Nekromanti (halvseriös) Det modernaste rollspelet?

[chrull]

Äh vilken skitnödig grej att hänga upp sig på, vad gäller treans tabell i numenera alltså.

Jag som faktiskt har spelat det upplevde det helt naturligt och okomplicerat. "SL: slå över 12(aka lvl 4), Jag: ok"

Jag tycker snarare att det ger mer utrymme för variation i svårighet, det finns alltså 10 grader av komplikationer. Visst det har man ju kunnat lösa med en t10 istället men då kan man inte finjustera vissa slag.
Sparka in en dörr kanske är svårighetsgrad 3, att sparka in en dörr som är reglad är svårighetsgrad 4, det är alltså 3 steg emellan dem. Om regeln är lite rostig då? Eller om karaktären bygger ett hemsnickrat brytjärn, det borde fortfarande vara lite svårare att bryta upp den reglade dörren än om den inte var reglad men inte fullt så svår som utan ditt brytjärn. Fine du får -1 på slaget(aka +1 att lyckas) så slå över 11 istället för 12.
Halvtaskigt exempel men jag kom inte på något smartare så här på direkten.

Vad jag vill säga är helt enkelt att multiplikationstabellen aldrig känns som ett hinder i spel, man lär sig ju hyfsat fort, även om man är oduglig på matematik, att en svårighetsgrad 3 betyder 9 och 4 betyder 12. Det är trots allt oftast dessa nivåer man ligger på.

Jag tror att ingen riktigt dömer ut hela regelsystemet som skit på grund av det här, bara att några av oss tycker att det här räcker för att inte kalla det för "Det modernaste rollspelet".

 

[Ond bråd död]

Äh vilken skitnödig grej att hänga upp sig på, vad gäller treans tabell i numenera alltså.

Jag som faktiskt har spelat det upplevde det helt naturligt och okomplicerat. "SL: slå över 12(aka lvl 4), Jag: ok"

Jag tycker snarare att det ger mer utrymme för variation i svårighet, det finns alltså 10 grader av komplikationer. Visst det har man ju kunnat lösa med en t10 istället men då kan man inte finjustera vissa slag.
Sparka in en dörr kanske är svårighetsgrad 3, att sparka in en dörr som är reglad är svårighetsgrad 4, det är alltså 3 steg emellan dem. Om regeln är lite rostig då? Eller om karaktären bygger ett hemsnickrat brytjärn, det borde fortfarande vara lite svårare att bryta upp den reglade dörren än om den inte var reglad men inte fullt så svår som utan ditt brytjärn. Fine du får -1 på slaget(aka +1 att lyckas) så slå över 11 istället för 12.
Halvtaskigt exempel men jag kom inte på något smartare så här på direkten.

Vad jag vill säga är helt enkelt att multiplikationstabellen aldrig känns som ett hinder i spel, man lär sig ju hyfsat fort, även om man är oduglig på matematik, att en svårighetsgrad 3 betyder 9 och 4 betyder 12. Det är trots allt oftast dessa nivåer man ligger på.

Fast sådär är det ju i alla spel som kör med svårighetsgrader. Man kan finjustera om regeln är rostig.

 

[Guest]

Enligt en titt på en cheat sheet och enligt utsago från Kattrackan finns det nån sorts fummel, samt typ 4 sorters perfekta slag.

Det finns ett fummel och 4 olika perfekta slag enligt cheat sheetet. Bara det borde diskvalificera spelet från att vara det mest moderna rollspelet.

Eller bara det att någon slängde ihop ett cheat sheet för systemet som är flera A4or långt. Det låter som motsatsen till vad jag skulle klassa som "modernt".

Nä, jag håller med. Numenera är inte ett dugg modernt.
Det är däremot väldigt smidigt och enkelt.

Jag tänkte först säga att enligt mig är The One Ring det "modernaste" men egentligen är det bara väldigt elegant och strömlinjeformat. Regelsystemet och settingen passar väldigt bra ihop.

Som många andra sagt så känns Apocalypse World ganska modernt men jag tycker att det är lite för olikt traditionella rollspel för att anses vara det modernaste.

Nä, mitt kort till bordet i denna diskussion får nog bli Svavelvinter eller Mutant: År Noll.

 

[Bolongo]

Jaså skall vi tillbaks On Topic?

Då måste jag nog peta in en röst på DramaSystem.

 

[slanfan]

Jag tycker nog att Numenera är omodernt dyrt.

 

[Ymir]

Neotech X är givetvis modernast i nån slags bemärkelse...

 

[Totte]

Firefly RPG har tagit ett antal shortcuts för att bli ett modernt och enkelt spel, tyvärr tycker jag att det har blivit lite för förenklat, men det har sina poänger.

 

[Arfert]

Med andra ord menar du: Fate är modernast?

 

[Guest]

Med andra ord menar du: Fate är modernast?

Nja, men båda av de ovan nämnda spelen känns väldigt fresh. Skön mix av traditionella rollspel och mer fokuserade indiemoment.

 

[Arfert]

Med andra ord menar du: Fate är modernast?

Nja, men båda av de ovan nämnda spelen känns väldigt fresh. Skön mix av traditionella rollspel och mer fokuserade indiemoment.

Ja, som Fate.

I så fall kontrar jag med Dr Who, det bäst skrivna av alla rollspel. Inget svenskt har hittills varit närheten.

 

[Guest]

Med andra ord menar du: Fate är modernast?

Nja, men båda av de ovan nämnda spelen känns väldigt fresh. Skön mix av traditionella rollspel och mer fokuserade indiemoment.

Ja, som Fate.

I så fall kontrar jag med Dr Who, det bäst skrivna av alla rollspel. Inget svenskt har hittills varit närheten.

Mycket möjligt - jag är inte bekant med Fate som begrepp alls. Jag ser snarare till helheten och hur setting och karaktär samspelar med regler. Det finns ju spel som har helt klockrena regler men är helt värdelösa för att reglerna inte mäktar med att berätta den story som settingen medger.

 

[Arfert]

Jag kan ha fel, men visst är både The One Ring och Svavelvinter Fate?

 

[PAX]

Är det släppt nu?

 

[PAX]

Hur är det med Gumshoesystemet och Star Wars Edge of the Empire? Har inte spelat men vad jag förstår så har de lite nyheter i sitt regelsystem. Frågan kanske dock inte avser själva systemet?

 

[Guest]

Jag kan ha fel, men visst är både The One Ring och Svavelvinter Fate?

Jag vet inte. Både spelen bygger på tärningspölar som man bygger med olika egenskaper. I övrigt är de rätt olika varandra.

 

[Möller]

Hur är det med Gumshoesystemet och Star Wars Edge of the Empire? Har inte spelat men vad jag förstår så har de lite nyheter i sitt regelsystem. Frågan kanske dock inte avser själva systemet?

Gumshoe är 6 år gammalt vid det här laget. Systemet innehåller visserligen endel nytänk och vissa av spelen som använder Gumshoe (*host* Mutant City Blues *host*) har ett väldigt modernt sätt att sy ihop spelvärld med spelmekanik. Men nja, jag tycker inte det räcker för titeln »modernaste rollspelet«.

Star Wars: Edge of the Empire vet jag mindre om, men är inte det mest en finslipning av FFGs Warhammer Fantasy-rollspel? Känns ju inte så modernt heller =)

 

[kloptok]

Jag vet inte hur det är med The One Ring men Svavelvinter är definitivt Fate-inspirerat. Du har s.k. erfarenheter och koncept som fungerar nästan precis som aspekter i Fate. Andra tankar som att dela upp spelandet i scener och att låta spelet vara karaktärsstyrt (finns dock stöd för mer klassiskt spelande) känns också igen från Fate. Tärningsmekaniken är dock som Burning wheel, och istället för att ge plusmodifikationer som i Fate ger användande av "aspekterna" extra tärningar som du tar från en pöl av s.k. ödestärningar. I mångt och mycket en blandning av Burning Wheel och Fate tycker jag. Vi får väl se vad Fria Ligan har att säga.

Borde för övrigt inte Dungeon World vara ett väldigt "modernt" spel i och med att det kombinerar old school dungeoncrawling och AW? Har inte spelat eller läst det men enligt vad jag hört känns det ju på så sätt väldigt modernt eftersom det kombinerar två ytterligheter som på många sätt symboliserar två stora grenar inom dagens rollspelande. Eller drar det för mycket åt det ena eller andra hållet?

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Jag skulle absolut inte säga att Svavelvinter ÄR Fate. Visst finns det mycket inspiration därifrån (erfarenheter liknar aspects, man kan ta konsekvenser för att slippa elände/stress, osv), men det finns stora skillnader. T ex har Fate inga grundegenskaper, men de finns ju i Svavelvinter. Potten med ödestärningar som du vinner och spenderar är något annat än Fates Fate points. Sen har vi hela köret med skuggspel och profetior som inte alls finns i Fate.

Vad gäller ToR finns det nog andra som kan svara bättre, men som jag har uppfattat spelet (och spelat intro-scenariot) så är det heller inte Fate.

Nya Coriolis däremot, DET blir Fate!

 

[Svarte Faraonen]

Jag vet inte hur det är med The One Ring men Svavelvinter är definitivt Fate-inspirerat. Du har s.k. erfarenheter och koncept som fungerar nästan precis som aspekter i Fate. Andra tankar som att dela upp spelandet i scener och att låta spelet vara karaktärsstyrt (finns dock stöd för mer klassiskt spelande) känns också igen från Fate. Tärningsmekaniken är dock som Burning wheel, och istället för att ge plusmodifikationer som i Fate ger användande av "aspekterna" extra tärningar som du tar från en pöl av s.k. ödestärningar. I mångt och mycket en blandning av Burning Wheel och Fate tycker jag. Vi får väl se vad Fria Ligan har att säga.

Borde för övrigt inte Dungeon World vara ett väldigt "modernt" spel i och med att det kombinerar old school dungeoncrawling och AW? Har inte spelat eller läst det men enligt vad jag hört känns det ju på så sätt väldigt modernt eftersom det kombinerar två ytterligheter som på många sätt symboliserar två stora grenar inom dagens rollspelande. Eller drar det för mycket åt det ena eller andra hållet?

The One Ring är inte vidare FATE-inspirerat, men i Svavelvinter märks det tydligt. Angående Dungeon World har det egentligen väldigt lite med old school dungeoncrawls att göra. En diskussion på Story Games klargjorde detta rätt nyligen:

DW often gets touted as "OSR fantasy done with Story-Game mechanics," but I think it more accurate to say that its about finally delivering on the sort of dramatic fantasy AD&D2 alleged to promote without actually mechanically supporting.

Pretty much the best and most accurate description ever, yeah.

(Johnstone är alltså spelets författare.)