@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.
Jag tycker det finns en väldigt central skillnad på "teoretisk kunskap överlag" och på den som diskuteras i rollspel (och även speldesign):
underhållning är subjektiv. Det går inte att formulera teori eller ens ett ramverk för teori, för det kommer alltid finnas undantag, och med för grova generaliseringar eller specificeringar riskerar undantagen att bli omöjliga att samtala om. Facitdilemmat känns som uttryck för exakt det, kan jag tycka, även om det inte varit särskilt mycket Forge i den diskussionen.
"Svåra spel är inte roliga" säger Alva, "jag gillar svåra spel" säger Berit. Båda har rätt!
Rollspel har så många variationer och permutationer att inget teoribygge någonsin kommer kunna fungera som verktyg för att förklara spelandet eller spelandets nyanser.
Det Forge jag kommit i kontakt med som fungerar allra bäst är det som informerar specifika spel eller hjälper att föra samtal
om olika koncept. När jag läser
Sorcerer hjälper Edwards teoribygge mig att förstå hur Edwards tycker
Sorcerer (och säkerligen rollspel överlag) skall spelas. När jag läser Edwards recension av
Little Fears, och hans förslag på hur det kunde göras bättre, så förstår jag hur resonemanget är för det är ett konkret faktiskt spel det rör sig om. Jag kan hålla med eller inte hålla med, kring min egna underhållning med
Little Fears, men det blir mycket tydligare vad tusan Edwards faktiskt pratar om än det någonsin blir i andra sammanhang.
GNS, ur mitt perspektiv, är närmast helt obrukbart, men sett genom en
Sorcerer-lupp så skapar det en premiss för Edwards slutsatser om rollspel. Skillnaden är att han bjuder in mig till det här teoribygget på mina egna premisser och använder det som en utgångspunkt. Inte som ett statuerat faktum. Och det tycker jag blir mycket mer konstruktivt. (Sen statuerar han det antagligen som faktum ändå,
för Sorcerer, men det är vad som gör att det fungerar tycker jag.)
Ofta när uttrycken dras in, skrikande och protesterande, i rollspelsdiskussioner överlag så är de ur sammanhang och används för att generalisera saker som inte alltid har med saken att göra. De blir kategorisering istället för teoretisering. G, N, eller S. Indie eller trad. OSR eller blorb. Jaha, du menar bomber. Det där är en fnuppa. Guldfiskcancerteorin!
Kategorisering kan vara fine det med, men när det ofta sker mot en bakgrund av uppenbara preferenser (som om saker avfärdas som 'rälsade' exempelvis) så blir helt enkelt teorin till mer skada än nytta. För mig.