Nekromanti Grad av rollgestaltande

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Okej. Det har gått över fyra månader sedan jag spelade ett regelrätt bordsrollspelande men jag tycker hur som helt att jag kan tillföra något till diaktuionen. Huvud mediet just nu för mitt rollgestaltande är en textbaserad korsning mellan rollspelchattande och interaktivt novellskrivande (vilket jag i och för sig å andra sidan hinner ägnar åtminstone någon timme effektiv speltid varje dag åt ) och lajvandet.

När det kommer till lajvandet är det väl rätt uppenbart att jag kör maximalt med rollutlevelse, rekvisita och allt mellan himmel och jord. Och det är väl egentligen inte vad som bör diskuteras även om jag kommer att beröra det indirekt.

Jag är mycket larvare i grunden i mitt rollspelande eller i alla fall senaste månaderna. Alla mina karaktärer har ett eget kroppsspråk som utväxlas ganska spontant. En ytterst manipulativ psykopatisk maktgalning, har ett mycket mjuk kroppsspåk, jag berör folk ofta. Talar mjukare och i och ett annat tonläge än vanligt, får ett helt annat gestspel och kroppshållning. Alla rörelser är mjuka och vänliga, aningen för mjuka och vänliga faktiskt. (man är ingen bra lajvare om en skum roll är så bra skådespelare att ingen misstänker något på lajvet ens off då det inte leder till något produktivt spel, folk ska ha en chans i alla fall).
Det hela fungerar helt omedvetet när man väl glidit in i det och jag brukar ha svårt att rolla av och bli av med rollen och få ut alla sjuka kalla överanalytisk manipulativa tankar när lajvet väl i över.

Okej. Så långt är väl allt begripligt. Jag är lajvare och gestaltar min roll. Nu ska vi komma till poängen i inlägget. Som sagt spelar jag även MYCKET över internet textbaserat. Det intressanta är det att jag även då drar på min rollens kroppsspråk. Min lillebror brukar kunna veta om jag spelar en viss roll då jag drar tillbaka min överläpp till ett aggressivt halvmorrande då vilket är aningen sjukt måste jag erkänna.

/Elin (som även har den obehagliga egenskapen att drömma inlajv när hon är ute)
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Att använda rekvisita är kul, men tillför kanske inte så mycket i sig. Har man möjlighet kommer det IMHO dock bidra till att göra spelpasset mer minnesvärt.

Att använda röstlägen är oerhört effektivt, av erfarenhet. Det bidrar inte bara till stämningen utan har en rent spelteknisk effekt för spelledaren, då man lätt kan skilja på SLP:erna (som det redan påpekats). Så jag försöker använda rösten mycket för att gestalta.

Gester och kroppsspråk kan dock vara oerhört betydelsefullt och jag blir alltid glad när man spelar med "yviga" spelare på ex. konvent. Det livar upp den annars gråtrista bilden av ett gäng kutryggiga rollspelare kring ett repigt bort. :gremlaugh: Just gester och är dock något jag måste bli bättre på att använda...

Att resa sig från bordet och agera kan vid rätt tillfällen vara oerhört effektfullt, men bordsrollspel är bordsrollspel och i normala fall ska man inte vara ute och springa för mycket. Jag är dock ett stort fan av de konventsscenarier från bland annat ASF som öppet uppmuntrar till att man agerar sin roll i hela rummet. Eftersom man tvingas tänka på vad karaktärern faktiskt har för sig får man en bättre bild av den...

Man ska dock inte underskatta effekterna av så enkla saker som att smälla handen i bordet, höja rösten rejält eller även att gå in i en total tystnad.

/RipperDoc - gillar effekter...vi har mkt att lära av teaterbranschen :gremsmile:
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
Kanske borde ha märkt inlägget OT... eller startat en egen tråd.. Nog för att ämnet som Muggas drog upp är bra att diskutera men jag tycker alla i den här tråden nästan svarat samma saker.. Jag reflekterade lite på följande:

"Det hela fungerar helt omedvetet när man väl glidit in i det och jag brukar ha svårt att rolla av och bli av med rollen och få ut alla sjuka kalla överanalytisk manipulativa tankar när lajvet väl i över."
Jag kan lätt tänka mig att detta blir mer intensivt i lajv än bordsrollspel.. Många antirollspelares huvudargument är att man ska få personlighetsstörningar utav rollspel.. Jag har funderat över skådespelare.. I många intervjuer så brukar skådespelarna säga att de blir rollen.. Ta Master of Commander som exempel där Russel Crowe blev hälsad på som "Captain" även när de inte filmade.. Skådespelarna i Sagan om Ringen fullkomligt levde med sina roller på fritiden (fast det är nog överdrivna hörsägen).. Hur lätt är det för dem att släppa sina roller? Är skådespeleri farligt? Kan man gå för långt i sin rolltolkning och hur fanken skulle man lyckas med det? Jag själv tror nämligen att man ska vara svagsint redan från början om man låter sig påverkas i den grad att man inte helt kan släppa sin roll efter ett tag (den klingar av, så att säga - Jag säger inte att man kan släppa den direkt)..

Jag tror inte heller att experimentera med känslor är så farligt.. Själv kan jag exempelvis börja gråta om jag verkligen lever mig in i en roll, men det är något som sällan har hänt.. Jag orkar nämligen inte sätta mig in i min roll såpass mycket.. När jag är spelledare och jag känner att jag har värsta flytet på mina spelledarpersoner så är det när jag verkligen blir dem.. Jag har en sådan hård insyn i hur denne borde reagera att jag ändras utav det (föreställer jag mig själv iaf.. Jag kan ju ha helt fel).. Kroppsspråk och tal brukar vara sublimt och komma utav sinnesstämningen och lyckas man hitta den så ändras tal och kroppspråk med det..

När jag inte har det flytet, som brukar inträffa kanske var 20:e gång jag spelleder, så har jag ett par karaktärsdrag på en tabell som jag utgår från.. Jag håller också på att experimentera med sätt att improvisera fram karaktärsdrag under spelets gång.. En tanke jag har är att förknippa en spelledarperson med ett djur, spela den karaktären utifrån djurets stereotyp och sedan skriva dit ett extra personlighetsdrag.. Det skulle nog funka precis lika bra så som jag gör nu, alltså tar utgår från roll i en film eller en känd person och försöker efterlikna denne.. Fast ibland orkar jag inte ens ha något karaktärsdrag på mina spelledarpersoner.. Det får räcka med att de skiljer sig åt i den information de besitter..

Jag brukar vilja gå runt i rummet och försöker leva ut min spelledarpersoner, men det sker sällan.. Dels för att jag inte alltid spelar i såpass öppna lokaler att jag kan gå runt bordet och dels för att jag inte alltid lever mig in i rollen såpass mycket så att gå omkring skulle kännas konstigt då jag inte vet vad jag skulle göra medan jag gick och allting skulle bli konstlat.. Däremot som spelare sitter jag helst ner.. Jag reser endast på mig om jag vet att andra spelare tar efter..

"/Elin (som även har den obehagliga egenskapen att drömma inlajv när hon är ute)"
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som, när han spelade Tetrinet (tetris över nätet) som värst, såg en tetrisspelplan med bitar så fort han blundade, så att drömma om något man håller på med är inte så ovanligt (snarare naturligt)
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
Re: Minimalistiskt

Min enda egenhet är att jag har mycket svårt att få en uppfattning om vem min rollperson är innan jag ritat en bild på den. Först då inser jag hurdan personlighet rollpersonen har.


Dito! Har exakt samma egenhet.. Ett rollpersonsformulär utan ordentlig plats för "character sketch", etc, är skräp! *S*
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
Re: Minimalistiskt

"Problemet med den är snarare att om man inte lägger ner en del energi på att tajma musiken med rollspelet, så har den en tendens att båda förhöja och förstöra stämningen. Det räcker med att en låt på CD:n man tryckt på är glad och glättig för att den dystra stämning man försöker bygga upp ska förstöras totalt."


Men då kan jag glatt rekommendara den här metoden: skräddarsy musik för olika tillfällen, rentav redigera den själv, och döp om den efter lämpliga scenariotillfällen.. Fungerar givetvis bäst om man sitter med en laptop bredvid sig, men det är det värt.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Det hela fungerar helt omedvetet när man väl glidit in i det och jag brukar ha svårt att rolla av och bli av med rollen och få ut alla sjuka kalla överanalytisk manipulativa tankar när lajvet väl i över.

I rollspel, i synnerhet från spelledarens sida, handlar det nog mer om att genom tydliga förändringar i ansiktsuttryck och sätt att prata visa vem man gestaltar för tillfället, snarare än att man totalt anammar rollen helt och hållet. Jag skulle nog känna mig kluven och må dåligt om jag märkte att en fiktiv gestalts destruktiva personlighetsdrag färgade av sig på mitt beteende utanför spel. Tycker man det är kul och fixar det är det nog lärorikt att gå in i en roll så fullständigt, jag tycker det är imponerande av dig.

Jag antar att personer i din omgivning backar ut ur rummen när du är närvarande... :gremwink:
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Fshhhhhh mmmmvvvmhmm

Ska jag jaga prisjägare på Coruscant så hjälper inte soffakrobatik för min inlevelse.

Fast nog är det rätt skönt att hålla en fallos i handen när man ska lattja med lasersvärdet. :gremsmirk:

//erik. oj vad många dubbeltydigheter det blev i den där meningen.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Minimalistiskt

"Ett rollpersonsformulär utan ordentlig plats för "character sketch", etc, är skräp!"

Och även om de har en sådan ruta så är det skräp i alla fall, eftersom papperskvalisorten är så usel! :gremgrin:

Nä, rollpersonsskisser tar jag på separat papper. Mattons Röda, till exempel.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Jag varierar mig främst genom gester, hastighet på orden, vilka ord jag väljer att använda. Dialekter och röstförvrängningar sysslar jag sällan med. Dels är jag inte särskilt bra på det och dels finns risken att det hela urartar till någon slags bondkomik. Att vara skåning i Linköping sticker redan ut fullt tillräckligt. :gremsmile:

Jag tror aldrig att jag gråtit eller ens varit i närheten varken som spelare eller spelledare. Dels har vi sällan några verkligt känsliga ämnen på ett sätt som berör oss så djupt och dels tycker jag nog att det finns bättre saker att spendera tårarna på än rollspel.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
"...det finns bättre saker att spendera tårarna på än rollspel."
"Buhuuu.. Men snälla, snälla spelledaren... Kan jag inte få ha två enheter till i Svärd? *gråter*"

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker tårar kan tjäna sitt syfte ibland :gremwink:
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Han som tycker tårar kan tjäna sitt syfte ibland "

Tja, det finns andra sätt att visa att man är gripen av situationen än att börja gråta.

För övrigt vill jag påpeka att jag är långt ifrån en stenhård machoman även om jag inte börjar gråta när vi spelar rollspel. Så sent som igår så blev jag tårögd när jag läste följande artikel.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
"Tja, det finns andra sätt att visa att man är gripen av situationen än att börja gråta."
Hmm.. Nog för att jag skämtade i förra inlägget... men det är en allvarligt ämne.. Själv gråter jag aldrig privat.. Mina känslor är för slutna för det.. Jag säger dock inte att jag vrålgråter under rollspelstillfällen.. Att jag fått tårar i ögonen har väl bara hänt 2-3 gånger under alla de år jag spelat.. Det var mest ett exempel på hur jag ibland (vääldigt sällan) kan leva mig in i min roll.. För det mesta orkar jag inte anstränga mig så... kanske mest för att jag inte tycker scenariona är värda det..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som reflekterar över waliums hemort och tycker det är lite lustigt att killen från anstalten (Han tänker sig givetvis en psykhemsanstalt) snackar med killen från andevärlden
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Som sagt spelar jag även MYCKET över internet textbaserat. Det intressanta är det att jag även då drar på min rollens kroppsspråk. Min lillebror brukar kunna veta om jag spelar en viss roll då jag drar tillbaka min överläpp till ett aggressivt halvmorrande då

Det hör nog till kreationsprocessen. Min fru brukar säga att jag sitter och gör grimaser när jag tecknar - jag antar samma ansiktsuttryck som figuren jag ritar just då.

--
Åke
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
"Det hör nog till kreationsprocessen. Min fru brukar säga att jag sitter och gör grimaser när jag tecknar - jag antar samma ansiktsuttryck som figuren jag ritar just då."

Precis samma sak händer mig när jag tecknar också. Det är inte så att någon kommenterat det, men jag har kommit på mig själv att se förvånad ut när jag tecknat någon som är förvånad. Jag blir sur på mig själv och försöker dölja det, det skulle vara så pinsamt om någon upptäckte mig, liksom, men som du säger hör det nog till processen.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Tja, det finns andra sätt att visa att man är gripen av situationen än att börja gråta.
Jodå, men det är aldrig fel att gråta. Det kan faktiskt vara riktigt skönt emellanåt. Och oavsett tårarnas allvar gråter jag hellre av rollspel än av Aftonbladet... :gremsmirk:

- Ymir, gråtmild liten ångestspelare
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Det här med problem med att roll av efter lajvet knappast är ett ovanligt problem egentligen, inte alls unikt. (Ett akutknep sägs vara att rabbla sitt personnummer, telefonnummer, adress, emejl och namn om och om igen till hjärnan skärper sig.) Men normalt sett så är man noga med att alla offar och har sig ordentligt efter lajvet och kanske även diskuterar igenom det. (Det är svårt att fortsätta vara melankolisk poet när adelsdamerna börjar jaga vandra skrikandes med stora stridshammare i händerna, bonddrängen börjar hångla med orchflickvännen eller alla mörkeralvshater börjar sjunga The Dark Elves Marches och Brittan Spjut och drowerna halsar kola och frågar om någon är med på att beställa en familjepizza...)

Direkt efter lajvet har jag sällan några problem. (Då är man så psykiskt slutkörd och –trött-) Men under de två veckor efter lajvet händer det att jag får Flashbacks in i rollen igen. Inte så att man tror att man är en alv när man står o kassakön till konsum men humöret, karaktärens sätt och tankar och sinnesstämning återvänder speciellt om jag tänker på rollen eller lajvet men även oprovocerat. Normalt sett märker jag det genom att jag kommer på att jag känner mig fel eller har fått fel kroppsspråk. Senaste laven var jag en aggressiv, intolerant, rasistisk, arrogant bitch till alvkrigare och var fullständigt förbannad på alla människokräken hon var tvungen att hålla reda på under blanketten. Efteråt så fick jag små stunder då jag kom tillbaka till den otroligt frustade. otåliga, och irriterade sinnesstämningen helt enkelt. En kort backflash helt enkelt i mitt fall.

Efter min egen erfarenhet så tror jag på det här med att man behöver en psykos för att det på något sätt skulle vara farligt att gå in i en roll då man hela tiden mentalt är medveten om att det inte är på riktigt även om känslorna pendlar som att det var det ibland. Men har man en psykos kan mer eller mindre allt vara skadligt även om jag också är ganska övertygad att det skulle vara svårt att finna något värre intensivt rollspelande och lajvare för någon som förlorat greppen om verkligheten psykiskt.

OT Muggas: Oh ja. Frasen ”Elin du är sjuk.” Är något jag ofta får höra. Ofta i samband med allmän vardagssadism eller någon råkat se någon bild i mitt teckningsblock.

/Elin (försöker intala sig att hon inte är sjuk i huvudet trots allt)
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Gränser (OT i min egen tråd...)

Hur långt går ni under era sessioner vad gäller fysisk- och känslomässig interaktion? Har själv ingen som helst erfarenhet av det, har varken sett eller deltagit i ngt lajv... Fungerar det mesta utan problem eller händer det att folk känner sig kränkta på något sätt? Jag kan tänka mig att det ibland kan vara lätt att ens verklighetsuppfattning blir något rubbad när man engagerar sig i sin roll.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Och oavsett tårarnas allvar gråter jag hellre av rollspel än av Aftonbladet..."

Det finns mycket att gråta över när det gäller kvällspressen, men just i det här fallet så var det själva nyheten och de tillhörande fotografierna som väckte mina känslor. :gremsmile:
 

sockerpappan

Veteran
Joined
24 Apr 2003
Messages
187
Location
Umeå
Hjälp till rollgestaltande

brukar låta alla spelare svara på de av följande frågor som de finner intressanta när se skapar sina karaktärer. Därefter brukar de göra bra karaktärstolkningar över lag. Frågorna är inspirerade av en artikel ur #4 av Xetrov

grund
Namn, kön, ålder
hur ser du ut? (längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, kroppsbyggnad, längd, vikt, kläder)
Ditt första intryck på din omgivning? Vad uppmärksammar du först i din omgivning? Hos personer?
Vad har du gjort de senaste åren?
Bygger rollen på någon arketyp ur t.ex. filmer /böcker? Vilken?

Familj
Hur var din barn- och ungdom? Vad var unikt med din barndom?
Hur livnärde sig sina föräldrar?
Hur var familjens ekonomi?
Ditt förhållande till dina föräldrar, dels i din ungdom och ditt nuvarande?
Finns det några familjehändelser som påverkat dig?
Har du några ”mörka hemligheter”?

Personlighet
Hur beter du dig normalt?
Dina bästa sidor (fördelar)
Dina sämsta sidor (nackdelar)
Quirks (egenheter) <- Viktigt! (typ att alltid vissla en viss melodi, tugga på sitt pipskaft… Ger rollen lätta saker som kan lura andra att tro att man är någon annan
Vad är du bra / dålig på?
Hävdar du det du är bra på, döljer du det du är dålig på? Hur?
Vad i ditt liv ångrar du mest?
Vad är du mest stolt över?
Hur uppträder du mot hög social status?
Hur uppträder du mot låg social status?
Hur framhäver du din sociala status?
Vad är ditt svar på aktiv rivalitet?
Vad är ditt svar på fysiska utmaningar?
Vad är ditt svar på intellektuella utmaningar?
Hur reagerar du över käbbel och kiv?

Värderingar
Gillar /ogillar (böcker, musik, mat, dryck, platser, personer, politik m.m.)
Vilka principer värderar du högst? (pengar, ära, ditt ord, ärlighet, kunskap. Hämnd, kärlek, makt, njutning, berömmelse…)
Vilka ägodelar värderar du högst?
Vad är ditt mål i livet? (dina sociala mål, dina professionella mål och dina romantiska mål)
Vem i världen värderar du högst? Hur högt? Gå i döden för?
Vilka handlingar skulle du aldrig utföra?
Vilka plikter/skyldigheter anser du dig ha?
Vilka rättigheter anser du dig ha?
Vilken inställning har du till samhället? (till själva samhället, till samhällets traditioner och till dess lagar)
Vilken inställning har du till dina medmänniskor och dess välfärd?
Vad har du för fördomar?

Relationer
Hur öppenhjärtlig /sluten är du?
Har du några vänner / fiender?
Har du några hjältar och vad står de för? Har du några du föraktar/hatar och vad står de för?
Hur är ditt kärleksliv?
Hur belönar du? Hur belönas du?
Vilka skyddar du och vilka skyddas du av? Hur?
Hur påverkar du andras sociala aktivitet?
Hur initiativtagande är du?


Tre ämnen du är insatt i och kan/vill dösnacka om!
Visualisera rollen i vardagen, d.v.s. hur den äter frukost, hur den läser en tidning, hur den väntar på bussen m.m.
 
Top