Högsta nivå av realism

[SpringandeKulle]

För att återgå till exemplet med loket så var min uppfattning att argumentet sprang från att lokets detaljer var viktiga för scenariot i det fallet. Det gav mervärde till spelvärlden och spelomgången. Andra detaljer, som kaffets vara eller inte vara, kanske inte skulle ge samma mervärde till spelomgången. Det är en skala, där jag kan se att det går att förhandla om vilken fakta som är relevant för att höja spelupplevelsen. Sen får man vara lyhörd och läsa av sin grupp för att se var den gränsen går.

Som vår grupp som åkte flodbåt och fick bra beskrivning av floden och hur lång tid det tar att färdas. Sen så glömde spelledaren bort att kolla på kartan så floden strömmade från havet upp mot bergen... Det var iofs ingen viktig detalj utan krokodilerna vid båten var viktigare.

 

[Sömniga Isaac]

Som vår grupp som åkte flodbåt och fick bra beskrivning av floden och hur lång tid det tar att färdas. Sen så glömde spelledaren bort att kolla på kartan så floden strömmade från havet upp mot bergen... Det var iofs ingen viktig detalj utan krokodilerna vid båten var viktigare.

Det här hade nog helt ärligt stört mig som spelare, samtidigt som jag hade varit nyfiken på vad som låg bakom fenomenet. Så det kan ju skapa en irritation och en nyfikenhet. Även om krokodilerna är det akuta hotat i scenariot.

 

[JohanL]

Å andra sidan är det ju också så att om man kollar upp hur saker och ting förhöll sig historiskt så hittar man oftast saker som är så bisarra att man själv inte skulle kunna hitta på dem. Så det är en anledning att kolla upp hur saker och ting ligger till.

Skaparen av den superba The Death of Stalin-filmen sade att verkligheten inte bara var så här bisarr, den var betydligt mer bisarr men det fick man kapa för att ingen skulle tro på det.

Som det heter: "Verkligheten överträffar dikten. Dikten behöver vara trovärdig, det behöver inte verkligheten vara."

 

[Gabrielle de Bourg]

Som vår grupp som åkte flodbåt och fick bra beskrivning av floden och hur lång tid det tar att färdas. Sen så glömde spelledaren bort att kolla på kartan så floden strömmade från havet upp mot bergen... Det var iofs ingen viktig detalj utan krokodilerna vid båten var viktigare.

Nu är jag så skadad av att ha spelat så mycket Call of Cthulhu där ”omöjliga/felaktigheter i omvärlden” är ett återkommande element och där vi haft precis sådana här situationer och där man upptäckt något sådant och behöver fråga ”ska den egentligen gå åt andra håller eller är det en SL miss?”

 

[Genesis]

Kontrar med varför bara en sak ska vara korrekt? Varför inte all fakta korrekt?

För att det är skitjobbigt? Att få in korrekt information i spelet kräver generellt förkunskap och/eller anstränging. I de områden där det finns förkunskap är det enkelt. I viktiga områden kan man ta till ansträngning, om det känns motiverat. Men bara för att jag tycker att det är värt det att lägga några minuter på att googla hur ett ånglok fungerar när jag spelar en rollperson som kör ånglok så betyder det inte att jag vill avbryta spelet och spendera tre år med att skriva en historisk avhandling, liksom. Det är en falsk dikotomi. Man kan göra lite efterforskningar där det känns viktigt, använda sig av sina och gruppens kunskaper där det finns, och låta resten vara lite vagt.

Jag tycker till och med att det är det bästa sättet. Några små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel gör spelet intressant, grundat och levande, kan hjälpa till att dra det i oväntade riktningar, och är bra för allmänbildningen. Att ösa på med fakta om varenda detalj är bara spelförstörande, och i vilket fall som helst är det avtagande avkastning på den insatsen.

 

[JohanL]

Nu är jag så skadad av att ha spelat så mycket Call of Cthulhu där ”omöjliga/felaktigheter i omvärlden” är ett återkommande element och där vi haft precis sådana här situationer och där man upptäckt något sådant och behöver fråga ”ska den egentligen gå åt andra håller eller är det en SL miss?”

Det finns en flod i Glorantha som ser ut att rinna uppåt en bit på kartan. I normala sammanhang skulle man utgå från kartfel, men eftersom det finns andra floder som faktiskt rinner uppåt i Glorantha vet man inte vad man ska tro. (Word of God är kartfel.)

 

[Bifur]

Som vår grupp som åkte flodbåt och fick bra beskrivning av floden och hur lång tid det tar att färdas. Sen så glömde spelledaren bort att kolla på kartan så floden strömmade från havet upp mot bergen... Det var iofs ingen viktig detalj utan krokodilerna vid båten var viktigare.

Det här hade nog helt ärligt stört mig som spelare, samtidigt som jag hade varit nyfiken på vad som låg bakom fenomenet. Så det kan ju skapa en irritation och en nyfikenhet. Även om krokodilerna är det akuta hotat i scenariot.

Nu är jag så skadad av att ha spelat så mycket Call of Cthulhu där ”omöjliga/felaktigheter i omvärlden” är ett återkommande element och där vi haft precis sådana här situationer och där man upptäckt något sådant och behöver fråga ”ska den egentligen gå åt andra håller eller är det en SL miss?”

Det jobbiga, och som ställer frågan på sin spets, är väl om misstaget - till skillnad från i exemplet - haft avgörande betydelse för spelets utveckling. Om strömriktningen påverkat tidsåtgången som lett annan resursåtgång, andra möten o.s.v. Det kanske inte ens går att retconna på ett rimligt sätt längre efter som ingen kan peka på ett bra ställe att backa till. För min skulle jag nog då kunna nå en punkt där spelgruppens slarv helt enkelt urholkar en del av nöjet.

 

[Rangertheman]

För min del får vikingarna gärna käka potatis och koka den till sprit. Jag har svårt att tänka mig ett scenario där det faktiskt spelar någon roll att potatisen kom till Sverige flera hundra år senare.

 

[Genesis]

För min del får vikingarna gärna käka potatis och koka den till sprit. Jag har svårt att tänka mig ett scenario där det faktiskt spelar någon roll att potatisen kom till Sverige flera hundra år senare.

För mig hade det stört lite med potatisvikingar, medan jag inte hade haft något problem med fantasyvikingar som äter potatis, slåss med långsvärd och spelar elgitarr. Folk är olika, och man kan ha olika preferenser i olika sammanhang. Det är komplicerat att göra alla nöjda!

 

[JohanL]

För min del får vikingarna gärna käka potatis och koka den till sprit. Jag har svårt att tänka mig ett scenario där det faktiskt spelar någon roll att potatisen kom till Sverige flera hundra år senare.

Jag hade (som sagt) undrat om vi är i en simulering eller en alternativ tidslinje, eftersom vi uppenbarligen inte är i den historiska vikingatiden.

 

[Faehrengaust]

Realism är ett så himla svårt begrepp i rollspel av flera orsaker, t.ex:

Vad är det som ska vara realistiskt?
Är det världen/grejerna/miljön? Är det regelsystemet? Är det språket som används runt spelbordet? Är det sociala interaktionerna? Är det känslan som förmedlas?

Vad som är viktigast varierar mellan spelare. I början av min rollspelskarriär var det de tidigare som var viktigast medan det i takt med att jag blivit äldre blivit mer och mer de senare. Det kan också variera mellan spel.

För vem ska det vara realistiskt?
Är det för SL som läser regelboken? Är det för spelaren? Är det för den mest kunniga? Är det för den minst kunniga? Är det för spelskaparen?

Jag kan lätt hitta orealistiska saker när jag läser en rollspelsbok - vilken rollspelsbok som helst faktiskt. Det brukar börja med hur man skapar en rollperson. Men, spelar det någon roll eftersom det inte nödvändigtvis kommer fram när man väl spelar? Eller så kommer det fram helt andra orealistiska saker i spelet eftersom ingen av oss kan simulera verkligheten i alla dess aspekter (om man nu ens skulle vilja det).

När ska det vara realistiskt?
Vid läsande stund? Under spelet? Efteråt?

Hur många gånger har ni inte kommit på efter speltillfället att något egentligen var orealistiskt? Förstör det nöjet?

---

Realism (i någon form) kan vara bra, men det är inte det jag går igång på. Det jag vill ha är dock närbesläktat:

Konsistent inre logik
Det ska gå att bedöma saker inom spelet. Om regelsystemet säger att man alltid överlever ett fall på 10 meter och bara behöver svepa en healing potion efteråt för att vara frisk igen så ska inte spelledaren bli överraskad om rollpersonerna frivilligt hoppar ner för ett stup på 10 meter.

Det är också bra om det finns en rimlighet i logiken (dvs i motsats till exemplet ovan) så att jag som spelare kan göra mina bedömningar. De saker som går utanför rimlighetens ramar bör ha sin naturliga förklaring som jag som spelare lätt kan förstå, t.ex. har jag som spelare inga problem med att acceptera och förstå att en Jedi kan parera laserstrålar - hen använder ju Kraften och då är det möjligt. Det är inom logiken och rimligheten som gäller i det universumet och jag kan förstå det som spelare. Jag kan också utan problem bedöma att min Bounty Hunter inte kan göra samma sak. Jag förstår vad som är möjligt, för vem och varför.

Konsistent känsla/stämning
Det finns ett (oftast) underförstått avtal mellan författare, spelledare och spelare om vad spelet faktiskt går ut på och den bör man hålla sig till.

Om jag som SL köper ett Skräckspel men det visar sig bara innehålla en massa regler om eldstrid så känner jag mig lurad. Om jag som spelare skapat en Detektiv i förväntan på en kampanj fylld av undersökning av brottsfall så kommer jag känna mig lurad om kampanjen bara är en serie av grottröj.

Om man känner sin grupp väl och vet vad de går igång på så kan det vara ok med en oväntad vändning, t.ex. en tidsresande robot dyker upp i Kung Arthurs hov. Men, det är i undantagsfall man kommer undan med sånt. Jag har varit med om kampanjer som blivit förstörda eftersom SL bestämde sig för en "kul" vändning.

Realism för stunden
Om det känns realistiskt/rimligt/konsistent under spelet så är jag nöjd. Det behöver inte vara det före eller efter spelpasset. Det är helt ok att jag på hemvägen kommer på att något inte var realistiskt.

Det viktiga är att det inte förstör min upplevelse under spelpasset.

Känsla före detaljer
För min del så går känslan före detaljerna.

Jag vill hellre veta att min motståndare tagit en Offensiv gard/hållning än att få veta att hen ställt sig i Taket. Det förstnämnda är bättre eftersom då kan alla runt bordet anpassa sin inre bild efter sin egen uppfattning och så slipper man tjafsa om Taket är en offensiv eller defensiv gard.

I slutändan är det så att samtliga runt spelbordet kommer att ha (totalt) olika visuell uppfattning av en scen, men man kan ofta enas om känslan/stämningen och handlingsförloppet i scenen.

Konsekvens
Det jag oftast stör mig på (lite onödigt mycket kanske) är avsaknad av rimlig konsekvens i världen. Detta är egentligen besläktat med Konsistent inre Logik, men för världen i stort.

Om magiker är vanliga och de kan tillverka billiga, bra, pålitliga och i princip eviga ljuskällor så kommer det att ha flera konsekvenser, t.ex:
- Magiska ljus ersätter lampor och i princip alla ljus, facklor, etc.
- Det finns inga lampmakare eller ljusstöpare
- Staden kommer att var långt mycket mer belyst än en historisk stad
- Alla (rikare) kvarter har belysning
- Någon kommer att uppfinna belysta reklamskyltar (och det är inte svårt att få till färgat ljus)
- Arbetare styrs inte längre av solen, dvs arbetstiderna förlängs vilket leder till högre produktivitet men mindre fritid
- Ficklampor, pannlampor, strålkastare på vagnar, etc.
- Nattlivet får ett uppsving
- Etc.

 

[Klingonsylt]

Jag tänker att det finns vissa genrer där hög detaljnivå/realism kan vara en del av paketet, som t.ex. Hard Sci-Fi och segeläventyr som typ Aubrey-Maturin-serien.

 

[Rangertheman]

Jag hade (som sagt) undrat om vi är i en simulering eller en alternativ tidslinje, eftersom vi uppenbarligen inte är i den historiska vikingatiden.

Simulering av vikingatid tycker jag är astråkigt. Mustiga släktfejder, resor till främmande länder, plundringståg med mera tycker jag däremot vore jättespännande att rollspela. Och för de scenarierna/äventyren spelar det ingen roll om något käkar rotfrukter 700 år för tidigt.

 

[Quadrante]

Blir väl igen diskussionen om krutvapen och känslan för en medeltid.

 

[Caligo]

Eller som för en revolver. De kan skjuta upp till sex skott utan att laddas om, kanske upp till åtta, kanske tio, vad vet jag, det finns ju specialbyggda revolvrar. Men automateld ... där går någon slags gräns, där blir det konstigt så mycket att det bryter illusionen.

Illusionen är superviktig för immersionen.
Superintressant på Wikipedia:

Suspension of disbelief - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[Caligo]

J Utrymmet är ganska trång, varmt och under färd väldigt bullrigt."

Nu är ju ångmaskiner ganska tysta

 

[Minimoni]

För min del får vikingarna gärna käka potatis och koka den till sprit. Jag har svårt att tänka mig ett scenario där det faktiskt spelar någon roll att potatisen kom till Sverige flera hundra år senare.

Jag hade ifrågasatt om vi verkligen spelade Viking om det helt plötsligt visade sig att potatis är något vikingar äter. Sådana detaljer fungerar inte alls för mig. Sen om stormlämdarna i Trudvang äter potatis, det bryr jag mig inte om då settingen inte är historisk.

 

[Hundenilunden82]

Jag är inte särdeles krävande när det kommer till att det skall vara realistiskt och korrekt.

Naturligtvis finns det vissa saker jag förutsätter som att vatten är vått, snön är kall , man bränner sig på eld och faller min rollperson ned från ett tak så faller hen nedåt och inte uppåt. Om vi nu inte spelar i nån alternativ dimension eller i värld med magi som kan förändra fysikens grundlagar.

Sedan beror det sig också på vad som sagts under session zero , har det sagts att vi tex skall spela western i en historiskt korrekt setting så kommer jag inte förvänta mig att se cowboys och indianer som flyget runt med jetpacks och skjuter varandra med laserpistoler men om ett ånglok har 20 eller 15 sittplatser per vagn och vad som är historiskt korrekt struntar jag faktiskt i det är inte relevant för min helhetsupplevelse.

Jag förväntar mig inte heller samurajer som springer runt med mp5:or och kevlarväst i en historiskt korrekt setting men om SL säger att bladet på en katana är 70cm när det är 65 cm är inget som förstör min upplevelse

Skulle SL säga att vi kommer spela i min version av western eller min version av Japan under samuraj eran så kommer jag inte att förvänta mig någon historisk korrekthet eller realism iom att SL sagt att detta är hens version av western eller samuraj Japan.

 

[Hundenilunden82]

Sedan för mig så trumfar känsla och att få till en bra scen och en bra story realism och korrekthet


Jaså en mosin nagant har 5 patroner i magasinet och inte 7 så jag kunde alltså inte ha skjutit den där tysken med kulsprutan som höll på att nedgöra vårt förband jaha men vem bryr sig vi fick till en cool scen där vi stred och vann mot ett SS-förband och jasså Pelles sniper Ludmilla kunde inte ha skjutit ett skott genom ett cementblock och rakt igenom den tyske sniperns kikarsikte för det är omöjligt men återigen vem fan bryr sig för som sagt vi fick en jävligt cool scen.

 

[Mogger]

Simulering av vikingatid tycker jag är astråkigt. Mustiga släktfejder, resor till främmande länder, plundringståg med mera tycker jag däremot vore jättespännande att rollspela. Och för de scenarierna/äventyren spelar det ingen roll om något käkar rotfrukter 700 år för tidigt.

Det spelar ju viss roll om vi har fejd med en ätt som har handelsförbindelser med över Atlanten än en som har handelsförbindelser över Vättern. För mig iaf.

Jag fattar att folk inte gärna vill tänka i flera led men jag kan inte undvika det. Min hjärna är "wired" på det viset. Jag kan inte fatta meningsfulla beslut om det finns en Fog of War lagd över settingen för att SL vill kunna slänga in lite vad som helst när hen känner för det.

Ex. Om vi ligger i fejd med en ätt så kanske vi vill slå mot deras förnödenheter. Ska vi störa deras fisknäring eller gräva upp deras potatisfält? Det spelar ju viss roll. I värsta fall vinner vi ett krig över deras fiskevatten men det spelar ingen roll för det visar sig att deras potatisodlingar mättar hela klanen.