anth
Vetefan
ser framför mig hur krank talar genom en ansiktmask: "Han, I'm your father."Lu-kaazh said:
Tyvärr förstörs min inre bild av att jag ser James Earl Jones och Harrison Ford framför mig...
Nekromanti GothCon 2012
- Thread starter Sodivra
- Start date
Tyvärr förstörs min inre bild av att jag ser James Earl Jones och Harrison Ford framför mig...
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Jo, den var skön. Men det var inte jag, utan din Lulekompis, som gjorde den. Däremot gillar jag hur jag när det drog ihop sig till slutscen totalt slutade samarbeta och istället muckade gräl med min rival (som förövrigt kan ha varit den som suttit mest tyst under spelet. Försökte hjälpa där)GnomviD said:Möller said:
Det var ett sjukt kul pass, och det var kul att äntligen få spela med dig (för visst är det enda gången vi spelat ihop?). Din scen med Eigo-sensei i lärarrummet var riktigt ball!
Och jo, det var första gången vi spelade med varandra.
Första GothCon. Första Convent överhuvudtaget om jag inte räknar DanCon i år, vilket såklart räknas, men var lite hemmamatch för mig och därmed krävde mindre mod.
Jag hade ju svansat kring den heta GothConGröten i några år nu, men aldrig vågat mig dit, för att jag inte kände någon och för att jag trodde att jag inte är en Conventmänniska. Jag brukar behöva vänja in mig så pass mycket i en grupp tills jag kan skaka av blygheten som blockerar rollspelandet.
Men nu att jag var där visade sig det att det gick så bra med spelandet som sällan förut. Det betyder inte att jag inte tyckte jag var väldigt undermålig på många sätt, men det gör inget, man behöver ju ett mål att träna sig upp till
Men i det stora hela var hela Conventsupplevelsen för mig fylld med en förvånad känsla av "hoppsan, jag KAN ju!", mixad med en känsla av varm akceptans, mot och från mer eller mindre alla i indierummet/indiekorridoren (där jag spenderade mer eller mindre hela tiden).
Hur blev det så? Många underbara människor. Mitt forumstillvaro överhuvudtaget har i det sista året/halv året plötsligt blivit mycket .. hm .. 'inclusive', jag vill nog låna ord som redan sagts här i tråden:
En annan grej var själva spelen. Jag har sedan ett tag tillbaka varit fascinerad när det mer samberättar-orienterad spel diskuterades här på forumet, men hade aldrig provat det (och var säker att jag inte kan det).
Fast det visade sig vara så rätt för mig som det kan bli. Så är det jag vill spela, och det är som jag har alltid vetat att det är så. Jag upprepar något jag sagt minst två gånger de senaste dagarna: JÄVLA Stockholms-gängs-OSG! (klart älskar jag er ändå. och väntar tålmodig på att spelvinden vänder här)
Nu har jag spelat Apocalypse World med Arvidos och Sjunde inseglet, det första nästan helt gemensamskapad, det andra med lite mer förberett aventyr. Jag var förhållandevis nöjd med mig i det första och inte alls i det andra, där jag hade väldigt svårt att spela ut min rollperson som den var skapat. Vilket jag tror hänger ihop med att det är lättare att passa in en rollperson i berättelsen ju mer den/man själv medverkar i att skapa den berättelsen.
I samband med det vill jag också säga här: Arvidos, du var helt otroligt underbart duktig med att få mig att känna mig "förhållandevis nöjd" med min performance.
Dessutom har jag överraskad mig själv med att jag spelade Psychodrame. Två gånger. Vilket är änny mer samberättande och kräver ännu mer av mig, men fångade mig ändå.
Det jag är mest överraskad över i sammanhang med Psychodrame är att man kan sitta där fem pers och spontant spela ut fem ärligt talat rätt otrevliga rollpersoner, och ändå ha så kul med det och till och med känna sympati.
Och till alla jag spelade med de sista dagarna: Jag ber om ursäkt för alla tillfällen där det var jobbigt med språket, för mig och därmed mina samtalspartner. Och ännu mer ber jag om ursäkt att jag har så lätt att skjuta det på språket när det egentligen bara är jag som inte spelar bra just då.
Jag hade ju svansat kring den heta GothConGröten i några år nu, men aldrig vågat mig dit, för att jag inte kände någon och för att jag trodde att jag inte är en Conventmänniska. Jag brukar behöva vänja in mig så pass mycket i en grupp tills jag kan skaka av blygheten som blockerar rollspelandet.
Men nu att jag var där visade sig det att det gick så bra med spelandet som sällan förut. Det betyder inte att jag inte tyckte jag var väldigt undermålig på många sätt, men det gör inget, man behöver ju ett mål att träna sig upp till
Men i det stora hela var hela Conventsupplevelsen för mig fylld med en förvånad känsla av "hoppsan, jag KAN ju!", mixad med en känsla av varm akceptans, mot och från mer eller mindre alla i indierummet/indiekorridoren (där jag spenderade mer eller mindre hela tiden).
Hur blev det så? Många underbara människor. Mitt forumstillvaro överhuvudtaget har i det sista året/halv året plötsligt blivit mycket .. hm .. 'inclusive', jag vill nog låna ord som redan sagts här i tråden:
Man kan nog med rätt säga att den som jag kan tacka för att jag verkligen anmälde mig till GothCon i år var Möller, som sade till mig på ett forumsöl "klart ska du dit" och lyckades få mig att känna mig så välkommen genom att dessutom erbjuda skjuts, att jag verkligen gjorde det.Übereil said:Visst är det underbart?Korpa said:
En annan grej var själva spelen. Jag har sedan ett tag tillbaka varit fascinerad när det mer samberättar-orienterad spel diskuterades här på forumet, men hade aldrig provat det (och var säker att jag inte kan det).
Fast det visade sig vara så rätt för mig som det kan bli. Så är det jag vill spela, och det är som jag har alltid vetat att det är så. Jag upprepar något jag sagt minst två gånger de senaste dagarna: JÄVLA Stockholms-gängs-OSG! (klart älskar jag er ändå. och väntar tålmodig på att spelvinden vänder här)
Nu har jag spelat Apocalypse World med Arvidos och Sjunde inseglet, det första nästan helt gemensamskapad, det andra med lite mer förberett aventyr. Jag var förhållandevis nöjd med mig i det första och inte alls i det andra, där jag hade väldigt svårt att spela ut min rollperson som den var skapat. Vilket jag tror hänger ihop med att det är lättare att passa in en rollperson i berättelsen ju mer den/man själv medverkar i att skapa den berättelsen.
I samband med det vill jag också säga här: Arvidos, du var helt otroligt underbart duktig med att få mig att känna mig "förhållandevis nöjd" med min performance.
Dessutom har jag överraskad mig själv med att jag spelade Psychodrame. Två gånger. Vilket är änny mer samberättande och kräver ännu mer av mig, men fångade mig ändå.
Det jag är mest överraskad över i sammanhang med Psychodrame är att man kan sitta där fem pers och spontant spela ut fem ärligt talat rätt otrevliga rollpersoner, och ändå ha så kul med det och till och med känna sympati.
Och till alla jag spelade med de sista dagarna: Jag ber om ursäkt för alla tillfällen där det var jobbigt med språket, för mig och därmed mina samtalspartner. Och ännu mer ber jag om ursäkt att jag har så lätt att skjuta det på språket när det egentligen bara är jag som inte spelar bra just då.
Jag har ett par gånger funderat på att spela rollspel på franska men kännt att det är bland det svåraste man kan göra i ett främmande språk. Jag tycker att du klarade det galant och jag upplevde det aldrig som ett problem. Jag hade också jättekul i Psychodrame med dig; tack för två jätteroliga spelpass! Jag hoppas att vi träffas och spelar på fler konvent.gizmo said:
G
Guest
Guest
Vafan!gizmo said:
I det här läget måste jag hålla med Möller (Domedagen är kommen) men alltså jag har aldrig spelat rollspel med dig, men jag har svårt att tänka mig att ditt språk skulle vara ett problem. jag tycker nog att du är för hård mot dig själv.Möller said:
//Lukas som tydligen bara sysslar med posetiv feedback i den här tråden
Jag måste nämna en till sak som jag upplevde som väldigt kul på konventet, och det var hur många forumiter som verkar ha någon koll på vem jag var(i alla fall lite).
//Lukas som trodde att han var helt anonym för alla som inte spelade varulvsspel.
//Lukas som trodde att han var helt anonym för alla som inte spelade varulvsspel.
Har bloggat om det också nu så*:
Rapport i korthet från årets GothCon:
Förkväll: Åker SKuD-bussen upp. Diskussioner om en massa saker på vägen upp med folk jag antagligen inte känner. Folk jag inte känner väl, i vilket fall. Besöker GC-puben. Pratar med WRNU-folk (Mahlex, krank, Han, m fl) om diverse. Får bra tips från krank (som jag hänger med en hel del på konventet. I min uppfattning då).
Hamnar i samtal med folk from norrland om militära fordon och huruvida Sverige skulle klara en invasion. Uppenbarligen är vi bra i skog, och större är inte alltid bättre igenom skogar.
Kvällen avslutas med att jag ser på medan en forumpersonlighet spelar Han:s ex av Trygg-Torkel, barbaren. Underhållning på hög nivå.
Dag 1: Fotograferar Diplomacy-reklam. Humor på hög nivå.
Tar några shoppingrundor och hänger i indierummet. Snackar med folk en del, bl a Krille i Spelmakarrummet. Blir sugen att pröva Apocalypse World för första gången när jag ser ett Homestuck-hack till det.
Spelleder skräckscenario för katter på eftermiddagen/kvällen. De får reda på var träd kommer från medan stadens vattenpölar hälsar snön välkommen.
Spelleder Paranoia passet därpå. Gruppen är överrens, och kanske lite för effektiv (alternativt med viss brist på överlevnadsinstinkt). Alla dör, utom en - antingen var det den de kallade kommunist hela tiden, eller en annan. Tar lite kort tid för min smak - även om spelarna verkade ha någorlunda roligt. Tänker i efterhand att jag nog behöver jobba mer med beskrivningar. Antecknar en del för framtida användning till Äventyrssommar.
Dag 2: Spelar lite Mutant City Blues med Möller som SL, med bl a Gizmo som deltagare. Härmar CSI Miami-öppning vid lik (Säkerhetsvakt som blivit skjuten, ergo "Det verkar som att det finns ett hål... i säkerheten".) Vi klarar biffen och listar ut den skyldige.
Spellederer Paranoia (samma scenario). Har mer beskrivningar. Plockar ut mer folk. Försöker vara en bättre Datorvän. Tar längre tid, känns klart bättre. Alla utom en klarar sig från att bli anklagade som förrädare, förutom den som saknar kloner och flyr fältet. Övriga bevis stärker misstankarna mot honom. Han är för tillfället på fri fot i Alfakomplexet. Er vän Datorn uppmuntrar alla att hålla ögonen öppna.
Lägger mig tidigt, somnar inte. Får idé till samberättarspel, skriver ner mycket. (F n nästan klart, behöver bara snyggas till och revideras efter feedback).
Dag 3: Handlar lite för mycket. Har plötsligt två extrapåsar att ta hem - fast man har iaf figurspelsterrän så det räcker nu. Hittar Baron Munchhausen-rollspelet. Lycka!
Hänger med folk i indierummet, fördriver mest tiden och snackar spel. Spelar "Soffan". Slår möjligen Han (svårt att veta när man spelar Soffan).
Ser Rollspelsdraken delas ut. Ser inte till någon faktisk drake. Aningen besviken, men osvedd.
Formulerar enkel spelidé om tågresande. Postar denna på WRNU på vägen hem.
Hänger med i intressant diskussion om bl a kön/genus, lag och roller på vägen hem.
Ångrest:
-Skulle velat prova Homestuck-hacket av Apocalypse World.
-Skulle velat pröva lite fler spel (det föll sig lite illa)
-Skulle velat alfa-testa Äventyrssommar. Olyckligt, men jag var å andra sidan kanske inte förberedd nog heller.
Nästa konvent kanske...
*(revisioner av bloggtext kan förekomma)
Rapport i korthet från årets GothCon:
Förkväll: Åker SKuD-bussen upp. Diskussioner om en massa saker på vägen upp med folk jag antagligen inte känner. Folk jag inte känner väl, i vilket fall. Besöker GC-puben. Pratar med WRNU-folk (Mahlex, krank, Han, m fl) om diverse. Får bra tips från krank (som jag hänger med en hel del på konventet. I min uppfattning då).
Hamnar i samtal med folk from norrland om militära fordon och huruvida Sverige skulle klara en invasion. Uppenbarligen är vi bra i skog, och större är inte alltid bättre igenom skogar.
Kvällen avslutas med att jag ser på medan en forumpersonlighet spelar Han:s ex av Trygg-Torkel, barbaren. Underhållning på hög nivå.
Dag 1: Fotograferar Diplomacy-reklam. Humor på hög nivå.
Tar några shoppingrundor och hänger i indierummet. Snackar med folk en del, bl a Krille i Spelmakarrummet. Blir sugen att pröva Apocalypse World för första gången när jag ser ett Homestuck-hack till det.
Spelleder skräckscenario för katter på eftermiddagen/kvällen. De får reda på var träd kommer från medan stadens vattenpölar hälsar snön välkommen.
Spelleder Paranoia passet därpå. Gruppen är överrens, och kanske lite för effektiv (alternativt med viss brist på överlevnadsinstinkt). Alla dör, utom en - antingen var det den de kallade kommunist hela tiden, eller en annan. Tar lite kort tid för min smak - även om spelarna verkade ha någorlunda roligt. Tänker i efterhand att jag nog behöver jobba mer med beskrivningar. Antecknar en del för framtida användning till Äventyrssommar.
Dag 2: Spelar lite Mutant City Blues med Möller som SL, med bl a Gizmo som deltagare. Härmar CSI Miami-öppning vid lik (Säkerhetsvakt som blivit skjuten, ergo "Det verkar som att det finns ett hål... i säkerheten".) Vi klarar biffen och listar ut den skyldige.
Spellederer Paranoia (samma scenario). Har mer beskrivningar. Plockar ut mer folk. Försöker vara en bättre Datorvän. Tar längre tid, känns klart bättre. Alla utom en klarar sig från att bli anklagade som förrädare, förutom den som saknar kloner och flyr fältet. Övriga bevis stärker misstankarna mot honom. Han är för tillfället på fri fot i Alfakomplexet. Er vän Datorn uppmuntrar alla att hålla ögonen öppna.
Lägger mig tidigt, somnar inte. Får idé till samberättarspel, skriver ner mycket. (F n nästan klart, behöver bara snyggas till och revideras efter feedback).
Dag 3: Handlar lite för mycket. Har plötsligt två extrapåsar att ta hem - fast man har iaf figurspelsterrän så det räcker nu. Hittar Baron Munchhausen-rollspelet. Lycka!
Hänger med folk i indierummet, fördriver mest tiden och snackar spel. Spelar "Soffan". Slår möjligen Han (svårt att veta när man spelar Soffan).
Ser Rollspelsdraken delas ut. Ser inte till någon faktisk drake. Aningen besviken, men osvedd.
Formulerar enkel spelidé om tågresande. Postar denna på WRNU på vägen hem.
Hänger med i intressant diskussion om bl a kön/genus, lag och roller på vägen hem.
Ångrest:
-Skulle velat prova Homestuck-hacket av Apocalypse World.
-Skulle velat pröva lite fler spel (det föll sig lite illa)
-Skulle velat alfa-testa Äventyrssommar. Olyckligt, men jag var å andra sidan kanske inte förberedd nog heller.
Nästa konvent kanske...
*(revisioner av bloggtext kan förekomma)
Torsdag: GothConpub. Spelade Zombie-fluxx (sköt upp gruppens oundvikliga död genom att bara hoppa in i spelet – direkt efter att jag satt mig inser de att jag genom att inte ha någon zombie framför mig när alla andra har det gör att vi inte förlorar, vilket de hade gjort annars), vanlig fluxx och Condottiere. Pratar Homestuck och varulvsspel.
Fredag:
– Spelledde Null state. Det gick så där, jag kände att uppdraget behövde en twist men kom inte på någon, så känslan blev "ibland är en mördarcyborg bara en mördarcyborg".
Spelledde Homestuck-hacket. Som Svarte faraonen påpekat finns mycket att förbättra i reglerna, men att bara spela Homestuck var roligare i sig än jag hade väntat mig!
Spelade mitt hemmagjorda Once upon a time. Fick lägga Meta-kortet och var därmed nöjd med min insats.
Spelade Apocalypse World på kvällen. Härligt att få spela en chopper, och Quarantine var också häftig att ha med.
Lördag: Spelade Utpost med min kompis Anton (icke-forumit från min klass, var också med på Homestuck). Tips till Utpost-spelare: "Tar ofta egna initiativ" är det bästa fokuset. Citat: "Jag vill inte slåss, jag vill bara våldta honom".
Anton hamnade i en omgång Fiasco, och det är alltid lika skönt att se folk man tagit med sig klara sig själva! Han verkade ha trevligt.
Spelade A taste for murder. Lite segt som sagt, men det skriver vi av på trötthet samt att vi var sex personer. Jag spelade en orolig gammal änka.
Spelade mer Once upon a time. Meta-kortet lades inte, men det blev bra ändå.
Spelade Murderous Ghosts. Lite meck med reglerna (jag fastnade vid att inte veta om jag hade öppnat en dörr eller inte) men om man grokkar spelets flow (fina utrikiska ord här) blir det nog riktigt läskigt.
Kom hem sent.
Söndag: spelade Best Friends. Jag var rädd att jag skulle vara tråkig och inte komma på något, men mellan att spela den smarte som försökte ta tag i saker ibland och att vara stolt liten flicka och sjunga fint så blev det riktigt kul!
Arrade indierummet: jag hade kul. Det var skönt att vara två, för man behövde inte oroa sig över att gå hem sist eller alltid vara där. Dessutom hade vi snälla pseudoarrangörer som Arvid, Genesis och Möller som gjorde lika mycket för att vara inbjudande.
Det fungerade, och jag är jätteglad att så många tyckte att det var bra. Saker vi pratade om men som rann ut i sanden var att ha affischer och kanske göra lite reklam för Föreningen WRNU.
Fredag:
– Spelledde Null state. Det gick så där, jag kände att uppdraget behövde en twist men kom inte på någon, så känslan blev "ibland är en mördarcyborg bara en mördarcyborg".
Spelledde Homestuck-hacket. Som Svarte faraonen påpekat finns mycket att förbättra i reglerna, men att bara spela Homestuck var roligare i sig än jag hade väntat mig!
Spelade mitt hemmagjorda Once upon a time. Fick lägga Meta-kortet och var därmed nöjd med min insats.
Spelade Apocalypse World på kvällen. Härligt att få spela en chopper, och Quarantine var också häftig att ha med.
Lördag: Spelade Utpost med min kompis Anton (icke-forumit från min klass, var också med på Homestuck). Tips till Utpost-spelare: "Tar ofta egna initiativ" är det bästa fokuset. Citat: "Jag vill inte slåss, jag vill bara våldta honom".
Anton hamnade i en omgång Fiasco, och det är alltid lika skönt att se folk man tagit med sig klara sig själva! Han verkade ha trevligt.
Spelade A taste for murder. Lite segt som sagt, men det skriver vi av på trötthet samt att vi var sex personer. Jag spelade en orolig gammal änka.
Spelade mer Once upon a time. Meta-kortet lades inte, men det blev bra ändå.
Spelade Murderous Ghosts. Lite meck med reglerna (jag fastnade vid att inte veta om jag hade öppnat en dörr eller inte) men om man grokkar spelets flow (fina utrikiska ord här) blir det nog riktigt läskigt.
Kom hem sent.
Söndag: spelade Best Friends. Jag var rädd att jag skulle vara tråkig och inte komma på något, men mellan att spela den smarte som försökte ta tag i saker ibland och att vara stolt liten flicka och sjunga fint så blev det riktigt kul!
Arrade indierummet: jag hade kul. Det var skönt att vara två, för man behövde inte oroa sig över att gå hem sist eller alltid vara där. Dessutom hade vi snälla pseudoarrangörer som Arvid, Genesis och Möller som gjorde lika mycket för att vara inbjudande.
Det fungerade, och jag är jätteglad att så många tyckte att det var bra. Saker vi pratade om men som rann ut i sanden var att ha affischer och kanske göra lite reklam för Föreningen WRNU.
Undrar när senast jag skrev en gothconrapport...
Måndag: Åkte från Uppsala.
Tisdag: Satt och ritade, såg Äppelkriget
Onsdag: Provianterade i Göteborg, träffade Rembane igen, fyllde på förrådet med klistermärken till konventet, fortsatte rita.
Torsdag: Ritade till sist klart Skogsrå-bilden, såg Yes Minister och packade ihop.
Fredag: KONVENT. Flyttat bord i butiksrummet, skumt och konstigt. Neogames tar inte upp en av väggarna dessutom! Mycket märkligt.
Träffade syskonskapare, fick en commission av en kattfurry, sade hej till krank (+ en annan illustratör till >Human) och hälsade på Kaleidoskop igen.
Lördag: Syskonskapetfika på eftermiddagen, 3/4 av alla bullar blev över och sedan lunch med Lycan. Hälsade på Nallo (Neogames har inte en hel vägg! Mina cirklar...), pratade serier med Krank och Gurgeh. Helgens andra och sista commission, en vargfurry den här gången, med litet scen och sådant. Han fick terminators skinnjacka cuz he's badass. Har förresten aldrig ritat furries förr.
Min pipett hade gått sönder, fick köpa ersättningspipett från Arcane (tror jag det var). Lämnade in teckningar till teckningstävlingen för första gången. Då var ändå mitt första GothCon för ca sex år sedan...
Söndag: Mer krank! Och ännu mer klisterlappar åt folks muggar. Fortsätter sakna forumiter som inte dök upp i år, sadface. Vann en av kategorierna i teckningstävlingen på walkover, den andra förhoppningsvis på förmåga.
Överlag har det varit ett roligt GothCon, trots att inte foxshoppen hade något nytt med sig för i år såldes det litet prylar och det gick inte långa stunder mellan varje fråga om Blå Himmel. I skrivandes stund sitter jag i Mölndal och pysslar med thumbnails till bilderna i spelet. Hoppas också det kommer ut snart.
Spel spelade på gothcon i år: 0. Vanligtvis brukar det bli åtminstone ett med Kaleidoskop, men inte i år!
Loot: Magneter och Mirakel, en pipett, fyra små prylar åt tre små hemmablivande vänner. Två presentkort till SF-bokhandeln.
Forumiter träffade: HUR MÅNGA SOM HELST.
Bäst: Träffa vissa människor jag inte haft kontakt med på något år, det kändes som nästan ännu trevligare än vanligt att vara i förlagsrummet (speciellt när det var litet dött med folk), sådant. Det var väldigt många olika i förlagsrummet i år!
Sämst: Byte av plats i rummet (mina cirklar!), de som inte dök upp, sålde färre bilder än de år jag inte ens erbjudit bildförsäljning egentligen. Den vanliga halvangsten.
Måndag: Åkte från Uppsala.
Tisdag: Satt och ritade, såg Äppelkriget
Onsdag: Provianterade i Göteborg, träffade Rembane igen, fyllde på förrådet med klistermärken till konventet, fortsatte rita.
Torsdag: Ritade till sist klart Skogsrå-bilden, såg Yes Minister och packade ihop.
Fredag: KONVENT. Flyttat bord i butiksrummet, skumt och konstigt. Neogames tar inte upp en av väggarna dessutom! Mycket märkligt.
Träffade syskonskapare, fick en commission av en kattfurry, sade hej till krank (+ en annan illustratör till >Human) och hälsade på Kaleidoskop igen.
Lördag: Syskonskapetfika på eftermiddagen, 3/4 av alla bullar blev över och sedan lunch med Lycan. Hälsade på Nallo (Neogames har inte en hel vägg! Mina cirklar...), pratade serier med Krank och Gurgeh. Helgens andra och sista commission, en vargfurry den här gången, med litet scen och sådant. Han fick terminators skinnjacka cuz he's badass. Har förresten aldrig ritat furries förr.
Min pipett hade gått sönder, fick köpa ersättningspipett från Arcane (tror jag det var). Lämnade in teckningar till teckningstävlingen för första gången. Då var ändå mitt första GothCon för ca sex år sedan...
Söndag: Mer krank! Och ännu mer klisterlappar åt folks muggar. Fortsätter sakna forumiter som inte dök upp i år, sadface. Vann en av kategorierna i teckningstävlingen på walkover, den andra förhoppningsvis på förmåga.
Överlag har det varit ett roligt GothCon, trots att inte foxshoppen hade något nytt med sig för i år såldes det litet prylar och det gick inte långa stunder mellan varje fråga om Blå Himmel. I skrivandes stund sitter jag i Mölndal och pysslar med thumbnails till bilderna i spelet. Hoppas också det kommer ut snart.
Spel spelade på gothcon i år: 0. Vanligtvis brukar det bli åtminstone ett med Kaleidoskop, men inte i år!
Loot: Magneter och Mirakel, en pipett, fyra små prylar åt tre små hemmablivande vänner. Två presentkort till SF-bokhandeln.
Forumiter träffade: HUR MÅNGA SOM HELST.
Bäst: Träffa vissa människor jag inte haft kontakt med på något år, det kändes som nästan ännu trevligare än vanligt att vara i förlagsrummet (speciellt när det var litet dött med folk), sådant. Det var väldigt många olika i förlagsrummet i år!
Sämst: Byte av plats i rummet (mina cirklar!), de som inte dök upp, sålde färre bilder än de år jag inte ens erbjudit bildförsäljning egentligen. Den vanliga halvangsten.
Ymir
Liten kantbaron
Var det ingen som spelade De vita svalorna på berget Vostram? Jag hade jättegärna velat veta vad folk tyckte om det.
tl;dr:
Årets höjdpunkter: Att det var en så gemytlig och välkomnande stämning i Indierummet, så många nya forumiter och så mycket härlig spelvilja; att höra att det blir en andra utgåva av EB.
Årets lågpunkter: Att jag inte fick spela Den yttersta domen med Genesis och Han; att jag inte fick spela nåt med Arvid; att jag fick så lite spelsnack i Indierummet; att jag inte blev något klokare ang. Svavelvinter.
Årets (livets?) spelpass: Den yttersta domen med (skånegänget-Ymir+Korpa).
GothCon iår var nog mitt bästa GothCon ever: awesome spel och awesome sällskap. Frånsett Pass 1 hängde jag all min tid kring Indierummet, och kände mig riktigt välkommen i år, mer än tidigare år. Alla mina sex pass var bra; däremot plågades jag av att jag var riktigt osövd hela konventet.
Onsdag & torsdag
[Resemontage]. Puben var trevlig, och det var kul att hälsa på alla. krank avslöjade planer på en andra utgåva av Evolutionens barn, vilket gjorde mig _riktigt_ glad. Jag drogs in i några schysta konversationer, men var för trött och seg för att orka stanna länge.
Fredag
Svavelvinter med mitt LoST-gäng. P.g.a. omständigheter fick vi en SL som inte var bekant med reglerna, så vi friformade äventyret. Helt okej äventyr, och jag gillade rollpersonerna, men eftersom jag anmält mig enkomt för att jag var intresserad av systemet var det svårt att undgå att bli besviken - min RPs fantastiska scener framemot slutet till trots. När jag senare gick förbi FL-båset och handlade spelet var FL-gänget inte där, och jag blev inte något klokare på de mekaniska detaljerna.
A Taste for Murder med Genesis, Vicotnik, walruz, en av mina oforumiter och - vem var det som spelade William? Jag har hjärnsläpp! Det var hursom riktigt kul, och en av de bättre omgångarna jag har spelat. Vi hade bra driv i spelet, och det tog inte alls så lång tid som det kan göra på sex. Butlerns diaboliska plan var jävlart det bästa jag stött på i ATfM-sammanhang. Tror dessutom det var första gången jag spelade med Vicotnik och Genesis, så det var kul.
Konventets höjdpunkt var, för tredje året i rad, Den yttersta domen skånegänget (Bunny, Wilmer, Svarte faraonen och Markehed). Det var sjukt trist att inte få spela med Ymir i år, men Korpa kunde ta hans plats och passade in i gruppen riktigt bra. Vi spelade äventyret "Det är hit man kommer när man kommer hem", ett rent familjedrama om kärlek, hemlängtan, brustna hjärtan och lögner: soldaten Timura som "dog" i Tjernobylzonen för två år sedan kom hem till sin familj, bara för att finna sin mor död, sin trolovade nu trolovad till hennes äldsta syster och en far som stöter bort henne.
Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här passet. Det är det bästa passet DYD jag nånsin spelat. Det skulle behövas en hel tråd för att få ur mig allt jag vill säga. Att försöka lista höjdpunkter känns meningslöst, för listan med det som utelämnas skulle bli den kortare. Vi spelade en sann tragedi, men ändå en med flera ljuspunkter och som slutade med positiva vibbar. Alla rollpersoner gjorde hemska saker som sårade varandra, men som spelare kunde vi förstå att de inte hade kunnat göra något annat. Allt var bra, allt var fint och allt var ömt och vackert. Jag nöjer mig att beskriva eftereffekterna: jag och Korpa satt i två timmar och snackade om spelpasset på tåget till Stockholm; jag blev gråtmild bara av att komma ihåg två scener (Aleksandra som övertalade Timura innan rättegången, samt Timuras epilogscen). Den enda besvikelsen var att Ymir inte var med.
Tack för att jag fick vara med och spela det här.
Lördag
Lördagen fick bli sovmorgonsdag. Som resultat av det var lördagen den första dagen jag inte gick runt med huvudvärk.
Korpa raggade upp mig till att spela Sjunde inseglets Kult-hack till AW, tillsammans med gizmo och Mahlex. Det var riktigt fett. Våra rollpersoner var helt paj, och riktiga as eller tragiska mänskospillror. Jag blev riktigt imponerad, både av hacket i sig och av hur jäkla bra Inseglet var som spelledare. Som all AW är det inte helt optat för one-shot-spel, men det lämnade mersmak. Jag hade kul, och hade gärna spelat mer av vår berättelse.
På kvällen droppade in ett gäng på tre och ville spela Panty Explosion. Möller och en av lulepolare hoppade in också, och vi körde en omgång. Vi hade en lärare som i hemlighet var en spindeldemon som drack skolflickors blod, ninja-ättlingen Hiromi som snodde Umes kille, Kotori som kom ut till sin bästa kompis Ume, ett Cthulhu-dyrkande ockult sällskap, bröstförstoring med hjälp av mentala krafter, och allmänt skolflickegnabb. Det såg ut som att kompisgänget skulle implodera p.g.a. Hiromis beteende, men de höll väl samman hyfsat, iaf. Även fast vi bröt efter sex scener fick vi en tillfredsställande berättelse, och alla verkade ha riktigt kul. De som droppade in för att spela tog mig alla i handen och tackade. PE blir alltid bra, men det är inte alltid det blir riktigt bra. Det här var det senare fallet.
Söndag
Fiasco i räserfart med Vicotnik, Markehed, Wilmer & avatarex. Vi spelade med Transatlantic som playset, och drev på _riktigt_ ordentligt. Vi satte och klippte scener sjukt aggresivt och mysspelade ingenting alls, så vi brände igenom akterna på 25 minuter styck. Intro, set-up, spel och en halvtimmes paus för att kolla utdelningen av Draken (fint initiativ!) m.m. tog oss två timmar. Det var ett kul pass, men väldigt annars från hur Fiasco brukar bli. En spännande upplevelse att spela det i sån fart.
På tågstationen upptäckte jag att jag snott Hans märkta mugg, istället för min egna omärkta; so it goes. Jag och Korpa spenderade lejonparten av resan till Stockholm med att snacka om hur jäkla bra DYD-passet hade varit. Jag har ännu inte släppt det.
Måndag
Vinkade av Korpa vid sex och kom hem till Luleås grådass vid lunch. Hann vila nån timme, och drog sen iväg och spelade Medan världen går under med wilper, Enhörning och w176. Messias misslyckades med att leda de rättrogna ut ur Robot-babylon och in i den Ändlösa öknen, och alla utom häxorna i den hemliga oasen blev robotifierade och uppkopplade till techno-Nirvana. Sen snackade vi lite om w176:s planer att hacka DYD för att spela Harry Potter på 1850-talet. Det kommer bli sjukt häftigt.
Syns i sydsydväst nästa år, folk. Då ska vi ta igen spelet vi missade iår.
Årets höjdpunkter: Att det var en så gemytlig och välkomnande stämning i Indierummet, så många nya forumiter och så mycket härlig spelvilja; att höra att det blir en andra utgåva av EB.
Årets lågpunkter: Att jag inte fick spela Den yttersta domen med Genesis och Han; att jag inte fick spela nåt med Arvid; att jag fick så lite spelsnack i Indierummet; att jag inte blev något klokare ang. Svavelvinter.
Årets (livets?) spelpass: Den yttersta domen med (skånegänget-Ymir+Korpa).
GothCon iår var nog mitt bästa GothCon ever: awesome spel och awesome sällskap. Frånsett Pass 1 hängde jag all min tid kring Indierummet, och kände mig riktigt välkommen i år, mer än tidigare år. Alla mina sex pass var bra; däremot plågades jag av att jag var riktigt osövd hela konventet.
Onsdag & torsdag
[Resemontage]. Puben var trevlig, och det var kul att hälsa på alla. krank avslöjade planer på en andra utgåva av Evolutionens barn, vilket gjorde mig _riktigt_ glad. Jag drogs in i några schysta konversationer, men var för trött och seg för att orka stanna länge.
Fredag
Svavelvinter med mitt LoST-gäng. P.g.a. omständigheter fick vi en SL som inte var bekant med reglerna, så vi friformade äventyret. Helt okej äventyr, och jag gillade rollpersonerna, men eftersom jag anmält mig enkomt för att jag var intresserad av systemet var det svårt att undgå att bli besviken - min RPs fantastiska scener framemot slutet till trots. När jag senare gick förbi FL-båset och handlade spelet var FL-gänget inte där, och jag blev inte något klokare på de mekaniska detaljerna.
A Taste for Murder med Genesis, Vicotnik, walruz, en av mina oforumiter och - vem var det som spelade William? Jag har hjärnsläpp! Det var hursom riktigt kul, och en av de bättre omgångarna jag har spelat. Vi hade bra driv i spelet, och det tog inte alls så lång tid som det kan göra på sex. Butlerns diaboliska plan var jävlart det bästa jag stött på i ATfM-sammanhang. Tror dessutom det var första gången jag spelade med Vicotnik och Genesis, så det var kul.
Konventets höjdpunkt var, för tredje året i rad, Den yttersta domen skånegänget (Bunny, Wilmer, Svarte faraonen och Markehed). Det var sjukt trist att inte få spela med Ymir i år, men Korpa kunde ta hans plats och passade in i gruppen riktigt bra. Vi spelade äventyret "Det är hit man kommer när man kommer hem", ett rent familjedrama om kärlek, hemlängtan, brustna hjärtan och lögner: soldaten Timura som "dog" i Tjernobylzonen för två år sedan kom hem till sin familj, bara för att finna sin mor död, sin trolovade nu trolovad till hennes äldsta syster och en far som stöter bort henne.
Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här passet. Det är det bästa passet DYD jag nånsin spelat. Det skulle behövas en hel tråd för att få ur mig allt jag vill säga. Att försöka lista höjdpunkter känns meningslöst, för listan med det som utelämnas skulle bli den kortare. Vi spelade en sann tragedi, men ändå en med flera ljuspunkter och som slutade med positiva vibbar. Alla rollpersoner gjorde hemska saker som sårade varandra, men som spelare kunde vi förstå att de inte hade kunnat göra något annat. Allt var bra, allt var fint och allt var ömt och vackert. Jag nöjer mig att beskriva eftereffekterna: jag och Korpa satt i två timmar och snackade om spelpasset på tåget till Stockholm; jag blev gråtmild bara av att komma ihåg två scener (Aleksandra som övertalade Timura innan rättegången, samt Timuras epilogscen). Den enda besvikelsen var att Ymir inte var med.
Tack för att jag fick vara med och spela det här.
Lördag
Lördagen fick bli sovmorgonsdag. Som resultat av det var lördagen den första dagen jag inte gick runt med huvudvärk.
Korpa raggade upp mig till att spela Sjunde inseglets Kult-hack till AW, tillsammans med gizmo och Mahlex. Det var riktigt fett. Våra rollpersoner var helt paj, och riktiga as eller tragiska mänskospillror. Jag blev riktigt imponerad, både av hacket i sig och av hur jäkla bra Inseglet var som spelledare. Som all AW är det inte helt optat för one-shot-spel, men det lämnade mersmak. Jag hade kul, och hade gärna spelat mer av vår berättelse.
På kvällen droppade in ett gäng på tre och ville spela Panty Explosion. Möller och en av lulepolare hoppade in också, och vi körde en omgång. Vi hade en lärare som i hemlighet var en spindeldemon som drack skolflickors blod, ninja-ättlingen Hiromi som snodde Umes kille, Kotori som kom ut till sin bästa kompis Ume, ett Cthulhu-dyrkande ockult sällskap, bröstförstoring med hjälp av mentala krafter, och allmänt skolflickegnabb. Det såg ut som att kompisgänget skulle implodera p.g.a. Hiromis beteende, men de höll väl samman hyfsat, iaf. Även fast vi bröt efter sex scener fick vi en tillfredsställande berättelse, och alla verkade ha riktigt kul. De som droppade in för att spela tog mig alla i handen och tackade. PE blir alltid bra, men det är inte alltid det blir riktigt bra. Det här var det senare fallet.
Söndag
Fiasco i räserfart med Vicotnik, Markehed, Wilmer & avatarex. Vi spelade med Transatlantic som playset, och drev på _riktigt_ ordentligt. Vi satte och klippte scener sjukt aggresivt och mysspelade ingenting alls, så vi brände igenom akterna på 25 minuter styck. Intro, set-up, spel och en halvtimmes paus för att kolla utdelningen av Draken (fint initiativ!) m.m. tog oss två timmar. Det var ett kul pass, men väldigt annars från hur Fiasco brukar bli. En spännande upplevelse att spela det i sån fart.
På tågstationen upptäckte jag att jag snott Hans märkta mugg, istället för min egna omärkta; so it goes. Jag och Korpa spenderade lejonparten av resan till Stockholm med att snacka om hur jäkla bra DYD-passet hade varit. Jag har ännu inte släppt det.
Måndag
Vinkade av Korpa vid sex och kom hem till Luleås grådass vid lunch. Hann vila nån timme, och drog sen iväg och spelade Medan världen går under med wilper, Enhörning och w176. Messias misslyckades med att leda de rättrogna ut ur Robot-babylon och in i den Ändlösa öknen, och alla utom häxorna i den hemliga oasen blev robotifierade och uppkopplade till techno-Nirvana. Sen snackade vi lite om w176:s planer att hacka DYD för att spela Harry Potter på 1850-talet. Det kommer bli sjukt häftigt.
Syns i sydsydväst nästa år, folk. Då ska vi ta igen spelet vi missade iår.
Sjunde inseglet
Swordsman
Jag hade egentligen planerat in 2 dagars spelande men en flickvän strandad i Göteborg över påsken tvingade mitt samvete till att tillbringa kvällarna hemma (och söndagen jobbade jag).
Allt som allt hann jag spela 2 pass Kult - Illusionens fångar med 2 grupper. Att jag var tvungen att sticka vid sextiden gjorde att båda spelpassen inte fick avslutas tidigare än vad jag hade önskat men många av scenerna blev coola och jag diggade alla rollpersoner. I och med tidsbristen och spelmekaniken blev varje spelmöte totalt annorlunda och jag hade inte tid att använda mina förberedda fronter i något av spelpassen. Spelmötena kretsade istället kring rollpersonernas nackdelar, valen i breven och konflikter etablerade under Hx-fasen.
Spelmöte 1 kretsade om Hämnarens hämnd på mannen som mördade hans fru, och rivaliteten mellan den kvinnliga Företagsmannen och hennes chef Ramsburg. Artisten var galen och förföljd av människor och hjärnspöken. I ett listigt försök att försöka använda Artisten mot Ramsburg orsakade Företagsmannen totalpsykos hos den stackars indierockaren.
Jag blev imponerad av Tom (som provade Apocalypse World-mekaniken för första gången) och Simon (som fick sin rollspelsoskuld bruten).
Spelmöte 2 kretsade kring ett svartsjukedrama mellan Studenten, Studentens pojkvän och den våldsamme Brottslingen. Artisten försökte medla mellan parterna men blev istället galen. Företagsmannen var ett kokainsnortande svin som ville ha Artisten. Och ett gäng gangstrar ställde Brottslingen och Företagsmannen mot varandra - en konflikt som slutade med att Företagsmannen köpte gangstrarnas lojalitet och att Brottslingen flydde vanställd från hotellet.
Jag kom till några insikter:
- Nästa år betalar jag biljetter åt min flickvän hem till hennes släkt över påsken och tar ledigt om jag arbetar. På så sätt hinner jag både spelleda, spela, handla och träffa vänner.
- Nästa år gör jag ett scenario till Kult - Illusionens fångar där jag integrerar skapandet av rollpersonerna i breven till spelarna. Det borde snabba upp skapandet av rollpersoner och integrera nackdelar och mörka hemligheter med scenariot så att handlingen blir mer strömlinjeformad.
- Kanske väljer jag att arrangera Kult och övertala 3-4 spelledare till att spelleda 3 pass under helgen. På så sätt får man tillgång till lokaler där man kan utnyttja musik och ljussättning för bra skräckstämning. Alla deltagare som blir nöjda kommer i så fall att hänvisas till Indierummet för mer.
- Jag ska även spelleda lite klassisk Apocalypse World minst 1 gång under konventet.
- Spela minst 3 nya spel.
Allt som allt hann jag spela 2 pass Kult - Illusionens fångar med 2 grupper. Att jag var tvungen att sticka vid sextiden gjorde att båda spelpassen inte fick avslutas tidigare än vad jag hade önskat men många av scenerna blev coola och jag diggade alla rollpersoner. I och med tidsbristen och spelmekaniken blev varje spelmöte totalt annorlunda och jag hade inte tid att använda mina förberedda fronter i något av spelpassen. Spelmötena kretsade istället kring rollpersonernas nackdelar, valen i breven och konflikter etablerade under Hx-fasen.
Spelmöte 1 kretsade om Hämnarens hämnd på mannen som mördade hans fru, och rivaliteten mellan den kvinnliga Företagsmannen och hennes chef Ramsburg. Artisten var galen och förföljd av människor och hjärnspöken. I ett listigt försök att försöka använda Artisten mot Ramsburg orsakade Företagsmannen totalpsykos hos den stackars indierockaren.
Jag blev imponerad av Tom (som provade Apocalypse World-mekaniken för första gången) och Simon (som fick sin rollspelsoskuld bruten).
Spelmöte 2 kretsade kring ett svartsjukedrama mellan Studenten, Studentens pojkvän och den våldsamme Brottslingen. Artisten försökte medla mellan parterna men blev istället galen. Företagsmannen var ett kokainsnortande svin som ville ha Artisten. Och ett gäng gangstrar ställde Brottslingen och Företagsmannen mot varandra - en konflikt som slutade med att Företagsmannen köpte gangstrarnas lojalitet och att Brottslingen flydde vanställd från hotellet.
Jag kom till några insikter:
- Nästa år betalar jag biljetter åt min flickvän hem till hennes släkt över påsken och tar ledigt om jag arbetar. På så sätt hinner jag både spelleda, spela, handla och träffa vänner.
- Nästa år gör jag ett scenario till Kult - Illusionens fångar där jag integrerar skapandet av rollpersonerna i breven till spelarna. Det borde snabba upp skapandet av rollpersoner och integrera nackdelar och mörka hemligheter med scenariot så att handlingen blir mer strömlinjeformad.
- Kanske väljer jag att arrangera Kult och övertala 3-4 spelledare till att spelleda 3 pass under helgen. På så sätt får man tillgång till lokaler där man kan utnyttja musik och ljussättning för bra skräckstämning. Alla deltagare som blir nöjda kommer i så fall att hänvisas till Indierummet för mer.
- Jag ska även spelleda lite klassisk Apocalypse World minst 1 gång under konventet.
- Spela minst 3 nya spel.
