Dick Harrison: Just det skotska klanväsendet är mycket omdiskuterat, och många historiker har ifrågasatt kända aspekter av deras existens. Mycket av det vi förknippar med tartans och andra klanspecifika företeelser har sina rötter i 1800-talet – låt vara att äldre förlagor i vissa fall har funnits – och påminner därmed om svenska hembygdsdräkter och andra element i folkkultur som antog fasta former först i nationalismens tidevarv. Inom forskningen talar man om invented tradition, en ”uppfunnen tradition”. Däremot är ordet klan i sig ett gammalt lånord från den skotsk-gaeliska kultursfären. Clann betyder egentligen ”barn” och ”avkomma”. Senast under första hälften av 1400-talet började termen användas i engelska språket om grupperingar i skotska högländerna, vilka med rätt eller orätt ansåg sig härstamma från gemensamma förfäder. Exakt hur det skotska systemet fungerade är dock dåligt belagt.
Vi har bättre källor till klanväsen på kontinenten. Italienska adelsfamiljer tillhörde under medeltiden ofta nätverk med täta personliga relationer, vilket garanterade dem inflytande över omvärlden. Fattiga familjer var klienter till rikare familjer och stödde dessa i konflikter. Systemet genererade ömsesidigt beskydd och en känsla av samhörighet, men det ledde också till blodiga vendettor. Ett känt exempel är klanväsendet i det senmedeltida Genua. År 1479 utgjordes klanen Spinola av 104 hushåll, klanen Lomellini av 93 och klanen Doria av 59.
Klanväsendet var viktigast i regioner med svag furstemakt. I takt med att furstens eller kungens ställning stärktes minskade nätverkens betydelse. Detsamma gäller släktsolidariteten på bondenivå: skillnaderna var mycket stora beroende på om bönderna uppnådde politisk autonomi eller inte. I det fria nordtyska bondesamhället Ditmarsken fanns slachte, konfederationer av grupper med släktskapsband i vilka även främlingar kunde integreras i egenskap av ”kusiner”. I regioner där en stark centralmakt saknades kunde sådana system, med blodshämnd och privat rättskipning, leva vidare långt in i modern tid. Typiska exempel är Albanien, Montenegro och Korsika.