Mogger
Hipsteranka
Re: Regler för utmaningar: Är det värt det?
Jag är ändå inte säker på att jag riktigt hänger med. Som jag ser det är det inte viktigt huruvida de situationer (när fiktion möter system) som RP hamnar i går att undvika, är slumpmässiga eller vad det nu är så länge som systemet och de tekniker som tillämpas gör spelandet till en meningsfull tillvaro. Upping the stakes, liksom. Du ska inte hitta skatten och döda bossen. Du ska göra val som är meningsfulla för dig i ett open ended scenario och se i vilken ände du kommer ut. Varje situation blir en viktig händelse oavsett om du blir attackerad av ninjor eller om du efter noga planerande sätter din plan i verket.
Sannolikheter är trovärdighet. Vissa saker är svårare än andra. Du drar upp en hel massa exempel med variabler som är helt omöjliga att förutse.
"Du hade dålig andedräkt idag så du får minusminusminus!!!"
"Hade jag?"
"Jepp, jag är SL! Och min SLP HATAR dålig andedräkt."
Det där är inte sannolikheter, det är being a dick. Sedan blir det väldigt nihilistiskt. Allt är liksom en påhittad låtsasvärld. Inget av det finns. Det är inte mycket jag kan göra åt det. Jag vill inte göra något åt det. Jag ser det som direkt kontraproduktivt att bakbinda mig som SL så mycket att jag inte längre kan använda allt det här.
Jag vet inte riktigt vad det är vi pratar om längre. Jag ser varken visst pudlande eller min spelstil som ett problem, eller som något meningslöst, och diskussionen är lite för bred för att vara fruktbar just nu. Du får gärna fokusera den eller konkretisera den, men just nu vet jag inte vad den handlar om riktigt.
Jag håller inte med dig i ditt inlägg till Snow. Det är fortfarande för mycket "jag kan ju inte vinna" och en SL som tycks helt sakna fingertoppkänsla ("Men nu kommer det ETT TROLL TILL som är ÄNNU STÖRRE. DÖDÖDÖ!!") och en spelgrupp som använder ett system de varken förstår eller uppskattar. Jag känner inte igen mig.
Jag är ändå inte säker på att jag riktigt hänger med. Som jag ser det är det inte viktigt huruvida de situationer (när fiktion möter system) som RP hamnar i går att undvika, är slumpmässiga eller vad det nu är så länge som systemet och de tekniker som tillämpas gör spelandet till en meningsfull tillvaro. Upping the stakes, liksom. Du ska inte hitta skatten och döda bossen. Du ska göra val som är meningsfulla för dig i ett open ended scenario och se i vilken ände du kommer ut. Varje situation blir en viktig händelse oavsett om du blir attackerad av ninjor eller om du efter noga planerande sätter din plan i verket.
Sannolikheter är trovärdighet. Vissa saker är svårare än andra. Du drar upp en hel massa exempel med variabler som är helt omöjliga att förutse.
"Du hade dålig andedräkt idag så du får minusminusminus!!!"
"Hade jag?"
"Jepp, jag är SL! Och min SLP HATAR dålig andedräkt."
Det där är inte sannolikheter, det är being a dick. Sedan blir det väldigt nihilistiskt. Allt är liksom en påhittad låtsasvärld. Inget av det finns. Det är inte mycket jag kan göra åt det. Jag vill inte göra något åt det. Jag ser det som direkt kontraproduktivt att bakbinda mig som SL så mycket att jag inte längre kan använda allt det här.
Jag vet inte riktigt vad det är vi pratar om längre. Jag ser varken visst pudlande eller min spelstil som ett problem, eller som något meningslöst, och diskussionen är lite för bred för att vara fruktbar just nu. Du får gärna fokusera den eller konkretisera den, men just nu vet jag inte vad den handlar om riktigt.
Jag håller inte med dig i ditt inlägg till Snow. Det är fortfarande för mycket "jag kan ju inte vinna" och en SL som tycks helt sakna fingertoppkänsla ("Men nu kommer det ETT TROLL TILL som är ÄNNU STÖRRE. DÖDÖDÖ!!") och en spelgrupp som använder ett system de varken förstår eller uppskattar. Jag känner inte igen mig.