Många intressanta svar! Och ett par otrevliga/offtopic, men det räknade jag nästan med. Jag kommer inte att försöka svara på allas inlägg, utan ger er bara något slags allmän tacksamhet och spinner vidare på lite tankar jag fick när jag läste:
För det första har Arfert helt rätt i att alla rollspel redan är politiserade. Jag vet inte om han också menade att de är politiska, men eftersom den vinkeln är vad som lockade mig så fortsätter jag på den: Jag tillhör ju de som menar att det är omöjligt att skapa opolitisk kultur. Kultur som försöker vara "opolitisk" kommer om inte annat att avslöja vilken politisk inriktning skaparen anser "neutral" eller "värderingslös". Genom att välja motiv och teknik och spridningsform och så vidare utövar man och gestaltar politik.
Så givetvis är alla rollspel redan politiska. Alla spelvärldar är också politiskt vinklade, helt enkelt för att det inte går att beskriva en värld utan att göra någon form av urval - och vad man fokuserar på är politiskt, vad man väljer att exkludera är politiskt, vilka personer och organisationer och företeelser man har med är politiskt.
Nästa tanke: Kan man genom spelvärld/grundspel reproducera politiska idéer? Ja, det följer ju på föregående tanke - det gör man redan. Det enda som skiljer sig är om man gör det medvetet eller omedvetet. Jag håller med Mekanurg och Mundo och andra som skrivit att påverkan via spelvärld är mindre än den via scenarier. Det går alltid att gå "på tvärs".
Men frågan är om ett försök att väva in en politisk världssyn i en spelvärld verkligen kan betraktas som "misslyckat" för att några lyckas skapa scenarier/spelmöten som går emot? Är 100% täckning målet? Jag ser det inte så. Tag till exempel Null State: det spelet reproducerar det klassiska teknofoba frankensteinkomplexet om "farlig teknik" och "things man was not supposed to meddle with" och hela den grejen. Det gör spelet inte bara genom sin spelvärld utan genom sin själva regelstruktur. Det går säkert att göra anti-teknofoba scenarier i Null State, men jag vill mena att det är svårare än i många andra spel. Procenten ser så att säga annorlunda ut.
Det här med att man inte i slutänden kan styra över mottagarens tolkning sker för övrigt i böcker också. Asimov har (om jag minns rätt) uttryckt att han betraktade sina robotar som de perfekta samhällsmedborgarna, och alla problem i hans robotromaner bygger på människors svagheter och fel - ändå har jag träffat på flera som betraktat robotarna som problemet och gjort en rent teknofob läsning av samma böcker.
Men jag tror att det är svårt att göra den läsningen. Man kan inte absolut styra över hur mottagaren ska läsa det man skriver, men nog kan man påverka.
Tredje, och sista tanken för den här gången: Jag tänker att även aktivt politiska rollspel inte behöver vara "on the nose". Ett socialistiskt rollspel behöver inte handla om att spela socialister som kämpar mot onda kapitalister (och då inte bara för att detta skulle innebära en ganska förenklad och tråkig vantolkning av socialismens kärna). Snarare tänker jag mig till exempel att nästan vilket spelvärldsbygge som helst skulle kunna vila på historiematerialistisk grund, alltså att dess historia och konflikter förklarades huvudsakligen genom materiella förhållanden och fokusera på ägande av produktionsmedlen. Så skulle socialistiska idéer kunna spridas genom spelet i princip oavsett vilka scenarier som sedan utspelar sig där. Ett spel måste inte, tänker jag, vara 100% aktivt politiskt inriktat för att sprida idéer. Det är nästan bättre om det inte är 100% aktivt politiskt.
Rotsystem skrevs för att vara väldigt aktivt politiskt - socialistiskt och feministiskt. Ändå vågar jag tänka att de flesta scenarietyper funkar. Nu är det i och för sig att fuska lite; cyberpunken är ju till sin natur antikapitalistisk på samma sätt som väldigt mycket fantasy är reaktionär... Med det sagt så skulle det vara en intressant utmaning att skapa progressiv fantasy.
Vad finns det att läsa i den vägen? Fantasy som är antirasistisk, socialistisk, framstegsvänlig, feministisk, demokratisk, antifascistisk, antirojalistisk, antikonservativ, antinyliberal, antikapitalistisk? Jag läser inte så mycket fantasy numera, dels för att jag inte lockas av medeltid alls men också just för att jag saknade de där teknofila eller progressivt politiska inslagen jag njöt av inom scifi. Men jag tänker att på samma sätt som Peter F Hamilton visar att man kan skriva fascistisk, sexistisk, antidemokratisk, nationalistisk, imperialistisk och konservativ scifi så borde det ju finnas fantasyförfattare som går emot sin genre.
Okej, det blev inte sista: Jag tycker om Gorillataurs förslag om bakgrundstabeller och liknande. Fast jag tänker att det inte bara handlar om att framhäva vissa konflikter - även om det såklart är bra det också - utan också om att till exempel sprida den uppenbarligen politiska åsikten att folk blir som de blir utifrån uppväxt och vad man är med om, inte "fri vilja" eller andra pseudoreligiösa koncept. Jag kan absolut tänka mig att rollpersonsskapande överlag skulle kunna vara ett rätt bra ställe att sprida idéer om att det faktiskt inte kan finnas något annat än biologisk och social programmering, att alla "fria" val baserar sig på något och att världen är deterministisk. Till exempel.