktär, mår dåligt. Detta uppmuntras till och med som en metod för att lösa spelet, att få någon att på riktigt må så dåligt att de som sin karaktär erkänner. Det läggs fram som det mest troliga sätt scenariot slutar med en lätt psykopatisk kommentar om att scenariot var ju märkt som bara för vuxna så det borde folk tåla.
Det som bara är dålig speldesign är att så fort pistolen kommer i spel så kommer någon äta en kula vid första möjliga tillfället. Det är liksom inte ens något snack om det. Spelet har tills den punkten handlat om att anfalla folk verbalt så att de mår så dåligt som möjligt.
Jag tycker inte om själva premissen och hur oansvarigt den hanteras här. Du får inte göra ett scenario om att få folk att må dåligt på riktigt, det är fan inte okej. Att scenariot har noll politiskt eller kommenterande innehåll och är dåligt designat hjälper inte, men hade inte ändrat mitt betyg om de var bättre.
1 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: Væk/Gone
Av: Klaus Meier Olsen
Till: Systemlöst
När: 2018
Om jag berättade att jag hade byggt en maskin som simulerar känslan av att brinna till döds, det är helt ofarligt men du känner allt som du känner om du brinner till döds, hade du då använt den maskinen?
Det här scenariot handlar om att vara anhörig till någon som har fått Lewy body demens och att se den personen sakta tyna bort. Det är ett briljant scenario i det att det fokuserar på de anhöriga. Man hade inte kunnat porträttera att ha demens, men att vara anhörig går att fånga mycket bättre. Det använder en tydligt scenstruktur med prompts och scener som går rakt till hjärtat av sakerna som utforskas.
Det här är så bra att det hade kunnat användas som undervisningsmaterial på socialhögskolan. Demens är en anhörig sjukdom och att det använder det är en del av vad som gör scenariot så skickligt.
Men varför skulle någon vilja spela det här? Jag tänker välja att inte fokusera på den frågan. Scenariot är ett mästerverk i att göra det som det sätter ut för att göra.
Abiit nemine salutato
5 av 5
Av: Klaus Meier Olsen
Till: Systemlöst
När: 2018
Om jag berättade att jag hade byggt en maskin som simulerar känslan av att brinna till döds, det är helt ofarligt men du känner allt som du känner om du brinner till döds, hade du då använt den maskinen?
Det här scenariot handlar om att vara anhörig till någon som har fått Lewy body demens och att se den personen sakta tyna bort. Det är ett briljant scenario i det att det fokuserar på de anhöriga. Man hade inte kunnat porträttera att ha demens, men att vara anhörig går att fånga mycket bättre. Det använder en tydligt scenstruktur med prompts och scener som går rakt till hjärtat av sakerna som utforskas.
Det här är så bra att det hade kunnat användas som undervisningsmaterial på socialhögskolan. Demens är en anhörig sjukdom och att det använder det är en del av vad som gör scenariot så skickligt.
Men varför skulle någon vilja spela det här? Jag tänker välja att inte fokusera på den frågan. Scenariot är ett mästerverk i att göra det som det sätter ut för att göra.
Abiit nemine salutato
5 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: I skyggen af skoven/By the Forest
Av: Rasmus Troelsen
Till: Friform
När: 2019
Det här scenariot handlar om fyra unga killar och sommaren efter gymnasiet då de måste hantera sitt bla, bla bla… Okej, jag kanske inte är helt rättvis men herregud jag kan inte bry mig. Scenariot vill att man ska ta de här tonåringarnas problem som verkliga dileman och deras val rörande flickvänner och skolor ska var djupt viktiga. Men vi får ingen anledning att bry oss. Ingen känns som en riktigt person, scenerna är slarvigt och odisciplinerat satta och hela scenariot är onödigt pratigt på ett sätt som gör det sämre.
Det här scenariot följer strukturen som används av de riktigt bra danska friformsscenariona. Men det är inte lika bra. Det är som någons tidiga D&D dungeon. Du har läst Crucible of the gods, Tomb of Horrors och Death Frost Doom, nu ska du göra ditt mästerverk. Du ritar rum precis som i dem, skriver upp monster, hittar på en bakgrund och… Det är inte samma sak. Det är inte lika bra. Rollspelsmakande är en konst och att bara följa formen räcker inte.
Men det finns potential här. Författaren kan skriva men gör det för odisciplinerat. Mer övning och ett bra ämne att skriva om så kan han komma att skriva något som är riktigt spelvärt. Det här är inte det. Det här är fyra rum och orcher som vaktar en skattkista.
2 av 5
Av: Rasmus Troelsen
Till: Friform
När: 2019
Det här scenariot handlar om fyra unga killar och sommaren efter gymnasiet då de måste hantera sitt bla, bla bla… Okej, jag kanske inte är helt rättvis men herregud jag kan inte bry mig. Scenariot vill att man ska ta de här tonåringarnas problem som verkliga dileman och deras val rörande flickvänner och skolor ska var djupt viktiga. Men vi får ingen anledning att bry oss. Ingen känns som en riktigt person, scenerna är slarvigt och odisciplinerat satta och hela scenariot är onödigt pratigt på ett sätt som gör det sämre.
Det här scenariot följer strukturen som används av de riktigt bra danska friformsscenariona. Men det är inte lika bra. Det är som någons tidiga D&D dungeon. Du har läst Crucible of the gods, Tomb of Horrors och Death Frost Doom, nu ska du göra ditt mästerverk. Du ritar rum precis som i dem, skriver upp monster, hittar på en bakgrund och… Det är inte samma sak. Det är inte lika bra. Rollspelsmakande är en konst och att bara följa formen räcker inte.
Men det finns potential här. Författaren kan skriva men gör det för odisciplinerat. Mer övning och ett bra ämne att skriva om så kan han komma att skriva något som är riktigt spelvärt. Det här är inte det. Det här är fyra rum och orcher som vaktar en skattkista.
2 av 5
Oj, jag som tyckte scenariot var jättespännande och en tidig psykologisk rollspelsthriller. Klart jag inte vill att någon spelare skall må dåligt på riktigt, men det behöver samtidigt balanseras mot önskvärd "bleed" och jämför man t.ex. med scenariot "Vasen Road" så mår man ju jättedåligt efter att ha läst det också. Skillnaden är väl att detta skulle uppmana till mobbing mellan spelarna, men jag kan ändå tycka det är ett väldigt fascinerande grepp och se vart det hela tar vägen.God45;n335233 said:
Tråkigt att du (till skillnad från mig) inte gillade scenariot, men också väldigt kul att man kan tycka så olika om någonting
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Jag ser värdet i scenariot och det har en massa kul idéer. Det historiska värdet är också där.Henke;n335237 said:Oj, jag som tyckte scenariot var jättespännande och en tidig psykologisk rollspelsthriller. Klart jag inte vill att någon spelare skall må dåligt på riktigt, men det behöver samtidigt balanseras mot önskvärd "bleed" och jämför man t.ex. med scenariot "Vasen Road" så mår man ju jättedåligt efter att ha läst det också. Skillnaden är väl att detta skulle uppmana till mobbing mellan spelarna, men jag kan ändå tycka det är ett väldigt fascinerande grepp och se vart det hela tar vägen.
Tråkigt att du (till skillnad från mig) inte gillade scenariot, men också väldigt kul att man kan tycka så olika om någonting
Men jag tycker inte om vuxenmobbingen eller att scenariot mer eller mindre uppmuntrar till den.
Det känns lite som Birth of a nation. Tekniskt sett ett mästerverk men jag kan inte stå ut med innehållet.
Kul att detta var bra.God45;n335234 said:
Här uppstår psykologisk OT-fundering i mitt huvud. Vanligtvis så spelar jag ju rollspel för att sätta mig in i roller/situationer som jag inte har möjlighet till (eller önskan om) att vara en del av i verkligheten.
Den här situationen och rollen har jag dock varit med om på riktigt. Undrar om det skulle finnas ett utbyte för mig av att agera ut den igen, under spelets kontrollerade former? Skulle det kunna ge en större insikt eller bara återväcka misären?
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Jag har också varit i den här situationen. Jag hade inte velat spela scenario men det är för att jag tror att det hade träffat mig för hårt. Jag är inte redo att återuppleva det. Jag tror man kan få ut saker om man är på rätt ställe mentalt. Men är man inte redo är det här nog inget man ska spela.Henke;n335239 said:
Här ser jag definitivt en liknelse. Jag gillar Birth of a Nation i ljuset av sin tid, sin tanke och sitt ämne men inte utifrån sitt rasistiska hållningssätt. På liknande sätt gillar jag Closed Court utifrån motsvarande, men inte utifrån att någon ska behöva må dåligt MEN det kan samtidigt vara ok om alla är med på det och till och med lite tankeväckande att få sätta sig in i hur det känns att bli utfrusen/mobbad. Jag vill nog ändå påstå att det kan vara ett nyttigt experiment (t.ex. som i The Third Wave).God45;n335238 said:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: Vanvettets vindelgångar
Av: Lukas Sjöström
Till: Lamentations of the Flame Princess
När: 2018
Antagligen det kortaste äventyret hittills. En riktigt gammaldags turneringsmodul där det är en tävling i hur många rum som man kan utforska och hur mycket guld man kan få ut innan man dör. Det är bara dungeon och motståndet i den är benhårt för level 1 vilket jag antar var nivån man spelade detta på (detta är dock inte angivet). Designen är minimalistisk men funktionell och kartorna är tydliga men inte designade för att se ut som något annat än dungeon kartor. Medan det finns vissa grepp som får saker att verka lite naturalistiska med två olika faktioner av varelser där den enda stört den andra så är det här mest gonzo. Det finns ett skelett som kastar tärningar och orsakar slumpade effekter och nymfen Urania som gör folk strålsjuka.
Det här är en kul och stabil dungeon för en one-shot. Det känns inte som om den försöker vara mer än så och den lyckas vara det den vill.
3 av 5
Av: Lukas Sjöström
Till: Lamentations of the Flame Princess
När: 2018
Antagligen det kortaste äventyret hittills. En riktigt gammaldags turneringsmodul där det är en tävling i hur många rum som man kan utforska och hur mycket guld man kan få ut innan man dör. Det är bara dungeon och motståndet i den är benhårt för level 1 vilket jag antar var nivån man spelade detta på (detta är dock inte angivet). Designen är minimalistisk men funktionell och kartorna är tydliga men inte designade för att se ut som något annat än dungeon kartor. Medan det finns vissa grepp som får saker att verka lite naturalistiska med två olika faktioner av varelser där den enda stört den andra så är det här mest gonzo. Det finns ett skelett som kastar tärningar och orsakar slumpade effekter och nymfen Urania som gör folk strålsjuka.
Det här är en kul och stabil dungeon för en one-shot. Det känns inte som om den försöker vara mer än så och den lyckas vara det den vill.
3 av 5
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jepp, det var level 1. Efter att de första två-tre grupperna gått igenom den började folk bli lite försiktigare eftersom det låg lik både här och var.God45;n335250 said:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,477
Scenario: De hævngerrige/Out for Vengeance
Av: Thor Fejerskov Jensen
Till: Friform
När: 2017
Western är den mest mytiska genren. Det är en genre som är en perfekt bärare av budskap och meditationer om oss när vi är som friast, som värst och som våldsamt. Om våld och förlåtelse. Om Gud och plikt. Det är ett fordon där vi kan alla delarna och vad man säger med sin historia, spel, film, bok eller rollspel är det som spelar någon roll. Det är varför jag aldrig riktigt lyckats värma upp till Western som ett rollspel. Vissa av äventyren är riktigt bra men ett western rollspel i sig är poänglöst.
Out for Vengeance har dumpat allting som inte driver en enda fråga. Det finns nästan inget system, det är väldigt kort och det är nästan utan detaljer. Vad gör hämnd med en mans själ? Man spelare Översten, Domaren och Predikanten som är ute för att hämnas på Mannen i svart för vad han gjorde mot dem. Och de förgås i elden av den hämnden.
Kan det här spelas dumt och ytligt? Absolut. Men det kan också spelas mytiskt och genom att stirra hårt på vad det är att vara en människa.
Vill du veta hur du gör något mytiskt? Så här:
Av: Thor Fejerskov Jensen
Till: Friform
När: 2017
Western är den mest mytiska genren. Det är en genre som är en perfekt bärare av budskap och meditationer om oss när vi är som friast, som värst och som våldsamt. Om våld och förlåtelse. Om Gud och plikt. Det är ett fordon där vi kan alla delarna och vad man säger med sin historia, spel, film, bok eller rollspel är det som spelar någon roll. Det är varför jag aldrig riktigt lyckats värma upp till Western som ett rollspel. Vissa av äventyren är riktigt bra men ett western rollspel i sig är poänglöst.
Out for Vengeance har dumpat allting som inte driver en enda fråga. Det finns nästan inget system, det är väldigt kort och det är nästan utan detaljer. Vad gör hämnd med en mans själ? Man spelare Översten, Domaren och Predikanten som är ute för att hämnas på Mannen i svart för vad han gjorde mot dem. Och de förgås i elden av den hämnden.
Kan det här spelas dumt och ytligt? Absolut. Men det kan också spelas mytiskt och genom att stirra hårt på vad det är att vara en människa.
Vill du veta hur du gör något mytiskt? Så här:
4 av 5
Cybot
Mest spelbar
En Smith&Wesson fördröjer många problem men kan bara lösa ett typ av problem, och det problemet är gunslingers.