Har rollspelsteori gett er bättre upplevelser?

[Bifur]

Tveksamt om teoridiskusdioner i sig gett mig bättre upplevelser. I slutändan tar jag inte med mig teorin in i spelet aktivt utan då går jag på känsla. Men som @Skarpskytten skriver är det en kedja, teori > nya infallsvinklar > nya tekniker spel och ansatser i äventyrskonstruktion.

Så teoridiskussionerna kan tidvis få mig att pröva nya spel, vilket jag åtminstone för närvarande upplever som positivt, och har fått mig att bli mer stringent i hur jag bygger egna scenarion, vilket förhoppningsvis är bra - fast det är ju svårt att veta. Men i konkret spelutövande har jag svårt att skilja ut att teoretisk kunskap bidrar. Det kanske den gör men jag ser det i så fall inte - det skyms av andra viktigare saker.

 

[Gurgeh]

Teorierna fick mig först att förstå att rollspel kan se annorlunda ut, och fick mig sedan att testa de annorlunda spelen, så på så sätt har de gett mig en hel del.

Däremot tycker jag att de flesta teoretiska modeller jag sett är väldigt stelbenta. De är ofta för abstrakta för att vara användbara, använder termer som verkar medvetet valda för att förvirra, och gör uppdelningar som jag inta alltid håller med om.

Jag föredrar diskussioner som är mindre teoretiska och mer inriktade på praktiska lösningar.

 

[Mogger]

Definitivt! Mitt personliga problem med teoretiserandet kring rollspel handlar oftast om att jag tycker det derailar samtalet. Om ett ämne tas upp (och rena speltipsfrågor räknas inte hit riktigt), och första svaret är typ “jaha, precis som Strompf von Flädersaft skriver i sin obskyra blog menar du, guldfiskscancerprincipen!” - då blir det närmast omöjligt för den som inte är inläst på jargongen att hänga med.

Samtalet dör som konsekvens.

Typ som när man diskuterar BBQ och så börjar någon snacka om Maillardeffekten? Jag förstår ärligt talat inte riktigt problemet med det. Samtal på en helt öppen plattform riskerar att bli spretiga och ju tydligare du kan begränsa det ämne du vill diskutera desto bättre. Men det innebär inte att kunskap som du saknar och som kan vara relevant för innehållet är ointressant. Jag själv lapar i mig ny kunskap som vore det vin och skriker efter mer! Jag hade utan att tveka kastat mig över google och läst ett dussin av Flädersafts inlägg för att själv bedöma om det var något för mig eller inte, snarare än att värja mig för tipset, som sannolikt var menat att vara hjälpsamt, och tycka att det derailar.

Men vi är alla olika, och det är gott så. Jag vill bara inte att man kastar bort obskyr kunskap för att man för stunden inte vill ta den till sig. Dessutom är det många andra som läser.

 

[Lemur]

Jag tycker att det har hjälpt extremt mycket. Att ha koll på olika spelstilar och preferenser och sedan kunna plocka ut godbitarna. Försöker att aktivt testa nya grepp då och då för att fräscha upp smaklökarna.

Jag minns när jag började läsa om OSR och blorb och fick en sån sjuk aha upplevelse. Bara en sådan sak.

 

[entomophobiac]

Men det innebär inte att kunskap som du saknar och som kan vara relevant för innehållet är ointressant.

Det är just biten “relevant för innehållet” som brukar vara första offret i samtalet. I övrigt håller jag helt med. Annars hade jag inte lagt ansenlig tid på att läsa olika rollspel.

Typexempel:

1. Jag har en tanke!
2. Aha, det låter precis som guldfiskcancerprincipen
3. Läser länkat material
4. Nä, det var inte alls så jag menade
5. Ok, så enligt den principen...

 

[Luftslottet]

Min uppfattning kring de här är att de både ger och tar. Men för att vara mer specifik så tycker jag att generell teori är bra när man spelledare men inte när man spelar.

enkelt exempel som jag har stått i själv.
När jag stötte på The alexandrians teori om three clue rule så gjorde det mig mer vaken som SL och fick mig att tänka en del på hur man presenterar ledtrådar osv.
Som Spelare tycker jag att den teoretiska kunskapen i det här fallet mest ligger och skaver och stundtals tar bort mitt fokus på att leva sig in i karaktärerna. Jag kan hamna i en tanke om hur våran SL lagt upp möjligheterna för att vi skall lösa det.

tänkerpå det utifrån aspekten att man får möjlighet att se bakom kulisserna på en magiker. Du lär dig mer men spänningen kan till viss del byta skepnad.

Sen uppskattar jag de även när man skriver själv men det kanske är ett sidospår i diskussionen

 

[pappa]

Nej

 

[Mogger]

Det är just biten “relevant för innehållet” som brukar vara första offret i samtalet. I övrigt håller jag helt med. Annars hade jag inte lagt ansenlig tid på att läsa olika rollspel.

Typexempel:

1. Jag har en tanke!
2. Aha, det låter precis som guldfiskcancerprincipen
3. Läser länkat material
4. Nä, det var inte alls så jag menade
5. Ok, så enligt den principen...

Jag har nog förmågan att, åtminstone numera, ignorera det om är irrelevant Och känner inte igen mig. Men, det kan vi lämna. Vi är nog lätt OT

 

[RasmusL]

Absolut. All teori som inte är direkt applicerbar på mitt spelande är ointressant och ointressanta saker ägnar jag mig inte åt

 

[Dr_Dängrot]

Ni som svarat att ni får ut nått av rollspelsteori vad får ni ut av teori som ni inte får ut av rollspelspraktik? Jag försöker inte vara ett asshole utan jag kommer from a place of interest och är genuint nyfiken .

Låt mig försöka förklara även om jag kanske stakar mig och uttrycker mig klumpigt.

Näst intill alla kunskaper jag har om rollspel och olika spelstilar och alla eventuella nya insikter AHA-upplevelse jag fått och formandet av min spelstil och spelledarstil har kommit till mig vid spelbordet genom att spela med andra människor inte genom att läsa massa torra luntor om spelteori.

På samma sätt har jag genom praktiskt utförande av hobbyn utrönt vad som funkar och inte funkar för mig och vilka aspekter och teman jag vill se vid spelbordet och vart jag vill att vi som spelgrupp samt SL skall lägga fokus .

Dessutom kan jag på ett personligt plan tycka att spelteori är helt irrelevant då mina teorem om spelande är utvecklade just för mig och dom jag spelar med och passar just oss på samma sätt är Olles spelteorier utvecklade för Olles sätt att spela och är sålunda inte intressant för Dängrot.

Det som spelteori eventuellt kan göra för mig är att sätta namn på saker som jag tidigare inte hade namn för tex att jag är en dramaspelare eller jag föredrar story now eller play to find out osv eller fisktank osv osv men hur jag spelar är igentligen inget som jag ens känner behöver namnges utan jag spelar som jag spelar och dom som uppskattar samma saker som mig kommer stanna vid mitt spelbord och dommsom inte gör det kommer lämna och så är det bra så.

 

[Mogger]

@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.

Försöker inte heller vara dryg. Är bara oerhört förvånad.

 

[Dr_Dängrot]

@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.

Försöker inte heller vara dryg. Är bara oerhört förvånad.

För mig tror jag att det kommer ifrån the fact that im a visual/practical learner . Jag lär mig och tar in nya kunskaper genom att se och göra .

Tar vi tex flugfiske så får jag inte ut nått av att läsa om kastteorier och flugbindning eller att fiska i stillastående vatten eller floder och om jag skall använda våt/torrlina eller flyt/sjunklina utan jag lär mig genom att ta mitt spö och mina flugor och gå ut och se vad som funkar för mig och vad som ger mig den bästa upplevelsen .

Sedan om jag läser en flugfiskebok skriven av Sara så är den skriven utifrån Saras subjektiva perspektiv och vad som funkar för Sara , det jag tar in genom att läsa Saras bok är inte vad som funkar för Dängrot utan vad som funkar för Sara.

 

[Mogger]

För mig tror jag att det kommer ifrån the fact that im a visual/practical learner . Jag lär mig och tar in nya kunskaper genom att se och göra .

Tar vi tex flugfiske så får jag inte ut nått av att läsa om kastteorier och flugbindning eller att fiska i stillastående vatten eller floder och om jag skall använda våt/torrlina eller flyt/sjunklina utan jag lär mig genom att ta mitt spö och mina flugor och gå ut och se vad som funkar för mig och vad som ger mig den bästa upplevelsen .

Sedan om jag läser en flugfiskebok skriven av Sara så är den skriven utifrån Saras subjektiva perspektiv och vad som funkar för Sara , det jag tar in genom att läsa Saras bok är inte vad som funkar för Dängrot utan vad som funkar för Sara.

Men att läsa eller få höra om vilka vattendrag som är lämpliga kanske? Och när du väl hittat vilka fiskedrag, linor, spön och tekniker som funkar för dig är du då främmande för att dela med dig av den kunskapen? Jag har ju ex. läst ganska många inlägg av dig här på wrnu som i allra högsta grad vilar på en teoretisk grund.

 

[Mogger]

En annan tanke, avsaknad av teori är också gatekeeping.

"Nej, det går inte förklara. Du måste hitta en spelgrupp och spela lite olika spel för att lära dig"

 

[Dr_Dängrot]

Men att läsa eller få höra om vilka vattendrag som är lämpliga kanske? Och när du väl hittat vilka fiskedrag, linor, spön och tekniker som funkar för dig är du då främmande för att dela med dig av den kunskapen? Jag har ju ex. läst ganska många inlägg av dig här på wrnu som i allra högsta grad vilar på en teoretisk grund.

jag delar gärna med mig av mina kunskaper men med utgångspunkt att det är vad som funkar för mig och att du kanske inte alls kommer få samma upplevelse eller tillfredsställelse som mig genom att göra som jag .

 

[Mogger]

jag delar gärna med mig av mina kunskaper men med utgångspunkt att det är vad som funkar för mig och att du kanske inte alls kommer få samma upplevelse eller tillfredsställelse som mig genom att göra som jag .

Gott så. Det krävs lite ogenerös läsning, lite polarisering och polemik för att se rollspelsteori i något annat ljus. Precis som att det garanterat finns flugfiskare som hävdar att deras teknik är bättre än alla andras finns det de som hävdar att just deras teoretiska grund är bättre.

Men för mig som var ordentligt insyltad i Forgeteorier så kan jag garantera att utgångspunken alltid var att "detta kanske funkar för dig". Något facit eller tankar om rätt eller fel fanns inte. I den mån de existerat så kommer de från enskilda förespråkare som nog dragit det lite för långt.

 

[Dr_Dängrot]

En annan tanke, avsaknad av teori är också gatekeeping.

"Nej, det går inte förklara. Du måste hitta en spelgrupp och spela lite olika spel för att lära dig"

Hur tänker du här kring begreppet gatekeeping ? Att inkludera någon vid spelbordet och låta hen ta in och lära genom praktiskt kunskap ser jag inte som gatekeeping men jag kanske inte förstår allt som begreppet innebär . Det finns ju vissa saker som man inte kan läsa sig till utan som man måste lära sig genom erfarenhet heter/sägs det ju .

 

[krank]

För mig känns det väldigt underligt att se teori och praktik som helt separata från varandra. I mina ögon sker hela tiden en växelverkan, där praktik matar teorin med data (observationer, upplevelser, mätningar) och teorin matar praktiken med verktyg och experiment.

Så funkar det ju inom mitt yrke också. Jag är lärare, och min utbildning var huvudsakligen teoretisk – men den gav mig tankesätt och verktyg som hjälper mig i det praktiska arbetet. Och jag läser hela tiden ny teori också, för att mata min klassrumspraktik – jag läser om olika diagnoser till exempel, vad forskningen kommit fram till vad gäller inlärning och utmaningar för elever med autism, vilka klassrumsmöbleringar som rent statistiskt funkar bäst i blandade klasser, vad som skapar den mest effektiva inlärningen och så vidare. Samtidigt så tar jag också det jag ser och upplever i klassrummet, och använder det för att bilda egna teorier – tillsammans med andra lärare och i relation till den teori jag/vi läser.

Jag tror inte att jag skulle vara en lika bra lärare om jag helt skippade den teoretiska biten, även om jag nu hade varit lärare i ett rent praktiskt ämne. Utan teorin så har jag ju bara mitt eget klassrum och mig själv att utgå från, och det blir svårt att få syn på större möjliga förändringar som jag skulle kunna göra. Det vore som att stympa mig själv – jag skulle bli begränsad bara till min egen snäva erfarenhet och mina egna begränsade slutsatser.

Egna upplevelser är ju definitivt inte det enda eller det bästa sättet att skaffa sig kunskap; egna erfarenheter är alltid väldigt begränsade. Vad jag "tycker mig se" filtreras ju dels genom mina bristfälliga sinnen, och tolkas och lagras av min bristfälliga hjärna. Både sinnena, tolkningen och lagringen är ju extremt opålitliga här. Teori, byggd på mer omfattande undersökningar och riktiga mätningar, hjälper mig att åtminstone litegrann kunna kompensera för mina egna begränsningar.

 

[Basenanji]

Jag kan gilla teori för att det hjälper mig att få perspektiv på mitt sätt spela och förstå vad rollspel är.

Vad teori däremot har lyckats sämre med (i min erfarenhet) är att ge normativ information. Simulationism är alltså inte sämre än gejmism, bara två begrepp som visar vad rollspel kan fokusera.

Och det är ju härligt med rollspel: det kan vara så mycket!

Sedan kan jag önska att vi i mina kretsar tog vara på teorin lite oftare. För jag tänker att vi ofta har våra normativa ideal klara för oss, men svårt att diskutera dem enbart utifrån spelet.

 

[entomophobiac]

@Dr_Dängrot Svarar nog mer utförligt senare men själv har jag undrat det motsatta. Ni som inte fått ut något av det, eller som t.o.m ogillar att det är något som diskuteras, känner ni samma sak inför teoretiskt kunskap överlag, eller är det0 endast just rollspel? Jag menar, det är för mig uppenbart att rollspel, som alla socialla, kulturella och kreativa aktiviteter, kan förknippas med en rad olika fält inom psykologi, etnologi och allt vad det kan vara. För att inte tala om vi som skriver och säljer våra spel. Då öppnas ännu fler fält upp med allt från kickstartanalyser till bildkomposition.

Jag tycker det finns en väldigt central skillnad på "teoretisk kunskap överlag" och på den som diskuteras i rollspel (och även speldesign): underhållning är subjektiv. Det går inte att formulera teori eller ens ett ramverk för teori, för det kommer alltid finnas undantag, och med för grova generaliseringar eller specificeringar riskerar undantagen att bli omöjliga att samtala om. Facitdilemmat känns som uttryck för exakt det, kan jag tycka, även om det inte varit särskilt mycket Forge i den diskussionen.

"Svåra spel är inte roliga" säger Alva, "jag gillar svåra spel" säger Berit. Båda har rätt!

Rollspel har så många variationer och permutationer att inget teoribygge någonsin kommer kunna fungera som verktyg för att förklara spelandet eller spelandets nyanser.

Det Forge jag kommit i kontakt med som fungerar allra bäst är det som informerar specifika spel eller hjälper att föra samtal om olika koncept. När jag läser Sorcerer hjälper Edwards teoribygge mig att förstå hur Edwards tycker Sorcerer (och säkerligen rollspel överlag) skall spelas. När jag läser Edwards recension av Little Fears, och hans förslag på hur det kunde göras bättre, så förstår jag hur resonemanget är för det är ett konkret faktiskt spel det rör sig om. Jag kan hålla med eller inte hålla med, kring min egna underhållning med Little Fears, men det blir mycket tydligare vad tusan Edwards faktiskt pratar om än det någonsin blir i andra sammanhang.

GNS, ur mitt perspektiv, är närmast helt obrukbart, men sett genom en Sorcerer-lupp så skapar det en premiss för Edwards slutsatser om rollspel. Skillnaden är att han bjuder in mig till det här teoribygget på mina egna premisser och använder det som en utgångspunkt. Inte som ett statuerat faktum. Och det tycker jag blir mycket mer konstruktivt. (Sen statuerar han det antagligen som faktum ändå, för Sorcerer, men det är vad som gör att det fungerar tycker jag.)

Ofta när uttrycken dras in, skrikande och protesterande, i rollspelsdiskussioner överlag så är de ur sammanhang och används för att generalisera saker som inte alltid har med saken att göra. De blir kategorisering istället för teoretisering. G, N, eller S. Indie eller trad. OSR eller blorb. Jaha, du menar bomber. Det där är en fnuppa. Guldfiskcancerteorin!

Kategorisering kan vara fine det med, men när det ofta sker mot en bakgrund av uppenbara preferenser (som om saker avfärdas som 'rälsade' exempelvis) så blir helt enkelt teorin till mer skada än nytta. För mig.