Nekromanti Har Storyteller ett statusproblem?

[krank]

Jag läste en rätt intressant grej på Åsa Roos' blogg som jag skulle vilja diskutera lite kring. Jag är inte säker på om jag tycker att hon har rätt, men jag tycker att det är en intressant frågeställning.

Först: har verkligen Storyteller sådant statusproblem? Det brukar visserligen dyka upp lite gnäll då och då, men det brukar snabbt bemötas av andra gamers - som inte alltid är tjejer, ska sägas.

Men; jag kom att tänka på det här med regler utanför mekaniken. Storytellers regelsystem är ju i grunden väldigt tradsim, med enstaka inslag av sånt som styr personlighet snarare än förmåga att slå in huvudet på saker (Humanity). Ser man enbart till regelsystemet, så kan jag nog finns grund för vad jag upplever som den vanligaste "kritiken", nämligen att spelet skulle handla om "superhjältar".

Men, om man kollar utanför den rena regelmekaniken, så upplever iaf jag att Vampires grundbok och det andra jag läst en ganska bra bild av hur spelet är "tänkt att spelas". med en hel del intriger och ångest, och inslag av action. Kan det vara så att de som spelar Vampire som "superpowered emos" kollar mer på mekaniken än på resten av spelet? Inte för att det är fel på något sätt; men kan man inte räkna det som står utöver mekaniken som regler också?

Kan går ogärna med på bilden av känslor och rollspel med fokus på sådana som något "tjejigt", men kan det vara så att den bilden ändå finns bland gamers? Rollspel ska handla om att slå ihjäl orcher, gå på horhus och annat s.k "manligt"?


Det här känns rörigt och pladdrigt, men jag har gått och tänkt på det och behövde få ut nånting.

Tankar?

 

[Wilmer]

För mig har Storyteller låg status men absolut inte för att det skulle vara tjejigt utan för att det verkar spretigt och underdesignat och för att vampyrlajvare verkar ta det på konstigt stort allvar. Då handlar mitt förakt snarare om att de är oreflekterande människor som helt sitter fast i sin lilla låda precis som folk som bara spelar D&D3 och försöker modda det till att bli något det inte är istället för att spela ett annat spel.

 

[krank]

Då handlar mitt förakt snarare om att de är oreflekterande människor som helt sitter fast i sin lilla låda precis som folk som bara spelar D&D3 och försöker modda det till att bli något det inte är istället för att spela ett annat spel.

Frågan är om de är oreflekterande eller bara kommit till andra slutsatser i sina reflektioner... Att andra "inte tänker" är alltid en vansklig slutsats, tycker jag.

//Krank, som tycker att Vampires regler gör sitt jobb och sedan håller fingrarna borta från sånt som ändå är roligare att sköta utan regler

EDIT: och förresten, när du säger att Vampire är underdesignat; tänker du på reglerna eller bara mekaniken? Väger du in "råd" och sånt om hur spelet ska spelas, eller jämför du bara vad du uppfattar att spelet säger sig vilja göra med vad mekaniken gör?

 

[Wilmer]

EDIT: och förresten, när du säger att Vampire är underdesignat; tänker du på reglerna eller bara mekaniken? Väger du in "råd" och sånt om hur spelet ska spelas, eller jämför du bara vad du uppfattar att spelet säger sig vilja göra med vad <span style="font-style: italic;">mekaniken </span>gör?

Alltså hela min post bygger på fördomar och väldigt begränsad kontakt med vampyrlajvare och storytellersystemet. Har läst några få böcker så att det är underdesignat är bara ett intryck jag fått. Typ hur det verkar blanda simulationism och narrativism på ett inkonsekvent sätt. Och att många av NPCerna är Mary Sues som inte går att bygga i regelsystemet.

 

[Beastslayer]

ööhh, Vampire och storytellersystemet är opopulärt för att det mest är tjejer som spelar det? Jag förstår inte det öht. Vad jag därimot förstår är att folk inte spelar det för att man inte gillar schangern och det faktiskt rätt usla regelsystemet.

Jag spelar WoD, men aldrig med Storyteller systemet, det sätter pinnar i hjulen för mig och hindrar snarare en berättelse än att ge den luft under vingarna.

Men, man ska nog inte bortse från att Vampyrer är något som är mer populärt hos det kvinnliga könet än hos det manliga, se bara på Twilight. Men jag tror inte att det har något med Storyteller systemet i sig, det låter som en konstig teori i mina öron.

 

[krank]

ööhh, Vampire och storytellersystemet är opopulärt för att det mest är tjejer som spelar det? Jag förstår inte det öht.

Mer för att det uppfattas som "tjejigt", om jag förstår Åsa rätt. jag säger som sagt inte att hon har rätt, men jag tycker manligt/kvinnligt är intressant att diskutera kring i rollspelssammanhang. Det är ett faktum att vampire öppnade helt nya marknader och har lockat procentuiellt sett betydligt större andel tjejer än t.ex D&D. Frågan är hur och om samma faktorer som drar in tjejer stöter bort traditionella "manliga" rollspelare...

Vad jag däremot förstår är att folk inte spelar det för att man inte gillar genren och det faktiskt rätt usla regelsystemet.

När du säger "genren", tänker du på vampyrångest, skräck eller superhjälte-emos? Jag har hört alla tre genrerna appliceras på spelet, och de känns inte helt kompatibla.

Och när du säger "regelsystemet"; menar du bara den rena regelmekaniken eller hela regelsystemet (som jag menar inkluderar även t.ex spelledartips och strukturer för hur man spelar med SL och spelare etc)?

På vilket sätt är det uselt? Saknas spelbalans? Realism? Detaljer?

Men jag tror inte att det har något med Storyteller systemet i sig, det låter som en konstig teori i mina öron.

För mig är frågan lite huruvida man betraktar regelmekaniken som "storytellersystemet" eller om spelen som använder den regelmekaniken har andra "regler" som man också borde ha i åtanke. Jag har inte spelat så värst många Vampirekampanjer, men nog för att veta att böckerna (regelmekanik + andra regler) uppmuntrar en annan sorts spel än till exempel D&D, och med ett annat sorts fokus. Det är ju simulationistiskt, så den som letar narrativism eller liknande lär ju gå vilse, men inom simulationistiska spel förstår jag nog inte hur kritiken kan vara så hätsk som den många gånger är, mot både spel, regler och system.

 

[Dante]

ööhh, Vampire och storytellersystemet är opopulärt för att det mest är tjejer som spelar det? Jag förstår inte det öht.

Nej, teorin lyder: WoD/Storyteller kritiseras av »seriösa« gamers för att det uppfattas som »tjejigt«.

 

[Gurgeh]

Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Jag gillar inte Storyteller-systemet för att det inte uppnår det jag anser att det borde uppnå. De flesta rollspel fokuserar på strid och äventyrande, och innehåller en uppsättning regler som handlar om strid och äventyrande. Vampire fokuserar på intriger och sociala relationer, men innehåller ändå en uppsättning regler som handlar om strid och äventyrande.

I Drakar och demoner löses många konflikter med strid. Om jag tar ett bredsvärd och klipper till min fiende så levererar reglerna -- de berättar vad resultatet av handlingen blir. Om jag försöker utföra ett liknande socialt drag i Vampire, till exempel förföra min fiendes flickvän -- då ger reglerna ingen hjälp alls, vi får själva hitta på hur min fiende reagerar.

Så egentligen är det inget fel alls på reglerna. De hade antagligen fungerat utmärkt i ett spel där man typ gått runt i grottor och fajtats med monster.

Det har väldigt lite med status eller kön att göra. Problemet är det gamla vanliga. Att många spelskapare är betydligt sämre på att designa regler än att hitta på världar.

/tobias

 

[solvebring]

Först: har verkligen Storyteller sådant statusproblem?

Först och främst: Många tjejer tycks lira Vampire, ja. Vampire tycks vara ett spel som tilltalar många tjejer. Ja, men varför dra in hel systemet under den flaggen? Storytellersystemet har väl knappast med settingen att göra? Whitisarna kör ju med det systemet på alla sina rollspel. Så kort och gott tycker jag att Vampire, speciellt då klassikern The Masquerade har det statusproblemet, inte regelsystemet.

Vad det sedan gäller storytellersystemet så har jag aldrig hört det få kritik för att det skulle vara tjejigt, fjolligt, vara särskilt relaterat till Vampire som gillas av kvinnliga spelare eller något sådant. Folk brukar mest ogilla det för att det är ganska tunt och knappt jämfört med många andra system. Eller det att folk inte gillar berättarfriheten som går att överföra på det, för att de t.ex. är vana mer styrda system huggna i plast, som D20 osv.

Personligen gillar jag förövrigt Vampire, och därtill gillar jag nya World Of Darkness och nya Storyteller utav bara hellsing och tycker att det är bland det mest bekväma man kan spela med. Det är snabbt, enkelt, effektivt och talande för rollpersonen. Jag tycker alltså, tydligen till skillnad från de flesta som redan postat, att det är jävligt bra prylar.

men kan det vara så att den bilden ändå finns bland gamers?

Jag har inte sett den, så jag tror inte det och jag hoppas absolut inte det. Fast samtidigt finns det en skämtbild som sådant bland t.ex. amerikanska, traditionella rollspelare som sitter och är "grabbiga" med D&D. ... Vet inte om det kan ligga någon sanning bakom det eller om det skulle vara stor skillnad mellan gamingkulturer vad det gäller nationalitet osv. Sådant vågar jag inte uttala mig om.

Kan går ogärna med på bilden av känslor och rollspel med fokus på sådana som något "tjejigt", men kan det vara så att den bilden ändå finns bland gamers? Rollspel ska handla om att slå ihjäl orcher, gå på horhus och annat s.k "manligt"?

Tja, där petar du på något som det finns sanning i. Inte för mig personligen. Jag har t.ex. tröttnat på strid och dylika. Jag spelar hellre spel med berättar- och karaktärfokus. Med andra ord tycker jag klurigheter, konversation, intrigspel och dylika är mycket roligare än att kasta besvärjelser och banka ihjäl odjur. Maybe I should've been a girl?!
... Nåväl, som sagt. Jag ser det inte så men om vi nu ser på samhället i stort så betraktar man många saker så; killar kollar på actionfilm vs tjejer kollar på romantisk komedi, killar läsare råa deckare vs tjejer läser kärleksromaner, killar leker med bilar vs tjejer leker med barbies... Och det kan säkerligen mycket väl gå igen i killar spelar D&D och hamrar monster vs tjejer spelar Vampire och spinner känslomässiga intriger. Även om jag nu själv inte ser saken så. Känner tjejer som gärna bankar drakar och skjuter skallen av folk, liksom jag känner killar som jag själv som hellre löser gåtor, går på hemliga kärleksmöten och spinner intriger mot ätten osv.

Tankar?

Jag kan förstå hur tänket går och vad tänket grundar sig i men jag tror det är snett. Teorin stämmer inte enligt all min erfarenhet i alla fall. Och vad det gälelr Storytellersystemet så är väl inte det mer tjejigt i sin mekanik än många indiespel, vilka oftast anses spelas just av väldigt "hårdkärnade" (<--- never mind) gamers.

Superbra tråd förövrigt. Hur intressant som helst! =)
Danke, krank (och Åsa så klart)!

 

[Svarte Faraonen]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Jag gillar inte Storyteller-systemet för att det inte uppnår det jag anser att det borde uppnå. De flesta rollspel fokuserar på strid och äventyrande, och innehåller en uppsättning regler som handlar om strid och äventyrande. Vampire fokuserar på intriger och sociala relationer, men innehåller ändå en uppsättning regler som handlar om strid och äventyrande.

I Drakar och demoner löses många konflikter med strid. Om jag tar ett bredsvärd och klipper till min fiende så levererar reglerna -- de berättar vad resultatet av handlingen blir. Om jag försöker utföra ett liknande socialt drag i Vampire, till exempel förföra min fiendes flickvän -- då ger reglerna ingen hjälp alls, vi får själva hitta på hur min fiende reagerar.

Så egentligen är det inget fel alls på reglerna. De hade antagligen fungerat utmärkt i ett spel där man typ gått runt i grottor och fajtats med monster.

Det har väldigt lite med status eller kön att göra. Problemet är det gamla vanliga. Att många spelskapare är betydligt sämre på att designa regler än att hitta på världar.

/tobias

Samtidigt skriver du utifrån en kontext som inte existerade år 1991. "Reglerna ska stödja spelets agenda" är en yngre idé, som i mångt och mycket är född som en antites till den "reglerna ska inte spela stor roll"-tanke som Vampire förde fram, vilket hade stor genomslagskraft på sin tid. Att kritisera Vampire för att de inte tog hänsyn till en idé som uppstod som en reaktion på spelets inflytande är som att kritisera Platon för att han inte tog hänsyn till Aristoteles.

För övrigt: att förföra din rivals flickvän med oärliga avsikter går i tre steg, där du först slår Appearance + Subterfuge, därefter Wits + Subterfuge och till sist Charisma + Empathy. Det anges att det ofta är att föredra att ignorera reglerna och spela ut social interaktion, men det är ett annat paradigm än ditt eget, inte ett sämre försök att uppnå det paradigm du arbetar inom.

 

[Robert Jonsson]

Ja, men varför dra in hel systemet under den flaggen?

För att det var först, är störst och det som öppnade upp en helt ny målgrupp. Liksom, det var inte Werewolf som drog tjejerna. Det var Vampire.

Men du har helt klart en problem att man bör hålla ett öga på vad man talar om: Vampire, Storyteller eller båda och.

Vad det sedan gäller storytellersystemet så har jag aldrig hört det få kritik för att det skulle vara tjejigt, fjolligt, vara särskilt relaterat till Vampire som gillas av kvinnliga spelare eller något sådant.

Det har jag. Inte ofta och inte så mycket som Åsa vill påpeka på, men det finns där. Det finns dessutom alltid en grupp av tyckare (oavsett hobby) som vill distansera sig från en företeelse. Vampire var coolt för vissa personer just när det kom, men så fick det genomslag för en bredare grupp bl.a. kvinnor. Då var det många som fastnade för spelet som började dissa det eftersom för många började gilla det (däribland tjejer). Det här var dock i början av version två av Vampire om jag minns rätt - och främst borta i staterna.

Personligen gillar jag förövrigt Vampire, och därtill gillar jag nya World Of Darkness

Agreed!

Jag har inte sett den, så jag tror inte det och jag hoppas absolut inte det.

Som sagt var, den finns och jag har sett den. Men jag vet inte om jag vill tillskriva den en så dominerande bild som artikeln gjorde anspråk på.

Men när något blir mainstream kommer alltid folk vända sig mot spelet eftersom det inte längre är underground och knappt någon som har hört talas om. I just det här fallet var i alla fall tjejerna en del av gruppen som gjorde spelet större så visst finns det visst befog för kritiken på så sätt. Men samtidigt tror jag inte man bör dra för stora växlar på det.

 

[krank]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Samtidigt skriver du utifrån en kontext som inte existerade år 1991. "Reglerna ska stödja spelets agenda" är en yngre idé, som i mångt och mycket är född som en antites till den "reglerna ska inte spela stor roll"-tanke som Vampire förde fram, vilket hade stor genomslagskraft på sin tid. Att kritisera Vampire för att de inte tog hänsyn till en idé som uppstod som en reaktion på spelets inflytande är som att kritisera Platon för att han inte tog hänsyn till Aristoteles.

För övrigt: att förföra din rivals flickvän med oärliga avsikter går i tre steg, där du först slår Appearance + Subterfuge, därefter Wits + Subterfuge och till sist Charisma + Empathy. Det anges att det ofta är att föredra att ignorera reglerna och spela ut social interaktion, men det är ett annat paradigm än ditt eget, inte ett sämre försök att uppnå det paradigm du arbetar inom.

Tack! Du skrev det jag ville skriva, och med bättre ord. Jag har inte riktigt förstått det här med att ett spel skulle vara sämre för att det arbetar inom ett annat paradigm - det är som att säga att Iron Man inte är en bra film eftersom det inte är ett karaktärsdrama eller en romantisk komedi. Jag kan hålla med - Iron man är en urusel romcom, men det betyder inte att det är en dålig film inom sin egen genre och sitt eget paradigm.

Själv ligger jag ju (numera) och flyter mellan paradigmen lite mer, men jag kan fortfarande uppskatta tanken att systemet helst ska hålla sina klåfingriga fingrar borta från sånt som jag faktiskt inte tycker blir intressantare av att reglifieras. Som sociala situationer, till exempel. Jag fattar att det finns andra som föredrar annat, och det är helt OK - men att kritisera Vampire för att det inte är ett forgespel är lite... Tja, jag kritiserar inte Supergänget för att det är så dåligt som taktiskt dungeonbashinspel, liksom.

(Och nä, Vampire utger sig inte för att vara ett forgespel. man menar bara en annan sak än narrativisterna med story och har en annan syn på vad som underlättar just story... Jag tycker Vampire är bättre än de flesta indiespel på att underlätta story och social interaktion, just för att det inte stänger in sånt i regler... för mig, naturligtvis, inte i allmänhet.)

 

[Gurgeh]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Samtidigt skriver du utifrån en kontext som inte existerade år 1991. "Reglerna ska stödja spelets agenda" är en yngre idé, som i mångt och mycket är född som en antites till den "reglerna ska inte spela stor roll"-tanke som Vampire förde fram, vilket hade stor genomslagskraft på sin tid.

Det är helt riktigt, men bloggen handlade väl om kritik mot systemet idag, inte om kritik mot systemet när det kom för 20 år sedan?

Det anges att det ofta är att föredra att ignorera reglerna och spela ut social interaktion, men det är ett annat paradigm än ditt eget, inte ett sämre försök att uppnå det paradigm du arbetar inom.

Det är inte så mycket ett paradigm som ett resultat av att reglerna inte är till någon hjälp i en sådan situation, och då lika gärna kan ignoreras.

Jag kan förtydliga att mitt inlägg var ett försök att förklara varför en rollspelare (i det här fallet jag) skulle kunna välja att kritisera reglerna, utan att det har något med spelets målgrupp att göra, utan på grund av det faktiska innehållet i reglerna.

/tobias

 

[krank]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Det är inte så mycket ett paradigm som ett resultat av att reglerna inte är till någon hjälp i en sådan situation, och då lika gärna kan ignoreras.

Fast att det är att föredra i många situationer att inte ha regelstöd för saker är faktiskt ett paradigm...

 

[Svarte Faraonen]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Det är helt riktigt, men bloggen handlade väl om kritik mot systemet idag, inte om kritik mot systemet när det kom för 20 år sedan?

Och jag anser att man gör fel om man kommer med kritik mot systemet från ett perspektiv där varje spel ska vara designat för att lägga fokus på en särskild aspekt, där reglerna ska vara det huvudsakliga redskapet för att uppnå spelets mål och där en avsaknad av regler för något centralt enbart kan ses som ett misstag från författarens sida. "Paradigm" är ett högst relevant ord i sammanhanget -- Storyteller skiljer sig i fråga om paradigm från dagens spelande, lika mycket som oldschool-D&D gör det.

Det är inte så mycket ett paradigm som ett resultat av att reglerna inte är till någon hjälp i en sådan situation, och då lika gärna kan ignoreras.

Verkligen? Menar du att författarna skrev reglerna, tyckte "det här är ju inget vidare" och lade in en brasklapp om att de inte borde användas vid alla tillfällen? Du tror inte att det snarare handlade om en hållning där stämningen vid spelbordet och känslan av hur spelet fortskred skulle övertrumfa regler som sa "när det här sker i fiktionen, slå de här tärningarna"?

 

[Rising]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Och jag anser att man gör fel om man kommer med kritik mot systemet från ett perspektiv där varje spel ska vara designat för att lägga fokus på en särskild aspekt, där reglerna ska vara det huvudsakliga redskapet för att uppnå spelets mål och där en avsaknad av regler för något centralt enbart kan ses som ett misstag från författarens sida.

"Fel" och "fel"... Det är så vi gör idag; och det är därför det har låg status.

På nittiotalet hade ju inte storytellersystemet låg status; då var det ju herre på täppan tillsammans med oss friformare.

 

[anth]

Först: är det verkligen ett Statusproblem Storyteller lider av?

Jag tycker inte att det är frågan om ett statusproblem.
Jag avskyr Storyteller för att det använder tärningspölar, följdaktligen avskyr jag alla andra spel som också använder tärningspölar, inkl. OB6:or. Är tärningspölar "tjejigt"???

Däremot älskar jag WoD-världen och kan mycket väl tänka mig att spela i den med vilken annan spelmotor som helst utom just Storyteller. Är det storyteller-systemet eller WoD-världen som är "tjejigt"???

Sedan har jag uppfattningen att det i rollspelsvärlden finns klassiska motsättningar som man hittar inom andra områden (som t.ex. DIF vs. AIK): d20-spelare avskyr Storyteller och Storyteller-spelare avskyr d20, det är bara att inse att de två systemen är så pass olika att det är ovanligt att en och samma person tycker om bägge systemen.
Men jag skulle INTE säga att det är en konflikt mellan manligt-kvinnligt.

Kan det vara så att de som spelar Vampire som "superpowered emos" kollar mer på mekaniken än på resten av spelet? Inte för att det är fel på något sätt; men kan man inte räkna det som står utöver mekaniken som regler också?

Jag avskyr regelböckerna till WoD - det är bara dynga rakt igenom.
Om jag tar en 200 sidors WoD-bok och plockar bort "fluffet" så blir det kvar 20 sidor regler - övriga 180 sidor kan man spola ner i toaletten, för de behöver man inte för att spela spelet - dessutom är de 20 regelsidorna utspridda i hela boken så man hittar dem inte när man väl behöver dem.
Ta GURPS Basic istället - de är också på 200 sidor, men där är det tveksamt om jag ens kan ta bort 10 sidor "fluff" - och i nya GURPS Basic är det buslätt att hitta saker fastän den är kompakt.
Å andra sidan har jag stött på Storyteller-spelare som tycker att GURPS Basic-böckerna är outhärdliga att läsa - för det bara är regler på regler staplade på varandra.
Återigen olika personlighet - men är det en "tjejig" personlighet att inte tycka om kompakta regelböcker?

Sedan är vampire det första spelet som lyckats kombinera bordsrollspel och live - och live har alltid haft fler tjejer. Kan det vara så att de kommit till bordsrollspelet vampire från vampirelive?

Sist brukar en av de vanligaste frågorna inom rollspel vara hur vi ska få FLER tjejer att börja rollspela - hur kan då Vampire ha LÅG status som tjejrollspel???
Det finns t.o.m. ett skämt:
Hur skaffar sig en rollspelsnörd en flickvän?
Han börjar spela Vampire.

Nej, det som gett Vampire låg status är Twilight; både böckerna och filmerna.
Jag tycker att vampyrer är skithäftiga. Jag har säkert en hyllmeter om vampyrer i min bokhylla - men Twilight skulle jag inte ens ta i med tång.
Twilight har gjort vampyrer töntiga, glittra i solsken - vill ni få mig att spy eller?
Vem fan vill spela Vampire efter att ha sett något av Twilight?

Kan går ogärna med på bilden av känslor och rollspel med fokus på sådana som något "tjejigt", men kan det vara så att den bilden ändå finns bland gamers? Rollspel ska handla om att slå ihjäl orcher, gå på horhus och annat s.k "manligt"?

Att slå ihjäl orcher är inte manligt, det är "pojkigt".
De flesta äldre rollspelare började som små "kobold-spelare" som var helt nöjda med att få röja en orchgrotta eller två.
Men de har alla vuxit upp, vill ha mer, en riktig värld, en "realistisk värld".
(inte ens i en fantasysetting är gamla DnD-moduler realistiska - det ska finnas något som åtminstone liknar ett fungerande ekosystem i en dungeon)

Kort sagt: Åsa Roos har fått allting om bakfoten.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

"Fel" och "fel"... Det är så vi gör idag; och det är därför det har låg status.

Det är ett fånigt sätt att bedriva kritik på: att anta att allt som matchar dagens trender är "bra" och att allt som går emot det är "dåligt". Jag misstänker att grundhållningen bygger på att man ser rollspel som teknologi som utvecklas och kommer närmre och närmre att uppnå vissa mål i stället för som kulturyttringar att förstås in sin kontext.

 

[Gurgeh]

Re: Nej, bara regler som passar till ett annat spel

Och jag anser att man gör fel om man kommer med kritik mot systemet från ett perspektiv där varje spel ska vara designat för att lägga fokus på en särskild aspekt, där reglerna ska vara det huvudsakliga redskapet för att uppnå spelets mål och där en avsaknad av regler för något centralt enbart kan ses som ett misstag från författarens sida.

jag kritiserar spelet för att det innehåller regler för något som inte betraktas som centralt (strid), men inte för något som betraktas som centralt (socialt samspel). Oavsett vilket perspektiv man har borde man kunna tycka att det är något som inte stämmer där.

Storyteller skiljer sig i fråga om paradigm från dagens spelande, lika mycket som oldschool-D&D gör det.

Ja, precis, och det är därför det får det kritik idag. Inte för att en viss procentandel spelare tillhör ett visst kön.

Verkligen? Menar du att författarna skrev reglerna, tyckte "det här är ju inget vidare" och lade in en brasklapp om att de inte borde användas vid alla tillfällen?

Jag är faktiskt helt övertygad om att det ofta varit på just det viset.

 

[Dante]

Att slå ihjäl orcher är inte manligt, det är "pojkigt".
De flesta äldre rollspelare började som små "kobold-spelare" som var helt nöjda med att få röja en orchgrotta eller två.
Men de har alla vuxit upp, vill ha mer, en riktig värld, en "realistisk värld".
(inte
ens i en fantasysetting är gamla DnD-moduler realistiska - det ska
finnas något som åtminstone liknar ett fungerande ekosystem i en
dungeon)

Så kan man förstås tycka – men jag ser ogärna att du gör dig till talesman för »alla« eller »de flesta« äldre rollspelare.

Ovanstående må vara sant för dig och din bekantskapskrets, men är det långtifrån för »de flesta«.

Kort sagt: Åsa Roos har fått allting om bakfoten.

Du menade kanske att peta in ett »jag tycker att«, eller »det är min uppfattning att« nånstans där, men glömde det i så fall.