w176
Förlorad dotter
Okej. Det har gått över fyra månader sedan jag spelade ett regelrätt bordsrollspelande men jag tycker hur som helt att jag kan tillföra något till diaktuionen. Huvud mediet just nu för mitt rollgestaltande är en textbaserad korsning mellan rollspelchattande och interaktivt novellskrivande (vilket jag i och för sig å andra sidan hinner ägnar åtminstone någon timme effektiv speltid varje dag åt ) och lajvandet.
När det kommer till lajvandet är det väl rätt uppenbart att jag kör maximalt med rollutlevelse, rekvisita och allt mellan himmel och jord. Och det är väl egentligen inte vad som bör diskuteras även om jag kommer att beröra det indirekt.
Jag är mycket larvare i grunden i mitt rollspelande eller i alla fall senaste månaderna. Alla mina karaktärer har ett eget kroppsspråk som utväxlas ganska spontant. En ytterst manipulativ psykopatisk maktgalning, har ett mycket mjuk kroppsspåk, jag berör folk ofta. Talar mjukare och i och ett annat tonläge än vanligt, får ett helt annat gestspel och kroppshållning. Alla rörelser är mjuka och vänliga, aningen för mjuka och vänliga faktiskt. (man är ingen bra lajvare om en skum roll är så bra skådespelare att ingen misstänker något på lajvet ens off då det inte leder till något produktivt spel, folk ska ha en chans i alla fall).
Det hela fungerar helt omedvetet när man väl glidit in i det och jag brukar ha svårt att rolla av och bli av med rollen och få ut alla sjuka kalla överanalytisk manipulativa tankar när lajvet väl i över.
Okej. Så långt är väl allt begripligt. Jag är lajvare och gestaltar min roll. Nu ska vi komma till poängen i inlägget. Som sagt spelar jag även MYCKET över internet textbaserat. Det intressanta är det att jag även då drar på min rollens kroppsspråk. Min lillebror brukar kunna veta om jag spelar en viss roll då jag drar tillbaka min överläpp till ett aggressivt halvmorrande då vilket är aningen sjukt måste jag erkänna.
/Elin (som även har den obehagliga egenskapen att drömma inlajv när hon är ute)
När det kommer till lajvandet är det väl rätt uppenbart att jag kör maximalt med rollutlevelse, rekvisita och allt mellan himmel och jord. Och det är väl egentligen inte vad som bör diskuteras även om jag kommer att beröra det indirekt.
Jag är mycket larvare i grunden i mitt rollspelande eller i alla fall senaste månaderna. Alla mina karaktärer har ett eget kroppsspråk som utväxlas ganska spontant. En ytterst manipulativ psykopatisk maktgalning, har ett mycket mjuk kroppsspåk, jag berör folk ofta. Talar mjukare och i och ett annat tonläge än vanligt, får ett helt annat gestspel och kroppshållning. Alla rörelser är mjuka och vänliga, aningen för mjuka och vänliga faktiskt. (man är ingen bra lajvare om en skum roll är så bra skådespelare att ingen misstänker något på lajvet ens off då det inte leder till något produktivt spel, folk ska ha en chans i alla fall).
Det hela fungerar helt omedvetet när man väl glidit in i det och jag brukar ha svårt att rolla av och bli av med rollen och få ut alla sjuka kalla överanalytisk manipulativa tankar när lajvet väl i över.
Okej. Så långt är väl allt begripligt. Jag är lajvare och gestaltar min roll. Nu ska vi komma till poängen i inlägget. Som sagt spelar jag även MYCKET över internet textbaserat. Det intressanta är det att jag även då drar på min rollens kroppsspråk. Min lillebror brukar kunna veta om jag spelar en viss roll då jag drar tillbaka min överläpp till ett aggressivt halvmorrande då vilket är aningen sjukt måste jag erkänna.
/Elin (som även har den obehagliga egenskapen att drömma inlajv när hon är ute)
Just gester och är dock något jag måste bli bättre på att använda...
