Ymir
Liten kantbaron
Re: Specifika skräckrollspel = nej tack
Alltså..det handlar inte om huruvida det är friform eller ej - det handlar om att _spelarna_ inte ska ha en aning om vad som komma skall. Visst, man kan lugnt leva sig in i sin rollperson tillräckligt mycket för att ignorerera sin personliga förväntan på att typiska Call of Chtulhu-element förr eller senare kommer att dyka upp, men man lyckas ändå aldrig helt bli av med det. Man vet att det är CoC eller Kult man spelar, och följaktligen vet man också innerst inne, hur bra inlevelse man än har, vad man kan vänta sig, och därför kan det aldrig bli särskilt läskigt.
Riktigt skräck är lika med det _okända_, att inte ha en aning om vad som försiggår, att plötsligt inse att det händer saker omkring en som inte borde kunna hända, att känna ens bestämda, vetenskapliga världsbild rubbas till förmån för det okända..._det_ är skräck. Att skrämma rollpersoner är inte så svårt. Att skrämma rollpersoner _och_ spelare...DET är en konst, och den konsten är precis hela meningen med skräckrollspel.
Det är just därför jag förespråkar friform-skräck. I en sådan kampanj kan spelarna aldrig ha en aning om vad spelledaren hittat på, kanske vet de inte ens om att det är en skräckkampanj de ska spela, och det blir tiofalt enklare att, som Krille skulle ha uttryckt det, skrämma njurtalgen ur dem.
Alternativet är att helt sonika ha med skräckelement i vilket rollspel som helst. Men rollspel med spelvärldar konstruerade enbart i skräck-syfte, det tror jag inte det minsta på.
- Ymir, tål inte Investigator-konceptet heller. Bara en billig skräck-variant av äventyrarkoncept.
Alltså..det handlar inte om huruvida det är friform eller ej - det handlar om att _spelarna_ inte ska ha en aning om vad som komma skall. Visst, man kan lugnt leva sig in i sin rollperson tillräckligt mycket för att ignorerera sin personliga förväntan på att typiska Call of Chtulhu-element förr eller senare kommer att dyka upp, men man lyckas ändå aldrig helt bli av med det. Man vet att det är CoC eller Kult man spelar, och följaktligen vet man också innerst inne, hur bra inlevelse man än har, vad man kan vänta sig, och därför kan det aldrig bli särskilt läskigt.
Riktigt skräck är lika med det _okända_, att inte ha en aning om vad som försiggår, att plötsligt inse att det händer saker omkring en som inte borde kunna hända, att känna ens bestämda, vetenskapliga världsbild rubbas till förmån för det okända..._det_ är skräck. Att skrämma rollpersoner är inte så svårt. Att skrämma rollpersoner _och_ spelare...DET är en konst, och den konsten är precis hela meningen med skräckrollspel.
Det är just därför jag förespråkar friform-skräck. I en sådan kampanj kan spelarna aldrig ha en aning om vad spelledaren hittat på, kanske vet de inte ens om att det är en skräckkampanj de ska spela, och det blir tiofalt enklare att, som Krille skulle ha uttryckt det, skrämma njurtalgen ur dem.
Alternativet är att helt sonika ha med skräckelement i vilket rollspel som helst. Men rollspel med spelvärldar konstruerade enbart i skräck-syfte, det tror jag inte det minsta på.
- Ymir, tål inte Investigator-konceptet heller. Bara en billig skräck-variant av äventyrarkoncept.
