Nekromanti [GothCon] Löpande rapporter

[Khan]

Det är ju ett sätt att spela, och ett som kan vara väldigt njutbart. Men det går inte att förutsätta att alla scenarion kommer att vara skrivna på det viset. Du får ju läsa etiketten på lådan, liksom. Och vad gäller Ur varselklotet tycker jag det har varit ganska tydligt att själva mysteriet alltid står i centrum.

Absolut, jag är helt med på att smaken är som baken och allt det där. Och vi gillar att lösa mysterier vi med.

Vi trodde det skulle vara annorlunda på rollpersonsfronten, nämligen helt utan och att vi började scenariot med att skapa våra rollpersoner. Så var det när Fria Ligan arrangerade Maskinarium och det funkade väldigt bra. Jag tror det, eller just en A4 bakgrund, hade funkat bättre. Fem rader per rollperson är lite... Meh. Typ.

 

[wilper]

. Fem rader per rollperson är lite... Meh. Typ.

Samtidigt satt jag i OSR-Hörnan och tittade avundssjukt på rollformuläret som hade tre ord i rollbeskrivning, medan jag själv fick fem rader nedkörda i halsen.

Jag förmodar att det finns ett antal möjliga riktiga svar på frågan hur mycket bakgrund man skall ge spelarna.

 

[Xyas]

Det stämmer att det var jag som höll i svart av kval för er. Vilket jag måste säga var nog det bästa rollspelspasset jag körde under konventet. Slutet var helt oväntat och alldeles fantastiskt.

Äsch då, jag ser nu att skrivet så det nog lite aggressivt ut. Vill förtydliga att det här var inget problem alls (för oss i alla fall). Jag har ju varit i indierummet förr och vet hur det funkar, samt att där fanns faktiskt någon som informerade oss att det inte fanns någon tillgänglig att guida oss genom något spel just då, vilket såklart är fullt förståeligt att det är väntetid vid högt tryck.

Det stämmer att det var jag som höll i svart av kval för er. Vilket jag måste säga var nog det bästa rollspelspasset jag körde under konventet. Slutet var helt oväntat och alldeles fantastiskt.

Och möjligheten att spela var ju dessutom väl värd att vänta på

 

[krank]

Eftersom jag själv var arrangör och SL:ade 3 pass blev det bara en sak spelad utöver det: Ur varselklotet.

Min grupp hade blandade känslor om detta äventyr. Vi gillade hela introduktionen och de första undersökande momenten. Men när vi kom till finalen blev allting väldigt stressigt, det blev mer exposition än stämning, och vi blev mest fösta från punkt till punkt.

Efter att ha samtalat med vår SL misstänker jag att detta egentligen inte var ett konvents-scenario. Det tycktes innehålla material för dubbelt så lång speltid. Jag vet inte exakt hur det "egentligen" är skrivet, men tydligen komprimerade SL väldigt mycket på den sista platsen för att vi skulle hinna till slutet, och det var nog det som skapade känslan av förlorad agens.

Det kan också ha legat bakom ett relaterat problem: jag upplevde att besluten vi måste fatta i finalen inte var förankrade i information vi fått tidigare i äventyret, utan bara i info som dumpades på oss precis innan beslutsögonblicket. Men om det är meningen att den sista platsen skall ta ett helt spelmöte bara den, så uppstår kanske inte det problemet eftersom det då finns tid att andas och infon kan portioneras ut så att det inte blir korvstoppning.

TL;DR: jag har alltså en totalt motsatt form av kritik jämfört med Khan...

Som scenariots skribent kan jag kanske svara lite på hur det var tänkt, dvs hur jag tänkte när jag skrev. Det var mitt första konventsäventyr, så en del grejer kanske man helt enkelt kan förklara på det sättet...

Men: Tanken var att de första introscenerna, de som är en per rollperson, skulle klaras av på kanske max en kvart vardera. Därefter en ganska snabb scen på torget där Maskinerna lanseras. Sedan ett klipp till "samma kväll".

Sedan fanns det tre platser att undersöka. På varje plats fanns det en handfull ledtrådar och en eller par former av Trubbel. När jag skrev det kändes det närmast anemiskt; mitt intryck var att det skulle ta max 30-40 minuter per plats. Jag var alltså rädd att materialet inte skulle räcka.

I efterhand har jag hört att många grupper tjusades av anslaget så mycket att de stannade där i timmar - jag fick rapport om någon grupp som inte upptäckte vad mysteriet bestod i -

Spoiler

alltså att maskinerna "lever"

- förrän två timmar in i fyratimmarstiden... Sådant påverkar såklart. Ju mer tid man lägger i scenariots start desto mer komprimerat blir det mot slutet.

Sidenote:
Så som jag läst/tolkat spelets grundbok är tanken att det ska ligga ganska mycket fokus vid rollpersonerna, deras relationer etc. I mångt och mycket tycks tanken vara att "svärtan" i berättelsen ska komma från saker som alkoholiserade föräldrar, olycklig kärlek, mobbning och så vidare medan själva mysterierna ofta snarare representerar något slags ibland lätt naiv eskapism. Det kanske bara är min läsning, dock. Jag föredrar ju själv mysteriefokus och är inte så intresserad av rollpersonerna, så det var så jag fokuserade när jag skrev - jag lade svärtan i scenariot och lade i ärlighetens namn inte jättemycket tid på rollpersonerna utöver att jag såg till att de var hyfsat kvoterade, inte bara följde klichéer, och hade lite hyfsat intressanta (tyckte jag) relationer.

Jag förstår dock att många grupper som spelar på konvent hellre vill ha ett äventyr som kan lösas relativt snabbt, så att man istället har tid att spela på gruppinterna konflikter och liknande.



Maskinerna är våra vänner började som ett helt vanligt scenario. Sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ha det som årets Gothconscenario och gjorde mitt bästa för att anpassa det. Jag tror att det kan spelas på den tid man har på konvent, men att man eventuellt får fokusera på just mysteriet och se till att rappa på (och ha en SL som bryter när man lägger "för mycket" tid på ett ställe). Om man tar sig tiden att undersöka varje skrymsle och från, prata med varje SLP och lägga mycket tid på interna konflikter och/eller att planera/diskutera så tror jag snarare att det kan hålla för 2-3 kvällars normalt spel.

 

[Bolongo]

Det var mitt första konventsäventyr, så en del grejer kanske man helt enkelt kan förklara på det sättet...

Det förklarar väldigt mycket, faktiskt. Man behöver erfarenhet för att levla upp...

Men: Tanken var att de första introscenerna, de som är en per rollperson, skulle klaras av på kanske max en kvart vardera. Därefter en ganska snabb scen på torget där Maskinerna lanseras. Sedan ett klipp till "samma kväll".

Så långt följde vår grupp planen. Tja, bortsett från att "samma kväll" (i vårt gömställe) tog mycket längre tid än de individuella scenerna. Men sammanlagt ungefär samma totaltid.

Sedan fanns det tre platser att undersöka. På varje plats fanns det en handfull ledtrådar och en eller par former av Trubbel. När jag skrev det kändes det närmast anemiskt; mitt intryck var att det skulle ta max 30-40 minuter per plats. Jag var alltså rädd att materialet inte skulle räcka.

Det är lätt att tänka så i skrivarfasen, eftersom lösningarna ju är uppenbara för konstruktören.

Utvikning;

Spoiler

Speltest är din vän. Mitt eget bidrag till årets konvent testades två vändor. Efter första skar jag bort nästan hälften av mitt ursprungliga material. Efter andra gjorde jag det avslutande pusslet bra mycket lättare.

Tillbaks till ämnet:
Vi tillbringade mycket, mycket tid på de första två platserna. Delvis var detta på grund av vår spelstil, men delvis tror jag det var vår SL också. Han hade en tendens att dela upp aktiviteter i en massa tärningsslag, på ett traditionellt simulationistiskt sätt, vilket också ökade tidsåtgången en hel del. Jag har ju inte spelat spelet förut, bara läst igenom regelboken, men mitt intryck är inte att det är tänkt att spelas på det viset. Naturligtvis käbblade jag inte med SL om det under spel.

 

[Henke]

Tillbaks till ämnet:
Vi tillbringade mycket, mycket tid på de första två platserna. Delvis var detta på grund av vår spelstil, men delvis tror jag det var vår SL också. Han hade en tendens att dela upp aktiviteter i en massa tärningsslag, på ett traditionellt simulationistiskt sätt, vilket också ökade tidsåtgången en hel del. Jag har ju inte spelat spelet förut, bara läst igenom regelboken, men mitt intryck är inte att det är tänkt att spelas på det viset. Naturligtvis käbblade jag inte med SL om det under spel.

Jag spelade också Ur Varselklotet (tidiga passet på fredagen), men var väldigt nöjd med det. Jag tycker dock det fanns tillräckligt med bakgrund för karaktärerna för att kunna spela ut rejält med konflikter, men eftersom vi var 6 spelare (passet rekommenderar ju egentligen 4) så hann vi bara med de individuellt spel i introduktionsscenerna. Resten av passet gick åt till mysteriet (som jag tycker passade helt perfekt till spelets setting) och då drog vi ändå över med 15-20 minuter.

Hade man fått önska så hade jag gärna spelat ut fler scener med de individuella konflikterna. Nu har jag att göra fram till nästa Gothcon

 

[Lukas]

Efter det begav jag mig med mina två medkonventare till indierummet, men där var det ingen som hade tid för oss, så vi körde Lasers and feelings själva.

Xyas vad har jag sagt om att vara i indierummet utan att introducera sig som forumit.
Jag var ju till och med framme till ert spelbord bort och kollade om ni hade allt under kontroll. Du kunde ju sagt att du var Xyas så att jag kunde krama om dig?

 

[Lukas]

Jag var nere på Gothcon för sjätte året i rad och det här var utan tvivel mitt sämsta år hittills.
Jag har inte haft en dålig upplevelse men jag har inte haft den fantastik upplevelse gothcon brukar vara heller, så egentligen ska man nog inte ta mitt klagande på allvar för jag tror jag blivit bortskämd tidigare år.
Det jag hade problemet med var främst min egen förkylning, som fick mig att må jättedåligt och gjorde det svårt för mig att koncentrera mig. Den gjorde även att jag inte klarade av att skrika vilket gjorde att jag inte kunde höja rösten mot mina medspelare, och sånt gör ju att man får ut mycket mindre av varje spelomgång än man hade gjort annars. Det tillsammans med det faktum att jag lyckades med bedriften att borda dagarna hamna i en total osynk med typ resten av alla roliga typer som hänger i indierummet, vilket gjorde att alla var i spel när jag inte var det, Det gjorde att jag fick ganska långa väntstunder mellan spelomgångar vilket alltid suger.

Men jag spelade flera trevliga pass också, Dels fick jag leda Ape of wrath i Svart av kval vilket var trevligt, dels fick jag spela en oerhört mysig omgång av Witch, där vi höll oerhört ”djupa” samtal om rätt och fel.
Sedan fick jag utanför indierummet spela Western med trevliga forumiter, och jag fick dricka stora mängder te, introducera nya ungdomar till supergänget och dessutom fick jag prova Dotters of verona med Vilper.

Nu får jag fundera på om jag inte ska ta mig till Lincon i år så att jag åtminstone där kan får spela något där jag får skrika lite på mina medspelare.

 

[Paal]

Andra Gothcon någonsin. Lyckats komma iväg två år i rad nu med mina ständiga kumpaner och vapendragare Henkedge och Hakoon.

Torsdagen bestod av bilfärd från Lund, incheckning på hotell, indiskt restaurangbesök samt två timmar i kö för registrering på Gothcon. Sen orkade vi inte så mycket mer utan däckade på hotellrummet.

Jag förstår inte hur registreringen kan vara så långsam. Det tog oss tre ca 30 sek att registreras och få armband. Varför det tog så lång tid för alla andra begriper jag inte.

Fredagen började med Coriolis, men innan vi började hann vi leta reda på indie/OSR-rummet och hälsa på Vicotnik som ännu var ensam där.

Coriolis var mycket bra. Vi fick en favorit i repris med samma SL som förra året (Pernilla) som även varit med och skrivit scenariot. Vi spelade tillsammans med luddwig och hans kompis som var väldigt trevliga och lätta att spela med. Jag hade väldigt kul.

Efter en timmes hektisk lunch och butikskoll var det dags för Symbaroum med Osbjer och hans flickvän. Vi hade Thomas från rollspelsmåndag som SL och det hela blev ett roligt om än något hektiskt avslutat spelpass med många skratt.

På lördagen började vi med Ur Varselklotet tillsammans med en icke-forumit som vi plockade upp fem minuter innan spelstart. Även det blev väldigt lyckat, bra SL och mycket kul nostalgi. Vi fick till det perfekta avslutet att oskadliggöra hotet och bli bjudna på pizza som tack vilket resulterade i en Yeah-freezeframe.

Resten av dagen spenderades med allmänt runttittande och att snacka med spelskapare. Både Kosta och Mattias Jonsson kom ihåg oss från i fjol (är det bra eller dåligt?). Hakoon hämtade även sitt ex av GrottZine från Björn Wärmedal men han var mitt i ett spel så vi hann inte prata så mycket.

Sen var det dags för hemfärd. På det stora hela var det mycket lyckat även om man skulle vilja hinna med mycket mer.

 

[kloptok]

Grymt GothCon som vanligt! Inte som vanligt att vara med och arrangera dock! Är överlag nöjd med Old School-hörnans första ordentliga år, det kändes som ett väldigt bra komplement till Indierummet.

Kartellen körde ner från Stockholm på torsdagen och landade i Götet i lagom tid inför Gothconpuben på torsdagskvällen. Vi hittade OSR-gänget från Umeå och gick ut och åt innan det var dags att glida in med Kartellens nya högtidsdräkter på puben. Där var det som vanligt trevligt att prata med forumiter och jag gillade det nya stället trots ganska långt avstånd.

Så var det dags att sätta igång Old School-hörnan på fredagsmorgonen efter en natt med (som vanligt) för lite sömn. Vi satte upp affischer, stressköpte Raggis senaste hippa LotFP-släpp Veins of the Earth (den var slut efter ett par timmar!) och fixadeigång för spel. Det gick lite segt för mig men lite Old School-spel kom igång direkt. Jag satt och umgicks med lite Indierummet-regulars innan jag hittade ett gäng som ville spela spel. Det blev scenariot Sleeping Place of the Feathered Swine till LotFP, skrivet av Logan ”Last Gasp” Knight. Har spellett det två gånger nu och kommit fram till att det, trots hyllningar i OSR-sfären, inte är speciellt bra. Så det blir inget mer av det i framtiden.

Efter en liten middagspaus satte vi sedan igång med Kaos vid Världens Ände skrivet av Eksem till Svärd och Svartkonst. Det var en jättekul grupp som bestod av pappa här på forumet och tre (forum-)mugglare. Mycket knasigheter och jag hade jättekul när jag fick gestalta bland annat kaosgastar som skadades av logiska argument och ett rum med VR-hjälm med scener från Eternia, Carcosa m.m.

Lördagen började med ett pass LotFP och Tower of the Stargazer, lite nedkortat för ökad one-shot-vänlighet. Det som var lite speciellt var att det var en pappa och hans son på kanske tio-tolv år som ville spela. Jag var lite osäker över var jag skulle lägga ”läskighetsnivån” med tanke på detta men pappan bara skrockade och sa något om den ”nya generationen” och att jag inte skulle oroa mig för det. Det gick toppen i slutändan, de hittade skatten och flydde oskadda. Efter detta hann jag med lite blandat spel innan det var dags för middag.

Sen blev det prisgala där många fick priser. Några timmar senare hade vi rundat av årets GothCon med en dungeoncra…jag menar pubcrawl längs Avenyn. Och det här året gick inte bilen sönder på vägen hem!

 

[Hellzon]

Checkat in, hejat på forumiter och en gammal spelledare, spelat Best Friends, Shadowhunters och Den yttersta domen. En bra dag.

Kan ju komplettera med att det var mitt första parti i forumssnackisen DYD som spelats sedan 2009. Tror vi kanske på ett släpp till 10-årsjubileet 2019?

Fortsättning: Började lördagen med ett varv i butikerna och hejade på random forumiter. Flydde sedan tillbaka till IndieOSRrummet och blev spelledd i Kaos vid världens ände (av Stövelkatten, med wilper, Ape of Wrath, chrull och DeBracy) och Forgive Us (av chrull). Kvalitetsmoduler båda två (och kvalitetsspelledare).
Till kvällen blev det Witch: The Road to Lindesfarne, med Lukas och två lirare som jag nästan misstänker var forumiter men inte tog nick på. Väldigt lyckat, sweet spot skulle visst vara fem spelare men det blev ju desto mer inblandning av alla.

På söndagen blev det som nämnts ett jätteparti Daughters of Verona. Jag var väl minst sagt inte den som tillförde mest men partiet blev utmärkt ändå. Det är ett spel för mer snabbtänkta människor som jag konstaterade redan förra Gothcon. Avrundade söndagen med att förlora i Shadowhunters innan jag blev hemkörd av den vänliga Bearnie... jag menar Bunny.

Nästa år i Göteborg.

 

[Genesis]

Nu får jag fundera på om jag inte ska ta mig till Lincon i år så att jag åtminstone där kan får spela något där jag får skrika lite på mina medspelare.

Ja, det tycker jag att du ska! Det är mindre tryck där, så lättare att få spela med de forumiter som dyker upp.

 

[Lukas]

Till kvällen blev det Witch: The Road to Lindesfarne, med Lukas och två lirare som jag nästan misstänker var forumiter men inte tog nick på. Väldigt lyckat, sweet spot skulle visst vara fem spelare men det blev ju desto mer inblandning av alla.

De andra två var Gustav s här på forumet, och jag tror inte Linn har något konto här, men hon brukade spela med Gustav i vanliga fall.

 

[gustaf s]

De andra två var Gustav s här på forumet, och jag tror inte Linn har något konto här, men hon brukade spela med Gustav i vanliga fall.

Stämmer. Fast Linn heter Lisa.

 

[gustaf s]

... och såhär var det för mig:

På fredan blev det först It's Complicated med Lukas, Bunny och Johan (har jag för mig, kanske har du nick här också fast jag inte vet om det). Drama ombord på smuggelbåt ur kurs i Bermudatriangeln. Det var draktatueringar, författardrömmar och dubbelspel med en expresident ombord. Aningen diffust kanske, men jag kan gilla det.

Sen Shadowhunter med Hellzon, Korpa, Gnomvid, Zappelina och Genesis. Jag vann. Det räcker så.

På kvällen Den Yttersta Domen kampanjstyle med Hellzon, Bunny, Genesis och Sanna(har jag för mig, kanske har du nick här också fast jag inte vet om det) under Gnomvids varsamma ledning. Barnens stad på Apokryfa, kapak- och kapakavatarsmuggling, marscher genom de muslimska kvarteren och hångel. Givet att vi i stort sett skapade en kampanj, men endast spelade ett par timmar av den blev det här förstås inte alls klart osv. Men det var flera bra scener och jag är riktigt sugen på att faktiskt spela en DYDkampanj. Snart.

På lördagen blev det först en vända Svart av Kval... med Bunny, Lisa, Korpa och Alice. Vampyrism som parasit och ockuperat Minsk. Min powerplayvampyr gjorde ett powerplay men fick istället hjärtat utslitet av sin hunsade protegé. Nybörjarvampyren sköt sitt ankare, Gestapovampyjägaren, i nästsista scenen och blev lakej åt bossen hon tidigare konspirerat mot. Det var länge sedan jag spelade SaKVaL och jag tyckte det här blev riktigt bra.

Jag avslutade med det enda spelet jag faktiskt inte kört tidigare, fast jag haft det i hyllan nåt år, Witch: Road to Lindisfarne med Lukas, Lisa och Hellzon. Jag spelade Elouise som trodde hon var skyldig, men som i själva verket inte var det. Alla svarade för väldigt fina rolltolkningar och Sir Thornes' (tolkad av Lukas) ”Om man inte vet vad som är rätt i det här yrket är man inget annat än en mördare” (citerar kanske inte helt ordagrant, men ni fattar) kan ha varit konventets bästa replik. Jag gillade Witch rätt mycket faktiskt.

Jag köpte hönekaka, jag köpte Kutulu x2.

Det var allt. Jag hade gärna spelat Daughters of Verona också, men känner mig på det stora hela nöjd med årets GC. Bra spel, fina spelare. Tack!

 

[Pilzefrau]

Jag spelade musikalen Skyarnas Krig fyra gånger, så jag hann inte med så mycket spel. Närmare bestämt hann jag exakt ett (1) spel, och det var en omgång Psychodrame med Genesis, två andra ur musikalföreningen, och en ung tjej som hängde i indierummet.

Det var kul! Jag kände mig lite ringrostig då jag inte spelat rollspel sedan i somras, och omgången blev ganska långsam... Men det det kändes inte egentligen segt, utan det var ganska mysigt med långsam buildup. Vi spelade en fransk familj som ägde en vingård men där det fanns en mörk hemlighet i gårdens förflutna. Svärsonen, nyligen ingift, kände inte till den och hela spelet bestod i att vi tassade omkring honom, ska vi berätta för honom eller inte? Det blev långsamt mer och mer spänt tills det briserade sista kvarten av spelet ungefär – när han väl fick veta tog det tre korta scener innan dottern försökt ta livet av sig och gården hade brunnit ner till marken

Vi får se om jag någon gång i framtiden åter får uppleva sådana där GothCon där jag hänger i indierummet hela dagarna, jag saknar det lite grann. Men i överskådlig framtid kommer jag nog stå på musikalscenen, för det är också himla roligt.

 

[GnomviD]

Ett Gothcon är alltid ett gott con. Så även iår. För Korpa och mig inleddes konventet på onsdag, då vi hoppade på nattåget ner. Efter en kväll av rollspelsskrivande och -läsande var vi på plats, resetrötta.

Torsdagen hängde vi med norrbottens-diasporan och drällde på SFbok, där vi bl.a. hittade nytrycket av Shadow Hunters. Till middag åt vi polskt på restaurang Krakow, som är så nära Hvitfeldska att man egentligen borde gå dit fler dagar. Puben var som vanligt trevlig, med riktigt bra lokaler i år. Där började dock någon sorts stress dyka upp: jag gick runt och kände att jag ville hänga med och prata med så mycket olika mänskor att jag typ, kände att jag kanske inte skulle hinna spela. Samtidigt var jag under stora delar av både fredag och lördag såpass trött att jag inte kunde uppbåda den entusiasm som jag brukar.

Å andra sidan fick jag spela sex trevliga rollspelpass, samt ett pass Shadow Hunters och några omgångar Hababi, så jag ska ju inte klaga.

På fredag promenerade jag runt i butikerna, hälsade på folk och var allmänt utmattad. Mjukstartade rollspelet med ett pass Best Friends, där Genesis spelledde Korpa, Hällzon, Bearnie och mig. Det blev småaktigt, flamsigt och roligt. En bra start på konventet! Därefter spelade vi ett pass Shadow Hunters innan det blev middag och dags för konventets långpass

Kvällen ägnades åt ett långpass (~7 timmar) av Den yttersta domen, där vi speltestade kampanjreglerna. Med mig hade hade jag gustaf s, Bunny, Hällzon, Genesis och lurkaren S (vars alias jag aldrig fick reda på). Vi skapade en berättelse i Barnens stad på rymdstationen Apokryfa, där konflikterna kring kapaken verkade bli centrala. Vi spelade ett första spelmöte och lade verkligen grunden för en bra framtida kampanj (jag tar med formulären till nästa år, så ser vi).

Nå, jag fick med mig bra feedback från detta spelmöte. Sen förra året har jag arbetat med att hitta en form för att presentera setting för spel och det var väldigt kul att se hur väl det funkade även nu. Jag fick mycket bra input hur jag ska lägga upp Apokryfa-kapitlet, därtill. Så, inalles fantastiskt. Jag är fortfarande helt blown away att fem pers är villiga att ägna en hel kväll på konvent åt att bygga kampanj, och sen vallra runt därefter. All kärlek till er! <3

På lördagen var jag tack och lov piggare än på fredagen, även om det blev en seg start även här. I nån timme drog jag runt med lulepolare i butikerna och myste. När jag tog mig till Indierummet hade jag turen att jag kunde hoppa in i ett pass Durance, där preppen var klar. Det blev ett najs pass även detta. Tillsammans med Genesis, Bunny och två drop-ins (varav den ena jag vet att jag har spelat med tidigare år) skapade vi en sjyst berättelse om svek, mord och maktmissbruk. Jag var lite för trött för att verkligen kunna engagera mig men det blev ett trevligt pass med en del riktigt fina rolltolkningar.

Mitt på dagen fick jag nöjet att spelleda en grupp Helmgastar + andra i Den yttersta domen. Jag hade uppdaterat äventyret Ett land av mjölk och honung till årets konvent och det blev ett bra spelmöte. I slutändan hade Blasphemys profet övertygat Jerusalemkibbutzen (genom vapenhot) om att fortsätta mot Zonens hjärta; den enda som tog sig undan deras tvång var patriarken Enok, som dock togs av ghulerna. Det blev trevligt och det var kul att få spela med nytt folk!

Kvällspasset blev med skåningarna Ymir, Bunny, Den svarte faraonen och oforumiten S. Eftersom det inte blev något DYD-pass i år, spelade vi istället PSI*RUN. Vi var trötta och det blev härligt flamsigt. Dessutom borde jag ha styrt deras val av krafter lite tydligare. Nå, det blev oavsett bra!

Flamsigt blev även söndagens jättepass av Daughters of Verona. Jag visste inte om jag skulle hoppa in, p.g.a. trötthet, men DeBracy drog in mig i passet och det var najs och flams, även om jag är rädd att jag kanske tog över storyn lite väl mycket. Det blev i alla fall härligt farsigt och en bra avslutning. Efter att Korpa och jag hade avrapporterat helgen med VildKatt på stationen satte vi oss på tåget hem. Där träffade vi bekanta som skulle norröver och gjorde oss sällskap. På tåget norröver hann jag läsa igenom årets rollspelsinköp (Värmedöd, Kutulu och Tramenze) och bli positivt överraskad av allihopa. Kanske spelar jag något av dem.

Årets Gothcon var ett gott con. Den yttersta domen är ju mitt hjärtebarn och jag fick ta med mig en hel del erfarenheter som pekar ut arbetet för nästa år. Nu kör vi. Ses på Nordsken!

 

[Cissi]

Alla har ju rapporterat här så jag gör det med! Ska vi flytta tråden till krönikor/rapportforumet?

Mitt GothCon. Den långa versionen.

Jag kom till Göteborg på torsdagen efter minibussresa med sex andra glada Linköpingsbor och började med att krascha hemma hos Järngänget och sedan drog jag och Krille till puben. Jag måste säga att puben hade bättre lokaler i år än förra, det är ju bara min andra pub så jag har inte jättemycket att jämför med. Men väl placerad vid ett högt bord så behövde jag inte göra nått mer än att se lycklig ut. Forumiterna kom fram i en ständig ström och sa hej och kramades. Det var som sist. GothCon-pub – Vin, skratt, nördar och kramar. Betyg: 5 Shaguliter av 5 möjliga

Fredagen blev det uppstart av Bingospel och sedan spelpass på eftermiddagen. Det Mahariska kriget med Robert Jonsson, Krank, Mats och Niklas och tolvåring som dök upp och ägde! Det blev ett bra spelpass där vi tog oss till Tunguska för att jaga bort Maharer. Vi uppehöll oss i och kring en barriär i över en timmas speltid där vår tolvåring löste problemet med kommunikation genom envägsbarriär och sedan röjde vi stället. Mycket trevligt pass, vi skrattade mycket och ingen dog. Det rena militäriska uppdraget var väl inte hundra min kopp te, då gillade jag scenariot från förra året bättre. Men det var kul och Tolvåringen verkade nöjd, hoppas vi inte skrämde henne så hon vågar ge sig ut på fler rollspelsäventyr med främlingar.

Lördagen blev lång och innehållsrik. Började med ett Westernpass på förmiddagen med Norrlandslaget, Sia, Luddwig, Lukas och Björn. Det började lite knackigt med att vi fick ta oss till Schillerska och kunde inte komma i gång förrän elva så vi var lite tidspressade på slutet, det var synd. Spelledaren var dessutom tyvärr lite oinsatt i både systemet och äventyret men det blev ett helt okej pass ändå, han gjorde sitt bästa. Vi överlevde allihop, sprängde gruvan, tände eld på Lordens hus och kom undan med livet i behåll. Och jag fick spela med några personer som jag aldrig spelat med förr. Det var roligt! Jag har förstått att SL valde bort en del inslag i scenariot vilket nog var klokt med tanke på tidspressen. En annan grupp som också spelade hade det lite mer kaosartat. Överlag så gillar jag Western, även om det även här var så att förra årets scenario passade mig lite bättre. Det var mer ös! Härligt gäng! Jag fick spela arg irländare och spränga en gruva.

Sen gjorde jag en repa i butikerna, käkade och dråsade ner till indierummet/OSH. Tog över efter Kloptok i OSH och fick vara med om att försöka sälja gruppens barn till en Gremlin för en ryggsäck juveler. Dante-barnet var sådär pigg på att bli såld måste jag säga.

Sen tog store, starke Konrad med anhang sig an konventets argaste djur. Getgjutjärnet. Järngetgjuten. Getjärngjuten. Gjutjärnsgeten! I getkultens boning. Konrad överlevde sin dust med järngetgjuten men dog sedan för Getturs hand. Tydligen så var han nån form av Getgud men det förstod inte Konrad. Medan resten av äventyrargruppen under överinseende av Sapient spelade klart så delade jag ut diplom i Forumit-Bingot som i år vanns av Ape of Wrath. Ape of Wrath hade taktiken att redan på puben gå runt och bekanta sig med så många forumiter som möjligt, en taktik som verkar ha gått hem. Grattis till dig!

Jag, Ape of Wrath, Ghostface och Fredrik drog sedan iväg på nattpass för att spela KULT. Det passet var konventets höjdpunkt! Mycket engagerad och påläst spelledare som verkligen satte rätt stämning. Eller vad vet jag, jag har aldrig spelat KULT förr. Men hur som helst. Scenariot var uppbyggt kring en mördare som skulle vallas runt på två brottsplatser för att återberätta sina hemska dåd. Jag spelade vanlig uniformspolis, småbarnspappa som tragglade med ett äktenskap och bara ville jobba med sitt drömjobb, föga anade jag att de andra tre i gruppen (Åklagare, Kriminalpolis och Psykolog) var fullblodspsykopater! Okej, det var att ta i lite. Lite. Jag aka Polacken hade också varit i klorna på sagda mördare men kommit undan och skulle nu återse brottsplatserna för första gången sen dåden. Scenariot var välskrivet och stämningen tät, bra där Nallo! <3 Det fanns mycket att spela på, både mellan oss som spelare och gentemot scenariot. Och utan att spoila för mycket kan jag väl lugnt säga att några av oss hamnade i Purgatoriet efter en ursinnig kill steal. Scenariot fyllde väl upp tiden utan att det blev tidspressat och det blev inte heller klart för tidigt. Jag gillar också det spelardrivna som KULT nu lånat in från AW. Jag tycker verkligen att det passar den här typen av spel att inte hela tiden vänta på inpass från SL. Det var super awesome! Och jag tror aldrig jag spelat rollspel med Ape of wrath förut, vi har nog mest bara hängt. Så det var också kul!

Söndagen sov jag tills jag blev upphämtad av Linköpingsbilen och när jag kom hem så sov jag lite till.

Jag är väldigt nöjd med mitt konvent. Vet inte riktigt hur jag ska trycka in så många spelpass som möjligt och samtidigt hänga i indierum/OSH och gå i butikerna och allt annat man vill göra så jag har missat halva konventet, det är jag medveten om. Jag var aldrig i spelbaren, hälsade aldrig på ISIS, var aldrig i Makarrummet. Så mycket att göra så lite tid. Får försöka planera det bättre nästa år. Kanske en extra dag? Eller inte sova nått alls? Mycket bra konvent, men det blir ju inte så bra utan alla er! Tack för att ni bidrog till ett mycket bra konvent!

 

[Robert Jonsson]

Det rena militäriska uppdraget var väl inte hundra min kopp te,

Du är inte ensam. Det här var ett av de åren som vi hade minst anmälda och första året vi hade spelledare över. Inte hänt tidigare. Det var en chansning - och mest för att avlasta min arbetsbörda lite, men även var tanken att sampromota boken Svart svan: Det mahariska kriget. Vilket förstås inte blev klar.

Nåja, nästa år blir det någonting annat - som vanligt. Jag hoppas du vågar dig tillbaka då!