Så här
Hur löser du dina initativ, vem går först i stird?
För det första bryter jag upp striden i dess beståndsdelar, där den minsta striden är en delstrid. Grunddefinitionen på en delstrid är en person som slåss mot en eller flera personer. Om flera personer slåss mot flera personer så delas den klunsen upp i delstrider, där varje delstrid har en person som slåss mot en eller flera personer.
Varje sådan delstrid behandlas separat, i princip oberoende av de andra delstriderna. Det är inte intressant huruvida händelserna i delstrid A inträffar 0,2 sekunder före händelserna i delstrid B - i en stridsrundas ordning så är avståndet så stort mellan delstriderna att inbördes ordning är ointressant. Det är helt enkelt inte nödvändigt att hålla koll på huruvida Adam dräper Bertil innan Cesar dräper David, eftersom Cesar och David ändå inte hinner göra något åt saken.
För det andra så återgår jag till den grundläggande betydelsen av ordet "initiativ", det vill säga (i fallet strid) "att styra eller kontrollera striden". Det har inte ett jota att göra med vem som slår först. Tvärtom, även om jag styr striden så kan jag vänta med mitt anfall till efter att du hugger, eftersom jag vill anfalla när du har kass balans. Eller så anfaller jag samtidigt som du anfaller, då du sträcker ut dig och blir mer sårbar. Det viktiga är att jag styr striden och om du anfaller så är det på mina villkor.
För det tredje så inser jag någonstans att ett svärdshugg per tärningsslag inte funkar. Ett anfall består sällan av ett hugg, utan är en hel kombination av saker
inklusive försvar. Försvaret pågår jämt, inklusive under eget anfall. Det här är nästan omöjligt att simulera på detaljnivå, om inte annat så på grund av ren otymplighet. En viss abstraktionsnivå måste till av praktiska skäl, så det är inte orimligt att abstrahera ner det till att den som styr striden anfaller i huvudsak och den som inte gör det tvingas försvara sig eller slå tillbaka på anfallarens villkor.
Under de förutsättningarna så är det inte intressant vem som går först. Det enda som är intressant är vem som slår på vem och vem som styr striden.
---
Rent praktiskt så har jag flera lösningar. En finns i Andra Imperiet, med taktikkort. En annan lösning finns
här, och använder rörelse, avstånd och vapenlängd istället. Från dessa system får jag fram vem som slår på vem, och vem som blir anfallare och försvarare. Anfallaren anfaller och försvararen försvarar. I det andra systemet så får man lite fler valmöjligheter (försvararen kan till exempel motanfalla om han vågar), men i grunden funkar de på likartat sätt vad gäller initiativ.
Den viktigaste insikten är väl kanske är att initiativ är något som man har eller som man inte har, inte en siffra på en kölapp. Resten är mest en följd av det.
Ungdomar av idag inser inte hur det var under det Kalla Kriget...
Var kul första gången vi spelade och jag sa till spelarna "Och från dungen så öppnar en kulspruta upp... och DU blir träffad i huvudet." Spelaren, muttrade lite och frågade om han skulle göra ny gubbe... "Nä, du faller omkull en stund, du bör vara på benen igen inom fem ronder." Det fick fram en del glada miner runt bordet.