Harry S;n139749 said:
Det behöver inte vara en nackdel att rekrytera kvinnor till en mansdominerad bransch. Däremot är det inte säkert att en jämn könsfördelning är eftersträvansvärd.
Jag kan förvisso tänka mig att det i några få fall faktiskt finns skäl att eftersträva homogena miljöer med avseende på någon egenskap. Men inget av de exempel du ger, ger faktiskt något som helst stöd för det.
Harry S;n139749 said:
Jag kan tänka mig att kvinnor är mer lämpade att arbeta inom barnomsorgen eftersom många kvinnor de facto har mer erfarenhet än vad män har av att ta hand om barn. Det är så verkligheten ser ut.
Nej, det är det inte. Det är en bild du har av vad "barnomsorg" går ut på, som inte stämt med verkligheten sedan mitten på 1980-talet. Fram till dess var sk. familjedaghem, eller i folkmun "dagmammor", den dominerande barnomsorgsformen. Därefter har den näst intill försvunnit. Det beror på att det numera inte bara handlar om "omsorg", utan också om verksamhet med ett pedagogiskt innehåll.
De flesta som arbetar inom barnomsorgen har någon form av eftergymnasial utbildning (även om det borde vara fler utbildade förskollärare än det finns idag - det är lika stor brist som på utbildade lärare i skolan...) De som tidigare var barnskötare med enbart gymnasieutbildning i botten, har idag oftast läst in en del påbyggnadskurser som går utöver det. (Jag kan iofs ha fel om detta, eftersom jag hämtar mina data från Stockholmsområdet - det är en mindre sak, ambitionen är i vilket fall att det stora flertalet ska ha eftergymnasial utbildning, sedan kanske det ännu inte är så...)
Ålderssammansättning mm är också sådant att få av de kvinnor som börjar inom området, kommer dit med någon större erfarenhet av barnomsorg (tex genom att ha haft hand om egna barn) i större utsträckning än de män som börjar. Genomsnittsåldern för barnafödande är högre än inträdesåldern i yrkeskategorierna det är fråga om.
Harry S;n139749 said:
Jag kan tänka mig att fler män än kvinnor passar som kravallpolis på grund av att välbyggda män i regel är mer välbyggda än välbyggda kvinnor.
Det finns ingen yrkeskår av "kravallpoliser". Det finns poliser. Där finns ett antal antagningskrav. De är sådana att även om vi tar hänsyn till att fler män söker till yrket, så är det en större andel män som inte uppfyller de fysiska kraven!
(Det är iofs inget särskilt märkligt. Det är helt enkelt så att av de kvinnor som söker, är de allra flesta säkra på att uppfylla kraven innan de ens söker... Så det visar inget i någondera riktningen egentligen.)
Inom polisyrket är det naturligtvis så att uppgifter ställer olika krav. Det _är_ en mycket stor mansdominans inom de enheter som kanske mest av allt liknar vad du kallar "kravallpoliser" - framför allt de som har lite extra tuffa fysiska krav för att få tjänstgöra (tex piketgrupper, nationella insatsstyrkan mm mm). Men beror detta på att de fysiska kraven gynnar män?
Jag är inte så säker på det. Och jag kan visserligen bara anföra anekdotiska bevis för min åsikt, men jag har träffat ett antal poliser (känt och känner en del som varit/är poliser mm) och det har inte alls varit deras bild. När jag, på gymnasiet, praoade inom polisen träffade jag en kvinna som arbetat inom den fysiska tuffa "Tunnelbanepolisen" i Stockholm. Hon menade mycket starkt att det _inte_ var så. De fysiska kraven, både för inträde och arbete, var inte alls så tuffa - det var miljön och jargongen som gjorde att hon slutade.
De övriga jag känner eller diskuterat saken med, med erfarenhet av polisyrket, menar samma sak. Det är inte de fysiska kraven som skapat den mansdominansen det är (bortsett från mansdominansen i yrket som helhet, som gör att mest män är meriterade att söka specialtjänsterna) attityder och dåligt ledarskap (som inte förmår ta itu med dessa attitydproblem) som skapar problemet.
Harry S;n139749 said:
Det finns fördelar med att bedriva medicinsk forskning på män eftersom män inte har en lika ojämn hormoncykel som kvinnor har.
Nej. Enbart i de fall då en medicin inte alls kommer att användas på andra individer än cis-män, finns det någon som helst sådan fördel. (Och det är väl typ.. Viagra?)
Tvärtom, det är i regel en svaghet. Ibland en mycket stor sådan. Det sker felmedicinering, med vårdskador som följd, på grund av att vissa mediciner inte är testade på cis-kvinnor (eller för den delen på transpersoner!).
Hjärtmediciner - som används vid ganska kritiska sjukdomsförlopp - som inte utprovats på kvinnor i tillräcklig grad, har visat sig ha sämre verkan på kvinnor. Vilket gör att de skyddar sämre. Vilket leder till att fler kvinnor än män dör, trots insats av mediciner efter svåra hjärtinfarkter.
Jag har _mycket_ svårt att se någon fördel i att forskarna som lade upp studierna resonerade - precis som du! - att det var bäst att undvika kvinnor i kohorten, för att slippa en svårare och jobbigare (dyrare) uppföljning.
Det är kostnadsskäl som avgör. Du behöver ofta ha en 25-30% större grupp i testet om du inkluderar kvinnor, för att kunna kompensera för att spännvidden av olika rapporterade potentiella biverkningar mm. (Och, eftersom mediciner vars verkan inte är dokumenterad och är under försök, aldrig får ges till gravida kvinnor, så ökar fler kvinnor i testunderlaget antalet avhopp något. Vilket företagen inte heller vill. Plus, ibland, en något ökad risk för stämningar mm.)
En större grupp kostar mer att följa upp. Det kan vara svårt att dokumentera om medicinen i sig skapade en biverkning, eller om det var interaktion med tex ett specifikt, hormonbaserat preventivmedel som gjorde att problem uppstod. (Och det är, faktiskt, oftare hormonbaserade preventivemedel som är problem, snarare än hormoncykeln i sig.)
De biologiska - eller indirekt biologiska - skillnaderna mellan cismän och ciskvinnor, är betydligt mindre än de flesta tror. Dessutom, även när de finns, så är de betydligt mer subtila och, särskilt vad gäller indirekt varierande egenskaper (som tex träning) betydligt mer beroende av individuella faktorer.
Du behöver tala om extremt prestationsinriktad elitidrottsnivå, för att hitta områden (snabbhet, höjdhopp mm) där det finns ett utrymme där bara vissa män kan prestera på den yttersta rekordnivån. I höjdhopp är ju tex differensen 2,09 m för kvinnor och 2,45 för män.
Och mig veterligt finns det ingen "yrkesgrupp" _utom_ just "manliga höjdhoppare" där det är en mycket klar konkurrensnackdel att inte kunna hoppa högre än 2,09.