Nekromanti Hjälp mig att sälja in D&D till mina spelare

[Konrad Konvalj]

Hej hopp!

Jag startar mig en egen tråd gällande detta ämne. Jag är väldigt intresserad av att kasta fram cashen, och inhandla diverse D&D böcker.

Eksem (med flera) har rekommenderat mig att köpa detta:

Starter Set
Heroes of the Fallen Lands
Rules Compendium
Monster Vault
DM Kit
Heroes of the Forgotten Kingdoms

Sen börjades det prata om MM1 & 2, en massa Martial-klasser, Charachter Builders, Dark Sun Creature Catalog, och en väldans massa annat. Där brakade det lite för mig. Jag förstår just ingenting?

Jag vet inte varför jag vill åt D&D? Jag vet inte skillnaden mellan D&D och Pathfinder ( som jag hört är bättre än D&D? ). Jag vet egentligen inte vad man gör?

Hur som helst så vill jag spela detta med mina vänner, och nu skall jag försöka mig på att sälja in det hela. Det försvåras dock av att jag har noll koll på allt!

Vi spelar/har spelat: Drakar & Demoner, Eon, Star Wars, Sagan om Ringen, Western, Mutant, Null State, och kanske något mer. Känns som att allt är svenskt..

Tjing!

 

[solvebring]

Det är ganska enkelt. Det är som dataspel fast bättre och inte lika töntigt och tramsigt.
Samtidigt är det inte så mycket rollspel som att vilja spela mer avancerat schack och powergama i positiv bemärkelse. Det är - enligt mig - figurspel med starka rollspelstoner, sedan kan man kort och gott köra hårt på strids- och figurfronten, eller backa upp det hela med mer rollspelande. Edit: Det är ett rollspel, ja, men jag tycker inte det är så rollspeligt.

Min erfarenhet av D&D är iof bara knappa sessioner med D&D 3,5, men i alla fall. Jag körde förövrigt mer på rollspelande än monsterköttande, därav är jag en kass D&D-SL. Iof backade jag XP:n som gick bort från monster genom att ge XP för alla sorts utmaningar.

... Men jag tröttnade, för mycket regler, pill och skit. Jag tyckte bara att det var tidsdödande och urkrångligt. 4:an ska iof vara enklare och bättre, men än mer figurspel än rollspel... Sägs det.

Vad man gör: Man äventyrar, precis som i t.ex. Saga och Drakar & Demoner osv. Man hamnar i ett äventyr eller får ett uppdrag, man drar på den questen, dödar en jävla massa monster, krälar i grottor, går vilse i skogar, dödar fler monster, blir utsatt för en jävla massa fällor, dyrka några lås, slår ihjäl fler monster och sedan - när man löst äventyr, vilket brukar handla om att döda ett monster, så får/hittar man XP, pengar och prylar för att förbättra sin rollperson med.

D&D är förövrigt lika mycket eller kanske mer ett figurrollspel än det är ett rollspel med figurer. Det är väldigt stridsspelssimultant och det gäller att gilla sådana saker. Det är strid ofta och spelet är i sig en orgie i monsterdödande, magi och allt vad stridisk fantasykliché heter. Därav gäller det att gilla att ha en grid - en figurplan på bordet, pilla runt på den med figurer och lära sig samt utöva en massa halvkrångliga stridsregler.

Så om man gillar figurspel och regelrunkiga strider som handlar om taktik och regler mer än något annat, och om man gillar att kåta sig på värden och magiska prylar och att kötta monster i högar så är det ett trevligt spel. Här har du förövrigt marknadsföringen: Figurspel, massor av strid, monster och simulerande regler för dylika.


http://www.youtube.com/watch?v=Iy8-NNlE80A
http://www.youtube.com/watch?v=BGg6_-RTckM

 

[Poseur]

Well, en bra grej för att sälja in något till någon annan är ju att först själv tro på produkten och gärna tycka om den själv.

Läs på, berätta om allt bra och coolt med spelet, variera dina säljargument beroende på vad dina spelare är intresserade av.



/Poseur generell

 

[Jarl]

Starter Set
Heroes of the Fallen Lands
Rules Compendium
Monster Vault
DM Kit
Heroes of the Forgotten Kingdoms

Skippa Starter Set skulle jag säga, för den är en engångspryl som du inte kan använda senare. Annars ser det bra ut. Du måste inte ha båda Heroes of-böckerna, varje sådan bok lägger bara till fler raser och klasser att spela.

Sen börjades det prata om MM1 & 2, en massa Martial-klasser, Charachter Builders, Dark Sun Creature Catalog, och en väldans massa annat. Där brakade det lite för mig. Jag förstår just ingenting?

Skaffa det du listade i början och fundera på det andra sen, är min rekommendation. Men vi kan ändå reda ut saker och ting:

Kampanjvärldar
Det finns tre officiella världar i 4e som man kan spela i (förutom en slags generisk defaultvärld som regelböckerna använder):

* Forgotten Realms - klassisk fantasy
* Eberron - steampunk-aktig fantasy
* Dark Sun - postapokalyptisk fantasy

Det går utmärkt att spela utan dem, genom att göra egna äventyr/värld eller använda generiska äventyr.

Andra böcker
Utöver kärnböckerna finns det massa tilläggsböcker med skatter, monster, fler förmågor till spelare osv osv. Vänta med dom skulle jag säga.

Innan Monster Vault kom finns det tre Monster-böcker: Monster Manual 1, 2 och 3. Vårt tips där var att inte skaffa MM1 och 2, för de är helt enkelt sämre, rent spelmekaniskt (även om det kan finnas coola monster där såklart!).

Dark Sun Creature Catalog är en monsterbok specifikt för Dark Sun-världen. Väldigt bra om man tänkt spela i Dark Sun.

Character Builder och annat
Wizards har en del onlinematerial och tjänster som man får tillgång till om man blir medlem i "D&D Insider". Mot en månadsavgift får man:

* Character Builder - ett onlineverktyg för att skapa karaktärer som innehåller alla förmågor/raser/klasser/etc som släppts
* Artiklar från "Dragon", en digital tidning för spelare och "Dungeon", en digital tidning för DM.
* Compendium - online uppslagsverk
* Div. annat som inte är så mycket att hetsa upp sig över.

Det är rätt praktiskt att ha tillgång till allt detta, men det går att klara sig utan.

Jag vet inte varför jag vill åt D&D? Jag vet inte skillnaden mellan D&D och Pathfinder ( som jag hört är bättre än D&D? ). Jag vet egentligen inte vad man gör?

Vill du spela ett rätt traditionellt fantasy-spel så spela Pathfinder, vill du spela ett mer taktiskt strid-fokuserat spel, kör 4e. Inget är "bättre" än det andra.

 

[Konrad Konvalj]

Så om man gillar figurspel och regelrunkiga strider som handlar om taktik och regler mer än något annat, och om man gillar att kåta sig på värden och magiska prylar och att kötta monster i högar så är det ett trevligt spel. Här har du förövrigt marknadsföringen: Figurspel, massor av strid, monster och simulerande regler för dylika.

Fan vilken bra genomgång! Tack som jäflarns!

Dock så kommer en följdfråga här:
* Så (nästan) allt rollspelande/karaktärsspelande/gestaltande försvinner eller går det att mecka in lite sådant också?

 

[Jarl]

Det är ganska enkelt. Det är som dataspel fast bättre och inte lika töntigt och tramsigt.
Samtidigt är det inte så mycket rollspel som att vilja spela mer acancerat schack och powergama i positiv bemärkelse.

Min erfarenhet av D&D är iof bara knappa sessioner med D&D 3,5, men i alla fall.

Vad man gör: Man äventyrar, precis som i t.ex. Saga och Drakar & Demoner osv. Man hamnar i ett äventyr eller får ett uppdrag, man drar på den questen, dödar en jävla massa monster, krälar i grottor, går vilse i skogar, dödar fler monster, blir utsatt för en jävla massa fällor, dyrka några lås, slår ihjäl fler monster och sedan - när man löst äventyr, vilket brukar handla om att döda ett monster, så får/hittar man XP, pengar och prylar för att förbättra sin rollperson med.

D&D är förövrigt lika mycket eller kanske mer ett figurrollspel än det är ett rollspel med figurer. Det är väldigt stridsspelssimultant och det gäller att gilla sådana saker. Det är strid ofta och spelet är i sig en orgie i monsterdödande, magi och allt vad stridisk fantasykliché heter. Därav gäller det att gilla att ha en grid - en figurplan på bordet, pilla runt på den med figurer och lära sig samt utöva en massa halvkrångliga stridsregler.

Så om man gillar figurspel och regelrunkiga strider som handlar om taktik och regler mer än något annat, och om man gillar att kåta sig på värden och magiska prylar och att kötta monster i högar så är det ett trevligt spel. Här har du förövrigt marknadsföringen: Figurspel, massor av strid, monster och simulerande regler för dylika.

Tur att du, som verkligen gillar D&D, försöker hjälpa någon att sälja in det hos andra.

 

[solvebring]

* Så (nästan) allt rollspelande/karaktärsspelande/gestaltande försvinner eller går det att mecka in lite sådant också?

Du kan rollspela hur mycket du vill och gestalta öronen av dig. Det finns dock ingen som helst tyngd på det. Spelet handlar om att äventyra och kötta monster och att bli awesome, inte att var en duktig rollgestaltare. Om man säger så här så är det viktigare att du kan din regelbok än att du är en duktig röstskådespelare.

Edit: Spelet så som det är skrivet handlar mer om stridssimulering och dylika än om rollgestaltning. Böckerna behandlar strid, magi, monster, XP, tuff utrustning och awesome mönsterköttar-miljöer i form av kartlagda dungeons osv. Det är dock upp till dig hur mycket du lägger in av vardera. Vill du ha mycket dialog och snack och rollgestaltning så finns det inga som helst hinder för det. Scenen är din. Du får dock ingen backning av spelet på den punkten. Så vill du ha 20%% strid och 80% flum, eller 50-50, eller 90% strid och 10% flum, så är det upp till dig.

... Jag personligen är dock en person som hellre flummar mera.

 

[solvebring]

Det är ganska enkelt. Det är som dataspel fast bättre och inte lika töntigt och tramsigt.
Samtidigt är det inte så mycket rollspel som att vilja spela mer acancerat schack och powergama i positiv bemärkelse.

Min erfarenhet av D&D är iof bara knappa sessioner med D&D 3,5, men i alla fall.

Vad man gör: Man äventyrar, precis som i t.ex. Saga och Drakar & Demoner osv. Man hamnar i ett äventyr eller får ett uppdrag, man drar på den questen, dödar en jävla massa monster, krälar i grottor, går vilse i skogar, dödar fler monster, blir utsatt för en jävla massa fällor, dyrka några lås, slår ihjäl fler monster och sedan - när man löst äventyr, vilket brukar handla om att döda ett monster, så får/hittar man XP, pengar och prylar för att förbättra sin rollperson med.

D&D är förövrigt lika mycket eller kanske mer ett figurrollspel än det är ett rollspel med figurer. Det är väldigt stridsspelssimultant och det gäller att gilla sådana saker. Det är strid ofta och spelet är i sig en orgie i monsterdödande, magi och allt vad stridisk fantasykliché heter. Därav gäller det att gilla att ha en grid - en figurplan på bordet, pilla runt på den med figurer och lära sig samt utöva en massa halvkrångliga stridsregler.

Så om man gillar figurspel och regelrunkiga strider som handlar om taktik och regler mer än något annat, och om man gillar att kåta sig på värden och magiska prylar och att kötta monster i högar så är det ett trevligt spel. Här har du förövrigt marknadsföringen: Figurspel, massor av strid, monster och simulerande regler för dylika.

Tur att du, som verkligen gillar D&D, försöker hjälpa någon att sälja in det hos andra.

Jag ger min syn av spelet. Den är kanske inte den mest entusiastiska, men å andra sidan anser jag den ärlig. Gillar man de här sakerna är det ju ett spel som passar en, gillar man det inte så nej. Konrad verkar ju förresten digga just de saker jag räknar upp, då XP och monsterkött faller inom hans ramar.

 

[Jarl]

Jag ger min syn av spelet. Den är kanske inte den mest entusiastiska, men å andra sidan anser jag den ärlig. Gillar man de här sakerna är det ju ett spel som passar en, gillar man det inte så nej. Konrad verkar ju förresten digga just de saker jag räknar upp, då XP och monsterkött faller inom hans ramar.

Känns lite onödigt bara att vinkla allt negativt, särskilt om man, som du, knappt har någon erfarenhet av spelet? Om någon försöker hitta argument för något, är det väl knappast hjälpsamt att man bara dissar det. Det finns ju en hel del positivt man skulle kunna säga om spelet.

 

[Eksem]

Medhåll, skittrist ton av Solve i det inlägget. Håll sådant till OT-forumet tack.

 

[solvebring]

Jag ger min syn av spelet. Den är kanske inte den mest entusiastiska, men å andra sidan anser jag den ärlig. Gillar man de här sakerna är det ju ett spel som passar en, gillar man det inte så nej. Konrad verkar ju förresten digga just de saker jag räknar upp, då XP och monsterkött faller inom hans ramar.

Känns lite onödigt bara att vinkla allt negativt, särskilt om man, som du, knappt har någon erfarenhet av spelet? Om någon försöker hitta argument för något, är det väl knappast hjälpsamt att man bara dissar det. Det finns ju en hel del positivt man skulle kunna säga om spelet.

Sant, men jag dissade det inte helt. Jag lade ju faktiskt fram vad spelet handlar om och att om man gillar det så är det bra.

Jag ser ingen osanning i att om man gillar figurspelande, simultana strider och monsterköttande, powergaming och XP så är D&D ett bra spel. Jag tycker dock inte att det handlar om så mycket annat, vilket jag vill belysa - och gjorde så på ett något översyniskt sätt.

Därmed har ni min ursäkt för att vara översynisk, jag tycker däremot inte att jag farit med osanning eller något sådant. Jag berättade om spelet fast med en viss ironi, ja. Konrad förstod dock vinkeln och tog vara på de saker jag ärligen framlade som spelets handling och det som spelet gör bra.

 

[solvebring]

Medhåll, skittrist ton av Solve i det inlägget. Håll sådant till OT-forumet tack.

Okej, sorry, will do.
Konrad hajade iaf approachen och plockade ut de seriöst menade bitarna - som väl är, eftersom jag inte menade att göra en diss, mer en synisk infallsvinkel.

Nåväl, ska sluta vara ironisk nu eftersom det tydligen tog rätt hårt.

Ni har ärligen min ursäkt om det blev för starkt.

Edit: Men om jag ska vara seriös, vilket jag gärna är, både å era liksom Konrads vänners vägnar: D&D är klassisk hyperfantasy med grymma monster och massor av magi och häftigheter. Det är inriktat på äventyret som går ut på att besegra monster och otäckheter av olika anledningar, hämta hem skatter och sådana där klassiska saker. Det är grottkräl i dess mest tydliga bemärkelse.

För detta är reglerna utförliga. Stridsreglerna är simultana och taktiska och till detta har man dessutom ett spelbräde och figurer som stödjer detta simultanspel. Med andra ord är spelet väldigt inriktat på strider - encounters - med monster och är väl framtaget för just detta. För detta får man förövrigt erfarenhet - XP- som gör att man kan bygga på sin roll för att kunna ta sig än värre faror. Farorna är på så sätt nivåanpassade, som i olika datarollspel. T.ex. Diablo eller WoW etc. Dessutom handlar det mycket om den dynamiska gruppen, då varje typ av class har sin speciella funktion och att olika sammansättningar av classerna ger olika typer av dynamisk fördel. Det är ett taktiskt spel på det viset.

Gillar man episk monsterdödande och skattletande, en tydlig utveckling av rollpersonen, figurspelande och simultanspel, massor av fantasy-awesomehet och magi och tärningsrullande, så är det ett grymt roligt spel. Det kräver dock regelsinne och - i positiv bemärkelse - rätt inställning till powergaming.

 

[Konrad Konvalj]

* Forgotten Realms - klassisk fantasy

Vill du spela ett rätt traditionellt fantasy-spel så spela Pathfinder, vill du spela ett mer taktiskt strid-fokuserat spel, kör 4e. Inget är "bättre" än det andra.

All info var king! Fastnade direkt för Forgotten Realms, och sen har jag ju ett klockrent förtydligande gällande skillnaden mellan 4e och Pathfinder.

Spelarna gillar att kötta runt nångång ibland, utan att behöva tänka på att rollspela. Jag tror att ett taktiskt strid-fokuserat spel vore något att ha med sig på lir-kvällarna för att släppa lös köttandet en aning.

 

[anth]

Dock så kommer en följdfråga här:
* Så (nästan) allt rollspelande/karaktärsspelande/gestaltande försvinner eller går det att mecka in lite sådant också?

Det går alldeles utmärkt att rollspela.

Den stora skillnaden mellan DnD3 och DnD4 är att alla spår av realism har försvunnit i 4:an.
Strider i DnD4 är skitkul, men de är inte realistiska för fem öre.

Jag tror att många gamla DnD3-spelare har väldigt svårt med DnD4 just för att realismen försvunnit.
De har helt enkelt svårt att rollspela och relatera till sina rollpersoner när rollpersonerna inte känns "verkliga".

Å andra sidan finns det flera som inte tyckte om DnD3 som gärna spelar DnD4 - just för att det är mer abstrakt.

Om dina spelare tycker om DnD4 eller ej beror på vilka spelartyper de är.

 

[Konrad Konvalj]

Det går alldeles utmärkt att rollspela.

Bra! Förtydligar mig själv på något vis: Med rollspela menar jag ju mest att spelarna internt och med spelledarpersoner snackar & intrigerar med varandra.

Den stora skillnaden mellan DnD3 och DnD4 är att alla spår av realism har försvunnit i 4:an.
Strider i DnD4 är skitkul, men de är inte realistiska för fem öre.

Det skiter vi i så DnD4 låter skitkul!

 

[solvebring]

Bra! Förtydligar mig själv på något vis: Med rollspela menar jag ju mest att spelarna internt och med spelledarpersoner snackar & intrigerar med varandra.

På den nivån är det precis som i alla andra rollspel. Det vill säga man stöter på folk, man talar med dem, man umgås, man snackar och överlägger. Det är på den fronten precis som i Saga, Drakar & Demoner, Mutant eller vilket tradspel du nu vill jämföra med.

Det jag menar är att det inte behöver finnas något rolldjup och att fokuset inte ligger på sådana scener, utan mer på de simulerande striderna, de fysiska utmaningarna, den episka hjältefantasyn och sådana element.

 

[Eksem]

Vad menar du med "simultana"? Jag vet inte om det är ett begrepp jag inte känner till, men DnD är INTE simulationistiskt, det är abstrakt, oavsett version.

 

[wilper]

Starter Set är väl ett rätt billigt sätt att testa om det är något för er? Innan man tar fram storsläggan och köper på sig en halvmeter böcker som man möjligen inte kommer att använda någonsin.

 

[Konrad Konvalj]

Starter Set är väl ett rätt billigt sätt att testa om det är något för er? Innan man tar fram storsläggan och köper på sig en halvmeter böcker som man möjligen inte kommer att använda någonsin.

Jag har förtroende för Jarl i den här frågan. Han tycks vara en DnD4e master, och Starter Set tycks vara en engångsvara så den hoppar jag.

Cashen behöver ingen vara oroad över. Jag gillar att äga prylar, och mina bruna vänner får la finna sig i att lira lite DnD4e med mig om jag nu vill göra det.

 

[Vitulv]

Bra! Förtydligar mig själv på något vis: Med rollspela menar jag ju mest att spelarna internt och med spelledarpersoner snackar & intrigerar med varandra.

På den nivån är det precis som i alla andra rollspel. Det vill säga man stöter på folk, man talar med dem, man umgås, man snackar och överlägger. Det är på den fronten precis som i Saga, Drakar & Demoner, Mutant eller vilket tradspel du nu vill jämföra med.

Det jag menar är att det inte behöver finnas något rolldjup och att fokuset inte ligger på sådana scener, utan mer på de simulerande striderna, de fysiska utmaningarna, den episka hjältefantasyn och sådana element.

Men med det säger du ju att det inte behöver finnas något rolldjup (vad nu det är, aldrig hört uttrycket förr) i tradspel heller?
Alltså, fokus på rollspelande ligger på ungefär samma nivå i D&D som i andra spel (diverse indiespel och sådant undantaget)?