Nekromanti Hur bra är Symbaroum?

[Henke]

Det här kommer att vara min designprocess:

1) Ta Rotsystem.
2) Montera loss allt som har med cybernetik att göra, och byt ut skills på lämpliga sätt. På så vis får vi en aktuell version av regelsystemet Krank, anpassat till fantasy.
3) Vapen behöver inte ens moddas. Det är inte som att olika vapen är så olika varandra i Krank.
4) Ta Rotsystem-modulen Dina ängder gröna. Utgå från dess utforskningsmekaniker. Byt ut Grönskansaker mot Symbaroumsaker.
5) Klart!

Nu har jag inte läst Rotsystem i detalj, men hur skulle man hantera korruptionsnivåer? En variant hade kunnat vara att spelarna inte fick någon siffra på sin korruptionsnivå utan mer som Kutulu´s "vansinne" att det i berättandet framgick nivå utifrån förändring av utseende och sinnesförvridning etc. Det skulle eventuellt ge ett lite mer krypande obehag.

 

[luddwig]

Några följdfrågor på diskussionen så här långt... (Hoppas att du inte misstycker Evokee.)

Är Symbaroum verkligen inte mer regellätt än Pathfinder?

Hur pass rälsade är de äventyr som hittills kommit ut till Symbaroum?

 

[Järven]

Hur pass rälsade är de äventyr som hittills kommit ut till Symbaroum?

Vad menar du med rälsade? Att rp följer ett ganska tydligt manus av händelser där de dras från en punkt till en annan? Om det är vad du avser så är svaret på din fråga: ganska mycket. Huvudkampanjens deläventyr utgör ofta en serie inledningsscener, en lång radda mellanscener / platser och sen en slutstrid/scen. Alla scener behöver naturligtvis inte komma till spel och ordningen kan varriera lite efter vart rp väljer att gå först. Men handlingen rörs sig ändå ofta kring ett rättså tydligt utstakat manus skulle jag vilja säga.

Med det sagt så vill jag dock säga att jag inte tycker detta är någon större nackdel. Antar att det är en smaksak vad man som grupp föredrar.

 

[luddwig]

Vad menar du med rälsade? Att rp följer ett ganska tydligt manus av händelser där de dras från en punkt till en annan?

Antar att det är en smaksak vad man som grupp föredrar.

Exakt så. Själv har jag skrivit, spellett och spelat många rälsade äventyr i mina dagar men med tiden svängt över till att föredra sandlåda och/eller fisktank.

 

[krank]

Nu har jag inte läst Rotsystem i detalj, men hur skulle man hantera korruptionsnivåer? En variant hade kunnat vara att spelarna inte fick någon siffra på sin korruptionsnivå utan mer som Kutulu´s "vansinne" att det i berättandet framgick nivå utifrån förändring av utseende och sinnesförvridning etc. Det skulle eventuellt ge ett lite mer krypande obehag.

Jag har inte tänkt så långt om jag ska vara ärlig, och just nu minns jag inte exakt hur korruptionen i Symbaroum funkar. Men Rotsystem har "mekanik" för smitta och fysiska förändringar/sjukdomar, och Kutulu har som du säger "mekanik" för sinnesförvridning. En kombination kanske kan vara något?

 

[Gurgeh]

MODERERING

Jag vill passa på att påminna om att det här är en tråd som handlar om rollspelet Symbaroum. Om du blir sugen på att skriva ett inlägg som handlar om något annat, till exempel D&D eller Rotsystem, då bör du göra det i en annan tråd.

Tack så mycket!

 

[Paal]

Några följdfrågor på diskussionen så här långt... (Hoppas att du inte misstycker Evokee.)

Är Symbaroum verkligen inte mer regellätt än Pathfinder?

Jo, det är mycket enklare. Symbaroums grundmekanik är extremt enkel. 8 grundegenskaper/färdigheter som modifieras av motståndarens motsvarande värde eller en annan modifikation (olika beroende på situation). Slå under med T20.

Detta gäller för alla situationer men i strid finns givetvis mer utbyggda (valfria) regler. Det som kan göra saker komplicerat är att det finns väldigt många förmågor (feats/specialförmågor/ritualer/besvärjelser) som modifierar och ändrar och ibland har egna extraregler.

Detta har aldrig inneburit något problem för spelarna hos oss då det räcker att man har koll på sin karaktärs handfull med förmågor, men det kan kräva desto mer av spelledaren som måste hålla koll på alla fienders värden och förmågor med.

Men reglerna är oftast snabba och enkla, ibland är de dock luddigt beskrivna eller lämnar vissa saker ganska öppet, vilket vissa gillar och andra inte. Det krävs lite snabbt SL-omdöme ibland (vilket det gör för nästan alla spel).

Det finns nu även en kortlek med förmågekort och även två välbyggda appar med alla förmågor som snabbar upp förmågornas regelkoll under spel. Men detta är inget stort problem hos oss, men det beror ju mycket på hur bra man är på att memorera regler.

En stor skillnad mot Pathfinder och DnD är ju att Sybaroum är fritt från klasser och levels (nästan, finns vissa begränsningar på några förmågor) vilket gör saker och ting smidigare enligt mig.

Sen är strider oftast snabba och dödliga och eftersom KP inte ökar med levels är alla hot farliga genom hela spelet vilket också är en stor skillnad mot Pathfinder.

Vad God45 verkar ogilla är att det är ett obalanserat spel. Du kan skapa vilken typ av karaktär som helst, en boklärd örtkunskapare helt utan stridsförmåga eller en mordmaskin som som utdelar ohygglig mängd skada. Det är med andra ord väldigt lätt att powergejma det. Och det finns vissa kombinationer som är lite väl brutna. Vi har husreglat bort några besvärjelser för spelarkaraktärer till exempel. Men spelet låter dig samtidigt spela nästan vad som helst och underlättar oftast för att man ska kunna ha specialkunskaper och ändå vara behjälplig i strid. Reglerna är ganska fokuserade på strid, allt annat är väldigt light regelmässigt, vilket vissa gillar och andra inte.

 

[God45]

Vad God45 verkar ogilla är att det är ett obalanserat spel. Du kan skapa vilken typ av karaktär som helst, en boklärd örtkunskapare helt utan stridsförmåga eller en mordmaskin som som utdelar ohygglig mängd skada. Det är med andra ord väldigt lätt att powergejma det. Och det finns vissa kombinationer som är lite väl brutna. Vi har husreglat bort några besvärjelser för spelarkaraktärer till exempel. Men spelet låter dig samtidigt spela nästan vad som helst och underlättar oftast för att man ska kunna ha specialkunskaper och ändå vara behjälplig i strid. Reglerna är ganska fokuserade på strid, allt annat är väldigt light regelmässigt, vilket vissa gillar och andra inte.

Alltså, det är ju obalanserat och ger inga riktlinjer för hur man skapar en balanserad grupp. Vilket är bad. En fight som utmanar en optad krigare slaktar en grupp på typ två eller tre normala karaktärer för att inte prata om karaktärer som inte kan slåss.

Men jag tycker inte det är lättare heller. Alltså, grundmekaniken i Pathfinder är rulla högt, lägg till bonusar. Högt är bra, lågt är dåligt. Och sedan finns det en hög förmågor och magi. Och det är de jäkla förmågorna som är problemet... Precis som i Symbaroum kan jag inte bara ge någon boken och få dem att göra en karaktär på en halvtimme och jag kan inte hjälpa till och ge dem alla alternativen för där är för mycket stuff. Och där är en massa stuff som man måste hålla koll på in-game. Och till skillnad från Pathfinder är det inte uppdelat i nivåer så att jag kan strunta i vissa saker.

 

[Paal]

Exakt så. Själv har jag skrivit, spellett och spelat många rälsade äventyr i mina dagar men med tiden svängt över till att föredra sandlåda och/eller fisktank.

Jag skulle säga att de flesta av dem är ganska öppen räls mellan mindre fisktankar/sandlådor. Men de har oftast ett narrativ som stomme, så rälsen försvinner aldrig helt.

 

[Reddokk Fheg]

Alltså... jag vill inte vara nejsägaren här. Men det är generisk fantasy med ett halv-kass regelsystem. Det misslyckas katastrofalt med att svara på frågan "Varför ska jag inte bara spela D&D" som är minimum du måste kunna svara på för att existens berättiga ett fantasy rollspel. Och balansen är wack på ett sätt som gör att jag jämför det negativt med Pathfinder... Så tyvärr ingen rekommendation.

För att D&D är rätt fantasilöst. Så överfullt med magi att magin i sig blir tråkig. Nästan var enda person kan någon form av magi. Även klasser som inte har någon magi har förmågor som endast kan förklaras med magi. du blir mer förvånad om du stöter på någon i världen som INTE kan någon form av magi. Typ som om man i verkligheten möter någon som inte har någon mobiltelefon "Va har du ingen magi/mobil alls? ....hur...varför...äre det ens möjligt"

Det är level baserat vilket helt ärligt är ett rätt löjligt system. Du dödade en goblin och det gör att du helt plötsligt utan någon förklaring nu kan en hel bunt ny saker varav det mesta magiskt. och du tål mera stryk utan att dö.
Du får så Mycket HP att efter några levlar kan inte en level 1 Döda dig med ett hugg av ett svärd även om då är naken och låter honom hugga eller sticka dig. du blir i stort set odödlig och en gud jämfört med "vanliga" människor.
Vilket inte egentligen ändrar någon ting eftersom du du nu möter svårare motståndare som också tål mer stryk och gör mer skada. Så egentligen är det ingen skillnad i svårigheten eller utmaningen från level 3 till level 15. Förutom att du kan fler flashiga saker och både du och dina motståndare tål så mycket att ni båda hinner utföra fler av dessa flashiga saker innan någon av er dör. Och att de ger mer värdefull "loot" mestadels magisk. och så mycket gult att i många fall man skulle behöva en skottkärra för att kunna ta det med sig men man stoppar det i sin väska och går till staden för att köpa ny magiska saker. För magiska saker finns att köpa i överflöd om man bara dödar nog monster så man har löjliga summor med guld.

Det har ett strids system som är baserat på att man SKA ta skada. För att upprätthålla den heliga treenigheten, Tank, skade görare och helare.

Värdarna är klart ok men på inget sätt fantastiska. de är genomsnittliga fantasy världar. nedsölade med magi i enorma mängder.

Det är orealistiskt in i absurdum även för en värld med magi och allt sådant

Vill man komma ifrån detta så klarar väldigt många system av att på ett väldigt klart och koncist sätt svara på varför man ska spela det i ställer för D&D.

Jag gillar D&D själv och spelar för tillfället 2 kampanjer och har helvetes roligt i dom. Men det gör inte det jag sagt mer osant. Det stämmer fortfarande och är den största anledningen till att jag älskar att spela andra spel förutom. Har dock aldrig spelat Symbaroum. Har inte så stor kunskap om det men från vad jag set värkar det på alla de sätt jag nämnt klara av att väldigt framgångsrikt kunna svara på frågan varför jag skulle spela det i stället för D&D.

Edit:
Ett annat ännu enklare svar är "omväxling" samma anledning att ingen normal människa vill äta pizza varenda måltid även om man råkar älska pizza" och vill man då ha något annat vill man säkert inte bara byta pizzan mot en pizza rulle man vill nog ha något som faktiskt skiljer sig rätt mycket från pizza. Ibland vill man kanske bara ha något så simpelt och enkelt som nudlar i stället

 

[Rangertheman]

Precis som i Symbaroum kan jag inte bara ge någon boken och få dem att göra en karaktär på en halvtimme och jag kan inte hjälpa till och ge dem alla alternativen för där är för mycket stuff. Och där är en massa stuff som man måste hålla koll på in-game. Och till skillnad från Pathfinder är det inte uppdelat i nivåer så att jag kan strunta i vissa saker.

Senast jag introducerade Symbaroum för nya spelare, varav en amerikan, tog det knappt 40 minuter för dem att skapa varsin rollperson. Har man väl gjort en och spelat ett tag snor man lätt ihop en ny rollperson på under 10 minuter. Till skillnad från många andra rollspel är man inte för evigt handikappad om man väljer fel i början. Alla typer kan bidra på något sätt.

 

[Platon]

Mina five cents:



1) Rollpersonerna bör vara inlästa i spelet. Jag spelleder 4-5 personer och vägrar ha med någon som inte läst varje bokstav i grundspelet och spelarens handbok. Lusläst. Från pärm till pärm. Det här spelt bygger SUPERMYCKET på metaintrigen och karaktärsskapandet bygger på att man vet vad man vill spela och hur man skall bygga förmågorna som krävs för att nå dit. Jag håller - för ovanlighetens skull - inte alls med Ranger ovan om att det går snabbt att svänga ihop en karaktär. Det är klart det "går". Jag kan göra en karaktär på 4 minuter om du klockar mig. Men det kommer bli en skittråkig karaktär som du senare inser inte alls kan göra det du ämnade från början. Ska du köra en one-shot kanske det inte spelar så stor roll, men är det en karaktär du tänker lotsa igenom törnetronen-kampanjen kommer du lida helvetes kval...

2) Du måste som spelledare husregla rätt mkt. Så är det bara. Vissa förmågor funkar inte alls. Andra är helt värdelösa. Även strids- och övriga regler behöver handpåläggning.

3) Den skrivna kampanjen kräver mkt av dig som SL. Var inställd på det. Är du inte cool med det; välj något annat. Tänker du hoppa den och enbart spela eget material; välj något annat (inte för att det inte kan bli kul, men det är kampanjerna som ändå är grejen. Helt och hållet utan dem och den vidareutveckling av världen de erbjuder finns bättre alternativ än symbaroum att välja)

4) Du får inte spela med nitiska regelpuritaner. Dom/ni/du kommer bli irriterade då såpass mkt av reglerna är såpass lösa och inkonsekventa i utförandet att SL ofta måste husregla "on the spot", ändra och justera. Vissa spelare gillar inte sånt, då funkar inte symbaroum.

5) Är du helt good med allt ovanstående; fy satan vad symbaroum är bra! Bättre fantasyspel på svenska får du inte!

 

[Swedish Chef]

Vi hatade regelsystemet alla förmågor handlar om strid. Vilket inte tilltalar mej, nu har jag bara läst grundreglerna så allt det där kanske utvecklas

Jag älskade världen Davokar är coolt, älskade Resarna och Svartalferna och inga dvärgar, samt alver som underliga förpuppande skogsfiender.Att det skulle vara likt Game of Thrones är konstigaste jag hört, Westeros är värld fokuserad kring riddare där mäktiga Adelhus gör upp och makten i en värld där magi försvunnit. Symbaroum har ett Magikergille, trolldrycker, och handlar om vanligt folk som söker skatter i en farlig skog i väldens utkant. Spelet är väldigt snyggt dock.


Hoppades att Törnetronen skulle vara en grym kampanj men den första delen var så dålig att jag ville kräkas.

 

[God45]

Mina five cents:



1) Rollpersonerna bör vara inlästa i spelet. Jag spelleder 4-5 personer och vägrar ha med någon som inte läst varje bokstav i grundspelet och spelarens handbok. Lusläst. Från pärm till pärm. Det här spelt bygger SUPERMYCKET på metaintrigen och karaktärsskapandet bygger på att man vet vad man vill spela och hur man skall bygga förmågorna som krävs för att nå dit. Jag håller - för ovanlighetens skull - inte alls med Ranger ovan om att det går snabbt att svänga ihop en karaktär. Det är klart det "går". Jag kan göra en karaktär på 4 minuter om du klockar mig. Men det kommer bli en skittråkig karaktär som du senare inser inte alls kan göra det du ämnade från början. Ska du köra en one-shot kanske det inte spelar så stor roll, men är det en karaktär du tänker lotsa igenom törnetronen-kampanjen kommer du lida helvetes kval...

2) Du måste som spelledare husregla rätt mkt. Så är det bara. Vissa förmågor funkar inte alls. Andra är helt värdelösa. Även strids- och övriga regler behöver handpåläggning.

3) Den skrivna kampanjen kräver mkt av dig som SL. Var inställd på det. Är du inte cool med det; välj något annat. Tänker du hoppa den och enbart spela eget material; välj något annat (inte för att det inte kan bli kul, men det är kampanjerna som ändå är grejen. Helt och hållet utan dem och den vidareutveckling av världen de erbjuder finns bättre alternativ än symbaroum att välja)

4) Du får inte spela med nitiska regelpuritaner. Dom/ni/du kommer bli irriterade då såpass mkt av reglerna är såpass lösa och inkonsekventa i utförandet att SL ofta måste husregla "on the spot", ändra och justera. Vissa spelare gillar inte sånt, då funkar inte symbaroum.

5) Är du helt good med allt ovanstående; fy satan vad symbaroum är bra! Bättre fantasyspel på svenska får du inte!

Den här posten täcker in all min kritik av spelet. Like, all of it. Så det är ganska tydligt en "to each his own" grej. Men innehållet i dem här posten är precis varför jag har problem med spelet,

 

[andersTheNinja]

Mina five cents:
1) Rollpersonerna bör vara inlästa i spelet. Jag spelleder 4-5 personer och vägrar ha med någon som inte läst varje bokstav i grundspelet och spelarens handbok. Lusläst. Från pärm till pärm. Det här spelt bygger SUPERMYCKET på metaintrigen och karaktärsskapandet bygger på att man vet vad man vill spela och hur man skall bygga förmågorna som krävs för att nå dit. Jag håller - för ovanlighetens skull - inte alls med Ranger ovan om att det går snabbt att svänga ihop en karaktär. Det är klart det "går". Jag kan göra en karaktär på 4 minuter om du klockar mig. Men det kommer bli en skittråkig karaktär som du senare inser inte alls kan göra det du ämnade från början. Ska du köra en one-shot kanske det inte spelar så stor roll, men är det en karaktär du tänker lotsa igenom törnetronen-kampanjen kommer du lida helvetes kval...

2) Du måste som spelledare husregla rätt mkt. Så är det bara. Vissa förmågor funkar inte alls. Andra är helt värdelösa. Även strids- och övriga regler behöver handpåläggning.

3) Den skrivna kampanjen kräver mkt av dig som SL. Var inställd på det. Är du inte cool med det; välj något annat. Tänker du hoppa den och enbart spela eget material; välj något annat (inte för att det inte kan bli kul, men det är kampanjerna som ändå är grejen. Helt och hållet utan dem och den vidareutveckling av världen de erbjuder finns bättre alternativ än symbaroum att välja)

4) Du får inte spela med nitiska regelpuritaner. Dom/ni/du kommer bli irriterade då såpass mkt av reglerna är såpass lösa och inkonsekventa i utförandet att SL ofta måste husregla "on the spot", ändra och justera. Vissa spelare gillar inte sånt, då funkar inte symbaroum.

5) Är du helt good med allt ovanstående; fy satan vad symbaroum är bra! Bättre fantasyspel på svenska får du inte!

Den här posten täcker in all min kritik av spelet. Like, all of it. Så det är ganska tydligt en "to each his own" grej. Men innehållet i dem här posten är precis varför jag har problem med spelet,

Jag tycker platon täckt in det rätt bra, jag helt OK med dessa... egenheter och tycker symbaroum är guld!
Det jag tycker är sämst är att reglerna är förvisso superlätta *i sig*, men det är en vansinnig mängd information man behöver ha i huvet under spel.
Jag har en sammanställning som jag skriver ihop i förväg med alla RPs och SLPs "To-Hit"-värden, försvar osv med alla olika kombinationer av förmågor. Det är lite drygt och blir lätt rörigt.

60 förmågor och 60 spells - alla med 3 nivåer där de ibland funkar som "buffs" och ibland "perks", 40 ritualer... det är en del att ta in för att kunna dels skapa bra rollpersoner, dels skapa ett bra varierat motstånd när du har en som spelar Rese med bärsärk, robust och regenerering och en magiker med 5 tålighet..

 

[Rangertheman]

Mina five cents:

1) Borde lagt till att det ofta ligger lång tids tankearbete bakom rollpersonen som tar 10 minuter att skapa. Däremot tänker jag inte så mycket på kampanjnyttan, utan kör mer på ett koncept som jag vill utforska, med matchande förmågor. Oftast löser sig nödvändiga förmågor inom gruppen. Håller med om att det blir mycket bättre med en påläst grupp, även om jag inte kräver det.

2) Tycker mest att det är luddigheten som gör att reglerna kan tolkas på olika sätt.

3) Helt klart! Stundtals känns det som att rodda en rysk klassiker med alla namn och alias. Det kräver sin SL. Mig passar det som handen i handsken. Hade jag velat köra mycket hembränt hade det inte passat alls. För att inte riskera bryta kanon känns det som att jag i så fall hade fått förlägga kampanjen utanför Ambria/Davokar och är det då Symbaroum?

4) Ja, det är hemskt påfrestande om någon drar igång tolkningsdiskussioner under spel och Symbaroums regler inbjuder tyvärr till det. Alla spelare måste acceptera SL:s flygande rulings.

5) Jag är helt klart i fy-satan-vad-bra-lägret =)

 

[Mogger]

För egen del blir jag bara mer och mer sugen på Symbaroum. Jag tycker att det låter som ett klockrent och sjukt intressant spel från Järnringen. Nu har ju aldrig spelsystem varit Järnringens starka sida, men de tar de igen med råge på setting och stämning. Att de ska försöka toppa ZZ (som även jag ser som deras bästa produkt, med den nya monsterboken känns kittlande, och då avskyr jag ändå monsterböcker! ).

Dessvärre så dök spelet upp under en fas när jag inte var speciellt intresserad av vad som hände på spelscenen så jag missade det när det kom och då blir det ju en liten uppförsbacke att ta igen det man missat. Men, ska skaffa mig ett ex, åtminstone av grundboken.

 

[Bifur]

Mina five cents:!

Väl sammanfattat. Tycker väl att det går att lätta på p. 1, alla behöver inte ha järnkoll på allt, speciellt inte eftersom p. 4 gäller, även om det så klart är en fördel.

Din 5) Uppoffringarna i p. 1-4 görs så klart av en anledning, för att få chansen att ta sig an något utöver det vanliga som du ju också trycker på. Jag kan köpa att vissa/många rollspelare inte tycker att det är värt jobbet men jag gissar att de inte heller skulle gilla MUA, Konflux-sviten, The Enemy Within etc. heller. Ur den utgångspunkten går det fint att hoppa Symbaroum, men för mig är valet i slutändan ganska lätt.(Sedan kan jag personligen tycka att det är synd att Järnringen inte är vassare på regelmekanik när man gör så många andra delar så väldigt bra.)

Vad gäller kampanjens rälsning så håller jag med Paal. Tydligt narrativ med räls mellan sandlådeaktiga äventyrsplatser. Det är å andra sidan premissen för att alls spela sådana kampanjer som ovan i min mening.

 

[Paal]

Mina five cents:



1) Rollpersonerna bör vara inlästa i spelet. Jag spelleder 4-5 personer och vägrar ha med någon som inte läst varje bokstav i grundspelet och spelarens handbok. Lusläst. Från pärm till pärm. Det här spelt bygger SUPERMYCKET på metaintrigen och karaktärsskapandet bygger på att man vet vad man vill spela och hur man skall bygga förmågorna som krävs för att nå dit. Jag håller - för ovanlighetens skull - inte alls med Ranger ovan om att det går snabbt att svänga ihop en karaktär. Det är klart det "går". Jag kan göra en karaktär på 4 minuter om du klockar mig. Men det kommer bli en skittråkig karaktär som du senare inser inte alls kan göra det du ämnade från början. Ska du köra en one-shot kanske det inte spelar så stor roll, men är det en karaktär du tänker lotsa igenom törnetronen-kampanjen kommer du lida helvetes kval...

2) Du måste som spelledare husregla rätt mkt. Så är det bara. Vissa förmågor funkar inte alls. Andra är helt värdelösa. Även strids- och övriga regler behöver handpåläggning.

3) Den skrivna kampanjen kräver mkt av dig som SL. Var inställd på det. Är du inte cool med det; välj något annat. Tänker du hoppa den och enbart spela eget material; välj något annat (inte för att det inte kan bli kul, men det är kampanjerna som ändå är grejen. Helt och hållet utan dem och den vidareutveckling av världen de erbjuder finns bättre alternativ än symbaroum att välja)

4) Du får inte spela med nitiska regelpuritaner. Dom/ni/du kommer bli irriterade då såpass mkt av reglerna är såpass lösa och inkonsekventa i utförandet att SL ofta måste husregla "on the spot", ändra och justera. Vissa spelare gillar inte sånt, då funkar inte symbaroum.

5) Är du helt good med allt ovanstående; fy satan vad symbaroum är bra! Bättre fantasyspel på svenska får du inte!

Jag håller med om allt ovan men inte riktigt till samma grad på alla. 1an framförallt går att komma runt om man som spelledare är beredd att axla mer av inläsningen. Nu spelar iof vi med en liten grupp, det du säger är säkert viktigare ju fler man är.

 

[Reddokk Fheg]

Alltså, det är ju obalanserat och ger inga riktlinjer för hur man skapar en balanserad grupp. Vilket är bad. En fight som utmanar en optad krigare slaktar en grupp på typ två eller tre normala karaktärer för att inte prata om karaktärer som inte kan slåss.

Tänkte på detta och denna obalans är ju endast ett problem om det är ett spel som är baserat på strid, med balanserade karaktärer. Typ alla ska fylla en roll även i strid och alla ska vara stridsdugliga. Typ D&D där skulle sådan obalans vara riktigt dåligt.

Men om spelet inte är inriktat på den typen av strid och balans så är det ju inte på något sätt en nackdel. utan endast en fördel som talar FÖR spelet snarare än emot det.

Det beror ju vad spelet försöker att göra, vad man som spelare är ute efter. Att säga att det automatiskt är en nackdel och någonting dåligt. är ju som att säga att alla små bilar är dåliga för att det finns för lite bagage utrymme: ja det är dåligt om det är vad man vill ha eller om bilen utger sig för att vara rymlig men inte är det. men om man vill ha en liten bränsle snål bil som inte tar mycket plats, är lätt att parkera och bagage utrymme inte är viktigt. Då skulle det ju i stället vara en nackdel med en större bil med mycket utrymme.

Symbaroum är som jag förstår det ett spel som satsar på öppenhet och frihet att skapa den rollperson man vill. Om det då är en lärd man, expert på örter, religion och historia med en gnutta helande magi och inga som helst stridsfärdigheter. så är ju den obalans det orsakar inte en nackdel utan en fördel

Att kunna spela tex en grupp med en lärd man ute på en expedition med 2 livvakter, stora krigar typer, en magiker med fokus på helande magi och annan icke strids inriktad magi och en spejare/vildmarksman som vägvisare. är det vad man är ute efter så är det ju ingen som helst nackdel om en av dessa krigartyper är kapabel att kunna dräpa både den lärda mannen och spejaren och helaren utan att ens anstränga sig.
Det är ju i så fall bara en fördel. I stället skulle ju balansen som tex D&D ger i detta fall vara en nackdel i denna situation.

Det som i ett läge är en stor nackdel kan i andra lägen vara en stor fördel. Allt beroende på vad man är ute efter så att säga.

Så om man vill spela ett spel med stor valfrihet gällande rollpersonen och vill kunna göra en rollperson som inte är det minsta inriktad på strid som kanske behöver livvakter och sådana saker. Då är ju den frihet och obalans som finns i symbaroum en oerhörd fördel och System som D&D en stor nackdel