Grafik Hur lär man sig bedöma typsnitt?

[Dante]

Jag lovar att skriva något utförligt i den här tråden när jag inte är på ölmässa.

 

[Svarte Faraonen]

Den rätt trendkänsliga sidan https://creativemarket.com/ är rätt bra om man vill veta vart vindarna blåser. Där finns i princip allt man behöver.

I vilken mån är det nödvändigt att hålla sig à jour med samtida trender? Det känns väl som en hyfsat separat kompetens jämfört med själva hantverket?

 

[lupmet]

Jag har aldrig fattat hur man egentligen avgör om ett typsnitt passar eller inte. Utöver vaga råd om "antikva i tryck, sans serif i digitala format" har jag inte hittat nån vettig handledning i frågan heller.
Så vad är det som gör AD&D-typsnittet olämpligt? Hur får man känsla för sånt egentligen?

Vad är det som gör att vi säger att en färg skär sig med en annan, att det i ett musikstycke finns en disharmoni eller att foto är välkomponerat med an ett annat är bara fult?

Det finns grundläggande principer inom alla konstformer men utöver en samling tumregler handlar det om att under flera år ha studerat bra och dåliga exempel och sett vad som är bra eller dåligt med precis det exemplet. Vad vi idag finner svårläst ansågs för två generationer sedan som lättläst; gotiska frakturer som dominerade fram till och med Andra Världskriget ansågs då inte som svårlästa eftersom alla hade lärt sig att läsa dem. Samma sak med musik, skulle hiphopen identifieras som musik för 100 år sedan? Mina öron klarar inte av storbandsjazz eller dansband, de är vana vid rock och techno/synth.

Det kokar tyvärr ned till "lång erfarenhet och att ha hantverkarens öga för vad som passar". Jag betecknar mig som "hobbytypograf" eftersom jag tycker det är en fin konstform som jag dessutom kan producera något inom och har läst ett antal böcker på ämnet. Ett typsnitt står inte för sig självt utan det är kopplat till alla andra element på sidan: radavstånd, färgsättning, raka spalter vs kreativt flytande text, antal rubriker och avstånd mellan dem och slutligen andra element som tabeller och bilder. Det enklaste är att göra ett första utkast och sedan byta mellan olika typsnitt, skriv gärna ut och håll pappret på armlängds avstånd. Gyttrar bokstäverna ihop sig eller kan ögat enkelt följa texten? I en del typsnitt kan över- och underhängen kroka i varandra och göra det oläsbart utan större radavstånd till exempel.

Sammanfattningsvis: Det går inte att titta på ett typsnitt isolerat ifrån sidan det används på för alla har sina funktioner. Det bästa sättet att förstå helheten mer än 3-4 tumregler är att läsa en bok i ämnet.

 

[lupmet]

Så vad skulle ni säga, vilka tre typsnitt/stilar som är lätta att hitta och alltid funkar.

Garamond(variant) har nämnts, Arial/Helvetica? Palatino? … tipsa!

Min personliga favorit är Baskerville men Georgia är också fantastik (används väldigt mycket av Apple). Skillnaden mellan dem är hårfin i mitt tycke.
Gill Sans, Optima och Didot är andra som fungerar bra men jag använder dem aldrig för brödtext (Didot har snygga siffror och jag använder det ofta för sidnummer).

 

[Svarte Faraonen]

När det kommer till brödtext, i vilken mån kan man lita på att välbekanta typsnitt och utgivare (eller vad den korrekta termen är) kommer att leverera en bra produkt? I mitt fall har jag till exempel eftersträvat en 1700-talsinspirerad känsla, så jag har valt ett typsnitt från den tiden (Caslon) i en version från en stor, väletablerad aktör (Adobe). Jag har inte i detalj kollat på hur typsnittet ter sig, utan helt enkelt utgått från att kombinationen etablerat typsnitt plus etablerad aktör innebär att det i vart fall inte blir skitfult. Är det ett rimligt sätt att agera?

 

[Mogger]

I vilken mån är det nödvändigt att hålla sig à jour med samtida trender? Det känns väl som en hyfsat separat kompetens jämfört med själva hantverket?

Det beror ju helt på vilka kvaliteter man vill bedöma hos typsnittet i fråga. Men i just den sidodiskussionen jag har fört så har designkvalitet varit en av parametrarna. Men bryr man sig inte om den så finns det såklart ingen anledning att lägga någon vikt vid den. Risken är ju, som jag nämnde tidigare, att man, om man saknar kunskapen, väljer typsnitt och layout som andra uppfattar som helt otidsenliga, och då kanske man blir lite ledsen trots att man är så nöjd med sitt verk. Det är ju inte helt olikt de spelskapare som då och då dyker upp och tror att de uppfinnit något nytt men som vi här på wrnu tar emot med en gäspning, för det påminner mer om sånt vi matats med i decennier.

Exempel finns det ju vissa typsnitt som överanvänds och därför infinner sig en rejäl mättnad. Det är ju inte fel att undvika sånt. För egen del tycker jag att det signalerar viss lättja om man väljer ett sånt.

Nu pratar jag främst om rubriker och loggor och dylikt. Där man kanske söker någon effekt. Vem som helst kan göra en logo/ordmärke i Helvetica, men vem som helst kan inte göra en bra logga i Helvetica. Ett annat exempel är Trajan som ju för tankarna till filmposters. Det kan vara bra att ha med sig. Finns massor av andra exempel på typsnitt med bagage av olika slag.

 

[Mogger]

Är det ett rimligt sätt att agera?

Ja.

 

[Svarte Faraonen]

Nu pratar jag främst om rubriker och loggor och dylikt. Där man kanske söker någon effekt. Vem som helst kan göra en logo/ordmärke i Helvetica, men vem som helst kan inte göra en bra logga i Helvetica.

Men alla kan göra en bra och tidlös logga i Exocet!

Nej, men skämt åsido förstår jag såklart att det finns en risk att man gör något hemskt överanvänt. Upplever till exempel att väldigt många små OSR-skapare använt IM Fell för att få de här lite gammeldags känslan. Samtidigt tycker jag väl att det känns lite onödigt att oroa sig för att något ska vara gjort när det ändå är en konstart som så att säga står i textinnehållets tjänst. Om något fungerar, är läsbart och lättillgängligt ser jag det som helt acceptabelt, även om andra gjort det tidigare.

 

[Mogger]

Men alla kan göra en bra och tidlös logga i Exocet!

Haha, exakt!

Nej, men skämt åsido förstår jag såklart att det finns en risk att man gör något hemskt överanvänt. Upplever till exempel att väldigt många små OSR-skapare använt IM Fell för att få de här lite gammeldags känslan. Samtidigt tycker jag väl att det känns lite onödigt att oroa sig för att något ska vara gjort när det ändå är en konstart som så att säga står i textinnehållets tjänst. Om något fungerar, är läsbart och lättillgängligt ser jag det som helt acceptabelt, även om andra gjort det tidigare.

Ja, det beror ju på ambitionsnivån och hur känslig man är för eventuell kritik på den punkten. Ligger man allt för nära befintliga verk inom samma kategori finns också risken för att man blir anklagad för någon form av renomésnyltning. Men naturligtvis är det upp till var och en. För mig är det ingen större skillnad på layout och innehåll. Jag närmar mig båda på samma sätt, och strävar efter att de ska vara lagom nyskapande och med någon form av verkshöjd. För mig räcker det inte bara med att det fungerar. Jag vill att det ska fungera bra, och gärna bättre än andra liknande alternativ.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, det beror ju på ambitionsnivån och hur känslig man är för eventuell kritik på den punkten. Ligger man allt för nära befintliga verk inom samma kategori finns också risken för att man blir anklagad för någon form av renomésnyltning. Men naturligtvis är det upp till var och en. För mig är det ingen större skillnad på layout och innehåll. Jag närmar mig båda på samma sätt, och strävar efter att de ska vara lagom nyskapande och med någon form av verkshöjd. För mig räcker det inte bara med att det fungerar. Jag vill att det ska fungera bra, och gärna bättre än andra liknande alternativ.

Jag tänker att risken för renommésnyltning är större om man försöker sig på något med lite mer verkshöjd. Om man jobbar med en ganska grundläggande mall – en harmonisk layout, ett lättläst brödtexttypsnitt och ett rubriktypsnitt som är sådär lagom evokativt för spelvärlden utan att bli svårläst – känns det inte som om man kommer trampa på några tår. Häftigt? Kanske inte, men i vart fall användbart.

 

[clarence redd]

Jag började fatta lite mer om typsnitt när jag hittade en lista över de hundra mest populära typsnitten bland proffs. Varje typsnitt såg inte så speciellt ut, men att kolla noggrannare på dem, jämföra dem, testa med samma textsnutt, kolla in varianter, bokstavsformer, vita ytor och så vidare var väldigt lärorikt. Jag tror jag började med de tio ”bästa” och utökade efterhand. Sen hade jag dem som referens för andra typsnitt jag ramlade på. Då blev det lättare efter ett tag att se skillnad.

Ett annat tips är att fota tryckta typsnitt man hittar. Det finns flera olika webbsidor som kan tolka foton (WhatTheFont, till exempel) och ge förslag på vilket typsnitt det är och vilka andra som ser liknande ut.

 

[pappa]

Kör Helvetica rakt igenom bara. Skojar inte ens.

 

[JohanL]

Papyrus!

 

[JohanL]

Jag tänker att risken för renommésnyltning är större om man försöker sig på något med lite mer verkshöjd. Om man jobbar med en ganska grundläggande mall – en harmonisk layout, ett lättläst brödtexttypsnitt och ett rubriktypsnitt som är sådär lagom evokativt för spelvärlden utan att bli svårläst – känns det inte som om man kommer trampa på några tår. Häftigt? Kanske inte, men i vart fall användbart.

Vi kan ju säga så här också - betydligt fler produkter har haft för knökiga och svårlästa typsnitt, än för fantasilöst enkla. Ska man göra fel åt något håll, är det tråkigt lättläst, inte koolt svårläst.

 

[DeBracy]

Så vad är det som gör AD&D-typsnittet olämpligt? Hur får man känsla för sånt egentligen?

Typsnittet i fråga är Futura, en geometrisk sans-serif. Just att bokstavsformerna är baserade på geometriska former har gjort att o, a och e blir rätt lika.



Enligt klassisk läsbarhets-lore (jag har inte spanat efter någon nyare forskning och killgissar på att det hålls för sant ännu) så är det bra med "öppna" former (till exempel att e inte är så slutet som det är i Futura) och att bokstäver inte är så lika varandra (en av sakerna som brukar tas upp som en fördel med Comic Sans som hyggligt dyslexivänligt typsnitt är just att bokstäver har mer tydligt olika former där).

I just AD&D böckerna är texten satt i väldigt liten grad också, vilket inte heller är toppen för alla. För mig funkar det okej, medan jag tycker det är skitjobbigt att läsa i t.ex. OSR-magiboken Wonder & Wickedness där texten istället är jättestor.

 

[Gerkub]

(en av sakerna som brukar tas upp som en fördel med Comic Sans som hyggligt dyslexivänligt typsnitt är just att bokstäver har mer tydligt olika former där).

comic sans är på många sätt ett briljant typsnitt som fått oförtjänt mycket skit

 

[Gerkub]

View attachment 12112

Undrar om den blir mindre läsbar av att den är marginaljusterad? Jag kan tycka att det är lite störigt för ögonen i längre texter om det är för mycket glapp.

 

[lupmet]

Undrar om den blir mindre läsbar av att den är marginaljusterad? Jag kan tycka att det är lite störigt för ögonen i längre texter om det är för mycket glapp.

Jag tror det beror mer på att programmet (Word?) har lagt allt extra mellanrum mellan orden istället för att lägga till lite mellan bokstäverna också,. Det syns rätt tydligt på fjärde sista raden i första spalten:

can    be     done    with    foreknowledge

Annars tycker inte jag att marginaljustering är ett problem generellt, enorma mängder text sätts så och det är mer en vanesak om hur läsbart det är. Det viktiga är snarare att raderna är långa nog för att programmet skall kunna ändra runt med ord- och bokstavsmellanrum för att få till raka marginaler utan att det glipar.

För att återgå till originalämnet tycker jag det här visar på konsekvenser av vilket typsnitt som väljs. Om texten innehåller gott om långa ord – och särskilt flera i rad – kan vissa rader bli väldigt glesa med ett typsnitt men med ett annat som har större variation på bokstavsbredderna kan undvika det. Det beror självklart även på vilket program som används, vissa är bättre än andra på att trycka ihop vissa tecken (med ledtrådar ifrån typsnittsfilen) så att ett ord till får plats på raden.

 

[Gerkub]

Annars tycker inte jag att marginaljustering är ett problem generellt, enorma mängder text sätts så och det är mer en vanesak om hur läsbart det är. Det viktiga är snarare att raderna är långa nog för att programmet skall kunna ändra runt med ord- och bokstavsmellanrum för att få till raka marginaler utan att det glipar.

För att återgå till originalämnet tycker jag det här visar på konsekvenser av vilket typsnitt som väljs. Om texten innehåller gott om långa ord – och särskilt flera i rad – kan vissa rader bli väldigt glesa med ett typsnitt men med ett annat som har större variation på bokstavsbredderna kan undvika det. Det beror självklart även på vilket program som används, vissa är bättre än andra på att trycka ihop vissa tecken (med ledtrådar ifrån typsnittsfilen) så att ett ord till får plats på raden.

Ja du har helt rätt, jag kollade i några böcker jag tycker är lättlästa och de är marginaljusterade. Det är bara när det glappar som det märks.

(Word?)

Advanced Dungeons & Dragons kom ut sent sjuttiotal, så kanske snarare nån sån här mackapär?

The 1977 Compugraphic EditWriter 7500

 

[krank]

Det beror självklart även på vilket program som används, vissa är bättre än andra på att trycka ihop vissa tecken (med ledtrådar ifrån typsnittsfilen) så att ett ord till får plats på raden.

Det beror dessutom på språkfunktionerna och avstavningsdatan i programmen. Det är snorviktigt att ställa in rätt språk i InDesigns styckemallar!

(Jag passar här på att som vanligt länka till den här grejen som @Dante en gång gjorde och som jag sparat och använder typ varje gång jag gör stilmallar till ett projekt. Appropå att ställa in ordmellanrum och variationer etc.)