Har rollspelsteori gett er bättre upplevelser?

[ÅkeZorkh]

Nix

 

[krank]

Jag tycker det finns en väldigt central skillnad på "teoretisk kunskap överlag" och på den som diskuteras i rollspel (och även speldesign): underhållning är subjektiv. Det går inte att formulera teori eller ens ett ramverk för teori, för det kommer alltid finnas undantag, och med för grova generaliseringar eller specificeringar riskerar undantagen att bli omöjliga att samtala om.

Fast… Det verkar ju funka rätt bra att bygga teori om andra former av underhållning?

Teori handlar väl inte om vem som har "rätt"? Är det inte bra om Berit och de andra som gillar svåra spel (hennes kompisar Cerit och Derit) kommer på teorier och verktyg kring vad som gör spel svåra, vad som ger olika typer av svårighet, etc?

Jag tycker att det blir så konstigt när man utgår från att syftet eller målet med teoribildning är att det ska vara heltäckande. All teoribildning inom (typ) alla områden har undantag. Det har inte hindrat filmvetenskapen, liksom.

 

[entomophobiac]

Jag tycker att det blir så konstigt när man utgår från att syftet eller målet med teoribildning är att det ska vara heltäckande.

Det var ju heller inte vad jag skrev, dock. Vilket illustrerar min poäng ganska tydligt.

 

[Dr_Dängrot]

Fast… Det verkar ju funka rätt bra att bygga teori om andra former av underhållning?

Teori handlar väl inte om vem som har "rätt"? Är det inte bra om Berit och de andra som gillar svåra spel (hennes kompisar Cerit och Derit) kommer på teorier och verktyg kring vad som gör spel svåra, vad som ger olika typer av svårighet, etc?

Jag tycker att det blir så konstigt när man utgår från att syftet eller målet med teoribildning är att det ska vara heltäckande. All teoribildning inom (typ) alla områden har undantag. Det har inte hindrat filmvetenskapen, liksom.

Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag och troligtvis så läser jag inte ens en recension utan jag ser en lets play på Youtube

 

[Skarpskytten]

Fast… Det verkar ju funka rätt bra att bygga teori om andra former av underhållning?

Ja. Och det finns ju också något som heter estetik. Det är ett forskningsfält och ett ämne man kan lära sig på universitetet.

Teori handlar väl inte om vem som har "rätt"? Är det inte bra om Berit och de andra som gillar svåra spel (hennes kompisar Cerit och Derit) kommer på teorier och verktyg kring vad som gör spel svåra, vad som ger olika typer av svårighet, etc?

Jag tror att för vissa människor blir det så att det finns en Teori, som är Sann och som ska spridas till de Oupplysta. Så teori kan skapa en slags korsfararmentalitet. Historiskt sett tycker jag vissa akademiska teoribildningar har fungerat så (tänker väl i första hand på historiematerialism och poststrukturalism här) och jag tänker mig att rollspelvärlden kanske också har upplevt liknande (GNS?). Men det måste inte bli så. Man kan bara se teori som empiriska generaliseringar med viss täckning som man använder för specifika syften. Det senare finner jag själv fruktbarare.

 

[.Per.]

Inte direkt, mer hur man preppar och skapar t.ex. hex crawls osv. Vad som givit helt klart mest är att lyssna på AP-poddar och genom det plocka upp olika strategier som GM eller som spelare. Därför ger det mycket mer att lyssna på nya podcast. Överlag tycker jag rollspelsteori (inte alltid såklart) verkar leda till att flera nitar fast sin idenitet "bara såhär kan jag uppleva rollspel" istället för att enjoy the ride och själv pumpa in energi. Jag är mycket mer intresserad av att uppleva "Hannas", "Anders" (osv) take på att vara GM än att jag under session 0 i detalj ska berätta för dem hur jag vill ha det för att kanske möjligen kunna vara med. Alla checklistor och matchningar undanbedes.

 

[Skarpskytten]

Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag .

Du har så klart rätt i att om du inte tror att det ger dig något så ska du strunta i att spilla tid på det.

Själv har jag försökt lära mig om hur man skapar bra berättelser de sista åren och jag tycker att det har gett mig större behållning av att läsa skönlitteratur och se filmer att delvis förstå hantverket bakom. Det ger ytterligare en dimension till upplevelsen - och det ger redskap till att tänka vidare kring litteratur och film.

 

[Dr_Dängrot]

Du har så klart rätt i att om du inte tror att det ger dig något så ska du strunta i att spilla tid på det.

Själv har jag försökt lära mig om hur man skapar bra berättelser de sista åren och jag tycker att det har gett mig större behållning av att läsa skönlitteratur och se filmer att delvis förstå hantverket bakom. Det ger ytterligare en dimension till upplevelsen - och det ger redskap till att tänka vidare kring litteratur och film.

Jag tror även det har att göra med vilken bakgrund man kommer ifrån vilken syn man har på detta . Många av er här är akademiker och akademiker (in my opinionated mind) älskar att analysera och skapa teorem och samla data.

För mig är en fullgod annalys har jag kul ,skapar det jag gör njutning . Jag behöver inte förstå varför det är kul eller varför det skapar njutning. Det är känslan av njutning jag vill åt och en annalys eller teori om varför jag njuter behövs inte.

 

[Mogger]

Ofta när uttrycken dras in, skrikande och protesterande, i rollspelsdiskussioner överlag så är de ur sammanhang och används för att generalisera saker som inte alltid har med saken att göra.

Jag håller med om allt du säger, men detta tänker jag, skrikande ( ), protestera mot. När teorier dras in är de oftast relevanta och med syfte att främja en specifik spelupplevelse. Sedan kanske inte alla är ute efter den specifika spelupplevelsen och då är man naturligtvis välkommen att säga "tack, men nej tack". Jag ogillar verkligen den här nidbilden av oss som uppskattar, använder och förstår rollspelsteori. Vi kan väl diskutera teorier utan att implicera att teoriförespråkare inte begriper vare sig teorierna de diskuterar eller kan läsa av diskussionerna de deltar i?

Du själv startade en tråd om facit, som byggde på en teoretisk föreställning om två läger vars teoretiska förhållning till begreppet "sanning i scenarion" inte var förenliga, och jag tyckte att den frågeställningen var både intressant och vettig. Teori behöver inte alls vara pekpinnar, moral eller benhårda preferenser. 99% av allt vi ägnar oss åt på wrnu är teorier, bara på olika nivåer av komplexitet och som grundar sig på oerhört lösa, eller oerhört komplexa funderingar.

Hur kan vi ens hävda att teori inte ger oss något? Det är ju som att säga att vi kan laga precis vilken mat som helst utan att läsa ett enda recept eller en enda kokbok eller läsa ens en rad om olika råvarors egenskaper, smaker och allt vad det kan vara. Sedan måste vi likförbannat in i köket och testa, men tro mig, det blir fan så mycket enklare om du har en teoretisk bas att grunda din matlagning på, både när det gäller tillagning och rent praktiskt hur man bör bete sig i ett kök.

Kategorisering kan vara fine det med, men när det ofta sker mot en bakgrund av uppenbara preferenser (som om saker avfärdas som 'rälsade' exempelvis) så blir helt enkelt teorin till mer skada än nytta. För mig.

Ja, naturligtvis kan jag inte argumentera emot din upplevelse. Stycket ovan är min upplevelse. Men när det gäller avskyn mot räslning så vågar jag påstå att de som inte inte kan se rälsning mot en teoretisk bakgruns i allmänhet är betydligt mer högljudda förespråkare för eller mot rälsning, medan man i teorins dämpande sken kan se både för- och nackdelar med det, och även föreslå vissa förändringar för att det bättre ska passa en föredragen spelstil, eller kanske problem med att passa in den med andra preferenser.

 

[Mogger]

Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ?

De teorier som ibland används som slagträn här, de som bottnade i The Forge, var skapade just av och för spelskapare. Det var explicit och jag har fler gånger än jag kan räkna försökt förklara detta.

Sedan finns det naturligtvis andra teorier som kan vara bra att ha med sig, men de är absolut inte nödvändiga.

 

[bortom12e]

Jag tar tillbaka att rollspelsteori har varit givande "till viss del" och vill säga att det har varit och är väldigt givande och att det absolut har förhöjt mina spelupplevelser.
Jag är väldigt tacksam för att exempelvis @Dimfrost och @Christoffer och många fler här har varit så tålmodiga och intresserade av att berätta om olika tankar de har eller har läst. Det har bidragit direkt positivt till mina upplevelser vid spelbordet

Jag uppskattar förresten att så många i tråden uttrycker en vilja till diskussion och förståelse. Jag ville verkligen inte öka på någon slags polarisering när jag startade upp detta

 

[Rangertheman]

@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.

Försöker inte heller vara dryg. Är bara oerhört förvånad.

Jag är väldigt mycket teoretiker i många fall och tycker generellt sett att det är kul att diskutera teorier, oavsett om de leder någonvart eller inte. Men när det gäller rollspelsteorier ser jag bl.a. två drag som går helt på tvärs med det som jag tycker är intressant med teoretiska diskussioner: "Metan" har jag redan nämnt, att det rätt kvickt tenderar att bli en diskussion om diskussionen. Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.

 

[entomophobiac]

Teori behöver inte alls vara pekpinnar, moral eller benhårda preferenser.

Så är det absolut. Och när konversationen blir mer nyanserad uppskattar jag den jättemycket. Forge i sig verkar vara oändligt mycket mer konstruktivt än jag ofta kan tycka det blir här. Att läsa de rollspel som kom ur de teorierna är ju grymt intressant. Inte minst för att de ofta är väldigt välskrivna.

Här på forumet har tankevärlden kring "rollspelsteori" blivit synonym med ett väldigt tröttsamt sätt att kategorisera eller vara för/emot saker, som jag vare sig känner igen mig i eller tycker ger mig särskilt mycket. I praktiken har det gjort att "rollspelsteori" blivit ett sånt uttryck som får mig att sparka bakut helt enkelt för att jag förknippar det med massor av derailade konversationer.

Däremot har jag långa och frekventa diskussioner med @Christoffer på annat håll, där jag tycker det är väldigt givande att prata om det, för det får en praktisk och mindre rätt/fel eller sant/falskt grundposition. (Det är ju också hans fel att jag köpt så mycket indierollspel och recenserat dem.)

I slutänden: exakt det @Rangertheman skrev.

 

[Basenanji]

Jag tror även det har att göra med vilken bakgrund man kommer ifrån vilken syn man har på detta . Många av er här är akademiker och akademiker (in my opinionated mind) älskar att analysera och skapa teorem och samla data.

För mig är en fullgod annalys har jag kul ,skapar det jag gör njutning . Jag behöver inte förstå varför det är kul eller varför det skapar njutning. Det är känslan av njutning jag vill åt och en annalys eller teori om varför jag njuter behövs inte.

Jag (akademiker och högskolelärare) möter ofta studenter som ifrågasätter behovet av teori och begrepp. "Om man har ett recept som funkar, varför byta?" verkar de resonera. Då blir mitt svar att det förstås inte är något fel på deras recept, men att det är 1) svårt att veta att receptet funkar bättre än andra recept om man inte funderar på hur själva receptet ser ut och varför det ska se ut på just det sättet och 2) vad ska de göra om deras recept inte visar sig fungera? I (för)skola är det här högst aktuell problematik när man som professionell möter olika barn med olika behov och står inför uppgiften att åtminstone försöka undervisa dem alla.

Översatt till din situation så kan jag tex se framför mig hur du hamnar i en ny rollspelsgrupp som inte alls delar din smak för rollspel. Du har kul, men inte de andra (eller tvärtom). Däremot trivs ni bra i varandras sällskap och vill inte sluta spela. Hur ska ni komma vidare?

 

[bortom12e]

Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.

Nu har jag bara hängt här i typ två år så jag kanske har missat lite, men jag vill bara säga att jag har upplevelsen att många verkligen vill förklara saker oxh ha en bra diskussion. Jag har aldrig upplevt mig nedsablad hör, tvärt om har jag upplevt det som trevligt och hjälpsamt.
Menar inte att negga din upplevelse, vill bara erbjuda min också.

 

[Mogger]

Jag är väldigt mycket teoretiker i många fall och tycker generellt sett att det är kul att diskutera teorier, oavsett om de leder någonvart eller inte. Men när det gäller rollspelsteorier ser jag bl.a. två drag som går helt på tvärs med det som jag tycker är intressant med teoretiska diskussioner: "Metan" har jag redan nämnt, att det rätt kvickt tenderar att bli en diskussion om diskussionen. Ett annat drag är att många är så snara att använda teoribyggena som vapen, dels för att slå ner på de som inte läst alla obskyra teorier sedan tidernas begynnelse, dels för att "bevisa" att det som inte följer de intrikata teorierna är offer för badwrongfun. På WRNU är de dragen extremt tydliga.

Ja, jag känner som sagt inte igen mig i detta. Jag antar att det också beror på hur man läser inläggen ifråga. Så de är sannolikt inte så extremt tydliga som du anser, då jag alltså inte uppfattat dem alls. Vi kan väl enas om att de finns där och att vissa av oss har lättare eller svårare att se förbi dem. För det verkar vara oerhört tråkiga diskussioner, och jag är glad att jag inte deltar i dem, eller på annat sätt tar del av dem

Jag tror dock inte att det har med teorier i sig att göra, utan snarare diskussionstekniker, historik, semantik och preferenser. Men det är en helt annan teori

 

[Dr_Dängrot]

Jag (akademiker och högskolelärare) möter ofta studenter som ifrågasätter behovet av teori och begrepp. "Om man har ett recept som funkar, varför byta?" verkar de resonera. Då blir mitt svar att det förstås inte är något fel på deras recept, men att det är 1) svårt att veta att receptet funkar bättre än andra recept om man inte funderar på hur själva receptet ser ut och varför det ska se ut på just det sättet och 2) vad ska de göra om deras recept inte visar sig fungera? I (för)skola är det här högst aktuell problematik när man som professionell möter olika barn med olika behov och står inför uppgiften att åtminstone försöka undervisa dem alla.

Översatt till din situation så kan jag tex se framför mig hur du hamnar i en ny rollspelsgrupp som inte alls delar din smak för rollspel. Du har kul, men inte de andra (eller tvärtom). Däremot trivs ni bra i varandras sällskap och vill inte sluta spela. Hur ska ni komma vidare?

Då öppnar jag munnen och använder rösten som herren gav mig och säger att jag ser att ni inte har roligt eller så säger jag att jag har inte roligt . Vad för spel tycker ni om , finns det nått spel vi kan enas om där vi alla kan ha kul?

Fungerar inte det så får jag helt enkelt ta min Mats ur skolan .

 

[Basenanji]

Då öppnar jag munnen och använder rösten som herren gav mig och säger att jag ser att ni inte har roligt eller så säger jag att jag har inte roligt . Vad för spel tycker ni om , finns det nått spel vi kan enas om där vi alla kan ha kul?

Fungerar inte det så får jag helt enkelt ta min Mats ur skolan .

Jag förstår att du är redo att lösa problemet och det är ju bra! Men tror du att det kan finnas en poäng i att, när ni nu ska diskutera olika typer av spel, reflektera över vad de olika spelen består av, lyfter fram eller vad deras poäng är?

Vore ju synd att ta Mats ur skolan om det är en bra skola du egentligen gillar.

 

[krank]

Vad har Berit och cerit och derit för nytta av dessa teorier och verktyg så tillvida att dom själva inte är spelskapare ? Skall jag spela ett brädspel så läser jag inte teorier om vad som gör spelet jag vill spela komplext utan jag läser en recension av spelets grundmekanik och sedan så ser jag vilken komplexitetsnivå spelet ligger på och uppfyller spelet en mekanik och en komplexitetsnivå jag gillar så spelar jag och troligtvis så läser jag inte ens en recension utan jag ser en lets play på Youtube

Jag tänker ju att alla spelgrupper har minst en spelskapare – spelledaren. Även om inte alla gör det, så tror jag många spelledare till exempel skapar egna äventyr och kampanjer, bygger egna husregler – plus att både spelare och spelledare väljer vilka spel de är intresserade av att spela. I alla de momenten kan teorin hjälpa till – teori är som sagt inget abstrakt som bara hänger i luften för sig självt; teori förklarar och hjälper en att tänka kring de praktiska delarna.

 

[Mogger]

Däremot har jag långa och frekventa diskussioner med @Christoffer på annat håll, där jag tycker det är väldigt givande att prata om det, för det får en praktisk och mindre rätt/fel eller sant/falskt grundposition. (Det är ju också hans fel att jag köpt så mycket indierollspel och recenserat dem.)

På den tiden The Forge var aktuellt så låg väl jag och @Christoffer bakom åtminstone 50% av alla inlägg här på wrnu Så då är det skönt att veta att det inte är de som avses, eller våra teoretiska ingångar. För jag håller alltid med Poppe om allt