wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Ok.
Ok.
Nekromanti Hur hårt har du drivit scenindelning?
- Thread starter wilper
- Start date
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
"Fast... din hästryktningsscen skulle mycket väl kunna ha dykt upp även i mitt russinspel..."
Min poäng var mycket att även fast vi resonerat oss dit på olika sätt, kan det faktiska utförandet vara liknande. Jag tror nämligen att du har med både etablering och eskalering även när du säger dig enbart satsa på russinen.
"... om spelaren i förväg vetat att den skulle leda till en spännande monolog."
Detta har jag möjligtvis ett problem med. Innan en scen behöver varken spelaren eller spelledaren, enligt min åsikt, veta speciellt mycket om scenen. System i stil med det Traffaut presenterar i sitt inlägg nedan är något jag gärna testar under enkvällsscenarier, men inget jag skulle föredra i längden. Ett sådant förfarande, när man gemensamt diskuterar samman en scen innan den spelas ut, tycker jag hämmar överraskningsmomentet in-game. Detta gäller för spelledaren lika mycket som för enskilda spelare.
Själva initieringen är fortfarande viktig, men det räcker, för min del, att en part låter meddela att den vill utveckla en idé eller gå vidare på en känsla. En part kan introducera scenen likt "efter dansen söker jag upp kavaljer Johansson, helst någonstans ostört.." - redan där vet vi att personen i fråga har en plan, vilken den är kan lika gärna få överraska. Spelledaren (enbart förslagsvis) initierar det hela, och sedan "action!" - om nu kavaljer Johansson påträffas när han ryktar sin vita springare, så mycket bättre! Detta kan utveckla hans fåfänga, hans ömhet med djur, eller hur obekväm han känner sig i större sällskap.
"Däremot aktar jag mig just nu för att starta scener som jag inte har något mål alls med. Men kanske är det värt att ha ryktningsscener bara för _möjligheten_ att det blir något av dem?"
Vi spelar alltid på möjligheter, eftersom det är snudd på omöjligt att veta i förväg. Traffauts inledande post är fortfarande tänkvärd - utan något av dessa ingredienser saknas just mål. Den är värt att ponera över, men samtidigt tror jag att alla i visst mått bär med sig en känsla för vad som det går att bygga en scen av eller inte. En ryktningsscen ska ha möjligheten att ge mer än bara ren vardags-exercis, det är ganska etablerat vid det här laget, men ett vänskapligt samtal mellan de inblandade i scenen kan ge lika mycket som utbytandet av svavelosande förbannelser eller kuckilur i stallhalmen. Ett, för mig, mycket bra sätt att bygga upp vänskap och tillit mellan scenariots aktörer.
"Fast... din hästryktningsscen skulle mycket väl kunna ha dykt upp även i mitt russinspel..."
Min poäng var mycket att även fast vi resonerat oss dit på olika sätt, kan det faktiska utförandet vara liknande. Jag tror nämligen att du har med både etablering och eskalering även när du säger dig enbart satsa på russinen.
"... om spelaren i förväg vetat att den skulle leda till en spännande monolog."
Detta har jag möjligtvis ett problem med. Innan en scen behöver varken spelaren eller spelledaren, enligt min åsikt, veta speciellt mycket om scenen. System i stil med det Traffaut presenterar i sitt inlägg nedan är något jag gärna testar under enkvällsscenarier, men inget jag skulle föredra i längden. Ett sådant förfarande, när man gemensamt diskuterar samman en scen innan den spelas ut, tycker jag hämmar överraskningsmomentet in-game. Detta gäller för spelledaren lika mycket som för enskilda spelare.
Själva initieringen är fortfarande viktig, men det räcker, för min del, att en part låter meddela att den vill utveckla en idé eller gå vidare på en känsla. En part kan introducera scenen likt "efter dansen söker jag upp kavaljer Johansson, helst någonstans ostört.." - redan där vet vi att personen i fråga har en plan, vilken den är kan lika gärna få överraska. Spelledaren (enbart förslagsvis) initierar det hela, och sedan "action!" - om nu kavaljer Johansson påträffas när han ryktar sin vita springare, så mycket bättre! Detta kan utveckla hans fåfänga, hans ömhet med djur, eller hur obekväm han känner sig i större sällskap.
"Däremot aktar jag mig just nu för att starta scener som jag inte har något mål alls med. Men kanske är det värt att ha ryktningsscener bara för _möjligheten_ att det blir något av dem?"
Vi spelar alltid på möjligheter, eftersom det är snudd på omöjligt att veta i förväg. Traffauts inledande post är fortfarande tänkvärd - utan något av dessa ingredienser saknas just mål. Den är värt att ponera över, men samtidigt tror jag att alla i visst mått bär med sig en känsla för vad som det går att bygga en scen av eller inte. En ryktningsscen ska ha möjligheten att ge mer än bara ren vardags-exercis, det är ganska etablerat vid det här laget, men ett vänskapligt samtal mellan de inblandade i scenen kan ge lika mycket som utbytandet av svavelosande förbannelser eller kuckilur i stallhalmen. Ett, för mig, mycket bra sätt att bygga upp vänskap och tillit mellan scenariots aktörer.
Mogger
Hipsteranka
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
[ QUOTE ]
System i stil med det Traffaut presenterar i sitt inlägg nedan är något jag gärna testar under enkvällsscenarier, men inget jag skulle föredra i längden. Ett sådant förfarande, när man gemensamt diskuterar samman en scen innan den spelas ut, tycker jag hämmar överraskningsmomentet in-game. Detta gäller för spelledaren lika mycket som för enskilda spelare.
Det räcker, för min del, att en part låter meddela att den vill utveckla en idé eller gå vidare på en känsla. En part kan introducera scenen likt "efter dansen söker jag upp kavaljer Johansson, helst någonstans ostört.." - redan där vet vi att personen i fråga har en plan, vilken den är kan lika gärna få överraska. Spelledaren (enbart förslagsvis) initierar det hela, och sedan "action!"
[/ QUOTE ]
Det behöver inte alls vara så formellt som jag spaltade upp det. Faktum är att du sannolikt ger mig svar på de tre frågorna i din beskrivning av scensättandet.
[ QUOTE ]
System i stil med det Traffaut presenterar i sitt inlägg nedan är något jag gärna testar under enkvällsscenarier, men inget jag skulle föredra i längden. Ett sådant förfarande, när man gemensamt diskuterar samman en scen innan den spelas ut, tycker jag hämmar överraskningsmomentet in-game. Detta gäller för spelledaren lika mycket som för enskilda spelare.
Det räcker, för min del, att en part låter meddela att den vill utveckla en idé eller gå vidare på en känsla. En part kan introducera scenen likt "efter dansen söker jag upp kavaljer Johansson, helst någonstans ostört.." - redan där vet vi att personen i fråga har en plan, vilken den är kan lika gärna få överraska. Spelledaren (enbart förslagsvis) initierar det hela, och sedan "action!"
[/ QUOTE ]
Det behöver inte alls vara så formellt som jag spaltade upp det. Faktum är att du sannolikt ger mig svar på de tre frågorna i din beskrivning av scensättandet.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Så som vi har kört scenerna hittils (i den mån det nu har skett scenspel istället för flytande spel) så har jag inte sagt "Och nu kör vi en scen där skurken rånar banken och ni hindrar honom från att komma undan genom att fylla gränden med rönnbärsgele.", utan det har snarast varit "En dag när ni är på banken.." eller möjligen "Nu kör vi en scen där skurken försöker råna en bank.".
När spelarna kommit in med önskemål dolt så har jag presenterat det som en av mina egna scener för att "gömma" den. Om de kommer med scenönskemål öppet över bordet så kör vi bara.
Så som vi har kört scenerna hittils (i den mån det nu har skett scenspel istället för flytande spel) så har jag inte sagt "Och nu kör vi en scen där skurken rånar banken och ni hindrar honom från att komma undan genom att fylla gränden med rönnbärsgele.", utan det har snarast varit "En dag när ni är på banken.." eller möjligen "Nu kör vi en scen där skurken försöker råna en bank.".
När spelarna kommit in med önskemål dolt så har jag presenterat det som en av mina egna scener för att "gömma" den. Om de kommer med scenönskemål öppet över bordet så kör vi bara.
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
-Gunnar (bara ventilerar personlig smak)
Jo, appropå PTA varianten, jag misstänker att den kan vara kanon om man är ovan, eller känner att sånna bitar är svåra när man spelar. Men själv tycker jag hela resonerandet är i vägen och snor tid och stämning, det är saker som spelledaren (eller spelarna) ska kunna göra mindre formellt och framförallt att innan scenen spelas bestämma vad som ska ske i scenen är för mig att döda scenen. Var och vad är ok (och händer nog rätt ofta att vi kör när vi spelar såpa att det väldigt tydligt sägs), men att man i förväg ska sitta och prata om slutet tycker jag inte funkar lika bra som att spela och se vart man kommer. Ändå tror jag inte vi har haft en enda scen på ett års såpoperarollspel som inte resulterat i att man kommit till ett hur (alltså scenens agenda).
-Gunnar (bara ventilerar personlig smak)
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Vill du utveckla det lite?
Vill du utveckla det lite?
Flurtis
Hero
I Like IT (NT)
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Flurtis
Hero
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Jag gillar hur du visar varför mellanscenerna behövs. Dock känner jag att jag skulle vilja lägga in genre som en av faktorerna hur mycket energi man lägger ner på "Mellanscen" och "Scen". Jag lägger betydligt mer energi på "Mellanscener" i kampanjer där jag vill ha fram relationer mellan karaktärerna, än i en Pulp kampanj a lá Indina Jones style.
//Flurtis
Jag gillar hur du visar varför mellanscenerna behövs. Dock känner jag att jag skulle vilja lägga in genre som en av faktorerna hur mycket energi man lägger ner på "Mellanscen" och "Scen". Jag lägger betydligt mer energi på "Mellanscener" i kampanjer där jag vill ha fram relationer mellan karaktärerna, än i en Pulp kampanj a lá Indina Jones style.
//Flurtis
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Vet la inte om jag kan tillföra något. Men även om jag i vanliga fall är traditionell i den bemärkelse av att de inte finns någon genomtänkt scenindelning i mina äventyr, har detta blivit en relevant tanke i min nuvarande kampanj.
I kampanjen verkar rollpersonerna som soldater för en lokal adelsman. Det är inte precis konstant action och vilda äventyr. Mellan själva äventyren går det åt en massa tid åt att vakta porten, driva in skatter och lösa triviala konflikter. För att inte spelarna bara skall bekanta sig med sin omgivning i kristider har jag försökt skjuta in lite scener från vardagen för att rollpersonerna skall få en normal relation med byn. Skärningar i "scener" innebär mindre kontakt med byborna.
Vet inte om jag direkt lyckats, som SL är jag allt för dålig som gestaltare av triviala bönder med triviala problem.
Vet la inte om jag kan tillföra något. Men även om jag i vanliga fall är traditionell i den bemärkelse av att de inte finns någon genomtänkt scenindelning i mina äventyr, har detta blivit en relevant tanke i min nuvarande kampanj.
I kampanjen verkar rollpersonerna som soldater för en lokal adelsman. Det är inte precis konstant action och vilda äventyr. Mellan själva äventyren går det åt en massa tid åt att vakta porten, driva in skatter och lösa triviala konflikter. För att inte spelarna bara skall bekanta sig med sin omgivning i kristider har jag försökt skjuta in lite scener från vardagen för att rollpersonerna skall få en normal relation med byn. Skärningar i "scener" innebär mindre kontakt med byborna.
Vet inte om jag direkt lyckats, som SL är jag allt för dålig som gestaltare av triviala bönder med triviala problem.
Mogger
Hipsteranka
Re: Det triviala - resor, vardag och kakor
Ah, du missförstod mig. Agenda är inte vad som ska hända och dess slut utan spelarens intention med scenen. Men du har helt rätt i att detta inte sker formellt annat än de första gångerna. Ganska snart blir det klart vad som behövs och jag låter gärna alla hjälpa till med input så det blir mer av en kreativ verkstad än en formell punktlista. Men ibland behövs inte ens det.
Alla scener innehåller ändå de tre punkterna. Skillnaden ligger i hur man kommer fram till dem och exakt vad man anser vara viktigt och angläget.
Ah, du missförstod mig. Agenda är inte vad som ska hända och dess slut utan spelarens intention med scenen. Men du har helt rätt i att detta inte sker formellt annat än de första gångerna. Ganska snart blir det klart vad som behövs och jag låter gärna alla hjälpa till med input så det blir mer av en kreativ verkstad än en formell punktlista. Men ibland behövs inte ens det.
Alla scener innehåller ändå de tre punkterna. Skillnaden ligger i hur man kommer fram till dem och exakt vad man anser vara viktigt och angläget.