Nekromanti Häxhammaren för Spelledare - frågor/diskussion SPOILER!

[Bifur]

Hur har ni alla hanterat strider mellan fraktionerna när spelarna är i närheten men inte direkt inblandade?

Inte alls än så länge, men det har ännu inte varit aktuellt. Enda chansen hittills som känts rimlig har varit i Farah Moroun där templárerna skulle kunna komma ihop sig med Lindra och/eller alverna men ärligt talat kände jag att ännu en /fraktion/intrigtråd i det läget var för mycket. Dessutom räknade jag fram att RP:na rimligen kom på plats någon dag före (så rent tidsmässigt borde de sammanstråla alls. Jag lät dem dyka upp sista dagen och RP:na kunde konstatera att de var där. Tyckte det räckte som påminnelse om att fraktionen finns. Det blir mer av dem på Yeferon...

 

[Järven]

5e spelmötet avklarat i HH. Rp är fortfarande i Farah Moroun. De fick nu slutligen nog av Mekeles tempelriddare och nedgjorde dem i ett bakhåll tillsammans med svartalfsklanen, som de blivit vänner med efter att ha rensat ut en flock Maror som hotade klanen. Nu har klanen lovat att ta dem till Orangar och visa porten. Vad rp inte vet är att svartalferna planerar att ge rp till trollen som en gåva... spänningen stiger inför nästa möte.

 

[Bifur]

En uppdatering. RPna seglade ut på Volgoma och letade sig ut till Yeferon enligt förutsättningarna i boken. Tyckte dock det var svårt att fånga öns mystik. Så här i backspegeln hade det kanske varit bättre att låta vägbeskrivningen vara mer vag, lägga ut diverse konstiga rykten i byarna på öarna runtom etc.

Hur som, väl på Yefereon blev stämningen otäck på ett bra sätt. Vålnaderna skapade stort obehag innan de kom på hur de skulle göra för att skrämma bort dem (med teurgens magi). Höjdpunkten var när de stötte på samlingen av dansande vålnader på torget. De försökte prata med alven (namn?) men misslyckades. Sedan hittade de den döda lycksökaren med kartan och tog sig vidare via tunneln. Resten av passet ägnades åt utforskningar i underjorden. Dörren med bildkoden fungerade bra, (även om vissa spelares intresse för mekanik ibland riskerar att förta stämningen). Tyckte också grottan var en bra äventyrsplats och Manaud riktigt obehaglig. Spelarna var lite senfärdiga att agera så jag lät templárerna dyka upp efter ett tag vilket ledde till ett bra actionmoment då en av spelarna samtidigt lyckades väcka väktarna. Blev hårigt men de redde ut det med nöd och näppe (och hade ihjäl den sista brodern Mekele vilket gruppens tank glatt påpekade till den döende riddaren). Sedan lyckades de även påkalla Iasmials och dragoulernas uppmärksamhet och tvingades fly ner underjorden (min tolkning är att de odöda inte träder in Manauds domän och därför inte förföljer RPna bortom tempelsalen, rätt eller fel?). Nu återstår att ta sig tillbaka till skeppet, och då lär dragoulernas patruller komma i spel.

 

[PAX]

Tidigt i den här tråden gick det lite tankar kring kolosserna och vad de skulle kunna vara. Nu får vi väl kanske en förklaring i samband med att monsterboken ges ut nästa år. Men för mitt inre har jag följande förklaring:

Kolosserna är ett förkroppsligat andeväsen av de vilda djur som en gång har levt i Davokars gömmor. Djurens själar/andar valde att återvända till Davokar efter döden. Eller så fanns de alltid kvar i naturen. Nu ännu mer fria än tidigare. Några av dessa väsen hade en sådan stark dragning till Davokar att de självmant valde att förkroppsliga sig i ny skepnad tillsammans med skogen. En slags symbios där naturens krafter skapade kolosserna. Häxorna har länge haft kännedom om kolosserna och deras natur. I flera fall har häxorna även hjälpt andeväsen att anta en kropp tillsammans med Davokar. På så sätt fick de även närheten och hjälpen av kolosserna. Kolosser och häxor har på detta sätt levt sida vid sida i många generationer.

 

[Bifur]

Så efter ett längre ofrivilligt uppehåll är det nu dags för Häxhammaren igen nästa helg.

RPna ska lämna Yefereon och försöka leta upp vägen in till Karvosti. Förutom den pågående ambirska invasionen tänkte jag även slänga in en komplikation i form av att Alterstenen inte är en allmänt känd plats och försöka leda in Yosefia som en möjlig källa (hon har ju vad hon behöver i övrigt). Blir också ett sätt att illustrera ytterligare en fraktion som RPna inte stött på hittills.

Nu till min fråga. Kvarvarande grupper i spel är Jägarkåren och Svartkapporna. Dagesto, har jag resonerat mig fram till, har gett upp.

- Svartkapporna har RPna inte haft chansen att interagera med alls, även om de hört talas om dem. Spontant känns det roligast att köra på scenariots förslag och låta dem gå ihop med ett gäng ur Järnpakten och försöka stoppa eventuella försök att öppna Underporten. Men kanske har någon tänkt på en bättre idé?

- Jägarkåristerna saknar nyckeln till porten, så de borde rimligen också ligga på span nere i gångarna. De vet ju att bland annat RPna letat efter nyckeln. Känns som det skulle kunna bli en showdown av stora mått framför Underporten men jag funderar på om det är vettigt. Kanske borde jägarkåren helt enkelt avvakta att RPna/någon annan öppnar porten och sedan försöka smita in efter? Det ger ju dem chansen att nå samma resultat som RPna till slut. Men hur påverkar det i så fall upplösningen? Kommer Korinthia lämna Karvosti ifred i så fall? Är det att anse som om RPna hade berättat om sina fynd för att rädda Karvost (vilket känns som ett standardutfall i epilogen)? Jag har ju en stark känsla av att det nog är tänkt att drottningen ska sitta på infon till slutinför del 3 och 4.

Synpunkter på detta, någon som redan löst det?

 

[Opoopo]

Jag litar på att Järnringen tänkt på att Korinthia kanske inte får informationen genom stentavlan. RP kan ju till och med slå sönder den om de känner för det så även fast Korinthia annekterar Karvosti kan hon isåfall inte få informationen genom Karvosti. Så jag skulle låta den delen vara helt öppen och upp till spelarna att bestämma. Jag skulle också låta spelarnas beslut diktera det hela så jag skulle personligen inte låta jägarkåren smyga in efter och ge informationen till Korinthia (och isåfall stoppa attacken) om spelarna inte ger informationen till Korinthia själva. Det är ju ashäftigt att spelarnas beslut kan få sådana stora konsekvenser och det vill jag inte röva dem på så att säga .

Min grupp kanske löser det genom att hitta en tredje fiende som barbarerna och Ambrierna behöver slåss gemensamt mot. Deras första idè var att väcka den sovande jätten men det blev de varnade för. Den andra Idèn är att göra en pakt med Manoud, som de har lyckats kontakta för att kunna använda den odöda armèn i Yeferon. Isåfall skulle den kunna attackera Ambrierna och förhoppningsvis få dem att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll. I alla fall under den närmaste tiden..

 

[Bifur]

Jag litar på att Järnringen tänkt på att Korinthia kanske inte får informationen genom stentavlan.

Jag skulle inte vara så säker på det. Hur som helst, och detta är så klart spelgruppsspecifikt, men mina spelare skulle kunna börja sura om det visade sig att det fanns andra och enklare vägar till informationen och börja ifrågasätta exempelvis premisserna för drottningens försök att anektera Karvosti ("om hon nu ändå hade infon på annat vis"). Då är det bättre att hinta om att de inte varit ensamma på spåret från början. Därtill känns det som att någonstans bör ju de andra fraktionernas ambitioner få sitt utlopp.

Men jag kan sympatisera med din grundtanke. Men då låter jag nog hellre det bli en trepartskonfrontation utanför Underporten och därefter möjligen en osäker allians mellan RPna/Jägarkåren.

 

[Opoopo]

Jag håller med om att om Korinthia helt plötsligt sitter på informationen i nästa kampanjdel utan att hon fått det från RP, speciellt om RP förstört stentavlan så kan det kännas lite snopet. Jag upplever dock att häxhammaren är skriven utifrån att spelarna verkligen har valet i sina händer. Det finns till och med regler för att förstöra stentavlan. Utifrån det hoppas jag att järnringen hanterar det faktum att alla inte väljer att stoppa kriget och inte ger Drottningen informationen oavsett.

 

[Samuel]

Ja, nu är det upp till bevis här! Kanske får vi veta redan nästa vecka

 

[Bifur]

Ja, nu är det upp till bevis här! Kanske får vi veta redan nästa vecka

Vad händer nästa vecka? Yndaros landar? Ja, mina funderingar skulle ju kunna hjälpas av att läsa på lite i förväg

 

[Samuel]

Vad händer nästa vecka? Yndaros landar? Ja, mina funderingar skulle ju kunna hjälpas av att läsa på lite i förväg

Det är vad jag går och hoppas på! Förköpskampanjen slutar ju den 7e, och jag tror vi fått det bekräftat att boken ska vara ute innan jul.

 

[Rangertheman]

Mina läppar äro förseglade ;-)

 

[Bifur]

Mina läppar äro förseglade ;-)

Klart misstänkt. Smyger det runt en Järnringen-agent på forumet och försöker påverka hederligt folk med sina psioniska krafter?

 

[Platon]

Då har vi kommit igång ordentligt med häxhammaren och har de första fem spelpassen under bältet. Reflektioner so far är att det är en jävla tur att jag lyssnade på folk här på forumet och hookade in Elmeandra in ploten redan i förväg. Hade man inte gjort det hade det blivit ännu svårare att få igång det här äventyret än väktarens vrede. En annan tanke såhär i efterhand är att man helt borde ta bort biten att Elmeandra hade hittat en hammare som hon gett över till prästerna på Karvosti. Jag tänkte inte på det när jag läste modulen, men när vi spelade och RP fick reda på detta (Grymkäft nämner det) så blir situationen rätt weird. Spelarna vet ju att de spelar ett äventyr som heter "Häxhammaren". En hammare i häxornas boning har uppdagats. Troligen är den en mäktig artefakt. Klart som korvspad att de vill söka upp den, istället för att ge sig av på en komplicerad och närmast fruktlös letan i elmeandras spår!! Jag fick hitta på att prästerna redan hade skickat iväg den till skymningsklostret, och det var på vippen att spelarna då tänkte åka dit. Det hade blivit en jävla avstickare, och som tur var kom de på bättre tankar så småningom. Det känns som hela det spåret utgör en onödig tankevurpa helt utan bäring på äventyret, och hade jag spelat om hade jag strykit den detaljen helt.

Efter detta letade de upp Bartho utan större problem och drog med honom till Nya Jordemo. Här lierade de sig med Dagesto och hans gäng som jag broderade ut och gjorde ett helt kompani av intressanta karaktärer utav. De väntade på att härskareden skulle anfalla en andra gång, lät dem i princip decermera försvaret och tog sig in. En strid utbröt inne i staden, de norpade flickan och flydde hals över huvud ut med fundiber och hans män hack i häl. Fundiber nedkämpades vid stadens port och 3 av RPna var vid det laget utslagna eller nere på någon enstaka hälsa kvar. Även solriddarna var dem hack i hälen men de flydde ifrån dem och jag lät solriddarna avstå från att jaga dem, striderna hade varit hårda nog så jag spar dem som ett ess i rockärmen. Några av dagestos män strök med och de begravdes rituellt en timme bort från staden medan sorgsen flöjtmusik spelades. Här bröt vi session 5 och tar julledigt.

 

[Bifur]

Bra iakttagelse om hammaren. Mina spelare gick visserligen inte igång på den men den är konstigt placerad, även om den kan komma in i spel igen (Argaton har den). Gissar att det är en blinkning till kommande inblandning av Spindelkonungen som Järnringen tycker är rolig. Xanatha/Karatrans syfte är väl att återuppväcka honom?

 

[Opoopo]

Olyckligt namn absolut. Eller så ville de ha en red hearring av stora mått. För oss höjde det spelet. Jag gav den till templarerna och det gjorde att spelarna fruktade dem ännu mer än innan. Sedan så spinneldräpa ges till Oryela om de vill slippa hämta Natarnas urna också, utan direkt få tillgång till tavlan. Dock lite antiklimaktiskt månne.

 

[Kotaka]

Efter ett långt uppehåll spelade vi igen med en ny spelare i gruppen. Vi är fortfarande bara halvvägs genom VV men jag kan inte låta bli att börja planera för starten på HH och hur jag ska skapa en trovärdig ingång för karaktärerna.

Problemet ligger i att den nya karaktären är en hedervärd, runristad krigare från Vajvod. Efter att ha brottats med saken ett par dagar kan jag inte se att en barbar fungerar i äventyret då detta ju bygger på en tabubrytande skattjakt med det slutliga målet att bryta sig in i häxornas boning för att stjäla både föremål och kunskap. Hur sjutton löser man det? Spelaren har dessutom planer på att bli vredesgardist.

En variant är att barbaren söker efter Elmendra för att "utreda och rapportera vad hon vet och gjort". Men det känns tunt eftersom det är den kunskapen som utgör själva hooken, eller klarläggs av Bartho. Så varför inte bara knacka på hos hövdingen eller häxorna och be att få gå ner den vanliga vägen så att säga. En annan variant är att barbaren får i uppdrag att "följa och sopa igen spåren", alltså röja de andra grupperna ur vägen för att skydda Karvostis hemligheter. Men båda varianter kommer att leda till starka motsättningar gentemot de andra två som spelar ambrisk ädling med skattletarambitioner och en solpräst som vill utrota styggelser men visserligen är ganska flexibel.

Jag upplever liksom att hela komplotten handlar om Ambrias drömmar om rikedom och makt som ställs mot klanernas och häxornas integritet och hemfrid. De andra grupperna är ju uteslutande ambrier. Finns det några kloka tankar här?

 

[Bifur]

Jag/spelarna har gått på Järnpakten-linjen, de har dröm-kommunicerat med Teara-Teana som uppmanat dem att klarlägga vad Elmendra vet och skydda kunskapen. Och Järnpakten är ju inte barbarerna. Vi har en blandad grupp även om ingen av ambrierna är uttalad lojalist.

Men det är en hake att häxorna till synes irrationellt inte går att kommunicera med. Läste om någon grupp som lät Yeleta bli uppdragsgivare. Det kan ju funka, förevändningen skulle kunna vara att häxorna inte av diplomatiska skäl vill riskera ett direkt anfall mot Karathrans positioner.

 

[Kotaka]

Okej, tack för input! Ja järnpakten kan i och för sig fungera. Men jag är tveksam till om just mina spelare är redo att svälja den kroken. De kommer nog att vara mer sugna på att vältra sig i exploaterande dominans och girighet ett tag till innan de kanske omvänder sig så småningom. Kanske kan vi arbeta fram en story kring barbaren att han mer sympatiserar med den ambriska agendan och tycker att klanerna är mossiga och bakåtsträviga och så. Vajvod är trots allt lite avståndstagande till häxorna och mer beroende av ambrisk handel än andra klaner. Jag får fundera mer på detta och diskutera det med dem när det blir dags. De måste ju trots allt överleva först.

 

[Bifur]

Kort från gårdagens pass:
RPna lyckades ta sig från Yeferon och landade in runt Karvosti. Efter att manövrerat sig runt en del nådde de Vearras utpost där de träffade Bartho, han introducerade dem för Iosefia som accepterade att leda dem till Alterstenen i utbyte mot att "få följa med så långt hon önskade". Kanske blev valet runt detta aningens styrt men jag tyckte värdet av att låta dem samverka med en annan lycksökargrupp var för stort. När de väl nådde Alterstenen och insåg att de hade gemensamma mål blev det en del intressanta aha-upplevelser. I övrigt försökte de ta sig in på Karvosti men misslyckades då det var den mest korrumperade av dem gjorde det och Vildsvinsväktarna därför alamerade gardisterna som tvingade RPn att vända. De fick även höra drottningens ultimatum.

Så mycket annat hände av vikt hände inte.

En fundering: Den blå Alterstenen hade behövts etableras tidigare på något vis, i varje fall om man vill göra en grej av att hitta den. Alltså, det är en sten ute i en skog, hur ska RPna rimligen träffa någon som vet vilken plats de ska leta på? Tyckte min lösning med Iosefia var ok men inte mer, men visst det är väl en sådan grej som ambriska snokare tar reda på och tycker är viktig och som kanske lokalbefolkningen rycker på axlarna åt (så funderade i alla fall jag). Vidare är Garathves karta riktigt knepig att hantera, speciellt som man gör som skrivet och låter RPn rita ur minnet (vilket i grunden är en kul idé). Hur ska de kunna veta hur många steg de ska gå etc? Garathve skulle kunna ge tydligare instruktioner kring det helt enkelt kanske?