Björn_UBBT
Hero
Jo, lite humor kan vara riktigt kul... ibland. Fast jag tycker nog inte att det ska vara för mycket ialla fall inte i ett "seriöst" rollspel.
Nekromanti Humor i Rollspel?
- Thread starter König
- Start date
Humor är svårt
På vilket sätt skiljer det sig från varje form av spelsession där man försöker uppnå en viss stämning och VET det? Anser du det omöjligt att överhuvud arbeta för en viss stämning i rollspel? Och varför skulle just humor vara omöjligt, annars?
Jag menar att humor är svårare att planera än vad t.ex. skräck är. Humor handlar så oerhört mycket om vilken situationen är och vem som är i den; så mycket timing helt enkelt. Humor kan väldigt lätt bli fel, och är något som skiljer sig mycket mellan olika individer och grupper. Kommer man till en sammanhang med människor man inte träffat innan är just humorn en knepig bit, vad får man skämta om, med vem får man skämta, varför tycker de här personerna att just det här är roligt, vad assoscierar de det här till o.s.v. Däremot kan du vara rätt säker på att de blir rädda för vissa saker. Du vet inte om dina nya arbetskamrater gillar skämt med sexanspelningar, men du kan vara övertygad om att de blir skraja om du hotar dem med automatvapen. Även med fok man känner krävs det timing, ett jätteroligt skämt hade fallit platt om du sagt det vid ett annat tillfälle.
Men visst, du har defintivt en poäng i det du säger och jag var kanske lite väl kategorisk mot Paranoia som jag ju inte spelat. Skräck av typen "monster som jagar dig" är också den känslig om deltagarna vet att det kommer bli på det sättet. Överraskningar ger alltid starkast känslor.
Min erfarenhet är att planerad humor fungerar klart sämre än när man planerar andra sorters stämningar. Visst har man varit med om att inte lyckas skapa andra sorters stämningar så som man tänkt sig, men aldrig har det som i humorfallet blivit den där känslan av direkt pinsamhet.
det är bra mycket svårare att få folk att garva än att få dem att gråta
Exakt, det är därför det är så svårt att planera in humor i äventyren. Humor är en konst som kräver känsla för stämningar och andra personers tankar och sinnesstämning.
Eller du kanske skrattar åt andra saker än mig (jag gillade Krugal Svylse...)?
Bekräftar åter det jag menar, humor är väldigt individuellt. Du gillar Krugal Svylse, det gör inte jag, jag tycker något annat är jättekul medan du inte tycker det är lajbans. Om du och jag gjorde varsitt "roligt" äventyr och lämnade över till varandra är det en jäkla risk att vi båda skakar på huvudet och tycker "det här var väl inget kul". Men har du bra tips på hur man skapar humor i rollspel utan att riskera att det blir tönt- och pinsamhetsstämpel över det hela så läser jag gärna dem, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde övertyga mig på den här punkten!
På vilket sätt skiljer det sig från varje form av spelsession där man försöker uppnå en viss stämning och VET det? Anser du det omöjligt att överhuvud arbeta för en viss stämning i rollspel? Och varför skulle just humor vara omöjligt, annars?
Jag menar att humor är svårare att planera än vad t.ex. skräck är. Humor handlar så oerhört mycket om vilken situationen är och vem som är i den; så mycket timing helt enkelt. Humor kan väldigt lätt bli fel, och är något som skiljer sig mycket mellan olika individer och grupper. Kommer man till en sammanhang med människor man inte träffat innan är just humorn en knepig bit, vad får man skämta om, med vem får man skämta, varför tycker de här personerna att just det här är roligt, vad assoscierar de det här till o.s.v. Däremot kan du vara rätt säker på att de blir rädda för vissa saker. Du vet inte om dina nya arbetskamrater gillar skämt med sexanspelningar, men du kan vara övertygad om att de blir skraja om du hotar dem med automatvapen. Även med fok man känner krävs det timing, ett jätteroligt skämt hade fallit platt om du sagt det vid ett annat tillfälle.
Men visst, du har defintivt en poäng i det du säger och jag var kanske lite väl kategorisk mot Paranoia som jag ju inte spelat. Skräck av typen "monster som jagar dig" är också den känslig om deltagarna vet att det kommer bli på det sättet. Överraskningar ger alltid starkast känslor.
Min erfarenhet är att planerad humor fungerar klart sämre än när man planerar andra sorters stämningar. Visst har man varit med om att inte lyckas skapa andra sorters stämningar så som man tänkt sig, men aldrig har det som i humorfallet blivit den där känslan av direkt pinsamhet.
det är bra mycket svårare att få folk att garva än att få dem att gråta
Exakt, det är därför det är så svårt att planera in humor i äventyren. Humor är en konst som kräver känsla för stämningar och andra personers tankar och sinnesstämning.
Eller du kanske skrattar åt andra saker än mig (jag gillade Krugal Svylse...)?
Bekräftar åter det jag menar, humor är väldigt individuellt. Du gillar Krugal Svylse, det gör inte jag, jag tycker något annat är jättekul medan du inte tycker det är lajbans. Om du och jag gjorde varsitt "roligt" äventyr och lämnade över till varandra är det en jäkla risk att vi båda skakar på huvudet och tycker "det här var väl inget kul". Men har du bra tips på hur man skapar humor i rollspel utan att riskera att det blir tönt- och pinsamhetsstämpel över det hela så läser jag gärna dem, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde övertyga mig på den här punkten!
Nightowl
Champion
Re: Humor är svårt
"Även med fok man känner krävs det timing, ett jätteroligt skämt hade fallit platt om du sagt det vid ett annat tillfälle."
Jag skämtar ofta. De flesta garvar åt mina skämt. Och då menar jag inte vitsar - det är inte samma sak - utan, tja, iakttagelser.
_EN_ gång har jag under 14 år som SL skrämt folk, och då menar jag skrämt.
Jag kanske blir skrämd av automatvapen, men jag blir inte ett dugg skrämd av den sorts "resonerande skräck" Krille rackar ned på (med viss rätta IMO) på ett visst annat forum med jämna mellanrum. Jag har bara sett en enda skräckfilm i vuxen ålder som gjort mig rädd - och inte bara äcklad - och det är Silence of the Lambs. Och jag har konsumerat en del genom åren.
Jag håller med dig om att humor är svårt, men betänk at t.ex. komedier är storsäljare - om det inte gick att beräkna vad folk skulle garva åt skulle det inte funka. Att, säg, DU inte garvar åt dem är en annan sak - smak, som vi sade, men smak kan mycket väl vara lika. Jag vet från andra diskussioner att många älskar Krugal Svylses Förbannelser - ergo, jag kan testa den på ett spelgäng, eftersom ett resonabelt antal andra människor verkar ha gillat den.
Svårt, men inte omöjligt, mao.
Jag tror att risk för "pinsamheter" minskas om man slutar att se saker som "pinsamt"; humorister bygger mycket av sin humor just på att förnedra sig själva, att göra sig själva löjliga så att andra skrattar. Och hur fasen man gör det vet jag inte. Jag har själv inte överdrivet mycket självironi i andra situationer, så jag kan inte komma med några tips, men även om komedi kan vara något mycket allvarligt - det är inte bara G. Marx som uttalat sig om problemen med att vara rolig - i den betydelsen i att det är något man går in för "på allvar", så är "oseriöst" också något man bör akta sig för. Dvs, något man bör sluta vara rädd för. Om alla går in med geist och zest och tjo och tjim för att göra något, då är det "seriöst".
Vad jag kanske vill ha sagt på mitt förvirrande sätt är att om man slappnar av och oroar sig mindre, går det bättre - fastän man är förberedd. Eller förberädda, som ni tydligen är när ni spelar skräckspel. Det är den potentiella situationen, som Krille säger, som skapar humor. Samma situation kan skapa en annan stämning om man gör något annat av den.
Scen ur verkligheten för några år sedan:
Jag och mina föräldrar sitter på en restaurang, vid ett bord för fyra, så det är ett kuvert kvar orört vid bordet.
Morsan spiller sås på kjolen och vill snabbt skrapa bort den för att undvika fläckar, så hon nappar tag i den (använda och rena) kniven vid det orörda kuvertet. En "steak knife", alltså en som ser ut som en miniatyrförskärare, för detta är ett steakhouse som mest serverar stora köttbitar som mat.
"Vad GÖR du!?" teaterviskar farsan ilsket (man rör inte ett orört kuvert på en restaurang).
"Spillde sås på nya kjolen..." viskar morsan tillbaka.
"DET är väl ingen anledning att skära upp handlederna!" viskar han tillbaka, och nu är ilskan bara spelad.
OK, jag började garva högt, men om någon suttit vid bordet bredvid och inte varit i samma glada stämning som vi var, kunde han sett det som bitter Lars Norénsk ironi.
Om man A, har en lättsam stämning, om man VET att nu skall vi ha kul utan att vara sammanbiten och B, har en situation som hhar komisk potential - som Krille säger - därför att det finns absurda situationer, ställen där man känner igen sig men ändå inte, ställen där man säger "men vänta nu..." osv. - då kan man känna igen det komiska, då kan man göra något av det, då kan man ha vara förbeglada precis som man är förberädda. Med en annan grundinställning kan precis samma absurditeter frammana en känsla av paranoia eller meningslöshet eller Mysterium - när jag spelat spel som Nephilim och Mage, t.ex., där en "ockult syn" på världen där allt hänger samma är viktig, har jag betonat små, obetydliga detaljer då och då - och spelarna, Gud välsigne dem, har genast börjat skapa _mening_ ur dem, för i den sortens stämning med den sortens teman har _allting_ mening.
Alltså, inställning + potential > större chans till skratt, precis som andra stämningar.
Och vad man tycker är lättast och roligast (inte alltid samma sak) är som du säger personligt.
Nightowl, bluddrar
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
"Även med fok man känner krävs det timing, ett jätteroligt skämt hade fallit platt om du sagt det vid ett annat tillfälle."
Jag skämtar ofta. De flesta garvar åt mina skämt. Och då menar jag inte vitsar - det är inte samma sak - utan, tja, iakttagelser.
_EN_ gång har jag under 14 år som SL skrämt folk, och då menar jag skrämt.
Jag kanske blir skrämd av automatvapen, men jag blir inte ett dugg skrämd av den sorts "resonerande skräck" Krille rackar ned på (med viss rätta IMO) på ett visst annat forum med jämna mellanrum. Jag har bara sett en enda skräckfilm i vuxen ålder som gjort mig rädd - och inte bara äcklad - och det är Silence of the Lambs. Och jag har konsumerat en del genom åren.
Jag håller med dig om att humor är svårt, men betänk at t.ex. komedier är storsäljare - om det inte gick att beräkna vad folk skulle garva åt skulle det inte funka. Att, säg, DU inte garvar åt dem är en annan sak - smak, som vi sade, men smak kan mycket väl vara lika. Jag vet från andra diskussioner att många älskar Krugal Svylses Förbannelser - ergo, jag kan testa den på ett spelgäng, eftersom ett resonabelt antal andra människor verkar ha gillat den.
Svårt, men inte omöjligt, mao.
Jag tror att risk för "pinsamheter" minskas om man slutar att se saker som "pinsamt"; humorister bygger mycket av sin humor just på att förnedra sig själva, att göra sig själva löjliga så att andra skrattar. Och hur fasen man gör det vet jag inte. Jag har själv inte överdrivet mycket självironi i andra situationer, så jag kan inte komma med några tips, men även om komedi kan vara något mycket allvarligt - det är inte bara G. Marx som uttalat sig om problemen med att vara rolig - i den betydelsen i att det är något man går in för "på allvar", så är "oseriöst" också något man bör akta sig för. Dvs, något man bör sluta vara rädd för. Om alla går in med geist och zest och tjo och tjim för att göra något, då är det "seriöst".
Vad jag kanske vill ha sagt på mitt förvirrande sätt är att om man slappnar av och oroar sig mindre, går det bättre - fastän man är förberedd. Eller förberädda, som ni tydligen är när ni spelar skräckspel. Det är den potentiella situationen, som Krille säger, som skapar humor. Samma situation kan skapa en annan stämning om man gör något annat av den.
Scen ur verkligheten för några år sedan:
Jag och mina föräldrar sitter på en restaurang, vid ett bord för fyra, så det är ett kuvert kvar orört vid bordet.
Morsan spiller sås på kjolen och vill snabbt skrapa bort den för att undvika fläckar, så hon nappar tag i den (använda och rena) kniven vid det orörda kuvertet. En "steak knife", alltså en som ser ut som en miniatyrförskärare, för detta är ett steakhouse som mest serverar stora köttbitar som mat.
"Vad GÖR du!?" teaterviskar farsan ilsket (man rör inte ett orört kuvert på en restaurang).
"Spillde sås på nya kjolen..." viskar morsan tillbaka.
"DET är väl ingen anledning att skära upp handlederna!" viskar han tillbaka, och nu är ilskan bara spelad.
OK, jag började garva högt, men om någon suttit vid bordet bredvid och inte varit i samma glada stämning som vi var, kunde han sett det som bitter Lars Norénsk ironi.
Om man A, har en lättsam stämning, om man VET att nu skall vi ha kul utan att vara sammanbiten och B, har en situation som hhar komisk potential - som Krille säger - därför att det finns absurda situationer, ställen där man känner igen sig men ändå inte, ställen där man säger "men vänta nu..." osv. - då kan man känna igen det komiska, då kan man göra något av det, då kan man ha vara förbeglada precis som man är förberädda. Med en annan grundinställning kan precis samma absurditeter frammana en känsla av paranoia eller meningslöshet eller Mysterium - när jag spelat spel som Nephilim och Mage, t.ex., där en "ockult syn" på världen där allt hänger samma är viktig, har jag betonat små, obetydliga detaljer då och då - och spelarna, Gud välsigne dem, har genast börjat skapa _mening_ ur dem, för i den sortens stämning med den sortens teman har _allting_ mening.
Alltså, inställning + potential > större chans till skratt, precis som andra stämningar.
Och vad man tycker är lättast och roligast (inte alltid samma sak) är som du säger personligt.
Nightowl, bluddrar
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Holy Warrior
Veteran
Re: "Nu ska vi ha jättekul"
Orkade inte läsa hela inlägget.Vad stod det i inlägget(mitt alltså).Eftersom jag inte orkade läsa ditt(inlägg eller nåt) så har jag en till fråga: Vad stod det i ditt inlägg(orkade inte läsa alltihop...så mycke text)?
...Vaereförn...?...vareereeär...?Vemr...vadrdetr...?...mmmrrr....?
Orkade inte läsa hela inlägget.Vad stod det i inlägget(mitt alltså).Eftersom jag inte orkade läsa ditt(inlägg eller nåt) så har jag en till fråga: Vad stod det i ditt inlägg(orkade inte läsa alltihop...så mycke text)?
...Vaereförn...?...vareereeär...?Vemr...vadrdetr...?...mmmrrr....?
Holy Warrior
Veteran
Re: "Nu ska vi bli jätterädda"
Vafför vare så mycke text i ditt inlägg?Jag orkade inte läsa alltihop...så vad stod det i inlägget(skippa dom tråkiga bitarna)?
...Vaereförn...?...vareereeär...?Vemr...vadrdetr...?...mmmrrr....?
Vafför vare så mycke text i ditt inlägg?Jag orkade inte läsa alltihop...så vad stod det i inlägget(skippa dom tråkiga bitarna)?
...Vaereförn...?...vareereeär...?Vemr...vadrdetr...?...mmmrrr....?
Nightowl
Champion
Re: "Nu ska vi bli jätterädda"
Det var mycket text för att jag hade mycket att säga. Orkar du inte läsa, skyll dig själv. Detta är ett diskussionsforum, inte en chatt
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Det var mycket text för att jag hade mycket att säga. Orkar du inte läsa, skyll dig själv. Detta är ett diskussionsforum, inte en chatt
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Det är misslyckad humor det handlar om
Jag gissar att Holy Warrior har en väldigt egenartad humor som han leker av sig här på forumet. Kolla på hans profil och de inlägg han skrivit så drar du nog samma slutsats som jag. Jag föreslår att han ignoreras tills han tröttnar.
Jag gissar att Holy Warrior har en väldigt egenartad humor som han leker av sig här på forumet. Kolla på hans profil och de inlägg han skrivit så drar du nog samma slutsats som jag. Jag föreslår att han ignoreras tills han tröttnar.
shadow_UBBT
Warrior
Inslag av humor är bra och nästan et krav men om humorn tar över spelet så tycker jag att det har slagit slint någonstans. Men roligt skall man alltid ha.
Shadow -2001 (I'm not as think as you drunk I am)
Shadow -2001 (I'm not as think as you drunk I am)
"Fast jag tycker nog inte att det ska vara för mycket ialla fall inte i ett "seriöst" rollspel."
Humor fungerar ypperligt i "seriösa" äventyr i form av karaktärer med komisk personlighet eller uppträdande. *skriver konstiga meningar*
Är absolut det bästa sättet att använda humor i rollspel. Karktären som lättar upp stämningen utan att för den sakens skulle förstöra allt.
/Gollum - som lyssnar på Smashing Pumpkins
Drakens Tand dundrar vidare på nya äventyr - http://www.alfaweb.nu/dt/
Humor fungerar ypperligt i "seriösa" äventyr i form av karaktärer med komisk personlighet eller uppträdande. *skriver konstiga meningar*
Är absolut det bästa sättet att använda humor i rollspel. Karktären som lättar upp stämningen utan att för den sakens skulle förstöra allt.
/Gollum - som lyssnar på Smashing Pumpkins
Drakens Tand dundrar vidare på nya äventyr - http://www.alfaweb.nu/dt/
Aborado
Veteran
ska man spela humoristiskt rollspel skall man inte förstöra någon sedan tidigare seriös kampanj. Bättre att börja på något helt nytt då som är lite humoristiskt. Dock tycker jag man ska hålla sig borta från helt humoristiska äventyr/spel. Dessa blir lätt tråkiga efter en kort period, typ Playelf eller "ett rollspel" kan vara underhållande någon timme eller ett äventyr men aldrig en hel kampanj..
Ashaslättens betvingare
Ashaslättens betvingare
Aborado
Veteran
Jag hade en lärare en gång som sade: humor är det svåraste man kan skriva, för humor blir så lätt nonsens, och nonsens blir så lätt dåligt. Tycker nog det stämmer ganska bra även inom rollspel. Lyckas man blir det kanon misslyckas man blir det bara nonsens, som i och för sig ibland kan vara kul men oftast tråkigt.
Ashaslättens betvingare
Ashaslättens betvingare
Björn_UBBT
Hero
Visst det är okej att komiska karktärer i äventyren, bara det blir överdrivet. En del komiska händelser kan man också få klämma in.
Rickard
Urverk speldesign
"<EM>Jag gissar att Holy Warrior har en väldigt egenartad humor som han leker av sig här på forumet.</EM>"
El. så vill han få bort Grisodlarstämpeln. Har hänt förut.
"<EM>Jag hade en lärare en gång som sade: humor är det svåraste man kan skriva,</EM>"
Visst men det är det enklaste att improvisera fram. Humor ska komma naturligt (iaf i rollspel). Det är inget man ska planera in. Om det inte <EM>är</EM> ett humorrollspel då.
Själv hade jag tänkt bygga varje äventyr på tre historier roliga (som jag hittar i Kalle Anka) till rollspelet Gettopigs.
/[color:green]Han</font color=green> som säkert skulle varit stand-up komiker om han inte varit så dålig på att komma på roliga saker på kommando
El. så vill han få bort Grisodlarstämpeln. Har hänt förut.
"<EM>Jag hade en lärare en gång som sade: humor är det svåraste man kan skriva,</EM>"
Visst men det är det enklaste att improvisera fram. Humor ska komma naturligt (iaf i rollspel). Det är inget man ska planera in. Om det inte <EM>är</EM> ett humorrollspel då.
Själv hade jag tänkt bygga varje äventyr på tre historier roliga (som jag hittar i Kalle Anka) till rollspelet Gettopigs.
/[color:green]Han</font color=green> som säkert skulle varit stand-up komiker om han inte varit så dålig på att komma på roliga saker på kommando
Nightowl
Champion
Då är han ju on topic! (N/T)
d
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
d
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Nightowl
Champion
Re: Tänkte också skämta om det, men...
Äsch, du spelar ju inte rollspel nu, du diskuterar ju!
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Äsch, du spelar ju inte rollspel nu, du diskuterar ju!
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Måste vara spontant, annars: Nej tack. (OT)
jag drar mig till minens en humoristisk situation i Mutant 2. Vi spelade en fet FMM, en mentalt muterad finsk råtta (jag), en skånsk tiger med STO 8 och en nedfryst människa. Äventyret gick i stort sett på att döda en pengautlånare i Hindenbúrgs slum.
För att komma honom in på livet var vi tvungna att låna pengar, och han krävde då att vi skulle använda pengarna till en aktivitet som skulle ge "snabba inkomster". Vi fabulerade ihop de värsta historier om lönnmord på Traffault, rån och bedrägerier. När han blivit övertygad frågade han oss om våra namn och vår adress. Vi svarade med falska namn och falsk adress (någonting-gatan 22 på södra Hundängen), ifall han kunde kolla upp vår bakgrund. Han sade att han skulle komma dit senar eför att kolla upp det hela.
När vi nådde x-gatan 22 fann vi att den nyligen hade rivits. Efter lite panik kom jag på en lysande idé: vi målar om gatunumren efter 22! Sagt och gjort; tigern rände iväg för att handla målarfärg, och efter ett tag gick gatan från 22 till 30 i stället för 24 till 32. Då kommer en polispatrull!
Vi gömmer oss i en gränd, polisen går förbi, och vi klarar oss endast svettiga. Därefter gäller bara att kolla upp lägenheten på tredje våninge som jag skulle ha. Då upptäcker vi att huset bara har två våningar. Efter att vi tänkt djupt komemr vi på att jag ska bortförklara det med att jag inte kan tala skandiska så bra, och för att bevisa detta tala med extramycket finsk brytning. Lägenheten på andra våningen visar sig vara obebodd, och tigern (tjuv) dyrkar upp låset. Då avbryts vi av att en man på nedervåningen börjar fråga oss vad vi hålelr på med. Vi hävdar att vi har märkt att golvet kan vara instabilt där uppe (han är för dum för att undra varför en av oss då väger 160 kg) och vi ska reparera. Han kallar på sin fru, som är tillräckligt hunsad för att vi ska kunna prata oss ur det hela genom att verka auktoritära. Mannen avslutar samtalet genom att vråla "Kvinna, jag är hungrig, laga mat!" och smälla igen dörren (vi hör honom senare säga "jävla snobbar till ämbetsmän!").
När vi tar oss in i lägenheten måste vi se till att den ser möblerad ut. Därför tar vi upp tegelstenar från rivningstomten. Givetvis tappar jag en på foten, och börjar vråla, varpå den charmante herren på nedervåninge vrålar "Håll käften jävla snobbar!". Vi kompletterar illusionen av en soffa med två stolar från min lägenhet, varpå vi drapperar mitt täcke över det hela. Därefter sover vi. På morgonen knackar det på dörren...
Det visar sig vara en stor barnfamilj som ska flytta in och säger "men vi skulle komma klockan åtta". Vi förklarar då att vi inspekterar lägenheten, och hur som helst menades klockan åtta på kvällen. De säger att de ska komma tillbaka och går. När det senare knackar på dörren tar FMM:en sin flintlåspistol, ifall det är ockraren Igor. De tär i stälelt en av hans hantlangare. FMM:en hävdar att han tränar skytte, men säger att han har ljuddämpare. Hantlangaren blir misstänksam, då det trots allt är en flintlåspistol killen använder. Jag börjar då ljuga ihop historier om hur den fungerar, kombinerat med att jag rabblar historiska fakta och frankiska och finska termer för att visa hur mycket mer bildad jag är. Han lämnar tyst byggnaden...
Efter detta hände inte så mycket mer, förutom att jag blev skjuten i magen med automatpistol och att någon kastade in en handgranat i min lägenhet.
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
jag drar mig till minens en humoristisk situation i Mutant 2. Vi spelade en fet FMM, en mentalt muterad finsk råtta (jag), en skånsk tiger med STO 8 och en nedfryst människa. Äventyret gick i stort sett på att döda en pengautlånare i Hindenbúrgs slum.
För att komma honom in på livet var vi tvungna att låna pengar, och han krävde då att vi skulle använda pengarna till en aktivitet som skulle ge "snabba inkomster". Vi fabulerade ihop de värsta historier om lönnmord på Traffault, rån och bedrägerier. När han blivit övertygad frågade han oss om våra namn och vår adress. Vi svarade med falska namn och falsk adress (någonting-gatan 22 på södra Hundängen), ifall han kunde kolla upp vår bakgrund. Han sade att han skulle komma dit senar eför att kolla upp det hela.
När vi nådde x-gatan 22 fann vi att den nyligen hade rivits. Efter lite panik kom jag på en lysande idé: vi målar om gatunumren efter 22! Sagt och gjort; tigern rände iväg för att handla målarfärg, och efter ett tag gick gatan från 22 till 30 i stället för 24 till 32. Då kommer en polispatrull!
Vi gömmer oss i en gränd, polisen går förbi, och vi klarar oss endast svettiga. Därefter gäller bara att kolla upp lägenheten på tredje våninge som jag skulle ha. Då upptäcker vi att huset bara har två våningar. Efter att vi tänkt djupt komemr vi på att jag ska bortförklara det med att jag inte kan tala skandiska så bra, och för att bevisa detta tala med extramycket finsk brytning. Lägenheten på andra våningen visar sig vara obebodd, och tigern (tjuv) dyrkar upp låset. Då avbryts vi av att en man på nedervåningen börjar fråga oss vad vi hålelr på med. Vi hävdar att vi har märkt att golvet kan vara instabilt där uppe (han är för dum för att undra varför en av oss då väger 160 kg) och vi ska reparera. Han kallar på sin fru, som är tillräckligt hunsad för att vi ska kunna prata oss ur det hela genom att verka auktoritära. Mannen avslutar samtalet genom att vråla "Kvinna, jag är hungrig, laga mat!" och smälla igen dörren (vi hör honom senare säga "jävla snobbar till ämbetsmän!").
När vi tar oss in i lägenheten måste vi se till att den ser möblerad ut. Därför tar vi upp tegelstenar från rivningstomten. Givetvis tappar jag en på foten, och börjar vråla, varpå den charmante herren på nedervåninge vrålar "Håll käften jävla snobbar!". Vi kompletterar illusionen av en soffa med två stolar från min lägenhet, varpå vi drapperar mitt täcke över det hela. Därefter sover vi. På morgonen knackar det på dörren...
Det visar sig vara en stor barnfamilj som ska flytta in och säger "men vi skulle komma klockan åtta". Vi förklarar då att vi inspekterar lägenheten, och hur som helst menades klockan åtta på kvällen. De säger att de ska komma tillbaka och går. När det senare knackar på dörren tar FMM:en sin flintlåspistol, ifall det är ockraren Igor. De tär i stälelt en av hans hantlangare. FMM:en hävdar att han tränar skytte, men säger att han har ljuddämpare. Hantlangaren blir misstänksam, då det trots allt är en flintlåspistol killen använder. Jag börjar då ljuga ihop historier om hur den fungerar, kombinerat med att jag rabblar historiska fakta och frankiska och finska termer för att visa hur mycket mer bildad jag är. Han lämnar tyst byggnaden...
Efter detta hände inte så mycket mer, förutom att jag blev skjuten i magen med automatpistol och att någon kastade in en handgranat i min lägenhet.
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
Säkert roligt - men varför här?
Kan tänka mig att det var jäkligt skojigt att spela det du berättar om. En oplanerad lustighet som uppstår genom att spelare gör lite ogenomtänkta saker och SL snabbt är med på noterna. När rollspelshumor är som bäst enligt min mening! /images/icons/smile.gif
Men humor bygger som jag sagt innan i tråden mycket på interaktion mellan folk, att man är med där det händer, att det berör en själv. Ni som spelade garvade säkert hejdlöst, men som läsare i efterhand så sitter man knappast och skrattar rakt ut, utan man ler lite åt det du berättar.
Det här är för övrigt tredje gången i den här tråden som någon berättar om någon skojig incident i svaren på mina inlägg. Förstår inte riktigt varför du skriver om ert spelmöte just som svar på det jag skrivit. Kanske ett misstag eller en ren tillfällighet? Blir bara smått orolig för att det jag skrivit misstolkats. Jag tvivlar inte på att du eller någon annan på forumet är med om vansinnigt roliga incidenter när ni spelar och jag är ingen motståndare till vilda skrattsalvor under äventyren, jag säger bara att jag inte tror på att planera in humor i rollspel. Och om du eller någon fått för sig att jag skulle var en trist snubbe som behöver muntras upp med glada berättelser så kan jag i så fall lugna er med att jag ofta betraktas som en ganska skämtsam person. Jag kan ge er mailadresser till några av mina vänner för möjlighet till vidare fördjupning i eventuella undringar om den saken... /images/icons/wink.gif.
Kan tänka mig att det var jäkligt skojigt att spela det du berättar om. En oplanerad lustighet som uppstår genom att spelare gör lite ogenomtänkta saker och SL snabbt är med på noterna. När rollspelshumor är som bäst enligt min mening! /images/icons/smile.gif
Men humor bygger som jag sagt innan i tråden mycket på interaktion mellan folk, att man är med där det händer, att det berör en själv. Ni som spelade garvade säkert hejdlöst, men som läsare i efterhand så sitter man knappast och skrattar rakt ut, utan man ler lite åt det du berättar.
Det här är för övrigt tredje gången i den här tråden som någon berättar om någon skojig incident i svaren på mina inlägg. Förstår inte riktigt varför du skriver om ert spelmöte just som svar på det jag skrivit. Kanske ett misstag eller en ren tillfällighet? Blir bara smått orolig för att det jag skrivit misstolkats. Jag tvivlar inte på att du eller någon annan på forumet är med om vansinnigt roliga incidenter när ni spelar och jag är ingen motståndare till vilda skrattsalvor under äventyren, jag säger bara att jag inte tror på att planera in humor i rollspel. Och om du eller någon fått för sig att jag skulle var en trist snubbe som behöver muntras upp med glada berättelser så kan jag i så fall lugna er med att jag ofta betraktas som en ganska skämtsam person. Jag kan ge er mailadresser till några av mina vänner för möjlighet till vidare fördjupning i eventuella undringar om den saken... /images/icons/wink.gif.