Årets GothCon var avvikande på många olika sätt.
För det första var jag inte arrangör, vilket var väldigt skönt. Jag kände att jag kunde undvika att ta så mycket ansvar för grupper som tittade in och ville spela något. vilket inte innebar att jag inte spelade med några sådana grupper, men jag var självisk vid ett par tillfällen.
För det andra hann jag med ovanligt få pass. Endast fyra ordentliga spelpass blev det av, plus fyra mindre pass. Dessa pass var dock rejält långa och hade tendensen att dra ut på sig till 5-6 timmar, så det var väl inte så konstigt.
För det tredje fick jag träffa och spela med Ron Edwards, som jag inte hade en aning om var på konventet. Mer om det senare.
För det fjärde har jag inte varit så allergisk sedan lågstadiet, tror jag. Jag dubbeldoserade antihistaminer och fick köra loss med asmainhalatorn typ en gång varannan timme, istället för en gång om året, som är den vanliga takten. Och så konstant täppt och snuvig på det. Inte kul.
Kronologiskt, då, mer eller mindre:
Torsdag:
GothConpub! Det var kul som alltid. Många trevliga samtal. Speciellt tacksam till Gustaf och GnomviD som hjälpte mig fundera igenom hur man kan skriva ett scenario om Taiping-upproret. Det skall vara uppföljaren till Rök över Kanton, men jag har aldrig lyckats komma på hur jag vill lägga upp det. Nu har jag en väg framåt, känner jag.
I år hade Kim lyckats övertala Emil, indierumsveteran från LinCon, att komma till GothCon. Jättekul att ha honom med! Han anlände ganska sent och någon timme därefter drog vi oss tillbaka för att få hyfsat med sömn. Kim, Emil och Lukas sov hos mig, något som tog upp i princip hela golvytan i min lägenhet.
Fredag:
Vaknade klockan sju och låg vaken tills larmet gick vid nio och de andra gick upp. Mycket irriterad på att jag redan betat av sömnbufferten jag byggt upp dagen innan, helt i onödan.
Första passet blev Prosopopée med Emil, Sanna/Zelgarian, Alex (forumit?) och Nässe. Som vanligt är det omöjligt att sammanfatta ett pass Prosopopée. Inspirationen var 20-tal och Noir, men ganska snart vreds den estetiken till oigenkännelighet. Vi hade en ansisktlös massa av poliser, en speakeasy som förvandlade kunderna till råttor, en glömska som var så stark att själva världen började blanda ihop koncept som upp och ned, stor och liten, och riskerades lösas upp, skuggor som fick människor att försvinna, Djävulens get och en rollperson som ätit upp solen men som grävde fram den igen från sitt huvud och förvandlades till ett skinande träd, med tårar i vilka ett litet folk levde som vävde nät av trädets gyllene drömmar. Till exempel. Skönt pass, och jag är glad att vi spelade vidare efter att Emil råkade lösa alla världens problem i ett slag.
Tror att det var mellan dessa pass som jag körde ett pass Lasers & Feelings med en grupp ickeforumiter.
När jag var ute skickade Kim ett SMS till mig och sade att en snubbe som hette Ron från the Forge var på konventet och ville spela med mig. Öh. Vadsaduattdusasadu? Jag hade hört att Ron Edwards hade en stuga i Sverige eller liknande, men visste inte att han bodde här, och än mindre att han var på GothCon. Så jag hängde vid Indierummet tillsammans med lite anat folk och väntade. Han skulle dyka upp vid 15-tiden, men 15:30 sade vi att vi inte kunde vänta längre och vi satte igång med en omgång Svart av kval. Det var jag, Sanna/Zelgarian, ickeforumit (tror jag) Tobias och Cissi. Mitt i uppstarten dök dock Ron upp och vi bjöd in honom att spela med oss. Det blev ett trevligt parti om Solkungens hov där kungen låg döende och vampyrerna bakom makten var uppdelade i två läger där det ena argumenterade för att göra kungen till vampyr så att han kunde regera för evigt, och den andra fann detta hädiskt. Som ett oneshot i Svart av kval brukar bli så var det komplicerade relationer, intriger och maktkamper, hövlighet och brutalitet, och allt slutade i ett fruktansvärt blodbad där konungen mördades och i princip hela Versailles slaktades och palatset brändes. Mitt i passet tog vi dessutom en matpaus och gick och käkade på Hard Rock Café tillsammans med Ron, hans värd Ulf, Jim som skrivit LotFP samt Julie (?) från Finland. Väldigt trevligt och intressant samtal om OSR, rollspelshistoria och ankpenisar, men ljudvolymen på restaurangen var för hög för att det skulle bli riktigt bekvämt.
Lördag:
Dåligt med sömn igen, men jag kände mig inte så fasligt trött. Dock var allergin riktigt illa. Hade redan bokat upp mig med Ymir, Bunny, GnomviD och Lukas för att lira mitt DYD-äventyr Häxan i Rubicum. Jag är nöjd med äventyret; tycker att det har intressanta teman och att de vävs in väl med varandra. Sedan är det ju ett toppenspel och toppenspelare, så det var ju nästan givet att det skulle bli bra. Flera scener etsar sig fast i minnet; kanske mest den scen där GnomviDs rollperson tvättar såren från Lukas rollpersons självspäkning. Hela spelet dröp dessutom av ljuvlig gotisk frankensteinestetik. Mustigt, dramatiskt och gripande, och fantastiskt spel från alla fyra spelarna. Detta var klart det bästa passet på konventet för mig.
Därefter spelades ett par småpass. Först Nostalgi med Hellzon och en ickeforumit, och sedan Power & Responsibility (ett L&F-hack om superhjältar) med ickeforumit, Hellzon och Lukas, som jag övertalade att han kunde spelleda spelet utan att ha läst det eller L&F eller spelat något av dem. Det gick bra. Kändes skönt att inte leda passet utan kunna slappna av och bara slänga ur mig fjantiga oneliners, även om jag nog tog över omgången lite väl mycket.
Till sist hade vi en väldigt komplicerad uppsättning folk och olika typer av konstallationer av Anatman och Svart av kval föreslogs. Majoriteten ville spela Anatman, men det blev för många, och vi hade bara en uppsättning kort. Jag var självisk och ville lira Anatman och fick som jag ville. Jag skäms lite, men det var en kul omgång och jag var verkligen mer sugen på det. Spelade med Kim, Hellzon, Erik från Lincon och Lukas från Bläckfisk förlag. Vi var ganska trötta och det påverkade nog spelet, men det blev inte dåligt. En nominellt fri stat med en övervakande regering som korrigerade ”subversiva element” med omprogrammering. Eller kanske inte alla subversiva element, utan endast det som hette Livianus, en kontrarevolutionär personlighet som dök upp i folks medvetande och fick dem att ifrågasätta staten. I slutänden lyckades @, som skapat Livianus, smyga in den i en populär biofilm som lanserades, så att alla biobesökarna skulle programmeras med en och samma individualistiska, antistatliga personlighet. Ett utsökt slut! Såhär i efterhand tycker jag att det var synd att jag aldrig riktigt humaniserade min rollperson, som var ganska ond, men jag hade aldrig en bra konversation att göra det i.
Söndag:
Ännu en natt med lite sömn och nu började det bli märkbart. Åkte in till konventet, spelade en omgång Snakes on a Plane med en massa folk (Kim, Lloyd, Erik, Lukas, Hellzon. Tror att det var alla). Sedan hamnade jag i en lång konversation om speldesign, olika typer av Fantasy, rälsning och illusionism och en massa andra saker, med GnomviD, Anarchclown, Ron, Svarte Faraonen, Kim, Bunny, Hellzon, öh, och andra. Folk droppade av lite allteftersom och till slut var det bara jag, Anarchclown och Faraonen kvar. Städade lite, använde min sista matbiljett och gick hem. Kunde knappt hålla ögonen öppna, dov några timmar på eftermiddagen, lade mig vid 22:30 och sov tio timmar till.
Bästa passet: Häxan i Rubicum.
Största överraskningen: Att Ron Edwards var på konventet.
Sämsta sämstgrejen: Pollenallergi (och eventuellt även något i Hvitfeltska? Jag har aldrig kännt det så starkt förut)
Bästa ickespelgrejen: Vegetariska nach.otallriken var supergod. Hoppas att de har det alla år.
Största missen: Jag glömde att göra min statliga agent i Anatman beroende av doftljus.
På det stora hela ett fantastiskt GothCon. Tack alla som var en del av det och som alltid extra tack till Vico som skapar ett utrymme för spel, möten och diskussioner på ett osjälviskt sätt.
