Intressant tråd för övrigt vill jag börja med.
Jag har själv fuskat en del som spelare och en del spelare i min spelgrupp har en tendens att fuska, ibland med mig som SL men det är sällan.
I vår spelgrupp har vi (fuskare) pratat om det på lika villkor, eftersom jag också har varit med och fuskat och kommit fram till att det för oss beror på två olika saker.
1: Motståndet, oavsett om det är en fiende eller en plan bergvägg som är i stort omöjlig att klättra upp för är den primära orsaken till fusk i våran spelgrupp och vi är ganska överens om att det är ett problem som ligger hos spelledaren och inte spelaren. Vi börjar fuska när vi känner att vi inte ens har en chans att lyckas, trots att vi spelar ganska kompetenta rollpersoner. Ofta är det pga spelledaren inte kan ge spelarna ett jämt motstånd som man känner att man har en chans att överkomma. Det är därför enligt de andra spelarna de fuskar mindre med mig som SL än den andra, då dom säger att jag är väldigt bra på att anpassa motståndet så det känns svårt men inte oöverkommligt. Ett typiskt exempel är när den andra SL brast ut sig kommentaren "Oj, har den så mycket i vinit (initiativ)", efter att han precis beskrivit ett grotttroll, bara för att några sekunder senare säga "oj, har den så mycket i förflyttning". Detta var i EON och grottroll är bland det farligaste man kan skicka på sina RPs.
2: Spelledaren tar över rampljuset i vissa scener med SLPs som är blatant tomma men skapade för att våra så bäst som det bara går samtidigt som de är vackra/söta/sexiga i största allmänhet och tar igenom att vara bäst ifrån spelarnas karaktärer något handlingsutrymme. När det är uppenbart att den lilla söta mystiska kvinnan är über-magikern som det typ finns en utav varje ålder och man har med sig henne och vet att SL bara söker tillfälle att få show-off:a med SLP så känner man sig ganska åtsidosatt och ens karaktär framstår som inkompetent trots att den inte är det utan über-kvinnan (ja, den andra SLn målar upp superkvinnor på löpande band och sätter dem på pedestal. Genussynen tar vi en annan senare disskusion
). Helt enkelt när fokuset slutar handla om rollpersonerna så vill man ta igen glappet och då kan fusket komma snabbt där efter. Sedan måste SLPs också få skina, men rollpersonerna lär ha minst lika många chanser att göra det samma och helst samtidigt med någonting lika coolt men kanske något annat än just SLPn.
För vår spelgrupp handlar det mestadels utav ovanstående har vi kommit fram till. Men idag är det väldigt sällan det fuskas, en till stor orsak förutom att vi sällan spelar med den andra SLn tror jag är att jag alltid kör med öppna tärningar så spelarna får aldrig känslan utav att jag fudgear. Vilket vi vet att SL#2 gör på ett uppenbart sätt. Plockar upp 5-6 t6or och slår dem, perfekt tre gånger i rad utan att knappt kolla på tärningarna.
(Och ja vi har försökt prata med den andra spelledaren om detta, och det är inte ett hönan och ägget problem. Numer spelar vi som sagt sällan med SL#2 så problemet har avstannat markant i spelgruppen och är inget problem idag.)
/Poseurs' spelgrupp har dock inte fuskproblemet ifrån spelarnas perspektiv.